Ja, igår var det dags!
Linda som tränade på Ingo som liten och som har tiken Aquira (rättstavat??) är kursledare. Vi skulle träffas en timma på gubbängsfältet och gå igenom det första i rallylydnadens värld. Ingo hade varit hos dagmatte hela dagen och jag var rätt tveksam till hur allt skulle gå...
Han blev som vanligt överlycklig när jag kom och hämtade honom och så bar det av mot tunnelbanan. Vi skulle åka hela vägen från fridhemsplan till gubbängen och jag försökte vara lugn och cool. Lustigt ändå hur otroligt nära folk går ens hund ibland! En kille gick verkligen supernära och jag såg hur ingo spände sig, så jag föste bort hans huvud. Säkert helt i onödan, men vem vet?
Väl på tåget tackade jag min lyckliga stjärna för att vi inte var i rusningstrafiken riktigt än, och det fanns bra med plats i mittgången. Ingo kunde till och med ligga ner en stund. Sedan tjocknade det på med folk vid centralen och då stod jag faktiskt lutad över honom och smekte hans bröst och kind för att vara support åt honom. Jag minns fortfarande sist jag åkte tunnelbana, eller snarare försökte, och han skällde ut en man efter noter. Så jag har nog överdriven oro när det gäller tunnelbana. Hur som helst gick allt jättebra.
Sedan kom vi av tuben och Ingo var såååååå uppe i varv och slet i kopplet värre än någonsin. Så jag hittade en liten skogsglänta eftersom vi var så tidiga där jag helt sonika satte mig på en sten. Jag åt en macka och Ingo fick lugna ner sig lite och började äta gräs. Sedan var han visserligen minst lika stretig när vi gick därifrån, men jag behövde också varva ner tror jag.
Gruppen bestod av tre hundar, inkl Ingo. En blandras dansk/svensk + jrt och en belgisk vallhund med lockigt hår. Ingo behövde gå en sväng för att lägga världens bajshög och efter det var han faktiskt lugnare...
Vi fick öva på de enkla momenten och Ingo var jätteduktig, men jag märkte tidigt hur trött han var redan innan vi började. Han är ju väldigt följsam, men behöver komma lite närmare. Och så vara lite mer precis i positionerna, nu kan han ju sätta sig lite varstans när man säger sitt. Efter tjugo minuter elelr om det var mer kom så husse också som suttit fast i bilköer, och Ingo blev så glad att han visade tänderna och for runt i kopplet och hade rabies.
Då tog jag fram supervapnet - baconbitar... med dem kunde jag åter fånga ingos uppmärksamhet och köra vidare med bättre resultat än tidigare! Han var grym på att stanna och lägga sig ner på kommando. Sen när vi gick var han så trött att han såg i kors...
Och stackarn blev mer eller mindre tvingad till en långpromenad eftersom husse hade steg-tävling med jobbet och hade ångest över sina få steg efter en dag i bil... så Ingo fick nog så det räckte och blev över igår... Husse sitter på film och bilder så jag hoppas de kommer under dagen. Och kanske lite reflektioner från hans sida. Det här kändes lite som mitt projekt, så jag var den som var handler hela timman, men nästa gång kommer vi väl turas om... kanske... :-)
Jag ska i alla fall helt klart tävla i rallylydnad!
Idag blir det träff med kompisar som har en liten osäker och rädd schnauzer. Hoppas på att Ingo spelar diplomat och snäll kille ikväll så man får en lugn valborgsmiddag...
torsdag 30 april 2009
tisdag 28 april 2009
Lugn vecka
Jag har tränat väldigt lugnt på senare tid. Jag hoppas på en rejäl kick ikväll och till helgen då det är Hammarö 3-dagars.
Jag har medvetet vilat lite extra efter premiären på Östgötaloppet. Denna veckan är det dags att ta tag i det hela igen. Planen är att köra hårt ikväll, något annorlunda på onsdag och kanske nåt slags sprättintervallpass på torsdagen. Sedan brakar det igång på fredag kväll i Karlstad.
Vilan är viktig och det verkar som om många (däribland jag) inte riktigt förstår att man också måste tillåta sig lite återhämtning. Det ingår liksom i träningen. Jag brukar se en vilodag som ett träningspass om jag har svårt att sitta still. Det brukar hjälpa. Ett annat sätt är att passa på att jobba lite extra. Det kan behövas när man naggar arbetstiden i kanten då och då för att optimera sin träningstid.
Nu känner jag mig dock övertränad på vila. Det är nog ett tecken på att jag ska fläska på idag när vi ska premiärköra riktiga Årsta Havsbadsrundan! Frågan är bara hur tidigt jag ska hänga av mig själv.
Jag har medvetet vilat lite extra efter premiären på Östgötaloppet. Denna veckan är det dags att ta tag i det hela igen. Planen är att köra hårt ikväll, något annorlunda på onsdag och kanske nåt slags sprättintervallpass på torsdagen. Sedan brakar det igång på fredag kväll i Karlstad.
Vilan är viktig och det verkar som om många (däribland jag) inte riktigt förstår att man också måste tillåta sig lite återhämtning. Det ingår liksom i träningen. Jag brukar se en vilodag som ett träningspass om jag har svårt att sitta still. Det brukar hjälpa. Ett annat sätt är att passa på att jobba lite extra. Det kan behövas när man naggar arbetstiden i kanten då och då för att optimera sin träningstid.
Nu känner jag mig dock övertränad på vila. Det är nog ett tecken på att jag ska fläska på idag när vi ska premiärköra riktiga Årsta Havsbadsrundan! Frågan är bara hur tidigt jag ska hänga av mig själv.
frustrerad
är tydligen bara förnamnet. Ingo har tappat sitt avbitna gummihönahuvud över sängkanten och kan inte nå det.
måndag 27 april 2009
sladden
Jag hittade sladden idag. Den låg i datorväskan (som jag letat i) men i "fel" fack. Så imorgon blir det nya fina bilder och film!
lördag 25 april 2009
Action
På senaste promenaden med Ingo gick vi in i detta:
Det är SM i terränglöpning i Tantolunden och här är starten för P17/P18. För en sportnörd som mig är detta givetvis väldigt stort. Vi kollade på hela loppet, från rastgården i Tanto så att Ingo också skulle kunna ha kul.
Imorgon är det cykel på TV och då fortsatta SM-tävlingar i Tanto. FAN att allt hela tiden ska krocka!!!
operation rädda bloggen
Mobilkameradokumentation från Gärdet förra veckan! Bongo i toppform på Stockholm största hundtoalett!
Spanarn
Fin form!
Man blir lite gräsig
Sen lugnar man sig
Och blir fin igen!
Unga örnar?
Ingo visar vad han tycker om multinationella företag som McDonalds. Slita muggen och sedan lite kallhjärtat kasta iväg den med en liten fnys. 
ESDUU i Kårsta
Idag var det regionaltävling i Kårsta. Norrtälje CK och nåt som heter "Team Cyklig" anordnade del tre av denna regionala cup (ESDUU).
Vi samlades klockan 10 vid Roslagstull och cyklade sedan ut mot Kårsta. Vi räknade med 2 timmar ut, 30 minuters tävling och två timmar hem. Alltså ett pass på 5 timmar. Mer än så vill jag inte lämna Ingo ensam hemma.
Hur som helst gick det snabbade att cykla ut än vi tänkt. Som en bonus kunde vi då titta på hela seniortävlingen. Valhalls seniorer skötte sig bra, men de verkade ha bränt en del onödigt krut under loppet då många av dem kom in på upploppet ganska långt ner i fältet. De knep tredjeplatsen i alla fall tror jag.
Banan var riktigt kul. Ett långt varv som hade allt. Slingrig kuperad väg, kantvind, en rejäl motvindsraka och en ganska mari målbacke. Väldigt utslagsgivande.
Direkt på första varvet gick en kvartett iväg bestående av alla fyra större lag och jag trodde att tävlingen var över för övriga. Dock lyckades en stark Norrtäljecyklist jobba in det hela på två-tre varv. När vi var ikapp attackerade en av våra och jag skarvade på den mitt i målbacken. Det blev hördkörning och Norrtäljecyklisten skaravde på min attack. Vi fick med en kille tillsammans med en Vallentuna. Ytterliggare en av våra stötte ikapp och nu hade vi väldigt bra läge.
Resten av tävlingen gick i klungan ut p åatt vi skulle bevaka utbrytningen samt attackera sönder de övriga. Jag själv attackerade i backen varje varv.
På slutet var vi väldigt nära utbrytarna men de höll undan, precis som vi tänkt oss. Vi lyckades inte vinna, men vi knep 2:a och 3:e. Jag rullade in som 10:a tror jag.
Jag är nöjd, men kanske hade kunnat klämma in en 8:e-plats. Dock är det alltid ofantligt mycket jobbigare när man kör än när man tänker tillbaka.
Totalt idag blev det lite över 4 timmars cykel varav 30 minuter var hård tävling. Bra det!
Vi samlades klockan 10 vid Roslagstull och cyklade sedan ut mot Kårsta. Vi räknade med 2 timmar ut, 30 minuters tävling och två timmar hem. Alltså ett pass på 5 timmar. Mer än så vill jag inte lämna Ingo ensam hemma.
Hur som helst gick det snabbade att cykla ut än vi tänkt. Som en bonus kunde vi då titta på hela seniortävlingen. Valhalls seniorer skötte sig bra, men de verkade ha bränt en del onödigt krut under loppet då många av dem kom in på upploppet ganska långt ner i fältet. De knep tredjeplatsen i alla fall tror jag.
Banan var riktigt kul. Ett långt varv som hade allt. Slingrig kuperad väg, kantvind, en rejäl motvindsraka och en ganska mari målbacke. Väldigt utslagsgivande.
Direkt på första varvet gick en kvartett iväg bestående av alla fyra större lag och jag trodde att tävlingen var över för övriga. Dock lyckades en stark Norrtäljecyklist jobba in det hela på två-tre varv. När vi var ikapp attackerade en av våra och jag skarvade på den mitt i målbacken. Det blev hördkörning och Norrtäljecyklisten skaravde på min attack. Vi fick med en kille tillsammans med en Vallentuna. Ytterliggare en av våra stötte ikapp och nu hade vi väldigt bra läge.
Resten av tävlingen gick i klungan ut p åatt vi skulle bevaka utbrytningen samt attackera sönder de övriga. Jag själv attackerade i backen varje varv.
På slutet var vi väldigt nära utbrytarna men de höll undan, precis som vi tänkt oss. Vi lyckades inte vinna, men vi knep 2:a och 3:e. Jag rullade in som 10:a tror jag.
Jag är nöjd, men kanske hade kunnat klämma in en 8:e-plats. Dock är det alltid ofantligt mycket jobbigare när man kör än när man tänker tillbaka.
Totalt idag blev det lite över 4 timmars cykel varav 30 minuter var hård tävling. Bra det!
Bara promenader
Imorse gick Ingo och jag ut redan klockan 07. Jag skulle iväg klockan 10 och hade en tvåtimmarspromenad i sikte. Vi hade med oss massa frolic, två bajspåsar och kameran (FAN! Har ännu inte hittat sladden, detta håller inte mycket längre). Planen var att ge Ingo en morgonpromenad lös i Årstaskogen.
Promenaden är fotodokumenterad, men ...
Vi började med att gå genom tjurbergsparken och sedan rakt ner mot Eriksdalsbadet. Där tvärade mot bron över Hammarbyslussen. Är hade Ingo bråttom, men inte så bråttom att flexikopplet rullade ut sig helt. Ganska intressant. Undrar hur han känner av hur långt han har kvar innan det tar stopp.
När vi kom fram till skogen släppte jag Ingo och ganska omgående vände han och satte av rakt bakåt mot en annan lös hund. En bullterrier. De lekte lite men sedan vände de tillbaka. Jag och Ingo fortsatte på vår morgonpromenad.
Han var mycket fin och lyssnade bra på mig hela tiden. Sprang han för långt hejdade jag honom med röstkommando och då kom han tillbaka till mig.
Vi kom in i en ny del av skogen där det drällde av stavgångare. Jag kopplade Ingo ett tag och passade då på att ta en mobilkamerabild! Padatadaaa!
Efter en timme var det dags att vända, men då tog det lite tid. Jag undrade varför och gick tillbaka lite. Då stod han och hade lajbans med en gammal Golden-tik. De fick hålla på ett tag medan jag pratade med hussen och sedan gick vi hemåt igen.
När vi kom hem la han sig fint i soffan och typ däckade:
Sedan stack jag ut på träning/tävling.
fredag 24 april 2009
Bongo vårknäpp
Ingo är påverkad av våren nu känns det som. På middagspromenaden idag var han väldigt noga med att gå längst ut i kopplet och speciellt viktigt var det att inte stanna när jag sa till honom att göra det.
Annars har han tagit det lugnt. Klockan 9 limmade jag på tubdäck på mina 50mm kolfiberfäljar. Planen är att åka på träning/tävling imorgon med dessa hjul. Ingo är kanske hög på lim?
Det ska bli skönt ikväll då vi ska laga mat, se på film och äta godis!
ps. sladden till kameran är ännu inte återfunnen och det är snudd på panik i lägret.
Annars har han tagit det lugnt. Klockan 9 limmade jag på tubdäck på mina 50mm kolfiberfäljar. Planen är att åka på träning/tävling imorgon med dessa hjul. Ingo är kanske hög på lim?
Det ska bli skönt ikväll då vi ska laga mat, se på film och äta godis!
ps. sladden till kameran är ännu inte återfunnen och det är snudd på panik i lägret.
torsdag 23 april 2009
taktik
Taktikträning idag. Vi körde i lag om 3 personer. Mot två andra lika stora lag. 9 man i en grupp alltså. På en sträcka på 3 km skulle man sedan manövrera ut övriga. Det var inte lätt.
Första gången körde vi på attack. Först attackerade en av våra och körde slut sig. Sedan skarvade jag när gruppen nästan jagat ikapp. Jag skickade på allt jag hade och mjölksyran steg upp i armarna. Sedan skulle vår sista kille attackera, men han missade och fick gå med på en annan motattack. Vi torskade såklart i spurten. FAN också.
Nästa gång skulle vi gå med i alla attacker, men inte dra något. En kille stack direkt och jag körde ikapp. I den första lilla backen blev han krokig och jag stötte lite lätt. Kom loss. Jaha, då fick jag köra igen då. Tyvärr fegade jag lite och körde lagom fort. Hur som helst blev det bra då mina lagkamrater fick vila och sedan kunde vi vinna spurten.
Övriga omgångar blev taktiska fiaskon för oss. Det slutade hela tiden med att en av varje kom loss och sedan var det över för oss i "klungan". Jag spurtade i alla fall bra och lyckades vinna en omgång till åt oss.
Kul träning, men för kort sträcka för att man ska hinna göra nåt. Egentligen.
Första gången körde vi på attack. Först attackerade en av våra och körde slut sig. Sedan skarvade jag när gruppen nästan jagat ikapp. Jag skickade på allt jag hade och mjölksyran steg upp i armarna. Sedan skulle vår sista kille attackera, men han missade och fick gå med på en annan motattack. Vi torskade såklart i spurten. FAN också.
Nästa gång skulle vi gå med i alla attacker, men inte dra något. En kille stack direkt och jag körde ikapp. I den första lilla backen blev han krokig och jag stötte lite lätt. Kom loss. Jaha, då fick jag köra igen då. Tyvärr fegade jag lite och körde lagom fort. Hur som helst blev det bra då mina lagkamrater fick vila och sedan kunde vi vinna spurten.
Övriga omgångar blev taktiska fiaskon för oss. Det slutade hela tiden med att en av varje kom loss och sedan var det över för oss i "klungan". Jag spurtade i alla fall bra och lyckades vinna en omgång till åt oss.
Kul träning, men för kort sträcka för att man ska hinna göra nåt. Egentligen.
Dagens Ingo
Ingo har varit väldigt fin idag. Han tar sig så att säga. Vi har varit i hundaffären och köpt mat och en ny pip-and. Vi har varit på rackarnrunda och träffat den lilla pinschervalpen Sune och vi har varit i tvättstugan och tvättat och hängt kläder.
Ingo har även lekt i sängen med den gamla slappa pip-anden, tittat ut genom fönstret och hämtat mina vantar.
Han spydde idag också och det är för att han äter grenar. Han spyr av för mycket gräs och för mycket grenar. Det är ganska irriterande faktiskt.
en sur sak är att jag inte riktigt vet var sladden som man använder för att föra över bilder från kamera till dator är. Därför kan jag inte visa hur fint Ingo leker med anden och hur fin han är när han sover. Eller hur rolig han är när han tittar ut genom fönstret. Måste hitta sladden!!!
Ingo har även lekt i sängen med den gamla slappa pip-anden, tittat ut genom fönstret och hämtat mina vantar.
Han spydde idag också och det är för att han äter grenar. Han spyr av för mycket gräs och för mycket grenar. Det är ganska irriterande faktiskt.
en sur sak är att jag inte riktigt vet var sladden som man använder för att föra över bilder från kamera till dator är. Därför kan jag inte visa hur fint Ingo leker med anden och hur fin han är när han sover. Eller hur rolig han är när han tittar ut genom fönstret. Måste hitta sladden!!!
tisdag 21 april 2009
omstart
Idag var det fartpass med Valhall. En kort variant av klassikern Årsta Havsbad. Jag har kört ganska hårt på sistone och hade bestämt mig för att ligga högt uppe, men inte köra så mycket. Jag lyckades fint med det och var med hela tiden utan att behöva slita någonting. Nästan. Givetvis skickade jag upp pulsen på typ 97% i nån backe, men jag låg såpass fint med att jag inte led av det. Mycket bra. Jag gjorde såklart några attacker och tog några surförningar, men jag tokkörde inte utan var sansad och fin. En snittpuls på 80% över två timmar skvallrar om det.
Mest nöjd är jag över att jag förutsåg när attakcerna skulle komma så att jag slapp slitande igångdrag och liknande. Jag utnyttjade också mina "motståndare" fint vilket är något jag ska bli bättre på.
Jag ville göra en omstart och ta det lite lugnt ett tag. Nu har jag vilat två dagar och kört ett lugnare pass med klubben, så nu är det dags att slita lite igen. Känns bra. Planen är att köra hårt på torsdag och kanske kanske nåt imorgon. Det beror lite på hur morgondagens kväll planeras. Det är en lokaltävling som vore kul, men samtidigt är det lite familjebestyr som också måste tas om hand.
Nu ska jag ut med Bongo innan Helena kommer henm från sin tävling.
Mest nöjd är jag över att jag förutsåg när attakcerna skulle komma så att jag slapp slitande igångdrag och liknande. Jag utnyttjade också mina "motståndare" fint vilket är något jag ska bli bättre på.
Jag ville göra en omstart och ta det lite lugnt ett tag. Nu har jag vilat två dagar och kört ett lugnare pass med klubben, så nu är det dags att slita lite igen. Känns bra. Planen är att köra hårt på torsdag och kanske kanske nåt imorgon. Det beror lite på hur morgondagens kväll planeras. Det är en lokaltävling som vore kul, men samtidigt är det lite familjebestyr som också måste tas om hand.
Nu ska jag ut med Bongo innan Helena kommer henm från sin tävling.
hundar och stoppning??
Vad är det med hundar och stoppning i gosedjur?? Varför anser de att gosedjur 1) ska döden dö? och varför genom att 2) slita ut all stoppning och riva sönder dem i sömmarna?
Hur gör djur i naturen? De kan ju knappast välja att slita upp en ko i sömmarna och sen dra ut tarmarna innan de äter den?! Ingo massakerar i alla fall resterna av en gosedjursanka som kvackade lite för länge sedan.
Igår var han mattes stjärna på lydnad och bra koppelgående och idag väger han upp det med att rå-dra och vara allmänt spattig. Men vi gick en längre lunchpromenad på en timma där vi lökade lite i en park, och i parken fanns det såväl inhängade grisar som kaniner och får. Ingo nosade på grisen som låg mot staketet och sov och blev helt till sig så att han skällde på en kvinna med barnvagn efteråt. Roligt att ett djur kan bli så spattig av ett annat djur. Jag blir ju liksom inte spattig om jag ser typ en jättelång man. Tur det.
På kaninhuset stod det en arg lapp att de inte tog emot fler kaniner och att de som bara dumpades vid kaninhuset skulle de avlivas. Kändes rätt hårt att skriva så bland barn, men men... antar att de fick en och annan kanin innan de satte upp lappen.
Nu dags för promenad nr 3 idag. Solen har tyvärr gått i moln, annars hade det varit soft att tagit en kaffe i solen.
Hur gör djur i naturen? De kan ju knappast välja att slita upp en ko i sömmarna och sen dra ut tarmarna innan de äter den?! Ingo massakerar i alla fall resterna av en gosedjursanka som kvackade lite för länge sedan.
Igår var han mattes stjärna på lydnad och bra koppelgående och idag väger han upp det med att rå-dra och vara allmänt spattig. Men vi gick en längre lunchpromenad på en timma där vi lökade lite i en park, och i parken fanns det såväl inhängade grisar som kaniner och får. Ingo nosade på grisen som låg mot staketet och sov och blev helt till sig så att han skällde på en kvinna med barnvagn efteråt. Roligt att ett djur kan bli så spattig av ett annat djur. Jag blir ju liksom inte spattig om jag ser typ en jättelång man. Tur det.
På kaninhuset stod det en arg lapp att de inte tog emot fler kaniner och att de som bara dumpades vid kaninhuset skulle de avlivas. Kändes rätt hårt att skriva så bland barn, men men... antar att de fick en och annan kanin innan de satte upp lappen.
Nu dags för promenad nr 3 idag. Solen har tyvärr gått i moln, annars hade det varit soft att tagit en kaffe i solen.
italien ja
Italien var riktigt fint att cykla i. Backarna var inte så långa, men vissa kunde vara riktigt branta. "Många små knäppar", som en av ledarna sa en dag när det stod återhämtning på schemat, men då det blev 4.5 timmar rejält kuperat. Här några resekamrater på vägg upp.
Många trevliga byar och städer att stanna och fika också.
Många trevliga byar och städer att stanna och fika också.
jobb jobb jobb
Igår blev det ända till 23:30. Kallt som FAN när jag gick hem också. Vi får hoppas att det är varmare ikväll då det återigen är ett fartpass på träningen.
För övrigt är det skandal att det är så få bilder på bloggen nu.
Bonusbild på Ingo när han är i en lerig rastgård med sina kompisar:
lördag 18 april 2009
klart!
Nu var två premiärer avklarade och ett mål uppfyllt.
Jag hade säsongspremiär på landsväg (ja SCF-lopp alltså) och Ingo har haft heldag-med-Iggy-premiär. Båda dessa avlöpte bra och utan katastrofer.
Målet som uppfylldes vaar att Helena vann SM-guld idag. Tjoho! Hurra för henne!!
Min tävling var både upp och ner. Ner för att jag fegade de fyra första milen och inte körde som jag sagt att jag skulle göra. Upp för att jag därefter var aktiv, körde en soloutbrytning och bevakade fint. Pajjade ihop med några km kvar och fick jaga efter klungan ett tag utan att komma ikapp. Lite trist avslutning, men det var OK ändå. Vi hade två man med i en stor tidig utbrytning som höll och en av dessa kom tvåa. Bra inleding alltså. Extra kul att vi spöade cykelcity och borås.
Ingos dag har varit bra enligt alla rapporter. Ett antal set bestående av följande:
Ut på promenad, in och leka, sova. Repeat.
Ingo och Iggy går tydligen bra ihop. De leker väldigt fint och sedan sov de ihop också. Så himla gulliga! Inga skällningar, inga utfall, inget bråk. Det blev tydligen lite mycket när jag och Emil kom hem från tävlingen. Såväl Ingo som Iggy blev väldigt upphetsade och det blev lite lite lite gruff. Ingo blev lite osäker på Emil också, men det löste vi genom att Emil fick sätta sig i soffan (som Ingo tagit i besittning) och klappa Ingo. Då blev Emil våldspussad av Bongo på båda kinderna. Knäpp-Ingo.
Helena vann alla sina matcher och är alltså Svensk Mästare. Coolt. Hon är nöjd och glad och uttagen i landslaget. Roligt för henne!
Jag hade säsongspremiär på landsväg (ja SCF-lopp alltså) och Ingo har haft heldag-med-Iggy-premiär. Båda dessa avlöpte bra och utan katastrofer.
Målet som uppfylldes vaar att Helena vann SM-guld idag. Tjoho! Hurra för henne!!
Min tävling var både upp och ner. Ner för att jag fegade de fyra första milen och inte körde som jag sagt att jag skulle göra. Upp för att jag därefter var aktiv, körde en soloutbrytning och bevakade fint. Pajjade ihop med några km kvar och fick jaga efter klungan ett tag utan att komma ikapp. Lite trist avslutning, men det var OK ändå. Vi hade två man med i en stor tidig utbrytning som höll och en av dessa kom tvåa. Bra inleding alltså. Extra kul att vi spöade cykelcity och borås.
Ingos dag har varit bra enligt alla rapporter. Ett antal set bestående av följande:
Ut på promenad, in och leka, sova. Repeat.
Ingo och Iggy går tydligen bra ihop. De leker väldigt fint och sedan sov de ihop också. Så himla gulliga! Inga skällningar, inga utfall, inget bråk. Det blev tydligen lite mycket när jag och Emil kom hem från tävlingen. Såväl Ingo som Iggy blev väldigt upphetsade och det blev lite lite lite gruff. Ingo blev lite osäker på Emil också, men det löste vi genom att Emil fick sätta sig i soffan (som Ingo tagit i besittning) och klappa Ingo. Då blev Emil våldspussad av Bongo på båda kinderna. Knäpp-Ingo.
Helena vann alla sina matcher och är alltså Svensk Mästare. Coolt. Hon är nöjd och glad och uttagen i landslaget. Roligt för henne!
fredag 17 april 2009
ny kompis?
Imorgon ska jag tävla utanför Linköping. Helena är i Värnamo för att tävla i SM. Ingo ska då få vara hos en av mina cykelkompisars sambo med tillhörande hund. Jack Russeln Iggy. Ingo och Iggy!
Vi testade idag och de fann varandra direkt. Vi inledde med promenad till rastgården och där fick de fritt spelrum. Ingo var dock mest intresserad av hundar utom räckhåll UTANFÖR rastgården. Iggy ville å andra sidan BARA springa och hämta pinnar. Men de bråkade inte eller så. De verkade trivas ihop i nån slags tyst ömsesidig respekt.
På vägen hem började de helt plötsligt leka och Ingo fick rabies.... Jaha, då kunde de leka ihop i alla fall.
Sedan var det dags för eldprovet. Hembesök! Ingo klarade trappan upp till tredje våningen galant. Sedan kunde han vänta fint innan han fick gå in. Vi lät Iggy gå in först. Sedan blev det världens jakt-karusell runt vardagsrumsbordet. Ingo i täten med en leksak i munnen och Iggy efter hur glad som helst. Inget bråk, bara kul! Efter ett tag tog jag bort leksaken för att se om de skulle lugna sig lite. Men då lyckades bus-Ingo hitta Iggys leksakskorg och slet upp sak efter sak. Vi lyfte undan den också och då fick Ingo överflow. Rabies de lux. Jag lyckades klappa honom lugn på några sekunder och då däckade han nästan i mitt knä i soffan.
Mycket roligt att det funkade. Imorgon blir det överlämning innan bilresan ner till Linköping. Nu har Ingo toksomnat hemma i soffan....
Vi testade idag och de fann varandra direkt. Vi inledde med promenad till rastgården och där fick de fritt spelrum. Ingo var dock mest intresserad av hundar utom räckhåll UTANFÖR rastgården. Iggy ville å andra sidan BARA springa och hämta pinnar. Men de bråkade inte eller så. De verkade trivas ihop i nån slags tyst ömsesidig respekt.
På vägen hem började de helt plötsligt leka och Ingo fick rabies.... Jaha, då kunde de leka ihop i alla fall.
Sedan var det dags för eldprovet. Hembesök! Ingo klarade trappan upp till tredje våningen galant. Sedan kunde han vänta fint innan han fick gå in. Vi lät Iggy gå in först. Sedan blev det världens jakt-karusell runt vardagsrumsbordet. Ingo i täten med en leksak i munnen och Iggy efter hur glad som helst. Inget bråk, bara kul! Efter ett tag tog jag bort leksaken för att se om de skulle lugna sig lite. Men då lyckades bus-Ingo hitta Iggys leksakskorg och slet upp sak efter sak. Vi lyfte undan den också och då fick Ingo överflow. Rabies de lux. Jag lyckades klappa honom lugn på några sekunder och då däckade han nästan i mitt knä i soffan.
Mycket roligt att det funkade. Imorgon blir det överlämning innan bilresan ner till Linköping. Nu har Ingo toksomnat hemma i soffan....
torsdag 16 april 2009
sverigepremiär
Igår var det alltså mini-GP i Vallentuna. Klockan 17:45 var det en minisamling vid Slussen för att sedan åka i minigrupp ut till Vallentuna. Mini var ordet för dagen alltså.
Vi hittade rätt väg och kom fram precis när senior-klassen hade startat. Valhall hade många cyklister med i det loppet och det var kul att se hur de höll sig fint med i täten hela tiden. Jag kollade inte vid varje varvning då jag hade lite nummerlappsbestyr och pumpa däck-bestyr. Men det såg ut som om de inte var med i de små mini-utbrytningar som uppstod. Men de körde i alla fall bra och knep 2:a, 3:e och ... ja... 5:e plats kanske. Snyggt kört av dem.
Sedan var det elit. Jag hade ju cyklat ut, så jag var väl egentligen varm i kroppen. Dock hade jag stått och vilat i 30 minuter och det var väl inte optimalt i kylan. Direkt efter att startmotorcykeln släppt oss attackerade en Vallentunacyklist och ingen tog attacken. Efter två långa sekunder tänkte jag att: vaffandå, jag tar väl denna då.
Jag körde ikapp men efter målbacken var två man till ikapp och sedan kom hela klungan. Utbrytningen var i alla fall neutraliserad efter bara ett halvt varv.
Efter kanske 5-6 minuter gick en cykelcity-kille upp och vi fick med en av våra. Efter ytterliggare ett varv stöter ännu en av våra ikapp och tätgruppen är nu 4 man, varav två från oss.
Därefter blir det lite ryckigt i "klungan", då Vallentuna gärna ville få fram någon. Det blir en liten splittring men den håller bara i två-tre varv och sedan är vi samlade igen. Direkt när huvudfältet kör in den jagande gruppen skarvar jag bara för att. Ingen vann väl något på det, men det gick i alla fall inte iväg något efter det förutom en av våra som lyckades köra in solo mellan ledargruppen och "huvudfältet". Vi blev varvade med 3 varv kvar, men vi fick ändå köra klart. Det blev stiltje och jag trodde att vi bara skulle rulla av det sista. Döm om min förvåning när en Vallentuna attackerar varvet efter! Det kändes lite fånigt. Vi var ju liksom varvade. Vi övriga åkte bara klart tävlingen förutom två ungtuppar som attackerade vid sista varvningen. Jag fick väl inte någon fin eller framskjuten placering, men det var kul och ASJOBBIGT! Jag hade snudd på maxpuls vid varje varvning.
Men. En bra genomkörare inför kommande tävlingar. Nu har jag klarat av såväl linjelopp som GP i år. Jag är igång alltså.
Lyckan var gjord när jag fick skjuts hem. Det var kallt och mörkt och sent. Utan skjuts hade jag nog såväl frusit som hungrat ihjäl.
Vi hittade rätt väg och kom fram precis när senior-klassen hade startat. Valhall hade många cyklister med i det loppet och det var kul att se hur de höll sig fint med i täten hela tiden. Jag kollade inte vid varje varvning då jag hade lite nummerlappsbestyr och pumpa däck-bestyr. Men det såg ut som om de inte var med i de små mini-utbrytningar som uppstod. Men de körde i alla fall bra och knep 2:a, 3:e och ... ja... 5:e plats kanske. Snyggt kört av dem.
Sedan var det elit. Jag hade ju cyklat ut, så jag var väl egentligen varm i kroppen. Dock hade jag stått och vilat i 30 minuter och det var väl inte optimalt i kylan. Direkt efter att startmotorcykeln släppt oss attackerade en Vallentunacyklist och ingen tog attacken. Efter två långa sekunder tänkte jag att: vaffandå, jag tar väl denna då.
Jag körde ikapp men efter målbacken var två man till ikapp och sedan kom hela klungan. Utbrytningen var i alla fall neutraliserad efter bara ett halvt varv.
Efter kanske 5-6 minuter gick en cykelcity-kille upp och vi fick med en av våra. Efter ytterliggare ett varv stöter ännu en av våra ikapp och tätgruppen är nu 4 man, varav två från oss.
Därefter blir det lite ryckigt i "klungan", då Vallentuna gärna ville få fram någon. Det blir en liten splittring men den håller bara i två-tre varv och sedan är vi samlade igen. Direkt när huvudfältet kör in den jagande gruppen skarvar jag bara för att. Ingen vann väl något på det, men det gick i alla fall inte iväg något efter det förutom en av våra som lyckades köra in solo mellan ledargruppen och "huvudfältet". Vi blev varvade med 3 varv kvar, men vi fick ändå köra klart. Det blev stiltje och jag trodde att vi bara skulle rulla av det sista. Döm om min förvåning när en Vallentuna attackerar varvet efter! Det kändes lite fånigt. Vi var ju liksom varvade. Vi övriga åkte bara klart tävlingen förutom två ungtuppar som attackerade vid sista varvningen. Jag fick väl inte någon fin eller framskjuten placering, men det var kul och ASJOBBIGT! Jag hade snudd på maxpuls vid varje varvning.
Men. En bra genomkörare inför kommande tävlingar. Nu har jag klarat av såväl linjelopp som GP i år. Jag är igång alltså.
Lyckan var gjord när jag fick skjuts hem. Det var kallt och mörkt och sent. Utan skjuts hade jag nog såväl frusit som hungrat ihjäl.
onsdag 15 april 2009
felprioritering?
Ingo och matte har åkt med bilen till Hellasgården. Jag ska cykla till Vallentuna för en lam lokaltävling. Jag ångrar mig faktiskt. Det lät så himla trevligt att åka till Hellas och promenera. Cykla är något av det roligaste som finns, men det är inte det viktigaste på jorden. Helena och Ingo är två extremt viktiga ingredienser i mitt liv och en promenad i Hellas med dem är värt hur mycket som helst. Jag ångrar mig. Om jag inte vinner (dream on....), för då kanske felprioriteringen vägs upp lite.
marathon?
Idag var matte och Ingo ute och sprang. Han är grym på att springa! Koncentrerar sig som f-n på att springa och skiter fullkomligt i alla som är runt omkring. Skönt att kunna lita på honom. Hade till och med en man med solglasögon som vägrade byta spår som jag och Ingo sprang rakt på, och mannen var ju glad och smackade med munnen åt Ingo (som i sin tur undrade om han skulle acceptera det eller inte) men jag drog med mig Ingo innan det uppstod någon situation. Vissa hundar går bättre att passera än andra, svårast var det att ha en hund framför oss som vi sprang ikapp, men han var grym där med.
Jag och Ingo har ungefär samma dåliga kondis, fast på olika sätt. Han har dålig koncentrationskondis, och matte har fått cykelkondis istället för löparkondis. Så dagens runda på 8 km var alldeles tillräcklig. Det vore kul att springa ett marathon med Ingo. Undrar vad det gäller för regler gällande hundsällskap på löparevenemang? Ingo skulle ju knappast gilla Sthlm marathon med så många tusen löpare, men kanske ett sådant där litet lokal-lopp i ngn stad? Det vore coolt. Men även om vargar kanske är bra på att springa långt är det ju inte meningen att man ska slita ut sin hunds leder. Ska undersöka saken.
Jag och Ingo har ungefär samma dåliga kondis, fast på olika sätt. Han har dålig koncentrationskondis, och matte har fått cykelkondis istället för löparkondis. Så dagens runda på 8 km var alldeles tillräcklig. Det vore kul att springa ett marathon med Ingo. Undrar vad det gäller för regler gällande hundsällskap på löparevenemang? Ingo skulle ju knappast gilla Sthlm marathon med så många tusen löpare, men kanske ett sådant där litet lokal-lopp i ngn stad? Det vore coolt. Men även om vargar kanske är bra på att springa långt är det ju inte meningen att man ska slita ut sin hunds leder. Ska undersöka saken.
igång
Nu är säsongen igång på riktigt. Under utlandsvistelsen har det blivit torrt och varmt och grabbarna har kört träningstävling. Igår var det dessutom premiär för torsdagspasset. Alltså tisdagspass, eller enklare uttryckt: fartpass.
Vi var väl upp mot 30 pers som cyklade till Gustavsberg och körde fartlek med attacker med allt vad det innebär. det var väldigt kul men jobbigt.
Innan vi åkte till Italien gick min TREK sönder. Just snyggt. Och min "spons-hoj" har inte kommit ännu, så jag står alltså utan racer. INTE bra. Hur som helst har jag lyckats låna en Scott CR1 av en kompis, så jag kan köra i alla fall. Dock gillar jag inte geometrin alls. Jag måste testa lite inställningar först. Som en backup har Stevens lovat att de ska skaka fram en lånecykel till mig. Men om den inte får den under morgondagen kan det nästan kvitta lite. Då är det nog bättre att köra på Scotten och sedan byta när min kommer. Nog om det nu. Lite kass leveranskapacitet från Stevens sida bara.
Ikväll är det tävling! Tjohoo! Kort-GP i Vallentuna. Jag var med förra året i seniorklassen och det var kul. Vi får se hur det går i år. Elit är ju lite marigare eftersom det finns fler attackvilliga cyklister. De bästa i senior/veteran är lika bra som elitåkarna, men i elit är de ju många fler. Inte lika mycket fisåkning alltså, utan full speta hela tiden.
Jag ska i alla fall cykla dit om inte för att se om jag kan få ordning på inställningen på Scotten.
Vi var väl upp mot 30 pers som cyklade till Gustavsberg och körde fartlek med attacker med allt vad det innebär. det var väldigt kul men jobbigt.
Innan vi åkte till Italien gick min TREK sönder. Just snyggt. Och min "spons-hoj" har inte kommit ännu, så jag står alltså utan racer. INTE bra. Hur som helst har jag lyckats låna en Scott CR1 av en kompis, så jag kan köra i alla fall. Dock gillar jag inte geometrin alls. Jag måste testa lite inställningar först. Som en backup har Stevens lovat att de ska skaka fram en lånecykel till mig. Men om den inte får den under morgondagen kan det nästan kvitta lite. Då är det nog bättre att köra på Scotten och sedan byta när min kommer. Nog om det nu. Lite kass leveranskapacitet från Stevens sida bara.
Ikväll är det tävling! Tjohoo! Kort-GP i Vallentuna. Jag var med förra året i seniorklassen och det var kul. Vi får se hur det går i år. Elit är ju lite marigare eftersom det finns fler attackvilliga cyklister. De bästa i senior/veteran är lika bra som elitåkarna, men i elit är de ju många fler. Inte lika mycket fisåkning alltså, utan full speta hela tiden.
Jag ska i alla fall cykla dit om inte för att se om jag kan få ordning på inställningen på Scotten.
tisdag 14 april 2009
död?
Nej.
Bara varit på semester. Egentligen är det väl sånt man ska skriva om, men nu har vi varken haft någon stabil uppkoppling eler tid. Då blir det inget skrivande.
Vi har alltså varit i Italien på cykelsemester. Ingo har varit fis-semester i Salem/Tumba hos Sanna och morbror Kelly.
Det var kul att hämta honom igår. Han blev sååååå glad när han såg mig. Då är det roligt!
Mycket att ta igen nu.
Bara varit på semester. Egentligen är det väl sånt man ska skriva om, men nu har vi varken haft någon stabil uppkoppling eler tid. Då blir det inget skrivande.
Vi har alltså varit i Italien på cykelsemester. Ingo har varit fis-semester i Salem/Tumba hos Sanna och morbror Kelly.
Det var kul att hämta honom igår. Han blev sååååå glad när han såg mig. Då är det roligt!
Mycket att ta igen nu.
torsdag 2 april 2009
aftonbladet
Aftonbladet är en härlig tidning. Idag i nätupplagen stod det om Miss Li som haft en light-variant av panikångest. Jag tycker att den var innovativ.
Jag upplever just nu en light-no fat-version av den klassiska dödliga tristessen!
Tur att det är officiell racerpremiär med klubben idag.
Jag upplever just nu en light-no fat-version av den klassiska dödliga tristessen!
Tur att det är officiell racerpremiär med klubben idag.
mallis 1
Efter att tävlingspremiären av avklarad var det alltså dags att träna. Jag har aldrig varit på Mallorca eller ens på en cykelresa, så detta var nytt och speciellt för mig.
Innan avfärd hade jag ägnat mig åt att trissa upp mina resekamrater i våra mejlkonversationer. Lite små utmaningar och löften om att ställa av folk i någon backe osv. Ett gäng gick därför stenhårt in för att ställa av mig. I samtliga backar.
Vi var alla lite i ofas i träningen eftersom vissa hade varit nere några dagar före. Alltså skulle hälften vila. Andra halvan av gänget rullade så iväg på ett distanspass på den första "riktiga" Mallisdagen. Solen sken och det var kortbrallor och armvärmare som gällde. Skönt värre.
Redan i första backen satte de nivån. En upp för att köra, jag på hjul och övriga bevakande bakom. Jag hade aldrig cyklat i berg tidigare så jag visste inte riktigt hur långa backarna var, hur jag skulle reagera efter 10 minuter uppför osv. Till slut gick i alla fall en av de övrigt fram och dunkade på. Jag satt fint kvar på hjulet och enbart en kille till var kvar bakom. De växelkörde och jag bara avvaktade för att inte bli avställd och bjuda dem på en sådan händelse. Jag var lite sliten i benen efter tävlingen och tyckte att det började bli lite jobbigt när den tredje killen attackerar. SUCK! Jag hakar på och lyckligvis är vi bara några meter från krönet. Hur som helst hade de satt ribban och det var detta som skulle gälla resten av passet.
Nästa stigning var likadan. Dock hade en fått försprång och vi var två som jagade på uppför. I denna stigning klantade jag mig och släppte rullen när jag gick över tröskelpuls. Lite onödigt då min kombatant enbart försökte stöta av mig. Hade jag hållit hjulet hade han inte orkat få av mig. Bakläxa på detta! Detta var för övrigt något som hände fler gånger under veckan. Jag måste lära mig att även jag är stark och att även jag kan försöka stöta av folk och göra livet surt för dem. Jag måste lära mig cykla helt enkelt. Och att våga försöka trötta ut folk.
Under passet cyklade vi över ett antal olika bergspass och det resulterade i nästan 6 timmar totalt. De som försökte ställa av mig väggade på slutet vilket ändå gjorde att jag ställde mig i duschen med en svag smak av segersötma i munnen.
Jag fick under denna dagen för första gången uppleva att cykla i riktiga berg och det var riktigt kul. Jag gillar att cykla uppför. Hellre det än nedför, vilket visade sig vara något jag inte alls behärskade. Mer senare. Då även med bilder.
Innan avfärd hade jag ägnat mig åt att trissa upp mina resekamrater i våra mejlkonversationer. Lite små utmaningar och löften om att ställa av folk i någon backe osv. Ett gäng gick därför stenhårt in för att ställa av mig. I samtliga backar.
Vi var alla lite i ofas i träningen eftersom vissa hade varit nere några dagar före. Alltså skulle hälften vila. Andra halvan av gänget rullade så iväg på ett distanspass på den första "riktiga" Mallisdagen. Solen sken och det var kortbrallor och armvärmare som gällde. Skönt värre.
Redan i första backen satte de nivån. En upp för att köra, jag på hjul och övriga bevakande bakom. Jag hade aldrig cyklat i berg tidigare så jag visste inte riktigt hur långa backarna var, hur jag skulle reagera efter 10 minuter uppför osv. Till slut gick i alla fall en av de övrigt fram och dunkade på. Jag satt fint kvar på hjulet och enbart en kille till var kvar bakom. De växelkörde och jag bara avvaktade för att inte bli avställd och bjuda dem på en sådan händelse. Jag var lite sliten i benen efter tävlingen och tyckte att det började bli lite jobbigt när den tredje killen attackerar. SUCK! Jag hakar på och lyckligvis är vi bara några meter från krönet. Hur som helst hade de satt ribban och det var detta som skulle gälla resten av passet.
Nästa stigning var likadan. Dock hade en fått försprång och vi var två som jagade på uppför. I denna stigning klantade jag mig och släppte rullen när jag gick över tröskelpuls. Lite onödigt då min kombatant enbart försökte stöta av mig. Hade jag hållit hjulet hade han inte orkat få av mig. Bakläxa på detta! Detta var för övrigt något som hände fler gånger under veckan. Jag måste lära mig att även jag är stark och att även jag kan försöka stöta av folk och göra livet surt för dem. Jag måste lära mig cykla helt enkelt. Och att våga försöka trötta ut folk.
Under passet cyklade vi över ett antal olika bergspass och det resulterade i nästan 6 timmar totalt. De som försökte ställa av mig väggade på slutet vilket ändå gjorde att jag ställde mig i duschen med en svag smak av segersötma i munnen.
Jag fick under denna dagen för första gången uppleva att cykla i riktiga berg och det var riktigt kul. Jag gillar att cykla uppför. Hellre det än nedför, vilket visade sig vara något jag inte alls behärskade. Mer senare. Då även med bilder.
onsdag 1 april 2009
Ingo ska bli pappa!
Jepp, han ska bli pappa till en blandraskorsning med en fransk bulldog-tik! Hon är jättefin och vi träffade henne i parken idag, och tikens matte letade efter en bra hane och tyckte Ingo såg fin ut! Och så frågade hon efter att vi pratat en stund, och vem kan motstå en sådan fråga?!
Så hon går in i löp om en vecka ungefär, och då ska vi vara på plats, de bodde ganska nära oss, så Ingo får några timmar varje dag under själva löpet.
Spännande!!!
Så hon går in i löp om en vecka ungefär, och då ska vi vara på plats, de bodde ganska nära oss, så Ingo får några timmar varje dag under själva löpet.
Spännande!!!
tävlingspremiären
Ja. När vi hade kommit ner till Mallorca förra fredagen packade vi snabbt upp cyklarna och gav oss ut på en lättare rullning. Var det tänkt. Det hela slutade med typ 3 timmar, ett bergspass och lite ordentlig slätåkning. Men det var ändå skönt att rulla ur benen lite och ventilera ur flygresan. Dessutom var det ju premiär på racern vilket gör att man beter sig som en kalv på kosläppet (eller vad det nu heter).
Dagen efter skulle vi ställa upp i en tävling. Drygt 10 mil linje på en bana om cirka 50 km. Två varv alltså. Det var väldigt många startande och premiärnerverna gjorde sig gällande. Efter 2 timmars upprullning på förmiddagen, lite käk, 10 kisspauser och 100 "fan vad jag är nervös" stod vi i alla fall i startfållan och lyssnade på hetsig spansk information om loppet.
Redan efter en kilometer började en stigning som direkt skickade upp pulsen ett par slag över tröskeln. I sida-medvind fick man bita i ganska rejält och många fick faktiskt släppa klungan redan här. När vi kom upp på någorlunda slät mark lugnade det ner sig och en grupp började glida iväg. Vi hade en kille med och gruppen skulle sedan växa till 14 (och ännu senare 16) man. Vi tyckte att det var rätt OK med tanke på att vi i princip hade vår premiärrunda. Möjligen borde vi försökt få med en man till, men nu var det som det var.
Jag såg till att hela tiden hålla mig framme i täten för att kunna bevaka utbrytningen, som enligt en av motorcyklarna hade 2 minuter efter bara en halvtimme. Ett spanskt lokal-lag gick upp och körde, men det var ganska halvhjärtat (kändes det som) då de hade en man med i utbrytningen och dessutom inte alls körde speciellt fort. Jag fick senare höra att detta laget var lite av ett "kalle anka-lag" som kanske inte hade orkat köra ikapp ändå. Men. 14 bra man i en utbrytning kan ju köra fort. I vilket fall som helst så gick vi på alla attacker och följde med i alla nya utbrytningsförsök. 2 stycken tjecker lyckades komma loss och kunde senare ansluta till utbrytningen.
När det var dags för varvning trissades tempot upp. En av våra hade gått med i en attack och jag gick med i den som följde efteråt. Nu trissades tempot upp rejält och i stigningen var vi tre stycken i laget som höll på att dö av den intensiva cyklingen. I medvinden tok-attakcerade folket längst framme och jag var på repet ett tag. Dock lyckades jag bita mig kvar och sedan blev det återigen lugnare när vi svängde ur medvinden. Från nu verkade det som om inget lag ville köra ikapp längre och det blev en hel del attackerande från klungan. Vi hade dock bra med folk uppe och kunde ta allt. Tyvärr kom ingen iväg, så samtliga av oss åkte in i mål med klungan. Vår kille i utbrytningen gick in i sista kruvan som etta i sin gruppetto (fyra totalt tror jag) men tappade i sturten till en 10:e-placering. Bra gjort av honom ändå!
Vi övriga var extremt defensiva i avslutningen som var en lång nerförslöpa (70 blås..), in i en rondell och sedan en vänstersväng in på upploppet. Ingen ville riskera att göra en onödig vurpa för ett tiotal placeringar när vi hade över en veckas cykling framför oss.
Skönt att ha premiären avklarad!
Dagen efter skulle vi ställa upp i en tävling. Drygt 10 mil linje på en bana om cirka 50 km. Två varv alltså. Det var väldigt många startande och premiärnerverna gjorde sig gällande. Efter 2 timmars upprullning på förmiddagen, lite käk, 10 kisspauser och 100 "fan vad jag är nervös" stod vi i alla fall i startfållan och lyssnade på hetsig spansk information om loppet.
Redan efter en kilometer började en stigning som direkt skickade upp pulsen ett par slag över tröskeln. I sida-medvind fick man bita i ganska rejält och många fick faktiskt släppa klungan redan här. När vi kom upp på någorlunda slät mark lugnade det ner sig och en grupp började glida iväg. Vi hade en kille med och gruppen skulle sedan växa till 14 (och ännu senare 16) man. Vi tyckte att det var rätt OK med tanke på att vi i princip hade vår premiärrunda. Möjligen borde vi försökt få med en man till, men nu var det som det var.
Jag såg till att hela tiden hålla mig framme i täten för att kunna bevaka utbrytningen, som enligt en av motorcyklarna hade 2 minuter efter bara en halvtimme. Ett spanskt lokal-lag gick upp och körde, men det var ganska halvhjärtat (kändes det som) då de hade en man med i utbrytningen och dessutom inte alls körde speciellt fort. Jag fick senare höra att detta laget var lite av ett "kalle anka-lag" som kanske inte hade orkat köra ikapp ändå. Men. 14 bra man i en utbrytning kan ju köra fort. I vilket fall som helst så gick vi på alla attacker och följde med i alla nya utbrytningsförsök. 2 stycken tjecker lyckades komma loss och kunde senare ansluta till utbrytningen.
När det var dags för varvning trissades tempot upp. En av våra hade gått med i en attack och jag gick med i den som följde efteråt. Nu trissades tempot upp rejält och i stigningen var vi tre stycken i laget som höll på att dö av den intensiva cyklingen. I medvinden tok-attakcerade folket längst framme och jag var på repet ett tag. Dock lyckades jag bita mig kvar och sedan blev det återigen lugnare när vi svängde ur medvinden. Från nu verkade det som om inget lag ville köra ikapp längre och det blev en hel del attackerande från klungan. Vi hade dock bra med folk uppe och kunde ta allt. Tyvärr kom ingen iväg, så samtliga av oss åkte in i mål med klungan. Vår kille i utbrytningen gick in i sista kruvan som etta i sin gruppetto (fyra totalt tror jag) men tappade i sturten till en 10:e-placering. Bra gjort av honom ändå!
Vi övriga var extremt defensiva i avslutningen som var en lång nerförslöpa (70 blås..), in i en rondell och sedan en vänstersväng in på upploppet. Ingen ville riskera att göra en onödig vurpa för ett tiotal placeringar när vi hade över en veckas cykling framför oss.
Skönt att ha premiären avklarad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
