Trädfällare, uteliggare och elektriker

Det var en märkligt natt igen eftersom Ingo ville ut och uträtta behov. Jag gick motvilligt upp och tog ut honom. Han var ganska ivrig och stretade i kopplet och när vi kom till trappan upp mot kyrkan började han skälla. Han kände såklart att det var någon/något där. Det är en ganska märklig känsla att se på Ingo att det finns något som man själv varken ser, hör eller känner. Han kissade i alla fall typ 3 liter och sedan gick vi in. Troligen var det för allt vatten han bälgade i sig efter sin tugg-session med grisbenet på kvällen.
Idag är det jag som har Inguini-ansvar. Jag tog alltså morgonpromenad med Señor efter frukost idag. Ovanför trappan till kyrkan låg såklart en uteliggare. Det var väl honom som Ingo skällde åt inatt.
Vi gick vidare mot "knarkarparken" och allt gick bra med Ingo. Han drog möjligen lite väl mycket, men det är ganska lättkorrigerat. Jag bara kallar in honom en gång, alternativt kör en sur-vändning och börjar om. Hur som helst gick det bra. Vi mötte en cocker-spaniel som jag trodde var en välkänd hund. Dessvärre var den en annan hund än jag trodde, så det blev ett icke önskvärt hundmöte. Ingo ska helst bara hälsa på hundar han känner sedan tidigare. Han har inget behov av att lära känna nya hundar, främst för att han jagar upp sig då. Hur som helst blev det ett halvdant möte med en upphetsad Ingo som följd. Alltså helt värdelöst.
Vi började gå hemåt och i kyrkoparken var ett trädfällarlag i full färd med att fälla träd. Ingo tyckte att sågspånen var intressanta. Färdigtuggade pinnar liksom. Han reagerade varken på trädfällarna med sina hjälmar, visir och motorsågar, vilket kändes stabilt. Sedan kom den kända cocker-spanieln samt en annan känd hund. Då blev det uppjagat igen. En av de mötande hundarna började skälla på trädfällarnas utrustning och då blev alla tre hundarna skälliga. FAN! Jag gjorde lugnande manöver enligt min och mattes överrenskommelse, men han var ändå lite för mycket uppe i varv för att kunna låta bli att bita på avsågade grenar.
Under tiden han satt fast i min lugnande manöver skällde han på en förbipasserande. Kan detta ha att göra med att han sitter fast? Att han blir extra stressad över att inte komma loss? Hur som helst var det väl en bra promenad, men jag gillade inte hundmötena. Det blir så mycket onödigt upphetsande då. Jag ska nog införa nolltolerans mot icke välkända hundar.

När vi kom hem körde jag direkt en lugnande manöver i sängen och han lade sig till rätta efter ett tag. Snart hörde han att det var nåt på G i trapphuset. Just det! Idag skulle det göras en inventering av elanläggningen i huset. Det kom in tre elektriker och kollade in hallen och tog några bilder. Ingo bevakade halvhjärtat från sängen. Innan de gick hade han somnat igen. Bra!

Idag ska jag se om jag kan köra ett Lidingölopp på crossen. Vore nog bra med tanke på helgens tävlingar. Jag har ju vilat i två dagar nu, vilket är typ årsbästa.