Byracka

Ingo är världens gulligaste och finaste hund. Han är dessutom snygg. Det dumma är att han är osäker och rädd som få. Utöver det verkar han också vara väldigt lättstressad. Allt detta resulterar i att han då och då flippar totalt. I bästa fall får han "rabies" och bara kutar runt, runt, runt tills han har lugnat ner sig. I värsta fall yttrar sig stressen i någon slags anfall-är-bästa-försvar-grej. Då skäller han oprovocerat (till synes) på första bästa stackare som passerar för nära enligt Ingo.
Rabies kan jag ta, men att han skäller eller gör utfall mot andra människor är såklart helt oaccetabelt. Vi håller på att grotta ner oss i detta problem nu. Vi vet ärligt talat inte vad det beror på. Vi tror, med djurpsykologens hjälp, att han är osäker och stressad. Frågan är bara hur man ska få bukt med det. Tydligen stavas det tillit.
Enligt den gamla skolan skulle man typ nita hunden så att den fattar vem som bestämmer. Enligt den nya skolan är detta förkastligt eftersom vi människor över lag missuppfattat dominans-begreppet (http://ghk.hundkontakt.se/Jensen-dominans.htm).
Det hela är väldigt komplicerat tydligen. Det är ofattbart hur meckigt man kan göra saker. Jag trodde aldrig att det skulle kunna vara så komplicerat att ha hund. Jag tänkte mest att man var tvungen att avsätta en massa tid. Men men. Jag är i alla fall väldigt taggad inför att få ordning på Ingo. Han SKA fanimej bli den finaste hunden!
Jag tror att fokus ska ligga på att stressa av honom. Att lära honom att inte stressa upp sig. Att lära honom att han inte behöver bry sig om något eftersom vi tar hand om det åt honom.
Nu ska jag duscha! Ingo ska bry sig om det lika mycket som ni troligen gör.