Ja, efter gårdagens dipp i helvetet så vaknade jag idag med den hund som jag själv förknippar med namnet Ingo. Han låg i soffan och sov så sött när jag vaknade en och en halv timme efter att husse hade lämnat oss för jobbet. Jag fick till och med äta min frukost utan att Ingo kom och ville ut mitt i, även om han faktiskt kom mitt i frukosten men la sig i korgen i köket istället.
Sedan gick vi ut en liten morgonpromenad, ingen minnesvärd överhuvudtaget. Undrar hur många sådana promenader man har gått somman inte minns? :-) Väl hemma så körde jag lugna händer och försökte lugna ner honom. Det gick faktiskt över förväntan och jag lämnade en lugn, sittandes i sängen, Ingo. Jag skulle till sjukgymnasten o kolla mina fötter och baksida lår.
Hemma igen låg ingo o sov, och det gjorde han till klockan 13... vilken sjusovare va?? Han sov alltså i fyra timmar i sträck. Behövde väl det. Sedan gick vi ut på långpromenad och Ingo fick vara lös i skogen. Han sprang som ett jehu och matte bytte riktning som en vettvilling hela tiden för att ha en uppmärksam hund med mig. Ibland hände det att matte dök ner bakom en buske och Ingo fick flåsa runt i skogen för att hitta mig... hehe... han var visserligen bara lös i 15 min, men det kände faktiskt som om det räckte för idag. Tyvärr tar det oss 25-30 min att gå till skogen, så man måste ha en del tid i anspråk för ingos lös-tid. Men det ska bli långt fler i fortsättningen. Matte&Husses lathet ska läggas på hyllan. (jag bävar redan för hur många som skakar på huvudet åt att vi inte redan är ute 2-3 timmar i skogen med ingo varje dag...)
Efter det så kom vi hem och Ingo var rätt uppspelt. Än en gång gjorde jag lugna händer, men denna gång även mot mig och "höll fast" honom mjukt mot min kropp när jag satt på huk. Ingo protesterade och ville krångla sig ur, men efter en fem minuter började han sakteliga ge upp, acceptera, tycka och och slutligen både sucka och gäspa. Yes! 1-0 till matte i avslappningsövning denna dag. Ingo slocknade och matte hamnade framför datorn.
Kl 19 var vi ute igen på en av våra meningslösa kiss-promenader. (men ni skulle ju kunna göra så mycket rooooligt och utvecklande för Ingo ropar hela hund-vetar-akademin samtidigt i kör). Jo jo, man kan klicka obehagliga människor man möter, man kan träna alla möjliga kommandon och man kan göra så himla mycket. Men de där promenaderna som ska ta 15-20 min och som är på exakt samma ställe (mer eller mindre) som i morse blir jag inte så inspirerad. Under dagtid tycker jag det är lättare att vara en bra matte. Då ser man Ingo, då ser man allt runt omkring m.m. Man behöver inte vara orolig för att han står och tuggar kycklingben istället för att nosa på hundpink typ.
Så mötte vi husse på vägen hem och Ingo blev sådär löjligt överlycklig. Matte blev lite trumpen och kände sig förfördelad. Jag hoppas att Ingo försökte berätta för husse att han minnsann varit lös idag, och fått springa fritt och leta efter matte och haft en helt uuuunderbar långpromenad. Förmodligen ville Ingo bara säga "waaaaaa vad kul o se dig igen, kan du inte ge mig lite godis? waaaaa"... :-)
Nu är det sista kisspromenaden med husse, sedan ska Ingo få sussa sött medan husse&matte kollar film och äter en godisbit eller två. Imorgon är det fredag och jag längtar redan efter långpromenaden till skogen och få gå bland alla löv med en lycklig hund flängandes runt omkring i skogen. Jag hoppas att kopplingstvånget är upphävt nu, annars skiter jag fullkomligt i det. Jag tänker till och med strunta i om min olydiga hund springer fram till ngn, nu ska han få vara lös eftersom alla poängterar vikten av det.
over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar