Idag är det tänkt att det ska vara en seriös cross-träning. Alltså en genomtänkt planerad uppstyrd träning. Det ska bli kul att se hur det blir. Det vore häftigt om vi i Stockholm kan få till uppstyrda och givande träningar av den typ som de verkar ha i Falun. Det skulle nog alla cross-cyklister i Stockholm må bra av.
Jag inbillar mig att Faluns tävlingsträningar på cross är som våra tisdagspass i Valhall. Unika och nyttiga.
fredag 31 oktober 2008
onsdag 29 oktober 2008
Another day in paradise
Ja, högtrycket med sol och hopp om liv och lem fortsätter med Ingo. Ännu en fridfull dag har passerat utan det minsta skäll, nafs eller stressig stissig hund. Vi började med en promenad i morse där Ingo fick vara lite lös i knarkarparken (sommartid befolkad av ett 20-tal pundare) och han fräste runt i den frusna daggen och tyckte det var lattjo.
Sedan blev promenad nr två en liten löpartur, premiär för mig medan Ingo har sprungit några gånger med husse. Det gick galant, även om man fick peppa på honom lite när han ville nosa och titta på hundar. Jogging ska vara i det närmaste nosfritt och definitivt hundmötes-fritt. Jag fick mota bort två närgångna pudlar som kom farande emot oss. Ingo ville ju hälsa, men jag tror jag faktiskt lyckades vara lite av försvarande matte med hunden i fast grepp i selen bakom benen och pudlarna framför. Små nog att kunna knuffa bort med handen :-)
Väl hemma efter ca 5 km löpning i mycket lugn takt var Ingo helt färdig. Ansträngande för den lille vovven att hålla sig i skinnet så länge. Jag passade på att äta lite lunch och göra ärenden. Jag har börjat göra lite kommandon i hallen utanför vår lägenhet (inspirerad av Ingos morbror Kelly med matte) och det är en favorit hos Ingo. Han är aldrig så snabb som då! Far runt på stengolvet som en liten skottspole.
Annars har vi väl mest tagit det lugnt resten av dagen. Han har sovit som en gris mestadels av dagen. Väl runt 18-tiden idag blev han rastlös och han har lite lite leksaker just nu (och de han har hamnar oftast under sängen, dit jag och husse inte orkar krypa som oftast ialla fall) så jag gjorde en hemmagjord. Den blev väl demolerad efter ca 10 min, men nu är Ingo lycklig över att ha sin egen strumpa och handduk att slänga runt med. Håll till godo med puckobilden.
Imorgon har jag som ambition att gå en morgonpromenad på en timma, vi får väl se hur det blir med den saken...
Glad räd
Igår var det åter dags för Happy Raid. Eller på svenska: "lättsam cykling i skogen". Eftersom det är höst blev det som förra veckan pannlampa och halt. Så lagom lättsamt alltså. Jag var dock taggad som inför ett tidigt fartpass med Valhall och laddade hela dagen, såväl mig själv som batteriet till pannlampan. Ingo hade passat på att bita sönder sladden till lampan, så jag fick även laga den. Med eltejp. Det funkade utmärkt.
Samlingen vid hammarbybacken gick bra. Jag var typ den ende som körde i lycra, men det gäller ju att profilera sig. Det blev såklart nån som fotade under en paus i skogen. Jag skymtar lite bakom i gul jacka och valhall-brallor.
Det var som förra gången väldigt mörkt och halt som satan. Man kunde inte gå på klipphällarna med cykelskorna, vilket gjorde att man fick en väldigt respekt för att skråa på stenarna. Ja, för att cykla över stenarna över huvud taget. Men förvånande nog funkade det bra med cykeldäck. En bra lärdom då jag i princip levt med tanken att jag ska halka omkull med cykeln oavsett lutning och fart om däcket kommer i kontakt med en sten.
Jag körde riktigt bra och jag hängde med fint utan att behöva känna att jag körde över min förmåga. Det var kanske lite jobbigt att folket hetsade en del, men de vad väl som jag rädda och oroliga för att hamna på efterkälken. Som förra gången hade jag aldrig cyklat på dessa stigar ens i dagsljus på torrt underlag, men dessa killar tänker inte som en landsvägsräka som jag. Jag ramlade i alla fall inte och jag blev ganska lerig. En perfekt cykeltur alltså.
Hittade en bild till på happymtb.org:
måndag 27 oktober 2008
Filmtajm!!!!
Nu blir det film!
Ingo dominerar med sin kong! Notera den oerhört välutvecklade tekniken. Sulfinter a la Zidane!
Vi lägger upp en bild på Ingo när han ligger och biter på sin ena tass också. Uppnäsa!
Årsta-promenaden
Igår var alltså Ingo på Årsta-promenad.
Det tar ganska precis en timme att genomföra promenaden om man inte stannar extra i skogen. En kvart att gå dit, 30 minuter lös i skogen, och slutligen en kvart hem igen.
Vägen dit är ganska enkel och Ingo borde nästa veta vart vi är på väg. Dock verkar han inte vara riktigt så förväntansfull som det står i alla hundtidningar att hunden ska vara när den är på väg till parken eller vart nu promenaden brukar bära. Han är antingen väldigt bra på att mörka eller så fattar han helt enkelt inte vart han är på väg. Eller så tycker han att det är lika kul att gå på vägen till Årsta-promenaden. Det tar i alla fall en kvart att gå dit.
På vägen dit går man under en viadukt som har en ganska hög "betongslänt". Den gillar Ingo. Han försöker markera revir på betongpelarna som står mitt i "slänten", men det lutar för mycket för att han ska kunna lyfta på benet. Kul kul!
OK. När vi kom fram till promenaden brukar jag vänta med att släppa Ingo tills vi kommer upp en bit från det vanliga promenad- och joggingspåret. Allt för att undvika de flesta störningarna. När jag släppte Ingo tog han det förvånande lungt och gick i princip bakom mig hela vägen upp till första skogspartiet. Vanligen brukar han fräsa iväg så att barr och löv yr, men nu hade han stenkoll på mig så att jag inte skulle hinna gömma mig som jag brukar. Det är en bra utveckling. När man lyckas gömma sig blir han väldigt orolig och rusar tillbaka i spåret för att tvärnita när han passerat gömstället och sedan nöjt trippa fram och få sin belöning.
Igår var han bara olydig två gånger. Ena gången blev han lite väl närgången på en joggare som utövade work out. Han var även nere på joggnspåret och härjade. Dock utan att antasta någon. Han verkar ha fått en sundare inställning till okända människor.
Andra gången var på vägen tillbaka. När jag släppte honom efter kolonilotterna rusade han som vanligt ner i skogspartiet. Jag ser då ett rådjur som korsar tio meter framför Ingo. Jag väljer att inte kalla tillbaka honom, och jag hoppas att han inte sett det. Jag tror faktiskt inte att han såg det för han passerade bara stället där djuret korsade stigen. Full fräs fortfarande. Men nu tvärnitar han och vänder på en femöring så att löven sprutar om honom. Tillbaka till stället där rådjuret korsade och in i skogen med benen brett isär för stabilitetens skull. FAN, tänkte jag. Nu får jag vänta tills det blir mörkt på honom. Jag visslade en gång och hoppades på det bästa. Några sekunder senare ser jag fåntratt-Ingo farandes nere i slänten. Jag kallar på honom, och jo, han kommer. Otroligt! Jag är beredd att tömma alla mina fickor på godis och ge honom samtidigt som jag kopplar, men han bara passerar mig och tar ett varv till. Suck.... Turligt nog tog han bara just ett varv till. Han kom tillbaka direkt och fick allt godis utom en bit och sedan gick vi hem.
På kvällen slocknade Ingo helt och låg och grisade i soffan när husse kollade på parlamentet och på film.
Det tar ganska precis en timme att genomföra promenaden om man inte stannar extra i skogen. En kvart att gå dit, 30 minuter lös i skogen, och slutligen en kvart hem igen.
Vägen dit är ganska enkel och Ingo borde nästa veta vart vi är på väg. Dock verkar han inte vara riktigt så förväntansfull som det står i alla hundtidningar att hunden ska vara när den är på väg till parken eller vart nu promenaden brukar bära. Han är antingen väldigt bra på att mörka eller så fattar han helt enkelt inte vart han är på väg. Eller så tycker han att det är lika kul att gå på vägen till Årsta-promenaden. Det tar i alla fall en kvart att gå dit.
På vägen dit går man under en viadukt som har en ganska hög "betongslänt". Den gillar Ingo. Han försöker markera revir på betongpelarna som står mitt i "slänten", men det lutar för mycket för att han ska kunna lyfta på benet. Kul kul!
OK. När vi kom fram till promenaden brukar jag vänta med att släppa Ingo tills vi kommer upp en bit från det vanliga promenad- och joggingspåret. Allt för att undvika de flesta störningarna. När jag släppte Ingo tog han det förvånande lungt och gick i princip bakom mig hela vägen upp till första skogspartiet. Vanligen brukar han fräsa iväg så att barr och löv yr, men nu hade han stenkoll på mig så att jag inte skulle hinna gömma mig som jag brukar. Det är en bra utveckling. När man lyckas gömma sig blir han väldigt orolig och rusar tillbaka i spåret för att tvärnita när han passerat gömstället och sedan nöjt trippa fram och få sin belöning.
Igår var han bara olydig två gånger. Ena gången blev han lite väl närgången på en joggare som utövade work out. Han var även nere på joggnspåret och härjade. Dock utan att antasta någon. Han verkar ha fått en sundare inställning till okända människor.
Andra gången var på vägen tillbaka. När jag släppte honom efter kolonilotterna rusade han som vanligt ner i skogspartiet. Jag ser då ett rådjur som korsar tio meter framför Ingo. Jag väljer att inte kalla tillbaka honom, och jag hoppas att han inte sett det. Jag tror faktiskt inte att han såg det för han passerade bara stället där djuret korsade stigen. Full fräs fortfarande. Men nu tvärnitar han och vänder på en femöring så att löven sprutar om honom. Tillbaka till stället där rådjuret korsade och in i skogen med benen brett isär för stabilitetens skull. FAN, tänkte jag. Nu får jag vänta tills det blir mörkt på honom. Jag visslade en gång och hoppades på det bästa. Några sekunder senare ser jag fåntratt-Ingo farandes nere i slänten. Jag kallar på honom, och jo, han kommer. Otroligt! Jag är beredd att tömma alla mina fickor på godis och ge honom samtidigt som jag kopplar, men han bara passerar mig och tar ett varv till. Suck.... Turligt nog tog han bara just ett varv till. Han kom tillbaka direkt och fick allt godis utom en bit och sedan gick vi hem.
På kvällen slocknade Ingo helt och låg och grisade i soffan när husse kollade på parlamentet och på film.
söndag 26 oktober 2008
Helgen - in detail
Ja, kanske inte så detaljerat, men lite mer matnyttigt kan jag ju bjuda på.
I fredags var jag och Ingo på en Årsta-promenad på lunchen och han var jätteduktig. Jag har börjat med att låta honom gå lös vid kolonilotterna, vilket han tidigare inte alls har fått göra. Där är det nämligen lite speciellt eftersom man inte kan se vad som eventuellt kommer om några sekunder. Det är alltså lite högrisk. Men nu är Ingo så bra att han i alla fall får gå lös efter halva, då man har lite uppsikt framåt i alla fall. Man måste ju spänna bågen liksom.
På kvällen var jag ute på en ganska bra löptur med Mattias från cykelklubben. Vi kutade tillsammans runt söder och gamla stan och sedan fortsatte jag runt årstaviken också. Måste ju vara värst liksom. Enochtrettiofem. Ville även passa på när jag ändå var ute. På kvällen blev det film och godis.
På lördagen sov jag ut ordentligt, tills Ingo väckte mig. Då gick vi ut. Sedan åt jag frukost medan Ingo gick och la sig igen. Jag gjorde en ansats att få ordning här hemma genom att tömma ut två papperspåsar med "skräp" på matbordet. Jag hade som mål att kategorisera allt och sedan sortera på ett smart sätt så att allt kom undan. (Nu är det söndag kväll och allt är fortfarande kvar på bordet...) Jag ska försöka köpa några smarta lådor imorgon. Jag flyttade i alla fall skrivaren till vardagsrummet och kopplade ihop den med nätverkshårddisken istället. Hoppas det funkar. På sen eftermiddag körde jag ett lättare crosspass av tempokaraktär och sedan joggade Ingo och jag längs promenaden på södermalmsidan om Årstaviken. Han är bra på det och snart är han kanske mogen för en längre tur. På kvällen blev det laxtaco, film och godis.
Idag var det alltså back to normaltid och även kompiscross. Vi var ute två gånger innan jag stack till Slussen för samlingen. Vi blev bara tre som dök upp. Lamt. Vi cyklade på crossiga stigar ut till Järvafältet och när vi kom dit var det ingen annan där heller. Alltså blev vi bara 3 som var med och tävlade. För den personliga tävlingen kvittade det eftersom det var tempo, men det var ju trist för arrangören. Banan var platt och fin, men ganska regnsur. Jag hade jämn och fin puls och snittade 91% med peak på 93%. Bra alltså. Jag vet inte om jag hade kunnat köra hårdare, men troligen hade jag kunnat det. Man kan alltid ta i lite till. Dock tror jag att det hade kunnat pressas mer effekt om jag kört på ett annat sätt, men jag är för ovan vid tempo för att veta sånt. Jag vann i alla fall och utökade min ledning i totalen i kompiscrossen. Nu är det bara en tävling kvar och jag ska fan vinna cupen nu!
Väl hemma gjorde jag och Ingo en Årsta-promenad och sedan fikade jag hos David. Mer om promenaden senare.
Nu måste jag handla lite mat.
I fredags var jag och Ingo på en Årsta-promenad på lunchen och han var jätteduktig. Jag har börjat med att låta honom gå lös vid kolonilotterna, vilket han tidigare inte alls har fått göra. Där är det nämligen lite speciellt eftersom man inte kan se vad som eventuellt kommer om några sekunder. Det är alltså lite högrisk. Men nu är Ingo så bra att han i alla fall får gå lös efter halva, då man har lite uppsikt framåt i alla fall. Man måste ju spänna bågen liksom.
På kvällen var jag ute på en ganska bra löptur med Mattias från cykelklubben. Vi kutade tillsammans runt söder och gamla stan och sedan fortsatte jag runt årstaviken också. Måste ju vara värst liksom. Enochtrettiofem. Ville även passa på när jag ändå var ute. På kvällen blev det film och godis.
På lördagen sov jag ut ordentligt, tills Ingo väckte mig. Då gick vi ut. Sedan åt jag frukost medan Ingo gick och la sig igen. Jag gjorde en ansats att få ordning här hemma genom att tömma ut två papperspåsar med "skräp" på matbordet. Jag hade som mål att kategorisera allt och sedan sortera på ett smart sätt så att allt kom undan. (Nu är det söndag kväll och allt är fortfarande kvar på bordet...) Jag ska försöka köpa några smarta lådor imorgon. Jag flyttade i alla fall skrivaren till vardagsrummet och kopplade ihop den med nätverkshårddisken istället. Hoppas det funkar. På sen eftermiddag körde jag ett lättare crosspass av tempokaraktär och sedan joggade Ingo och jag längs promenaden på södermalmsidan om Årstaviken. Han är bra på det och snart är han kanske mogen för en längre tur. På kvällen blev det laxtaco, film och godis.
Idag var det alltså back to normaltid och även kompiscross. Vi var ute två gånger innan jag stack till Slussen för samlingen. Vi blev bara tre som dök upp. Lamt. Vi cyklade på crossiga stigar ut till Järvafältet och när vi kom dit var det ingen annan där heller. Alltså blev vi bara 3 som var med och tävlade. För den personliga tävlingen kvittade det eftersom det var tempo, men det var ju trist för arrangören. Banan var platt och fin, men ganska regnsur. Jag hade jämn och fin puls och snittade 91% med peak på 93%. Bra alltså. Jag vet inte om jag hade kunnat köra hårdare, men troligen hade jag kunnat det. Man kan alltid ta i lite till. Dock tror jag att det hade kunnat pressas mer effekt om jag kört på ett annat sätt, men jag är för ovan vid tempo för att veta sånt. Jag vann i alla fall och utökade min ledning i totalen i kompiscrossen. Nu är det bara en tävling kvar och jag ska fan vinna cupen nu!
Väl hemma gjorde jag och Ingo en Årsta-promenad och sedan fikade jag hos David. Mer om promenaden senare.
Nu måste jag handla lite mat.
Hemma-husse
Helena är i Slovenien. Hon har varit där hela helgen och kommer inte hem förrän måndag eftermiddag. Jag har alltså varit med Ingo hela helgen. Bara med Ingo. Det har varit bra och han har varit duktig. Vi har gått promenader (lös-promenader vid Årstaviken) och kollat på film. Vi har även joggat ihop.
Jag har kompletterat med att cykla och springa. Jag har även försökt att få lite ordning här hemma. Också har jag ätit godis.
Sammanfattat alltså.
Jag vann förresten cross-tempot idag också. Typ en mil på Järvafältet. Nu befäster jag min ledning i KM-cupen!
Nu vill Ingo ut.
Jag har kompletterat med att cykla och springa. Jag har även försökt att få lite ordning här hemma. Också har jag ätit godis.
Sammanfattat alltså.
Jag vann förresten cross-tempot idag också. Typ en mil på Järvafältet. Nu befäster jag min ledning i KM-cupen!
Nu vill Ingo ut.
onsdag 22 oktober 2008
Höst - inte bara cross
Det är inte bara cross på hösten. Igår cyklade jag mountainbike med en sammanslutning som brukar köra på tisdagar. Mtb är kul, men igår var det
1. Blött (=halt)
2. Mörkt (=svårt)
Jag var i alla fall vid gott mod och tänkte att det inte skulle bli några problem då jag liksom har konditionen. Men oj, vad jag bedrog mig. Även om det gick relativt långsamt fick jag stressa för att hänga med på den hala mörka tekniska stigen (ibland var det inte ens nån stig). Inte för att man blir avhakad på samma sätt som på landsväg, men om man kom efter så hade man ingen aning om vilken väg man skulle cykla för att ta sig ur eländet. Alltså var det bara att trotsa sina överlevnadsinstinkter och haka på. Stundtals var jag mycket uppgiven och arg. Jag gjorde en praktvurpa som i princip hade kunnat sluta hur illa som helst. Men. Jag lever och fick förhoppningsvis en väldigt bra tekniklektion. Typ såhär mörkt var det:
Det är även trevliga hundpromenader på hösten tydligen. Jag och Ingo promenerade till hundstigen på andra sidan Årstaviken på lunchen. Det är väldigt kul att se Ingo kuta på alla prassliga gula löv. Han var mycket duktig och kom när jag kallade på honom. En halvincident var väl när han stack iväg i full kareta efter en tillfällig koppling. Jag trodde att han typ skulle stå utanför porten och vänta på mig när jag kom hem. Men han stannade till efter 150 meter och då kunde jag göra en snygg inkallning på honom. Jag övade flera gånger på att gömma mig. Det var lustigt att se hans reaktion. Han blir så orolig när han märker att husse eller matte är borta. Det är bra. Han ska hålla sig i närheten. Här är en höstbild på Ingo från söndagens pincherträff med pappa och morbröder. Han ser lycklig ut!
Mys-Ingo
Ingo börjar bli en riktigt bra hund nu. Han har såklart fortfarande kvar lite att lära när det gäller uppfostran. Ärligt talat går det ännu inte att lita till 100% på honom heller. Men det går nog inte med någon hund. Han är väldigt lugn hemma och det avspeglar sig på hans humör och beteende. Problemen med närmande av människor ute är avsevärt mycket mindre nu även om han visst kan få lite mindre "återfall" ibland. Dock betydligt mer sällan nu än för några veckor sedan. Vi hoppas innerligt att det en vår lugnträning i kombination med Ingos mognad som gör skillnanden. Idag skällde han och hoppade på en gubbe med rullator och det var typ väntat då jag märkte på honom att var lite instabil efter att ha mött/sett typ 12 hundar i parken.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi verkligen är selektiva när det gäller hundmöten. Ingo blir så glad och uppspelt av att träffa en annan hund och då blir han svårare att hantera. Ska tala med Helena om hur vi ska göra med affenpinschergänget.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi verkligen är selektiva när det gäller hundmöten. Ingo blir så glad och uppspelt av att träffa en annan hund och då blir han svårare att hantera. Ska tala med Helena om hur vi ska göra med affenpinschergänget.
måndag 20 oktober 2008
Ingo löper?
Ikväll var vi ute på joggintur. Vi gick ner till Årstaviken vid Eriksdalsbadet och joggade mot Hornstull. Ingo var jätteduktig och höll ett jämnt och fint tempo i trav. Efter några hundra meter möter vi Uffe och David. David vänder och springer med mig och Ingo. Ingo klarar det galant. Han blir inte ivrig, han sket fullkomligt i andra människor och han verkade avslappnad. Kändes perfekt. Han stannade såklart några få gånger för att nosa läget, men totalt sett var det en bragd av honom att ta sig de 2-3 kilometrerna till Hornstull på det sätt han gjorde. Vid Drakenbergsparken vilade vi lite och sedan joggade vi tillbaka. Ingo var lika duktig på tillbakavägen. Mycket roligt! Vi kommer att ha mycket nytta av att han kan springa med oss.
Vi måste bara se till att köpa ett kortare koppel att fästa i midjeselen bara. Det långa vanliga blir lite för krångligt.
Vi måste bara se till att köpa ett kortare koppel att fästa i midjeselen bara. Det långa vanliga blir lite för krångligt.
Hundträffsbilder
Pappa Zlatan och Ingo. Ingo försöker brösta upp sig inför pappa, men tydligen var ingen av storhundarna speciellt impad av Inguini...
Ingo kramar sin nya kompis Kelly. Vi får försöka åka dit oftare så att de får kuta av sig lite. Det är bra för Ingo att umgås med äldre och bli lite uppfostrad.
Slutligen en jobbig och störig Ingo som försöker vara med till varje pris när morbror Kelly och morbror Bobby leker. Notera att Ingo liksom hänger i luften.
Helgen som gick...
Så var det måndag igen.
Helgen som gick var ju oerhört spännande, eftersom Ingobingo skulle vara från lördag f.m. till söndag sen e.m. hos sin morbror Kelly (www.barkingkelly.se) och dennes husse&matte. Det var med en dos oro och vånda som jag vinkade hejdå till Fredrik och Ingo när de körde iväg på lördag. Inte för att Sanna&Christian inte skulle kunna handskas med Ingo, men som en mamma till en son som ska på kollo var jag orolig för att Ingo skulle busa och göra dumheter (dvs skälla och ha sig).
Lördagen löpte på relativt bra vad vi förstod per sms. Sanna var gullig nog att informera oss under kvällen. Jag och Fredrik satt som kolloföräldrar och kastade oss över telefonerna när det pep till för att läsa vad som hänt. Ingo hade tydligen rätt svårt att varva ner under lördagen, vilket är ju förståeligt. Hade levde ju det glada livet med tuggben, Kelly, leksaker och skogspromenader. Alla de intrycken gjorde ju honom uppspelt. Så han sov inte särskilt mycket, och antagligen på grund av det kom skällningen på Christian som ett brev på posten... Men precis som vi visste och hoppades skötte de det galant och coolade ner Ingo och brydde sig inte så mycket om det där.
Natten spenderades visst mestadels i Sanna&Christians säng enligt utsago. Typiskt Ingo. Han är bra på att försöka äga ut oss från soffan och sängen genom att lägga sig till rätta, för att sedan i sömnen liksom sträcka ut benen och trycka bort det som är i vägen. Jag hoppas han skötte sig bättre i deras säng.
Söndagen var lugnare än lördagen och bjöd på pinscherträff med Ingos pappa Zlatan, samt en morbror till: Bobby. Så Bobby, Kelly, Zlatan och Ingo härjade i kohagen. Eller ja, Ingo härjade väl per definition mest medan övriga tre var lite lugnare i sitt härjande. Ingo verkade vara lite Ingobongo som mest hade rabies och gräsfräs... vi ska försöka få lite fina (och roliga) bilder från helgen så ska vi visa upp dem här.
Hur som helst, helgen var verkligen lyckad ur hundpassningssynpunkt och Ingo verkar vara välkommen igen! Han fick mycket beröm för att han går så bra ihop med andra hundar, och även om han terrade och myggade på Kelly så sänder han ut mycket lugnande signaler och verkar signalera att han är den unga lilla fjant han verkligen är. (vilket ju borde vara uppenbart för alla hundar med tanke på hur han beter sig :-) Men det är skönt!
Ja, alla glada och lyckliga. Ingo ligger fortfarande och sover, han verkar ha helt slut på energi... :-)
Helgen som gick var ju oerhört spännande, eftersom Ingobingo skulle vara från lördag f.m. till söndag sen e.m. hos sin morbror Kelly (www.barkingkelly.se) och dennes husse&matte. Det var med en dos oro och vånda som jag vinkade hejdå till Fredrik och Ingo när de körde iväg på lördag. Inte för att Sanna&Christian inte skulle kunna handskas med Ingo, men som en mamma till en son som ska på kollo var jag orolig för att Ingo skulle busa och göra dumheter (dvs skälla och ha sig).
Lördagen löpte på relativt bra vad vi förstod per sms. Sanna var gullig nog att informera oss under kvällen. Jag och Fredrik satt som kolloföräldrar och kastade oss över telefonerna när det pep till för att läsa vad som hänt. Ingo hade tydligen rätt svårt att varva ner under lördagen, vilket är ju förståeligt. Hade levde ju det glada livet med tuggben, Kelly, leksaker och skogspromenader. Alla de intrycken gjorde ju honom uppspelt. Så han sov inte särskilt mycket, och antagligen på grund av det kom skällningen på Christian som ett brev på posten... Men precis som vi visste och hoppades skötte de det galant och coolade ner Ingo och brydde sig inte så mycket om det där.
Natten spenderades visst mestadels i Sanna&Christians säng enligt utsago. Typiskt Ingo. Han är bra på att försöka äga ut oss från soffan och sängen genom att lägga sig till rätta, för att sedan i sömnen liksom sträcka ut benen och trycka bort det som är i vägen. Jag hoppas han skötte sig bättre i deras säng.
Söndagen var lugnare än lördagen och bjöd på pinscherträff med Ingos pappa Zlatan, samt en morbror till: Bobby. Så Bobby, Kelly, Zlatan och Ingo härjade i kohagen. Eller ja, Ingo härjade väl per definition mest medan övriga tre var lite lugnare i sitt härjande. Ingo verkade vara lite Ingobongo som mest hade rabies och gräsfräs... vi ska försöka få lite fina (och roliga) bilder från helgen så ska vi visa upp dem här.
Hur som helst, helgen var verkligen lyckad ur hundpassningssynpunkt och Ingo verkar vara välkommen igen! Han fick mycket beröm för att han går så bra ihop med andra hundar, och även om han terrade och myggade på Kelly så sänder han ut mycket lugnande signaler och verkar signalera att han är den unga lilla fjant han verkligen är. (vilket ju borde vara uppenbart för alla hundar med tanke på hur han beter sig :-) Men det är skönt!
Ja, alla glada och lyckliga. Ingo ligger fortfarande och sover, han verkar ha helt slut på energi... :-)
söndag 19 oktober 2008
Hundledig crosshelg
I helgen är det två deltävlingar i cx-cupen. En i Stockholm och en i Södertälje. Helena sprang tjurruset igår och jobbar idag. Ingo får då vara med sin "morbror", Kelly i Tumba. Han har det bra där enligt rapporterna.
Igår var det alltså crosstävling på Bosön. Det var jobbigt och jag blev varvad igen. Ingen poängplats heller. FAN. På bilden cyklar jag genom sandhindret som fanns mitt på varvet.
Nu ska jag åka till Södertälje för 4:e deltävlingen. Hoppas på bättre resultat, men trenden pekar onekligen på en plats kring 25.
Igår var det alltså crosstävling på Bosön. Det var jobbigt och jag blev varvad igen. Ingen poängplats heller. FAN. På bilden cyklar jag genom sandhindret som fanns mitt på varvet.
Nu ska jag åka till Södertälje för 4:e deltävlingen. Hoppas på bättre resultat, men trenden pekar onekligen på en plats kring 25.fredag 17 oktober 2008
Surkärring på promenad
Idag blev det en sen förmiddagspromenad med Ingo till andra sidan Årstaviken. Där finns ett bra hundspår som man kan gå med hunden lös. Där är det accepterat att ha hunden lös och man måste inte ha lika benhård inkallning på vovven som man bör ha i vanliga fall. Folk har i alla fall mer överseende där.
På vägen dit skulle vi passera hammarbyslussen och på bron såg jag henne. Surkärringen. Hon hade två hundar med sig. Jag tyckte att det var lite jobbigt eftersom Ingo blir mer fokuserad på andra hundar i hans närvaro än på mig. Men det är bara att gilla läget och gå på andra gångbanan. Inget jätteproblem för mig. För surkärringen verkade det vara det. Hon vände sig om och skrek ut en fråga som jag antog handlade om vilken sida jag skulle gå på. Jag tänkte direkt "jävla kärring". Jag gick i alla fall över vägen och hoppades att hon inte skulle till samma skogsområde som jag.
Det var ganska mycket folk ute, joggare, hundägare, cyklister osv. Jag började få lite småpanik då jag gärna ville släppa Ingo utan att riskera att han skulle stöta på en massa folk.
När vi kommit en bit in på spåret var vi i alla fall ensamma och då kopplade jag lös honom. Han fräste iväg, men höll ändå koll på mig. Det känns verkligen skönt. Innan vi kom upp till kolonistugorna kallade jag in honom (det funkade) och kopplade honom. Efter kolonistugorna kom vi ikapp ett gammalt par med en spanienhund som Ingo fick resja med. Hon skällde hela tiden och Ingo hade rabies. Efter ett tag ser jag någon i vegetationen. Ingo ser personen också och skuttar fram, asglad och lycklig. Det är surkärringen. Jag misslyckas med inkallningen, men Ingo går i alla fall inte hela vägen fram. Till slut kommer Ingo tillbaka och jag kopplar honom. Surkärringen står kvar i skogen med sina hundar och är sur. Jävla kärring.
Ett tag senare möter vi värsta flocken. Tre hundar som far omkring i skogen. Spanienhunden fortsätter, men Ingo får vara med och leka. De kutar runt som fan i skogen. De var två rumänienhundar och en "vanlig" svenskhund. De hade väldigt kul tills Ingo och den ena rumänienhunden kutar bort mot en kommande person. Surkärringen såklart. Hon börjar gorma om att vi måste flytta på oss eftersom hon ska vara i skogen. Rumänienhundmatten börjar tjafsa tillbaka lite, och jag tycker att hela skiten är pinsam. Man ska såklart ha koll på sin hund, men ingen hund är 100%-ig. Ingo var väldigt duktig och kom när jag kallade. Det var surkärringen som hade svårt med sina hundar och jag förstår om hon var frustrerad över att inte kunna ha sina hundar lösa. Hade hon släppt dem hade de säkerligen flugit på våra hundar. Om jag inte litar på Ingo för dagen eller om jag bedömmer att han kan skrämma folk så har jag honom kopplad den dagen. Jag blir ingen surkärring. Hon borde åka till Tyresta eller Nackareservatet och gå "off the beaten track" för att slippa risken att stöta på nån när hon tränar sina hundar. Nu ville hon ha skogen för sig själv. Surkärring. Man ska visa hänsyn och i möjligaste mån optimera skogsbesöket för alla. Men man ska inte behöva flytta på sig om det inte är man själv som äger problemet.
Ingo hade i alla fall väldigt kul med den ena rumänienhunden och de fortsatte att leka när vi flyttat oss 100 demonstrativa metrar. De brottades och rullade runt och fick ryck och hade kul helt enkelt. Det var en mycket bra promenad.
Han tar sig, Signore Inguini!
På vägen dit skulle vi passera hammarbyslussen och på bron såg jag henne. Surkärringen. Hon hade två hundar med sig. Jag tyckte att det var lite jobbigt eftersom Ingo blir mer fokuserad på andra hundar i hans närvaro än på mig. Men det är bara att gilla läget och gå på andra gångbanan. Inget jätteproblem för mig. För surkärringen verkade det vara det. Hon vände sig om och skrek ut en fråga som jag antog handlade om vilken sida jag skulle gå på. Jag tänkte direkt "jävla kärring". Jag gick i alla fall över vägen och hoppades att hon inte skulle till samma skogsområde som jag.
Det var ganska mycket folk ute, joggare, hundägare, cyklister osv. Jag började få lite småpanik då jag gärna ville släppa Ingo utan att riskera att han skulle stöta på en massa folk.
När vi kommit en bit in på spåret var vi i alla fall ensamma och då kopplade jag lös honom. Han fräste iväg, men höll ändå koll på mig. Det känns verkligen skönt. Innan vi kom upp till kolonistugorna kallade jag in honom (det funkade) och kopplade honom. Efter kolonistugorna kom vi ikapp ett gammalt par med en spanienhund som Ingo fick resja med. Hon skällde hela tiden och Ingo hade rabies. Efter ett tag ser jag någon i vegetationen. Ingo ser personen också och skuttar fram, asglad och lycklig. Det är surkärringen. Jag misslyckas med inkallningen, men Ingo går i alla fall inte hela vägen fram. Till slut kommer Ingo tillbaka och jag kopplar honom. Surkärringen står kvar i skogen med sina hundar och är sur. Jävla kärring.
Ett tag senare möter vi värsta flocken. Tre hundar som far omkring i skogen. Spanienhunden fortsätter, men Ingo får vara med och leka. De kutar runt som fan i skogen. De var två rumänienhundar och en "vanlig" svenskhund. De hade väldigt kul tills Ingo och den ena rumänienhunden kutar bort mot en kommande person. Surkärringen såklart. Hon börjar gorma om att vi måste flytta på oss eftersom hon ska vara i skogen. Rumänienhundmatten börjar tjafsa tillbaka lite, och jag tycker att hela skiten är pinsam. Man ska såklart ha koll på sin hund, men ingen hund är 100%-ig. Ingo var väldigt duktig och kom när jag kallade. Det var surkärringen som hade svårt med sina hundar och jag förstår om hon var frustrerad över att inte kunna ha sina hundar lösa. Hade hon släppt dem hade de säkerligen flugit på våra hundar. Om jag inte litar på Ingo för dagen eller om jag bedömmer att han kan skrämma folk så har jag honom kopplad den dagen. Jag blir ingen surkärring. Hon borde åka till Tyresta eller Nackareservatet och gå "off the beaten track" för att slippa risken att stöta på nån när hon tränar sina hundar. Nu ville hon ha skogen för sig själv. Surkärring. Man ska visa hänsyn och i möjligaste mån optimera skogsbesöket för alla. Men man ska inte behöva flytta på sig om det inte är man själv som äger problemet.
Ingo hade i alla fall väldigt kul med den ena rumänienhunden och de fortsatte att leka när vi flyttat oss 100 demonstrativa metrar. De brottades och rullade runt och fick ryck och hade kul helt enkelt. Det var en mycket bra promenad.
Han tar sig, Signore Inguini!
torsdag 16 oktober 2008
Jävla tjat
Kollade på delar av en riksdagsdebatt på lunchen. Fan vad de tjatar. Det är givetvis en grundförutsättning att de olika partierna opponerar på varandra och bevakar varandra, men ibland blir det ju parodi. Att anstränga sig till den grad att aldrig hålla med sin motståndare verkar ju högst ineffektivt.
För övrigt vann jag en träningsresa till Italien i vår. Grymt oväntat, men väldigt kul!
För övrigt vann jag en träningsresa till Italien i vår. Grymt oväntat, men väldigt kul!
stå upp!
Igår tänkte jag slå rekord på Lidingöloppet. 1:05 hade jag siktat in mig på och med det som mål rullade jag iväg mot Lidingö på ren och snygg cross. Efter 3 minuter passerade jag Slussen och för att åka taxi dit måste man betala 100 kronor (enligt taxametern i taxin igår kväll). Jag hade återigen märkbara problem med att hitta starten ute på Lidingö, och efter tre utfråningar av lokalbefolkningen och två felkörningar kom jag fram till startplatsen.
Jag hade pumpat i extra luft i däcken (3.5 bar) för att se om jag kunde vinna tid på det sättet. Jag mindes banan som förhållandevis slät. Men. Det var för stötigt. Jag fick stå upp mycket mer än förra gången och det skumpade lite för mycket för att det skulle vara bekvämt. Jag vet inte hur mycket jag tappade på det (kanske inget) men det kändes i alla fall inget kul.
Efter 10 km låg jag på tid. 21 minuter. Jag hade heller inte förtagit mig, så det kändes hoppfullt. Efter andra milen hade jag tappat lite, 43 minuter. Sedan började jag få småkramper i högervaden (dem som jag satte storklingan i på till-jobbet-cyklingen i tisdags). Jag försökte ösa på men jag klarade inte 1:05, utan passerade statyn på Grönsta gärde på tiden 1:07:20. Bättre än förra gången, men jag har alltså fortfarande 2 minuter att kapa. Kanske kan ta 30 sekunder genom att få sitta lite mer och ite stå upp så mycket som jag gjorde nu. Alltså: ut med lite luft!
Problemen denna gång var kurvtagning och mod att våga ösa på. Jag blir lite defensiv när jag inte är 100% säker på banan och framförallt inte säker på om det ska bli ett möte efter nästa krön eller kurva. Sedan är det lite svårt att hålla högt tempo när det inte kommer en massa hinder. I vanlig cross håller man pulsen uppe med hjälp av hinder och annat bök. Nu måste jag cykla upp pulsen och det är mycket jobbigare tycker jag. Bromsarna verkade inte riktigt alerta idag heller. de slits ju sjukt fort. Jag har cyklat typ 3 timmar med de belägg jag har nu. De KAN inte vara slut redan. Ska kolla ikväll.
I alla fall: 1:05 måste jag bara ta!
På kvällen skulle jag på Norra Brunn för att gå på stå upp-komik. Peter Wahlbäck var huvudnumret. Jag såg honom senast....-94 eller -95. Alltså jättelänge sedan. Jag hade ganska låga förväntningar. Han är ju gammal, galen och Halmstadbo liksom. Men. Det var huuuuuur kul som helst. Vissa skämt hade han sparat sedan -95, men det spelade ingen roll. De var lika roliga ändå. Hela showen var kul. Det var kul till och med när man såg att han var på väg upp på scenen. Undrar om det han som är sjukt rolig eller om det är jag som är sjukt tråkig.
Idag finns det risk för löpintervaller.
Jag hade pumpat i extra luft i däcken (3.5 bar) för att se om jag kunde vinna tid på det sättet. Jag mindes banan som förhållandevis slät. Men. Det var för stötigt. Jag fick stå upp mycket mer än förra gången och det skumpade lite för mycket för att det skulle vara bekvämt. Jag vet inte hur mycket jag tappade på det (kanske inget) men det kändes i alla fall inget kul.
Efter 10 km låg jag på tid. 21 minuter. Jag hade heller inte förtagit mig, så det kändes hoppfullt. Efter andra milen hade jag tappat lite, 43 minuter. Sedan började jag få småkramper i högervaden (dem som jag satte storklingan i på till-jobbet-cyklingen i tisdags). Jag försökte ösa på men jag klarade inte 1:05, utan passerade statyn på Grönsta gärde på tiden 1:07:20. Bättre än förra gången, men jag har alltså fortfarande 2 minuter att kapa. Kanske kan ta 30 sekunder genom att få sitta lite mer och ite stå upp så mycket som jag gjorde nu. Alltså: ut med lite luft!
Problemen denna gång var kurvtagning och mod att våga ösa på. Jag blir lite defensiv när jag inte är 100% säker på banan och framförallt inte säker på om det ska bli ett möte efter nästa krön eller kurva. Sedan är det lite svårt att hålla högt tempo när det inte kommer en massa hinder. I vanlig cross håller man pulsen uppe med hjälp av hinder och annat bök. Nu måste jag cykla upp pulsen och det är mycket jobbigare tycker jag. Bromsarna verkade inte riktigt alerta idag heller. de slits ju sjukt fort. Jag har cyklat typ 3 timmar med de belägg jag har nu. De KAN inte vara slut redan. Ska kolla ikväll.
I alla fall: 1:05 måste jag bara ta!
På kvällen skulle jag på Norra Brunn för att gå på stå upp-komik. Peter Wahlbäck var huvudnumret. Jag såg honom senast....-94 eller -95. Alltså jättelänge sedan. Jag hade ganska låga förväntningar. Han är ju gammal, galen och Halmstadbo liksom. Men. Det var huuuuuur kul som helst. Vissa skämt hade han sparat sedan -95, men det spelade ingen roll. De var lika roliga ändå. Hela showen var kul. Det var kul till och med när man såg att han var på väg upp på scenen. Undrar om det han som är sjukt rolig eller om det är jag som är sjukt tråkig.
Idag finns det risk för löpintervaller.
onsdag 15 oktober 2008
Trädfällare, uteliggare och elektriker
Det var en märkligt natt igen eftersom Ingo ville ut och uträtta behov. Jag gick motvilligt upp och tog ut honom. Han var ganska ivrig och stretade i kopplet och när vi kom till trappan upp mot kyrkan började han skälla. Han kände såklart att det var någon/något där. Det är en ganska märklig känsla att se på Ingo att det finns något som man själv varken ser, hör eller känner. Han kissade i alla fall typ 3 liter och sedan gick vi in. Troligen var det för allt vatten han bälgade i sig efter sin tugg-session med grisbenet på kvällen.
Idag är det jag som har Inguini-ansvar. Jag tog alltså morgonpromenad med Señor efter frukost idag. Ovanför trappan till kyrkan låg såklart en uteliggare. Det var väl honom som Ingo skällde åt inatt.
Vi gick vidare mot "knarkarparken" och allt gick bra med Ingo. Han drog möjligen lite väl mycket, men det är ganska lättkorrigerat. Jag bara kallar in honom en gång, alternativt kör en sur-vändning och börjar om. Hur som helst gick det bra. Vi mötte en cocker-spaniel som jag trodde var en välkänd hund. Dessvärre var den en annan hund än jag trodde, så det blev ett icke önskvärt hundmöte. Ingo ska helst bara hälsa på hundar han känner sedan tidigare. Han har inget behov av att lära känna nya hundar, främst för att han jagar upp sig då. Hur som helst blev det ett halvdant möte med en upphetsad Ingo som följd. Alltså helt värdelöst.
Vi började gå hemåt och i kyrkoparken var ett trädfällarlag i full färd med att fälla träd. Ingo tyckte att sågspånen var intressanta. Färdigtuggade pinnar liksom. Han reagerade varken på trädfällarna med sina hjälmar, visir och motorsågar, vilket kändes stabilt. Sedan kom den kända cocker-spanieln samt en annan känd hund. Då blev det uppjagat igen. En av de mötande hundarna började skälla på trädfällarnas utrustning och då blev alla tre hundarna skälliga. FAN! Jag gjorde lugnande manöver enligt min och mattes överrenskommelse, men han var ändå lite för mycket uppe i varv för att kunna låta bli att bita på avsågade grenar.
Under tiden han satt fast i min lugnande manöver skällde han på en förbipasserande. Kan detta ha att göra med att han sitter fast? Att han blir extra stressad över att inte komma loss? Hur som helst var det väl en bra promenad, men jag gillade inte hundmötena. Det blir så mycket onödigt upphetsande då. Jag ska nog införa nolltolerans mot icke välkända hundar.
När vi kom hem körde jag direkt en lugnande manöver i sängen och han lade sig till rätta efter ett tag. Snart hörde han att det var nåt på G i trapphuset. Just det! Idag skulle det göras en inventering av elanläggningen i huset. Det kom in tre elektriker och kollade in hallen och tog några bilder. Ingo bevakade halvhjärtat från sängen. Innan de gick hade han somnat igen. Bra!
Idag ska jag se om jag kan köra ett Lidingölopp på crossen. Vore nog bra med tanke på helgens tävlingar. Jag har ju vilat i två dagar nu, vilket är typ årsbästa.
Idag är det jag som har Inguini-ansvar. Jag tog alltså morgonpromenad med Señor efter frukost idag. Ovanför trappan till kyrkan låg såklart en uteliggare. Det var väl honom som Ingo skällde åt inatt.
Vi gick vidare mot "knarkarparken" och allt gick bra med Ingo. Han drog möjligen lite väl mycket, men det är ganska lättkorrigerat. Jag bara kallar in honom en gång, alternativt kör en sur-vändning och börjar om. Hur som helst gick det bra. Vi mötte en cocker-spaniel som jag trodde var en välkänd hund. Dessvärre var den en annan hund än jag trodde, så det blev ett icke önskvärt hundmöte. Ingo ska helst bara hälsa på hundar han känner sedan tidigare. Han har inget behov av att lära känna nya hundar, främst för att han jagar upp sig då. Hur som helst blev det ett halvdant möte med en upphetsad Ingo som följd. Alltså helt värdelöst.
Vi började gå hemåt och i kyrkoparken var ett trädfällarlag i full färd med att fälla träd. Ingo tyckte att sågspånen var intressanta. Färdigtuggade pinnar liksom. Han reagerade varken på trädfällarna med sina hjälmar, visir och motorsågar, vilket kändes stabilt. Sedan kom den kända cocker-spanieln samt en annan känd hund. Då blev det uppjagat igen. En av de mötande hundarna började skälla på trädfällarnas utrustning och då blev alla tre hundarna skälliga. FAN! Jag gjorde lugnande manöver enligt min och mattes överrenskommelse, men han var ändå lite för mycket uppe i varv för att kunna låta bli att bita på avsågade grenar.
Under tiden han satt fast i min lugnande manöver skällde han på en förbipasserande. Kan detta ha att göra med att han sitter fast? Att han blir extra stressad över att inte komma loss? Hur som helst var det väl en bra promenad, men jag gillade inte hundmötena. Det blir så mycket onödigt upphetsande då. Jag ska nog införa nolltolerans mot icke välkända hundar.
När vi kom hem körde jag direkt en lugnande manöver i sängen och han lade sig till rätta efter ett tag. Snart hörde han att det var nåt på G i trapphuset. Just det! Idag skulle det göras en inventering av elanläggningen i huset. Det kom in tre elektriker och kollade in hallen och tog några bilder. Ingo bevakade halvhjärtat från sängen. Innan de gick hade han somnat igen. Bra!
Idag ska jag se om jag kan köra ett Lidingölopp på crossen. Vore nog bra med tanke på helgens tävlingar. Jag har ju vilat i två dagar nu, vilket är typ årsbästa.
Bara uppåt
Ja, som sagt, man undrar om ufo:t har varit och lämnat tillbaka vår hund nu...?
I veckan som hat gått har vi undrat på hemmaplan om det bara var inbillning det som hände i helgen. Ingo är mysigare än någonsin och lugn på promenaderna. Back to normal liksom. Fast nästan "bättre". Visst har han velat pipa någon gång när vi låg i sängen båda två och jag flyttade på mina ben, och även när husse var vid korgen. Då förekom jag honom med ett riktigt skarpt "nej!!" precis när han öppnade munnen för att skälla och gissa om han såg förvånad ut?? :-) hehehe... sedan dess har han närapå hållit sig i skinnet hela tiden, trots husses provoceringar vid korgen som till och med retade gallfeber på matte här hemma.
Ja, vi väntar med spänning på hundpsykologens utlåtande i slutet av veckan. Nu känns ju allt så avlägset så det är tur att vi har det på pränt, annars hade jag nog förträngt det när Ingo bara gosar och är en finfin hund igen.
I veckan som hat gått har vi undrat på hemmaplan om det bara var inbillning det som hände i helgen. Ingo är mysigare än någonsin och lugn på promenaderna. Back to normal liksom. Fast nästan "bättre". Visst har han velat pipa någon gång när vi låg i sängen båda två och jag flyttade på mina ben, och även när husse var vid korgen. Då förekom jag honom med ett riktigt skarpt "nej!!" precis när han öppnade munnen för att skälla och gissa om han såg förvånad ut?? :-) hehehe... sedan dess har han närapå hållit sig i skinnet hela tiden, trots husses provoceringar vid korgen som till och med retade gallfeber på matte här hemma.
Ja, vi väntar med spänning på hundpsykologens utlåtande i slutet av veckan. Nu känns ju allt så avlägset så det är tur att vi har det på pränt, annars hade jag nog förträngt det när Ingo bara gosar och är en finfin hund igen.
tisdag 14 oktober 2008
Upp eller ner?
Ja, så har en helg passerat. Den märkligaste helgen i hela vårt hundliv. Ingos "jag-är-så-uppe-i-varv-att-jag-inte-vet-vad-jag-heter-ibland" pågick för fullt och ingen fick kliva nära hans korg utan skäll och nafs.
Jag orkar faktiskt inte ens skriva ner hela helgens strapatser. Om något kunde gå fel så gick det fel, och jag orkar inte skriva något klämkäckt och kul eller läsvärt för någon annan. Vi fick kontakt med vår hundpsykolog och hon stod lika ställd och frågande som vi på varför Ingo plötsligt fått en ytterligare värre period, som dessutom vänder sig mot oss här hemma. Men hon skulle höra med kollegor och sin egen lärare från förr och återkomma i slutet av veckan med tankar och funderingar.
Tills dess kämpar vi på här hemma med vårt lugn-paket för mister. Och hur man än tror om framtiden så är det i alla fall en positiv sak att han har blivit klart lugnare, och det går snabbare att få ner honom i varv.
Med inspiration från Ingos morbror Kelly så har vi införskaffat fler ben här hemma till Ingos stora förtjusning. Jag köpte ett märgben igår som slickades och tuggades på i nära 3 timmar. Det är klart en favorit fortfarande. Idag ska husse ge ytterligare ett ben för att öka på vår egen benkorg till Ingo. Positivt är ju helt klart att den där tillfälliga vakt-historien av hans lamm-hals helt är borta! Första gången som han fick en gottig hals så skällde han ju något vansinnigt på mig och fredrik för att han trodde att vi skulle stjäla hans fina hals. Så vi fick ju trava fram och tillbaka för korgen och visa honom att halsen var hans. Men nu ska han ha så mkt ben så att det inte behövs vaktas ngt. Och det går ju lysande! Bortsett från att korgen just nu har benen och det blir ju lite trångt då... får inskaffa en riktig korg istället.
Sedan köpte jag en alldeles förträfflig sele till Ingo igår också. Den är svart och guldig och han ser så elegant ut i den. Man måste försöka se allt positivt just nu för att orka med. Vi gick gemensamma promenader igår också, och Ingo fick leta efter husse och matte i omgångar. Han är ju så söt när han pltsligt ser att en i trion saknas - ser helt förtvivlad ut och börjar gnälla. Men det där med vittrings-sök är han ju inte så haj på än...
Ok, nog för nu. Dags att jobba igen.
Jag orkar faktiskt inte ens skriva ner hela helgens strapatser. Om något kunde gå fel så gick det fel, och jag orkar inte skriva något klämkäckt och kul eller läsvärt för någon annan. Vi fick kontakt med vår hundpsykolog och hon stod lika ställd och frågande som vi på varför Ingo plötsligt fått en ytterligare värre period, som dessutom vänder sig mot oss här hemma. Men hon skulle höra med kollegor och sin egen lärare från förr och återkomma i slutet av veckan med tankar och funderingar.
Tills dess kämpar vi på här hemma med vårt lugn-paket för mister. Och hur man än tror om framtiden så är det i alla fall en positiv sak att han har blivit klart lugnare, och det går snabbare att få ner honom i varv.
Med inspiration från Ingos morbror Kelly så har vi införskaffat fler ben här hemma till Ingos stora förtjusning. Jag köpte ett märgben igår som slickades och tuggades på i nära 3 timmar. Det är klart en favorit fortfarande. Idag ska husse ge ytterligare ett ben för att öka på vår egen benkorg till Ingo. Positivt är ju helt klart att den där tillfälliga vakt-historien av hans lamm-hals helt är borta! Första gången som han fick en gottig hals så skällde han ju något vansinnigt på mig och fredrik för att han trodde att vi skulle stjäla hans fina hals. Så vi fick ju trava fram och tillbaka för korgen och visa honom att halsen var hans. Men nu ska han ha så mkt ben så att det inte behövs vaktas ngt. Och det går ju lysande! Bortsett från att korgen just nu har benen och det blir ju lite trångt då... får inskaffa en riktig korg istället.
Sedan köpte jag en alldeles förträfflig sele till Ingo igår också. Den är svart och guldig och han ser så elegant ut i den. Man måste försöka se allt positivt just nu för att orka med. Vi gick gemensamma promenader igår också, och Ingo fick leta efter husse och matte i omgångar. Han är ju så söt när han pltsligt ser att en i trion saknas - ser helt förtvivlad ut och börjar gnälla. Men det där med vittrings-sök är han ju inte så haj på än...
Ok, nog för nu. Dags att jobba igen.
måndag 13 oktober 2008
söndag 12 oktober 2008
Cross-rapport
I lördags var det crosspremiär i Norberg. Jag var givetvis där för att förnedra mig ordentligt.
Banan i Norberg var ganska jobbig. Eller väldigt jobbig rättare sagt. Jag blev seedad i sista startledet, vilket inte var överraskande då det var typ ur-premiär för mig. Hur som helst försökte jag plocka placeringar i början då det är bra att göra det så tidigt som möjligt. Tyvärr är jag inte den enda som förstått det, så det blev trångt och ryckigt och extremt intensivt. Men det är så det är.
Banan gick mestadels på gräs och hårt grus, vilket ju låter bra. Men varvat med detta var det en ganska enkel springbacke, en 3 dm djup lerdamm (som skulle passeras två gånger), en slingerbana på en grusfotbollsplan (vurpade där...) och sedan en snorjobbig lerig springbacke med hopphinder i botten och i toppen. Topphindret flög man inte direkt över....
Allt detta gjorde man på cirka 6 minuter. Efter 35 minuter blev jag varvad av tättrion och fick kilva av. Jag var lite besviken över det, men även taggad att göra bättre resultat dagen efter i Kumla.
I Kumla var banan lite längre, lite mer cykling och framförallt ingen jobbig springbacke. Det var två trappor och ett löphinder med plankor. Ett rejält sandhinder som var lite knivigt också. Annars var det som vanligt med gräs, grus och lera. Jag hamnade i sista led inför starten nu också och det blev såklart väldigt svårt att ta placeringar i början eftersom det smalnade av direkt. De framför släppte luckor och då kan man inte haka på eftersom det är så svårt att ta sig förbi. Man måste vänta på rätt läge och då kan det vara för sent. Träna på det då. Givetvis vurpade jag på första varvet och hamnade i en grupp som var lite efter, dock inte hjälplösa. Efter varvning tänkte jag gå ikapp gruppen före, men vurpade igen i en kruva. Alltså träna tacklingar i starten och kurvtagning. Och givetvis övrig teknik också. Till slut hamnade jag i den grupp jag gått ifrån i alla fall och jag åkte med dem hela vägen. I början var vi fem, men en efter en släppte och till slut var det bara jag och en till kvar. Fredrik Eriksson (vinnaren) från Cykelcity var på väg bakom och jag vill inte bli varvad idag också. Jag gjorde en tempoökning och vi båda lyckades slippa undan en varvning. Min ökning gjorde att min kollega tappade orken och jag riktade in mig på att jaga ikapp han framför. Jag trodde att jag skulle ta honom, men då stötte han och lyckades hålla mig bakom hela vägen in i mål. Jag blev 24:a och blev alltså inte varvad. Jag är nöjd, även om jag nog skulle ha kunnat åka med gruppen före. Men om jag tränar på att svänga utan att ramla och på att starta bättre ska det nog kunna bli nån poäng i cupsammanställningen snart. Kul!
Det kommer väl nån bild vad det lider. Nu ska jag ut med Señor Inguini!
Banan i Norberg var ganska jobbig. Eller väldigt jobbig rättare sagt. Jag blev seedad i sista startledet, vilket inte var överraskande då det var typ ur-premiär för mig. Hur som helst försökte jag plocka placeringar i början då det är bra att göra det så tidigt som möjligt. Tyvärr är jag inte den enda som förstått det, så det blev trångt och ryckigt och extremt intensivt. Men det är så det är.
Banan gick mestadels på gräs och hårt grus, vilket ju låter bra. Men varvat med detta var det en ganska enkel springbacke, en 3 dm djup lerdamm (som skulle passeras två gånger), en slingerbana på en grusfotbollsplan (vurpade där...) och sedan en snorjobbig lerig springbacke med hopphinder i botten och i toppen. Topphindret flög man inte direkt över....
Allt detta gjorde man på cirka 6 minuter. Efter 35 minuter blev jag varvad av tättrion och fick kilva av. Jag var lite besviken över det, men även taggad att göra bättre resultat dagen efter i Kumla.
I Kumla var banan lite längre, lite mer cykling och framförallt ingen jobbig springbacke. Det var två trappor och ett löphinder med plankor. Ett rejält sandhinder som var lite knivigt också. Annars var det som vanligt med gräs, grus och lera. Jag hamnade i sista led inför starten nu också och det blev såklart väldigt svårt att ta placeringar i början eftersom det smalnade av direkt. De framför släppte luckor och då kan man inte haka på eftersom det är så svårt att ta sig förbi. Man måste vänta på rätt läge och då kan det vara för sent. Träna på det då. Givetvis vurpade jag på första varvet och hamnade i en grupp som var lite efter, dock inte hjälplösa. Efter varvning tänkte jag gå ikapp gruppen före, men vurpade igen i en kruva. Alltså träna tacklingar i starten och kurvtagning. Och givetvis övrig teknik också. Till slut hamnade jag i den grupp jag gått ifrån i alla fall och jag åkte med dem hela vägen. I början var vi fem, men en efter en släppte och till slut var det bara jag och en till kvar. Fredrik Eriksson (vinnaren) från Cykelcity var på väg bakom och jag vill inte bli varvad idag också. Jag gjorde en tempoökning och vi båda lyckades slippa undan en varvning. Min ökning gjorde att min kollega tappade orken och jag riktade in mig på att jaga ikapp han framför. Jag trodde att jag skulle ta honom, men då stötte han och lyckades hålla mig bakom hela vägen in i mål. Jag blev 24:a och blev alltså inte varvad. Jag är nöjd, även om jag nog skulle ha kunnat åka med gruppen före. Men om jag tränar på att svänga utan att ramla och på att starta bättre ska det nog kunna bli nån poäng i cupsammanställningen snart. Kul!
Det kommer väl nån bild vad det lider. Nu ska jag ut med Señor Inguini!
Ups and downs...
Ja då var man här igen. Lustigt hur en blogg genast sätter igång ens tankeverksamhet om att man tänker på vad man ska skriva nästa gång.
Ingo måste bara vara i någon slags märklig könsmognad/ettårs-period eller något. Jag står som ett frågetecken och undrar var min hund tagit vägen. I utbyte från yttre rymden (?) har jag fått en helt annan vovve. Den här hunden är nervös utan dess like, helt uppstressad och uppe i varv konstant. Jag och husse skrev ut några stress-artiklar om hundar och kunde ju tyvärr pricka för en hel radda av symptom som Ingo visar, men också (ännu mer tyvärr) stress som vi själva utsätter honom för. Så nu har vi gjort en lång åtgärdslista och hoppas på att det ska hjälpa. Inte minst satsar vi stenhårt på att lära Ingo slappna av. Och det är väl kanske det som gått bäst, att ta fast honom och klappa ner honom i varv. Han är rätt gullig när han står och hänger trött över ens armar och ben när man sitter där på golvet med honom.
Men helt klart är ju i alla fall att han spinner upp i varv mycket fortare än tidigare. Toleransnivån har sänks betydligt och han verkar nästan ligga på gränsen till rabies hela tiden när vi är ute. Samtidigt som han verkar betydligt gladare och piggare och liksom leker självmant med att kasta pinnar hit och dit, jämfört med tidigare när han bara nosade och nosade och nosade. Och så har han blivit mycket mycket gosigare! Han ska nästan alltid ligga i soffan nu med husse och matte, trots att det är trångt. Och sängen som tidigare mest varit ett ställe där man somnar har blivit mer av en heltidssovplats. Och såklart nära nära nära. Helst i mattes knäveck om man ska tolka natten som var. Sitter vi i köket kommer han omgående och lägger sig i sin korg som står bredvid köksbordet.
Samtidigt som han skäller och piper på (mest) mig. Igår var han helt hopplös och matte grät floder över sin knasiga, stressade hund. Vilket säkert var kontraproduktivt eftersom Ingo säkert blev uppspelt och stressade över mattes högst konstiga uppsyn och sätt att vara. Så ofta har jag faktiskt inte gråtit i hans 11 månader långa liv. Men det är bara att kämpa vidare, ta en dag i taget. Som vanligt är han ju världens gulligaste hund, han måste bara snarast möjligast, lära sig att varva ner på egen hand, och inte bli uppvarvad av allt och inget. Nu till exempel ligger han ju och sover i soffan som den lilla gris han är, utan att bevaka om matte rör på sig eller inte. Knäppskalle.
Om nu någon läser och känner igen sin egen hund i denna åldersperiod får ni mer än gärna peppa mig och husse. För det känns ärligt talat lite jobbigt med denna förändring. Vore skönt att höra någon som står på andra sidan den jobbiga perioden som kan med lugna ord säga: jaaa men preciiiis sådär var Ludde, du ska se att Ingo lugnar ner sig om någon månad!
Förresten, inatt hände ngt märkligt. Ingo började gnälla vid 4-tiden om att han ville ut. J-vla valpfasoner tyckte vi tvåbenta och hysjade honom. Jag drömmer att jag går ut med Ingo och han lägger världens hög. 20 min senare vaknar jag igen av att Ingo gnäller och inser att han verkligen måste ut. Så jag klär på mig högst märkliga kläder (linne, munktröja, skinnjacka och löpartajts??) och går ut. Ingo lägger världens hög. Kändes helt absurt att uppleva det jag precis hade drömt om. Sedan fick tyvärr husse också gå ut en gång till eftersom mr bajnödig inte fått baja tillräckligt tydligen....
och på tal om cyklar, som den här bloggen också ska handla om tydligen så har jag blivit bestulen på min stadshojj. Jävligt irriterade. De lyfte bara upp den vägskylt som jag låst fast cykeln vid och tog cykeln. Men men, ska det hända ngn gång på året så är det väl nu när det börjar bli vinter.
ok, hejsvejs. glöm inte att peppa mig förresten.
Ingo måste bara vara i någon slags märklig könsmognad/ettårs-period eller något. Jag står som ett frågetecken och undrar var min hund tagit vägen. I utbyte från yttre rymden (?) har jag fått en helt annan vovve. Den här hunden är nervös utan dess like, helt uppstressad och uppe i varv konstant. Jag och husse skrev ut några stress-artiklar om hundar och kunde ju tyvärr pricka för en hel radda av symptom som Ingo visar, men också (ännu mer tyvärr) stress som vi själva utsätter honom för. Så nu har vi gjort en lång åtgärdslista och hoppas på att det ska hjälpa. Inte minst satsar vi stenhårt på att lära Ingo slappna av. Och det är väl kanske det som gått bäst, att ta fast honom och klappa ner honom i varv. Han är rätt gullig när han står och hänger trött över ens armar och ben när man sitter där på golvet med honom.
Men helt klart är ju i alla fall att han spinner upp i varv mycket fortare än tidigare. Toleransnivån har sänks betydligt och han verkar nästan ligga på gränsen till rabies hela tiden när vi är ute. Samtidigt som han verkar betydligt gladare och piggare och liksom leker självmant med att kasta pinnar hit och dit, jämfört med tidigare när han bara nosade och nosade och nosade. Och så har han blivit mycket mycket gosigare! Han ska nästan alltid ligga i soffan nu med husse och matte, trots att det är trångt. Och sängen som tidigare mest varit ett ställe där man somnar har blivit mer av en heltidssovplats. Och såklart nära nära nära. Helst i mattes knäveck om man ska tolka natten som var. Sitter vi i köket kommer han omgående och lägger sig i sin korg som står bredvid köksbordet.
Samtidigt som han skäller och piper på (mest) mig. Igår var han helt hopplös och matte grät floder över sin knasiga, stressade hund. Vilket säkert var kontraproduktivt eftersom Ingo säkert blev uppspelt och stressade över mattes högst konstiga uppsyn och sätt att vara. Så ofta har jag faktiskt inte gråtit i hans 11 månader långa liv. Men det är bara att kämpa vidare, ta en dag i taget. Som vanligt är han ju världens gulligaste hund, han måste bara snarast möjligast, lära sig att varva ner på egen hand, och inte bli uppvarvad av allt och inget. Nu till exempel ligger han ju och sover i soffan som den lilla gris han är, utan att bevaka om matte rör på sig eller inte. Knäppskalle.
Om nu någon läser och känner igen sin egen hund i denna åldersperiod får ni mer än gärna peppa mig och husse. För det känns ärligt talat lite jobbigt med denna förändring. Vore skönt att höra någon som står på andra sidan den jobbiga perioden som kan med lugna ord säga: jaaa men preciiiis sådär var Ludde, du ska se att Ingo lugnar ner sig om någon månad!
Förresten, inatt hände ngt märkligt. Ingo började gnälla vid 4-tiden om att han ville ut. J-vla valpfasoner tyckte vi tvåbenta och hysjade honom. Jag drömmer att jag går ut med Ingo och han lägger världens hög. 20 min senare vaknar jag igen av att Ingo gnäller och inser att han verkligen måste ut. Så jag klär på mig högst märkliga kläder (linne, munktröja, skinnjacka och löpartajts??) och går ut. Ingo lägger världens hög. Kändes helt absurt att uppleva det jag precis hade drömt om. Sedan fick tyvärr husse också gå ut en gång till eftersom mr bajnödig inte fått baja tillräckligt tydligen....
och på tal om cyklar, som den här bloggen också ska handla om tydligen så har jag blivit bestulen på min stadshojj. Jävligt irriterade. De lyfte bara upp den vägskylt som jag låst fast cykeln vid och tog cykeln. Men men, ska det hända ngn gång på året så är det väl nu när det börjar bli vinter.
ok, hejsvejs. glöm inte att peppa mig förresten.
torsdag 9 oktober 2008
bilder från september
Såhär vacker kan bara mattes ögonsten vara... :-)
Såhär duktigt kan Ingo dra när han vill framåt :-) Ganska fina bakbensmuskler va??
Ingo the evil tuggar på pinnar i skogen...
Ingo hoppar över stock och sten i Hellas... matte är inte riktigt med...
En alldeles underbar dag
Ja, jag måste ju väga upp allt cykel och bilsnack här på bloggen med dessa riktigt viktiga ämne - Ingo. Först och främst tack för uppmuntrande ord både här och på pinscherforumet. Det känns jättebra, och det öppnar upp mig för vidare beskrivningar och mer information i ämnet Ingobingo.
Ja, efter gårdagens dipp i helvetet så vaknade jag idag med den hund som jag själv förknippar med namnet Ingo. Han låg i soffan och sov så sött när jag vaknade en och en halv timme efter att husse hade lämnat oss för jobbet. Jag fick till och med äta min frukost utan att Ingo kom och ville ut mitt i, även om han faktiskt kom mitt i frukosten men la sig i korgen i köket istället.
Sedan gick vi ut en liten morgonpromenad, ingen minnesvärd överhuvudtaget. Undrar hur många sådana promenader man har gått somman inte minns? :-) Väl hemma så körde jag lugna händer och försökte lugna ner honom. Det gick faktiskt över förväntan och jag lämnade en lugn, sittandes i sängen, Ingo. Jag skulle till sjukgymnasten o kolla mina fötter och baksida lår.
Hemma igen låg ingo o sov, och det gjorde han till klockan 13... vilken sjusovare va?? Han sov alltså i fyra timmar i sträck. Behövde väl det. Sedan gick vi ut på långpromenad och Ingo fick vara lös i skogen. Han sprang som ett jehu och matte bytte riktning som en vettvilling hela tiden för att ha en uppmärksam hund med mig. Ibland hände det att matte dök ner bakom en buske och Ingo fick flåsa runt i skogen för att hitta mig... hehe... han var visserligen bara lös i 15 min, men det kände faktiskt som om det räckte för idag. Tyvärr tar det oss 25-30 min att gå till skogen, så man måste ha en del tid i anspråk för ingos lös-tid. Men det ska bli långt fler i fortsättningen. Matte&Husses lathet ska läggas på hyllan. (jag bävar redan för hur många som skakar på huvudet åt att vi inte redan är ute 2-3 timmar i skogen med ingo varje dag...)
Efter det så kom vi hem och Ingo var rätt uppspelt. Än en gång gjorde jag lugna händer, men denna gång även mot mig och "höll fast" honom mjukt mot min kropp när jag satt på huk. Ingo protesterade och ville krångla sig ur, men efter en fem minuter började han sakteliga ge upp, acceptera, tycka och och slutligen både sucka och gäspa. Yes! 1-0 till matte i avslappningsövning denna dag. Ingo slocknade och matte hamnade framför datorn.
Kl 19 var vi ute igen på en av våra meningslösa kiss-promenader. (men ni skulle ju kunna göra så mycket rooooligt och utvecklande för Ingo ropar hela hund-vetar-akademin samtidigt i kör). Jo jo, man kan klicka obehagliga människor man möter, man kan träna alla möjliga kommandon och man kan göra så himla mycket. Men de där promenaderna som ska ta 15-20 min och som är på exakt samma ställe (mer eller mindre) som i morse blir jag inte så inspirerad. Under dagtid tycker jag det är lättare att vara en bra matte. Då ser man Ingo, då ser man allt runt omkring m.m. Man behöver inte vara orolig för att han står och tuggar kycklingben istället för att nosa på hundpink typ.
Så mötte vi husse på vägen hem och Ingo blev sådär löjligt överlycklig. Matte blev lite trumpen och kände sig förfördelad. Jag hoppas att Ingo försökte berätta för husse att han minnsann varit lös idag, och fått springa fritt och leta efter matte och haft en helt uuuunderbar långpromenad. Förmodligen ville Ingo bara säga "waaaaaa vad kul o se dig igen, kan du inte ge mig lite godis? waaaaa"... :-)
Nu är det sista kisspromenaden med husse, sedan ska Ingo få sussa sött medan husse&matte kollar film och äter en godisbit eller två. Imorgon är det fredag och jag längtar redan efter långpromenaden till skogen och få gå bland alla löv med en lycklig hund flängandes runt omkring i skogen. Jag hoppas att kopplingstvånget är upphävt nu, annars skiter jag fullkomligt i det. Jag tänker till och med strunta i om min olydiga hund springer fram till ngn, nu ska han få vara lös eftersom alla poängterar vikten av det.
over and out.
Biljävel 3 - en gång för alla
Bilen var visst trasig. Mecken har misslyckats med sin reparation eftersom exakt samma sak sker nu som innan jag lämnade in den. Skillnaden från före och efter är att mecken har 8000 spänn mer nu och jag har 8000 mindre. Han kommer säkert att fixa bilen åt mig då han troligen tycker att ovanstående pengafördelning är något orättvis.
Nu är den stora frågan hur jag ska kunna ta mig till Norberg på lördag för deltävling 1 i CX-cupen.
Nu är den stora frågan hur jag ska kunna ta mig till Norberg på lördag för deltävling 1 i CX-cupen.
Ingobingobongo
Ja, eftersom nu husse tagit upp vår negativa sida av Ingo vill jag nog nyansera den lite. Visserligen skulle hela livshistorien för Ingo ta flera scrollar i besittning och det kan vi väl bespara de få läsare vi eventuellt har.
Hur som helst, Ingo har tyvärr utvecklats till en nervös och osäker vovve. Samtidigt som han är en stabil och cool kille som klarar småbarn som skriker, grävmaskiner, utryckningsfordon, m.m. utan att ens blinka. Men i en kombination när han blir för trött och uppspelt har han svårt att acceptera att omgivningen inte är kontrollerbar. Om han förut tyckte det var jobbigt med besök hemma, är det inga problem längre. Däremot går han lättare upp i varv och har börjat tycka att hans korg är hans lilla skyddade zon där ingen helst ska röra sig. VAKT VAKT kanske någon skriker, men det är inte det som det handlar om. De ynkliga pipskall han får till i närheten av sin korg handlar om att han är trött och känner sig trängd.
99,99 % av Ingos vakna tid är han en underbar liten skruttplutt. Men den där sista promillen gör så ont i hjärtat hos främst matte, men även hos husse. Det är ett beteende som är helt oacceptabelt, men svårast just för att det ibland skrämmer människor runt omkring. Och också för att man stöter på människor som har sin syn på saken och gärna framför den med en högst bister, viktig och menande uppsyn. Ofta har dessa människor ett gammeldags synsätt med att man ska kasta nyckelknippor, skrämma hunden eller visa vem som bestämmer.
Eftersom husse nu publicerade sitt inlägg igår är det ute i etern, och jag ska inte sticka under stol med att jag skäms över det här. Jag ville så gärna vara en "lyckad" hundägare med en trygg, cool och rolig hund som avgudade mig över allt annat. Kanske är det bra, kanske öppnar detta upp för fler diskussioner och ett mer öppet prat-klimat om hundars ibland negativa sidor. Alla bär vi väl på drömmen om det perfekta hundägarskapet och den underbara hunden och kanske inte vågar berätta allt. Suvi är ju en föregångare med sin blogg om Sniff.
Samtidigt vill man ju inte lägga FÖR stor vikt vid detta inför andra, för man vill inte skapa onödig reservation för vår hund som skapar dåliga vibbar i möten med honom. Och så blir det lätt så att man glömmer allt det positiva med honom.
Som husse skrev: vi ska fanimej göra den här hunden till den hund vi ville ha från början. Om det går att läka själsliga sår hos hittehundar, gatuhundar m.m. måste det ju gå att få ordning på en 10 månaders valp som "bara" är osäker och rädd??!!
Nåväl, nu ligger han i sin korg och är sådär urgullig som han alltid är. Han är mattes ögonsten och allt ska nog gå vägen, man behöver bara få lufta sig lite ibland - skrika ut lite frustration och blöta huvudkudden med några tårar så att man orkar ta nya tag.
Hur som helst, Ingo har tyvärr utvecklats till en nervös och osäker vovve. Samtidigt som han är en stabil och cool kille som klarar småbarn som skriker, grävmaskiner, utryckningsfordon, m.m. utan att ens blinka. Men i en kombination när han blir för trött och uppspelt har han svårt att acceptera att omgivningen inte är kontrollerbar. Om han förut tyckte det var jobbigt med besök hemma, är det inga problem längre. Däremot går han lättare upp i varv och har börjat tycka att hans korg är hans lilla skyddade zon där ingen helst ska röra sig. VAKT VAKT kanske någon skriker, men det är inte det som det handlar om. De ynkliga pipskall han får till i närheten av sin korg handlar om att han är trött och känner sig trängd.
99,99 % av Ingos vakna tid är han en underbar liten skruttplutt. Men den där sista promillen gör så ont i hjärtat hos främst matte, men även hos husse. Det är ett beteende som är helt oacceptabelt, men svårast just för att det ibland skrämmer människor runt omkring. Och också för att man stöter på människor som har sin syn på saken och gärna framför den med en högst bister, viktig och menande uppsyn. Ofta har dessa människor ett gammeldags synsätt med att man ska kasta nyckelknippor, skrämma hunden eller visa vem som bestämmer.
Eftersom husse nu publicerade sitt inlägg igår är det ute i etern, och jag ska inte sticka under stol med att jag skäms över det här. Jag ville så gärna vara en "lyckad" hundägare med en trygg, cool och rolig hund som avgudade mig över allt annat. Kanske är det bra, kanske öppnar detta upp för fler diskussioner och ett mer öppet prat-klimat om hundars ibland negativa sidor. Alla bär vi väl på drömmen om det perfekta hundägarskapet och den underbara hunden och kanske inte vågar berätta allt. Suvi är ju en föregångare med sin blogg om Sniff.
Samtidigt vill man ju inte lägga FÖR stor vikt vid detta inför andra, för man vill inte skapa onödig reservation för vår hund som skapar dåliga vibbar i möten med honom. Och så blir det lätt så att man glömmer allt det positiva med honom.
Som husse skrev: vi ska fanimej göra den här hunden till den hund vi ville ha från början. Om det går att läka själsliga sår hos hittehundar, gatuhundar m.m. måste det ju gå att få ordning på en 10 månaders valp som "bara" är osäker och rädd??!!
Nåväl, nu ligger han i sin korg och är sådär urgullig som han alltid är. Han är mattes ögonsten och allt ska nog gå vägen, man behöver bara få lufta sig lite ibland - skrika ut lite frustration och blöta huvudkudden med några tårar så att man orkar ta nya tag.
onsdag 8 oktober 2008
Byracka
Ingo är världens gulligaste och finaste hund. Han är dessutom snygg. Det dumma är att han är osäker och rädd som få. Utöver det verkar han också vara väldigt lättstressad. Allt detta resulterar i att han då och då flippar totalt. I bästa fall får han "rabies" och bara kutar runt, runt, runt tills han har lugnat ner sig. I värsta fall yttrar sig stressen i någon slags anfall-är-bästa-försvar-grej. Då skäller han oprovocerat (till synes) på första bästa stackare som passerar för nära enligt Ingo.
Rabies kan jag ta, men att han skäller eller gör utfall mot andra människor är såklart helt oaccetabelt. Vi håller på att grotta ner oss i detta problem nu. Vi vet ärligt talat inte vad det beror på. Vi tror, med djurpsykologens hjälp, att han är osäker och stressad. Frågan är bara hur man ska få bukt med det. Tydligen stavas det tillit.
Enligt den gamla skolan skulle man typ nita hunden så att den fattar vem som bestämmer. Enligt den nya skolan är detta förkastligt eftersom vi människor över lag missuppfattat dominans-begreppet (http://ghk.hundkontakt.se/Jensen-dominans.htm).
Det hela är väldigt komplicerat tydligen. Det är ofattbart hur meckigt man kan göra saker. Jag trodde aldrig att det skulle kunna vara så komplicerat att ha hund. Jag tänkte mest att man var tvungen att avsätta en massa tid. Men men. Jag är i alla fall väldigt taggad inför att få ordning på Ingo. Han SKA fanimej bli den finaste hunden!
Jag tror att fokus ska ligga på att stressa av honom. Att lära honom att inte stressa upp sig. Att lära honom att han inte behöver bry sig om något eftersom vi tar hand om det åt honom.
Nu ska jag duscha! Ingo ska bry sig om det lika mycket som ni troligen gör.
Rabies kan jag ta, men att han skäller eller gör utfall mot andra människor är såklart helt oaccetabelt. Vi håller på att grotta ner oss i detta problem nu. Vi vet ärligt talat inte vad det beror på. Vi tror, med djurpsykologens hjälp, att han är osäker och stressad. Frågan är bara hur man ska få bukt med det. Tydligen stavas det tillit.
Enligt den gamla skolan skulle man typ nita hunden så att den fattar vem som bestämmer. Enligt den nya skolan är detta förkastligt eftersom vi människor över lag missuppfattat dominans-begreppet (http://ghk.hundkontakt.se/Jensen-dominans.htm).
Det hela är väldigt komplicerat tydligen. Det är ofattbart hur meckigt man kan göra saker. Jag trodde aldrig att det skulle kunna vara så komplicerat att ha hund. Jag tänkte mest att man var tvungen att avsätta en massa tid. Men men. Jag är i alla fall väldigt taggad inför att få ordning på Ingo. Han SKA fanimej bli den finaste hunden!
Jag tror att fokus ska ligga på att stressa av honom. Att lära honom att inte stressa upp sig. Att lära honom att han inte behöver bry sig om något eftersom vi tar hand om det åt honom.
Nu ska jag duscha! Ingo ska bry sig om det lika mycket som ni troligen gör.
Lidingöloppet
Cyklade Lidingöloppet idag. Med cross. Tid: 1:08:32. Lite svårt att veta exakt var man ska stoppa klockan, men jag körde fram till löparstatyn på grönsta gärde. Jag är inte helt nöjd med tiden då jag fegade och dessutom körde lite fel. Jag fegade för att jag hade dåliga bromar och vid felkörningarna fick jag vända och tappade därmed tid. Sedan borde jag kunnat pressa på lite mer också. Men sånt kommer nog bli bättre om jag kör fler gånger. 1:05:00 borde vara en måltid att sikta på framöver.
Jag har förresten anmält mig till de fyra första deltävlingarna i CX-cupen nu. Så det är bara att bita i några veckor till. Vi får se hur det går. Det är ju inga dåliga killar som ställer upp i övrigt.
Lägger in en bild på min cross också. Ja, just denna är inte min, men det är en sån jag har. Stevens Prestige Ultegra. Väldigt trevlig med alu-ram och kolfibergaffel. Bra utrustad också med full ultegra och FSA-vevparti (46-36). 1:05:00 borde vara en baggis....
Jag har förresten anmält mig till de fyra första deltävlingarna i CX-cupen nu. Så det är bara att bita i några veckor till. Vi får se hur det går. Det är ju inga dåliga killar som ställer upp i övrigt.
Lägger in en bild på min cross också. Ja, just denna är inte min, men det är en sån jag har. Stevens Prestige Ultegra. Väldigt trevlig med alu-ram och kolfibergaffel. Bra utrustad också med full ultegra och FSA-vevparti (46-36). 1:05:00 borde vara en baggis....
måndag 6 oktober 2008
Bil-bra
Bilen var tydligen inte pajj igen. Vätskan hade bara sjunkit undan lite. Jag fyllde på och hoppas att vätskenivån ska hålla sig nu. Ska kolla senare idag också innan jag hetsar upp mig nästa gång.
Igår eftermiddag var vi ute i Tumba för att hälsa på en annan pinscher. Planen är att den familjen ska kunna passa Ingo när vi behöver hela helger för annat som han inte kan vara med på. Ingo och Kelly, som huden heter, svassade runt lösa i regnet och Ingo var en riktig stjärna när det gällde att ha koll på matte och husse. Han vände om, kollade in oss, kom till oss och var riktigt bra. De båda hundarna löpte iväg en gång på äventyr och då kom Ingo tillbaka ganska mycket senare än Kelly. Men det kändes bra i alla fall. De träffade även på en annan hund som Ingo tyckte var väldigt kul att leka med.
Vi avslutade det hela med att gå in till dem, lämna Ingo där i några minuter och sedan hämta honom. Det verkade ha gått bra. Vi ska lämna honom hos dem helgen den 18-19 oktober eftersom jag ska cykla cross-cupen och Helena ska springa tjur-ruset.
En rolig bild på Ingo i mattes knä igen för att visa ur stor han blivit. Denna bild är lite gammal, och han är ännu större nu....
Nu:jobba!
Igår eftermiddag var vi ute i Tumba för att hälsa på en annan pinscher. Planen är att den familjen ska kunna passa Ingo när vi behöver hela helger för annat som han inte kan vara med på. Ingo och Kelly, som huden heter, svassade runt lösa i regnet och Ingo var en riktig stjärna när det gällde att ha koll på matte och husse. Han vände om, kollade in oss, kom till oss och var riktigt bra. De båda hundarna löpte iväg en gång på äventyr och då kom Ingo tillbaka ganska mycket senare än Kelly. Men det kändes bra i alla fall. De träffade även på en annan hund som Ingo tyckte var väldigt kul att leka med.
Vi avslutade det hela med att gå in till dem, lämna Ingo där i några minuter och sedan hämta honom. Det verkade ha gått bra. Vi ska lämna honom hos dem helgen den 18-19 oktober eftersom jag ska cykla cross-cupen och Helena ska springa tjur-ruset.
En rolig bild på Ingo i mattes knä igen för att visa ur stor han blivit. Denna bild är lite gammal, och han är ännu större nu....
Nu:jobba!
Biljävel 2
Jag hade bilen på lagning förra veckan. Allt var frid och fröjd när jag hämtade den på fredagseftermiddagen. Gött att ha en hel bil liksom. Igår när jag skulle använda den igen lyste samma jävla lampa igen. "fyll på kylvätska". Kollade i behålladen och den var tom igen. Skitverkstad som inte klarade av att fixa det. Ska köra tillbaka bilen snart och se till att de åtgärdar. Man undrar ju vad det kan vara. Antingen har de bara gjort lite fel eller så feldiagnosticerade de förra gången. Jävla meck i vilket fall som helst.
Lägger in en bild på mina vader, taget efter crossen igår. Notera vänsterlåret!
Lägger in en bild på mina vader, taget efter crossen igår. Notera vänsterlåret!
söndag 5 oktober 2008
Lerigt i Haga
Idag var det kompiscross i Hagaparken. Det var misärväder med typ orkan och regn. Kände mig nedslagen när jag kom fram till samlingen, men efter banvisningen bestämde jag mig för att köra utan benvärmare och då blev jag på bättre humör. Det är coolt med leriga ben.
Jag var möjligen lite lam i starten , men skaffade mig en hyfsad position i alla fall. Starten är otroligt viktig då man annars väldigt lätt hamnar efter framförvarande.
Jag tog rygg på Per S (eftersom det var honom jag främst ville vinna över idag). Efter första löphindret föll en farlig kille bort pga punktering (snacka om supermisär!) och jag kunde bekvämt åka första varvet som trea bakom Per S. Efter varvning tyckte jag att ledaren gled iväg lite för lätt på sin superlätta kolfiberhoj med högprofils carbontubhjul, så jag gick om Per och tänkte sega mig ikapp. Detta blev tråkigt nog det enda som hände i tävligen runt mig eftersom jag aldrig kom ikapp och ej heller blev straffad av Per S.
Jag blev alltså tvåa och ändå typ utklassad av segraren. Det hela tog 39 minuter och jag hade en fin och jämn puls, om än något låg. Snittade på 90% av max, borde kunnat kräma ur 92%.
Jag fick en mössa och en belgisk öl i pris, men suktade efter vinnarens belgiska mästartröja.... Jag får väl köpa mig en sån eftersom jag inte klarar av att vinna en....
Ska se om jag kan lägga upp nån bra bild från loppet senare.
Jag var möjligen lite lam i starten , men skaffade mig en hyfsad position i alla fall. Starten är otroligt viktig då man annars väldigt lätt hamnar efter framförvarande.
Jag tog rygg på Per S (eftersom det var honom jag främst ville vinna över idag). Efter första löphindret föll en farlig kille bort pga punktering (snacka om supermisär!) och jag kunde bekvämt åka första varvet som trea bakom Per S. Efter varvning tyckte jag att ledaren gled iväg lite för lätt på sin superlätta kolfiberhoj med högprofils carbontubhjul, så jag gick om Per och tänkte sega mig ikapp. Detta blev tråkigt nog det enda som hände i tävligen runt mig eftersom jag aldrig kom ikapp och ej heller blev straffad av Per S.
Jag blev alltså tvåa och ändå typ utklassad av segraren. Det hela tog 39 minuter och jag hade en fin och jämn puls, om än något låg. Snittade på 90% av max, borde kunnat kräma ur 92%.
Jag fick en mössa och en belgisk öl i pris, men suktade efter vinnarens belgiska mästartröja.... Jag får väl köpa mig en sån eftersom jag inte klarar av att vinna en....
Ska se om jag kan lägga upp nån bra bild från loppet senare.
lördag 4 oktober 2008
Lidingö-cross
Det är otroligt fint ute nu. Startade dagen med lite skön cykling i distansfart på Djurgården. Vägarna där ute är underbara. Gula och röda löv på ekarna fulländar det hela. Jag träffade på Mårten från klubben och vi körde lite ihop innan den avtalade samlingen vid Ropsten.
Klockan 10 dök bara två killar till upp. Vi var tre som körde Lidingöloppsbanan efter ett himla snurrande runt hela ön för att hitta starten. Det blev blandat stek- och stekartempo. Jag är tydligen ganska stark eftersom jag körde ifrån mina kompisar hela tiden. Hela banan var väldigt fin och det är riktigt kul att åka nerför fort. Kurvorna blir väldigt häftiga när man ligger på gränsen till sladd. Händerna i bocken och fritt blås, typ.
Vi avslutade med värsta spurten ner mot och ut på Grönsta gärde och kom i mål typ 20 minuter före tiden som Mustafa Mohammed vann Lidingöloppet på. Jag borde kunna putsa den tiden med ganska många minuter. Kanske ska ha det som grej i vinter. Att klocka tider på Lidingöloppet alltså.
Ikväll är det avslutningsmiddag med elitlaget. Alla grabbar och Sara, superstjärnan och OS-cyklisten.
Klockan 10 dök bara två killar till upp. Vi var tre som körde Lidingöloppsbanan efter ett himla snurrande runt hela ön för att hitta starten. Det blev blandat stek- och stekartempo. Jag är tydligen ganska stark eftersom jag körde ifrån mina kompisar hela tiden. Hela banan var väldigt fin och det är riktigt kul att åka nerför fort. Kurvorna blir väldigt häftiga när man ligger på gränsen till sladd. Händerna i bocken och fritt blås, typ.
Vi avslutade med värsta spurten ner mot och ut på Grönsta gärde och kom i mål typ 20 minuter före tiden som Mustafa Mohammed vann Lidingöloppet på. Jag borde kunna putsa den tiden med ganska många minuter. Kanske ska ha det som grej i vinter. Att klocka tider på Lidingöloppet alltså.
Ikväll är det avslutningsmiddag med elitlaget. Alla grabbar och Sara, superstjärnan och OS-cyklisten.
Lördagsmorgon
Jaha, så var det lördagsmorgon igen. Ingo har varit ute på kisspromenaden med husse och har nu förskansat sig i sin korg igen. Korgen har flyttats från vardagsrummet till köket eftersom både Ingo och vi ville vara lite närmare varandra under dagtid.
Dagen idag ska innehålla en massa för husse och matte idag, men desto mindre för lilla Ingo. Han ska ha en lugn dag men förhoppningen är att matte ska åka till Hellas ikväll för en liten skogspromenad. Ska använda hans nya reflexväst också.
Nehe, nu är det väl dags för promenad nr 2 innan alla flyr till sitt. Ingos "sitt" blir att sussa i korgen en timma innan husse återkommer igen.
I brist på nyinladdade bilder i datorn lägger jag in en bild på Ingo 8 v. i mattes knä.
fredag 3 oktober 2008
LVG-säsongen slut
Körde ju linjecykeln till jobbet idag för övervintring. Säsongen har gått bra och över förväntan. Jag tävlingsdebuterade ju i år och hoppade direkt in i elitklassen vilket såklart var lite nervöst i början. Men efter några lopp kände jag att jag pallade med tempot och tempovariationerna. Mot slutet bidrog jag till laget i allra högsta grad genom att vara med i flera utbrytningar och gå på attacker och bevaka i klungan. Riktigt roligt.
Lägger in en bild från en KM-deltävling vi körde i somras. Jag kör på en TREK 5.2 Madone SL. Kommer troligtvis att använda den nästa år också. Byter möjligen styre och skaffar en längre styrstam. Kapar troligen gaffelröret och tar bort den sista distansen också. Tror jag. Eller också inte.
Men nu är det ju slut på landsvägssäsongen och cross-säsongen är i full gång. Imorgon ska vi köra cross med elitlaget på Lidingöloppsbanan. Får se om det blir stektempo eller stekartempo. Vilket som funkar.
Lägger in en bild från en KM-deltävling vi körde i somras. Jag kör på en TREK 5.2 Madone SL. Kommer troligtvis att använda den nästa år också. Byter möjligen styre och skaffar en längre styrstam. Kapar troligen gaffelröret och tar bort den sista distansen också. Tror jag. Eller också inte.
Men nu är det ju slut på landsvägssäsongen och cross-säsongen är i full gång. Imorgon ska vi köra cross med elitlaget på Lidingöloppsbanan. Får se om det blir stektempo eller stekartempo. Vilket som funkar.
Ingo-bingo
Hittade en bild på datorn från när vi kollade på Ingo första gången. Vi vet inte riktigt säkert vem som är Ingo, men vi tror att det var den i rosa halsband.
Biljävel!
Bilen som tidigare var trasig är nu hel igen. Men det kostade 7841 eller vaffan han nu sa i telefonen. Skit också. Jag ska omgående skaffa en ny eftersom det inte håller att ha den inne på reparation hela tiden. Återkommer med det.
Tyvärr sabbade bilincidenten min morgon. Jag var sur halva morgonen, från det att jag började tänka på bilen.
Jag cyklade i alla fall till jobbet idag. Tog räsern då den ändå ska övervintra på jobbet. I lägenheten får bara crossen och mtb:n vara på vintern. Det blir för mycket annars. Även Helenas fräser får åka till jobbet senare.
I eftermiddag ska jag i alla fall träna cross. Jag ska köra intervaller enligt rekommendationer i senaste Kadens. Startintervaller och tok-köra. Vända ut-och-in på lungorna liksom. Inte helt omöjligt att det blir en bana på Djurgården, kanske Valhalls klassiska "Ronde van den Ankdamm".
Tyvärr sabbade bilincidenten min morgon. Jag var sur halva morgonen, från det att jag började tänka på bilen.
Jag cyklade i alla fall till jobbet idag. Tog räsern då den ändå ska övervintra på jobbet. I lägenheten får bara crossen och mtb:n vara på vintern. Det blir för mycket annars. Även Helenas fräser får åka till jobbet senare.
I eftermiddag ska jag i alla fall träna cross. Jag ska köra intervaller enligt rekommendationer i senaste Kadens. Startintervaller och tok-köra. Vända ut-och-in på lungorna liksom. Inte helt omöjligt att det blir en bana på Djurgården, kanske Valhalls klassiska "Ronde van den Ankdamm".
torsdag 2 oktober 2008
Likadana overaller?
Hmm.. jaha, så var man bloggare då?? Fredrik tyckte det här var en utomordentlig idé och egentligen tycker jag väl likadant. Men jag hade nog hellre skapat en ingo-blogg från det att han var en liten gris. Nu är han bara en stor fis.
Nåväl. Idag är det jag som har haft inguiniansvaret eftersom husse varit på jobb på annan ort. Vi började dagen med en högst modest promenad där matte var trött och grinig/hungrig men Ingo var på g såklart. Vi träffade grannhunden Leo och Ingo var salig. Han försökte få igång honom, men det var ju inte det lättaste... Leo är typ 8 år och inte alls intresserad av en liten tönt som Ingo.
Lunchpromenaden var ett tappert försök från mattes sida att öva "fot" men det gick verkligen sådär. Ingo var bara med på noterna om vi sprang och levde rövare, inte om vi gick sakta, då var det för mycket som luktade gott från gräset.
Sedan har vi nu som dagens tredje promenad varit ute i 2 h med Algot, en minibullterrier, och Algots matte. Det var väldigt mycket nosa, och väldigt mycket dra. Vi mattar träffade alla möjliga andra mattar så vi kom aldrig så värst långt, men vi stötte på många hundar vi kände sedan tidigare. Nu har Inguini däckat fullkomligt i sängen och är den gris han verkligen är. Själv ska matte utfodras och bli lite piggare igen, blodsockernivån är på nedåtgående just nu...
Ska försöka mig på att lägga in en bild från Ingos barndom här också. Här sover vi båda i soffan efter Ingos första natt hemma hos oss där jag var uppe fyra gånger för att rasta honom...
Sjukstuga 2
Idag är det fullt upp på jobbet. Två möten. En massa rännande ner till ritningsarkivet. Skriva sammanfattande mejl till närmsta chefer och så vidare. Känner mig på G.
Planen är att ha en vilodag idag, men ändå tänker jag frekvent på att köra cykelcross. Kanske har att göra med att det är relativt bra väder idag. Men ändå. Kan jag inte tänka på något annat än cykel? Jag kanske har demodex i skallen jag också.
Planen är att ha en vilodag idag, men ändå tänker jag frekvent på att köra cykelcross. Kanske har att göra med att det är relativt bra väder idag. Men ändå. Kan jag inte tänka på något annat än cykel? Jag kanske har demodex i skallen jag också.
Sjukstuga
Jaha. Tydligen har Ingo demodex, hårsäckskvalster.
Som jag har förstått det har alla hundar dessa kvalster, men att deras immunförsvar normalt hanterar detta så att sjukdomen ej bryter ut. Det finns lokal och generell variant. Eftersom Ingo är så ung är det stor sannolikhhet att han har lokal variant. Vi får hoppas det.
Lokal variant ska inte behandlas utan det räcker med att schamponera med bakteriedödande och hårsäckssköljande medel. Enligt internet. Det finns säkert hela avhandlingar om detta.
Som vanligt i hundvärlden kan man säkerligen förvänta sig 372 olika synsätt på saken. Till slut vet man inte vem man ska lita på. Vi får väl fråga Ingo vad han tycker.
Som jag har förstått det har alla hundar dessa kvalster, men att deras immunförsvar normalt hanterar detta så att sjukdomen ej bryter ut. Det finns lokal och generell variant. Eftersom Ingo är så ung är det stor sannolikhhet att han har lokal variant. Vi får hoppas det.
Lokal variant ska inte behandlas utan det räcker med att schamponera med bakteriedödande och hårsäckssköljande medel. Enligt internet. Det finns säkert hela avhandlingar om detta.
Som vanligt i hundvärlden kan man säkerligen förvänta sig 372 olika synsätt på saken. Till slut vet man inte vem man ska lita på. Vi får väl fråga Ingo vad han tycker.
onsdag 1 oktober 2008
Nu stänger vi
Nu stänger vi för dagen.
Min bil är på lagning, skithögen håller på att rasa. Jag måste skaffa en ny snart.
Tydligen hade topplockspackningen pajjat, vilket resulterat i att en massa kylarvätska runnit ner i motoroljan. Tydligen kass.
Detta ställer till det en del då jag använder min bil främst i jobbet. Imorgon ska jag till Forsmark för att jobba och därför måste jag hyra en bil. Just snyggt!
Jag tänkte slå två flugor i en smäll och ta en löprunda till biluthyraren i det dåliga vädret. Träning i regn.
Vilket för mig in på gårdagens cross-pass:
Jag kunde såklart inte hålla mig och var tvungen att ge mig ut på crossen. Det började såklart ösregna och i hammarbybacken var det seglerigt. Lera och cross hör ihop så det var inga problem. Inte i startläget. Jag körde upp för hela backen fem gånger och låren fick vad de tålde.
När jag kom hem, snyggt lerprickig, tvättade jag cykeln och såg till min förfäran att leran som fastnat på bakdäcket hade slipat av lacken på ena kedjestaget! FAN! Värsta slippappret liksom. Nu måste jag desajna två varv snygg eltejp att ha som skydd i fortsättningen.
Min bil är på lagning, skithögen håller på att rasa. Jag måste skaffa en ny snart.
Tydligen hade topplockspackningen pajjat, vilket resulterat i att en massa kylarvätska runnit ner i motoroljan. Tydligen kass.
Detta ställer till det en del då jag använder min bil främst i jobbet. Imorgon ska jag till Forsmark för att jobba och därför måste jag hyra en bil. Just snyggt!
Jag tänkte slå två flugor i en smäll och ta en löprunda till biluthyraren i det dåliga vädret. Träning i regn.
Vilket för mig in på gårdagens cross-pass:
Jag kunde såklart inte hålla mig och var tvungen att ge mig ut på crossen. Det började såklart ösregna och i hammarbybacken var det seglerigt. Lera och cross hör ihop så det var inga problem. Inte i startläget. Jag körde upp för hela backen fem gånger och låren fick vad de tålde.
När jag kom hem, snyggt lerprickig, tvättade jag cykeln och såg till min förfäran att leran som fastnat på bakdäcket hade slipat av lacken på ena kedjestaget! FAN! Värsta slippappret liksom. Nu måste jag desajna två varv snygg eltejp att ha som skydd i fortsättningen.
Bild såklart
Måste såklart lägga in en bild. Annars blir det för torrt. Ingo blir först ut. Alltså: Mr Inguini!!!!
Testar
Skitväder idag. Passade då på att skapa en blogg som ska handla om hundar, cyklar och annat kul i livet.
Hunden heter Ingo, cyklarna är många. Jag heter Fredrik och min sambo heter Helena.
Hunden heter Ingo, cyklarna är många. Jag heter Fredrik och min sambo heter Helena.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
