tisdag 30 december 2008
trainer
UPPDATERAT:
Röven också! Jag hinner inte träna idag. FAN också. Jag var ju lite sugen på det ju. Jävla jobb. Men. Jag får se det som att vilan också är träning. På sitt sätt. Imorgon blir det skridskor (kanske trainer...) och sedan lång promenad med Ingo och pinshergänget. På nyårsdagen ska det fanimej bli distanspass. Ett rejält sådant.
Skinnarmo - släng dig i väggen!
Hur som helst var isen grym och vädret kanon. Det blir repris imorgon förmiddag innan pinscherpromenaden.
söndag 28 december 2008
för lite träning
På julafton fick vi tyvärr vila men en vilodag i veckan måste man ju ändå ha. På juldagen blev det i alla fall sista milen på Lidingöloppet, ett lugnt pass som jag reggade med min nya GPS-mottagare som jag fick av tomten på julafton! Något märkligt var att vi sprang längre än sista milen, men ändå ville GPS:en bara få det till under 10 km. Måste kolla det.
På annandagen blev det vila igen då vi skulle till syrran med hälsa på henne med familj, samt övrig släkt som var där (mamma, pappa och lillasyster). Ofattbart nog hade jultomten ett par vintercykelskor åt mig!!!! Såååå bra.
På lördagen blev det distans med elitlaget (delar av) norr om stan och jag samlade ihop några timmar (utan GPS). På hemvägen lyckades jag trassla in foten i stagen till stänkskärmarna så att de gick av. FAN! Man vill liksom bara fixa med skärmar en gång per år. Nu fick jag tejpa dem när jag kom hem eftersom det var en plastdetalj som pajjat. Förvånande nog blev det bättre efter tejplagingen än före. Inte ofta sånt händer....
Idag blev det slutligen distans igen. 3.5 timmar i fint tempo. Med GPS. Jag ska se om jag kan hacka fram några fina plottar med karta och grejer senare.
Sammanfattningsvis får man väl säga att julhelgen varit bra, men jag skule vilja få in nåt långt pass snart, typ 5 timmar. Å andra sidan är nog 4 timmar ensam eller med EN kompis bättre än 5 timmar i grupp. Kanske. Eller kanske inte. Lika bra att försöka få in 5 timmar med EN kompis i mellandagarna.
Ska bli gött att få tillbaka pulsklockan också.
Nästa inlägg kan nu med gott samvete bli ett Ingo-inlägg.
lördag 27 december 2008
gammalt och nytt
Ingo och Lystra i bild + två övriga vovvar.
Ni bara måste förstora upp bilden på Deema bakom Ingo, hon ser ut som.... mickey mouse?? Seriefigur?? Helt underbart rolig... :-)
Ingo hade mestadels ögon för Lystra som fick göra sitt bästa för att värja sig mot sin potenta våldtäktsman. Men medan Lystra valde att leka med Deema såg Ingo sin chans...
Lystra flyr!!!
tisdag 23 december 2008
tröttmåndag
När vi kom ut på grusgången mellankolonilotterna såg jag att Ingo spetsade öronen och tittade på mig. Han vände sig om och jag berömde. När jag själv kom ut på gången såg jag en dam som gick på gången. Det kändes riktigt bra att Ingo inte sprang fram. Kanske att jag såg ett litet embryo till skvallring där. Hoppas det.
När vi kom hem var Ingo trött. Han satte sig i sängen och såg disorienterad ut:
Sedan somnade han på våra kuddar....
I övrigt gav dagen ingenting. Jag var på stan för att kolla in julhetsen. Det var kul. Många roliga människor på samma plats. Tur att jag inte är hetsad i alla fall. Jag klippte mig och sedan gjorde Ingo och jag en kvällsjogg runt Årstaviken innan jag skulle träffa Helena på Friskis och Svettis. Vi gjorde benövningar och bålstyrka. Det var bra. Jag gjorde även lite rygg och armar. Idag ska jag försöka klämma in lite cykel innan fetto-helgen nummer ett inleds.
söndag 21 december 2008
baka liten kaka
full fräs!
På fredagen var jag och Helena och simmade på morgonen och följde upp med lyxfrukost på hotell Clarion. Det är alltid gött att träna ordentligt före frukost och sedan få obegränsat med vad man vill. Själv gick jag in för det som inför ett julbord. Allt i rätt ordning och med en viss återhållsamhet så att man skulle kunna äta mycket av allt. Jag är på det stora nöjd, men man kan ju alltså klämma ner lite till. I alla fall tänker man (jag) så när jag summerar 30 minuter efteråt.
Sedan skulle Helena på nån slags massage som hon fått i present och därefter skulle vi till Kelly för att gå på promenad. Det var en väldigt bra promenad vid Bornsjön som vi kanske kan komma att åka till ensamma nån gång i framtiden. Ingo var bra och alert, men gjorde kanske lite väl långa turer ibland. Att han är en mesig hund visade sig tydligt när han inte ville gå över en skarv på en spång. Kelly hoppade över hur lätt som helst, men Ingo tvekade länge innan vi lyckades baxa över honom. Det var en bra promenad och det är alltid så kul att gå med Ingo lös i skogen.
På kvällen blev det 3 15-minutersintervaller på trainern och sedan gemensam middag hemma. Snygg inledning på helgen!
Lördagen gick i träningens tecken. Jag skulle som vanligt cykla distans och Helena skulle också det, fast inne. Jag stack ut med Mattias från Hammarby Sjöstad klockan 8 och vi körde den vanliga Ekerörundan. En kille anslöt vid Brommaplan. Det blåste och regnade och det blev riktigt jobbigt och framförallt drygt. På vägen tillbaka vid Drottningholm gick Mattias in i väggen. Kul det! Han fick min gel och sedan var han tvungen att stanna på Pressbyrån för att handla energi. När vi kom tillbaka till Södermalm var även jag väldigt seg. Jag väggade på slutet även jag. Men efter nästan 5 timmar bör man vara slut. Ett bra pass!
Helena var inte sämre. 3 timmar inomhus (!!!) med någon form av trappstegsintervaller. Bra!
På kvällen blev det middag med kompisar på en restaurang innan jag gick hem till Ingo. Helena fortsatte ut i Stockholmnatten. Själv däckade jag i soffan med en burk Ben&Jerrys. Men så är jag ju gammal och slö också.
torsdag 18 december 2008
men jösses...
Jag har haft 2,5 dag med Ingo utan husse och det har varit väldigt mysigt. Jag har haft som ambition att ladda upp bilder från söndagens hundträff, men antingen har lusten trytit eller så har tiden gjort det. I tisdags var det ju ingen superdag, om jag nu minns rätt, men den följdes av en helt underbar hunddag.
Jag var ledig från alla mina jobb (jag tog mig ledigt och njöt i fulla muggar) och var en sådan där matte som alla bara avundas. Jag och vovven gick efter morgonrundan på långpromenad på 2 h. Vi övade kontakt i massor, gå fot och han gick utan att dra det minsta. Helt fantastiskt. Jag njöt verkligen. Och alla hundar runt omkring verkade helt ointressanta för Ingo som bara hade ögon för matte (och hennes godis...). Vi gick till en hundrastgård och tiden var perfekt för det var bara en basenjihanne på 2 år när vi kom. Jag var lite nyfiken på Ingos reaktion eftersom han har varit lite konstig mot hundar på sistone, men de kom bra överens även om det inte blev någon riktig lek. Sedan kom en blandisvalp på 5 mån och drog upp tempot ordentligt! :-) På vägen hem träffade vi Linda som har Akira, men hon doggy-walkade en hanhund som inte gillade hanhundar, så vi bytte bara några ord om våra hundars väl och ve.
På eftermiddagen blev det långpromenad på 1,5 timma med Ingos polare Algot, mini-bullterriern. Ingo var lika super och fick visa upp sina trick för Algot och matte och matten blev i alla fall impad. Algot höll en högst nonchalant min och visade inga tecken på att bli imponerad. Jag tror han var avundsjuk eftersom han tittade bort och nosade. Vid en äng blev vi påsprungna av en bullterrier/amstaff? som också var den som sprang på Ingo häromkvällen. Han blir oerhört stressad av hundar som bara springer fram, och även denna gång morrade han lite innan han fattade att det var lek på gång. Hårdare tag i fortsättningen när det gäller framrusande hundar, hur det nu ska vara möjligt...
Natten spenderade Ingo tätt tätt inpå mig, först nere vid fötterna, avancerade uppåt mer och mer och tillslut låg han raklång längs med min mage med tassar och huvud lutade över min kropp. Gissa om jag smalt i morse när jag upptäckte det?? Jag snoosade flera gånger bara för att njuta av ögonblicket.
Idag var en riktigt tråkig dag för jag brottades med min mupp-dator som inte ville göra som jag ville. Ingo var dock väldigt förstående och la sitt lilla huvud på mitt knä, mellan datorn och en mugg, och på datorn, för att visa sina sympatier för mitt hårslitande. På promenaden blev han dock påflugen av en hund (som var lös, varför i HELVETE har man en hund lös om den inte gillar hanhundar?!?!?!?!) och efter det var ju Ingo lite spattig såklart och skällde och for lite i kopplet efter två stackars kvinnor. Inte så nära att de blev rädda, och tack o lov viftar ju Ingo på svansen när han gör det här, så han ser förhoppningsvis inte så farlig ut... men men, ju äldre han blir, ju mer lär man sig ju om honom och vad som gör att saker går fel. Frågan är ju bara hur man hindrar en lös hund att komma fram till min kopplade hund, när min hund vill hälsa på den hunden som kommer... ?? tips??
Nu ska jag snart komma hem och träffa både Fredrik och Ingo! Och dricka min kanna te som jag börjat göra varje kväll. :-)
dax för bild!
onsdag 17 december 2008
meskillar
Först mesiga intervaller (troligen bara 800-metare i lamt 3.40-tempo), sedan bastu som per definition är mesigt. Därefter mestoppa hela paketet med mesig hemmalagad middag.
Eftersom jag inte är mesig gjorde jag istället tuffa en-kilometers-intervaller i ..... ja, något mesiga 3.40-tempo ...., dock i elljusspår. 500-meter aktiv vila emellan. 6 stycken.
Därefter körde jag 5 stycken fem-minutare med 5 minuters aktiv vila emellan. På asfalt. Avslutade med råtufft kolla-på-sporten-i-underställ-och-dricka-saft. 15 minuter.
Nu ska jag lägga mig.
vinter suger
tisdag 16 december 2008
plus o minus
Sedan på vår långa kvällspromenad idag kom en hund framstruttandes till Ingo när han stod och nosade. Först var det svansviftning och glatt, sedan reste Ingo plötsligt ragg och morrade dovt åt hunden. FAN! Jag vill inte att vår fina fina fina diplomathund ska förvandlas till ett hormonmonster! Jag blir så frustrerad! På "pinscherträffen" i söndags var han också helt muckig och raggig när han fick spel. Suck. Med Sniffs blogg i bakhuvudet så kan jag lovligt säga att Ingos kulor ligger risigt till. Om man minimerade all stress som kommer utifrån dofter kanske Ingo skulle coola ner sig? Att stressnivån i kroppen sjunker så att han blir mottaglig för att ta det lugnt i alla situationer också. Vi har ju länge sagt att det inte är människor han är rädd för, utan att situationer blir för svåra för honom pga hans stress bland annat. Fast Linda, vår hundpsykolog trodde inte på kastrering. Men det var ju innan han gick med nosen i backen och kissade var femte meter och sprätte så långt att folk får gå omvägar för min hund...
Jaja, nu ska jag iväg till golftanterna och jobba lite och dricka glögg.
suck.
gottegris
ostrukturerat
Därefter blev det strykreträning med Helena. Helena är starkare i sina axlar än vad jag är i mina, hon orkar lyfta tyngre och fler vikter än jag. Men jag har ju längre armar och därmed också längre hävarmar. Större moment som ska utbildas i axelleden alltså. Således är jag starkare än Helena ändå. Vilket skulle bevisas.
Efter styrketräningen skulle Helena köra lite på crossmaskinen och jag ville också testa. Jag har ansett att det är en mesmaskin som bara är till för TV-shop-tjockisar. Alltså fläskade jag på 10 minuter på "hill"-programmet, givetvis på Level 25 (av 25 möjliga). Jag höll på att dö efter 5 minuter. Jag fick förnedra mig själv med att minska till en lägre level, typ 10-15, för att sedan öka till max när det var två minuter kvar. Jävligt jobbig maskin faktiskt, som säkert är asbra om man är lite van. Som förstagångsutövare på Level 25 är den nog bara skadlig.
Därefter lämnade jag över maskinen till en väntande TV-shoppare som blev äcklad över de små små svettdroppar som jag lämnade kvar när jag gick ifrån maskinen. Man får ju inte svettas på gym, typ.
Sedan satte jag mig vid roddmaskinen och körde i 5 minuter. Givetvis på Level 10 (av 10 möjliga), men inte stenhårt. Lite lagom liksom. Helena blev förbannad på mig. Hon tycker att jag är ostrukturerad i min träning. Med viss rätt. De sista 15 minutrarna igår var jag leksugen och slarvig. På gränsen till barnslig. Men jag har kul och det är faktiskt också viktigt.
måndag 15 december 2008
fetto 2
dagens träning
Om Helena ska åka till sin ju-jutsu blir det löpintervaller. 5-minutare i så fall. Det är tufft.
Hoppas nu bara jag får koll på min pulsklocka.
kultursnobb
På eftermiddagen skulle Ingo få vara hemma när jag och Helena gick på konsert (minsann). Musik-klasser från Adolf Fredrik hade luciakoncert i storkyrkan i gamla stan. Jag kom på att detta nog vra det första "riktiga" kulturavenemang som jag går på, trots att jag bott i Stockholm i över 8 år. Jag har så klart tagit del av en massa smågrejer, men inte denna typ av "finkultur", som ju i princip bara finns i de större städerna i Sverige. Alltså en av anledningarna till att bo i Stockholm. Hur som helst var det väldigt bra och ungdomarna (barnen?) var fantastiskt bra på att spela och sjunga. Det bästa var en solosång till orgel innan allt började. Det var grymt. Killen som sjöng var otroligt pricksäker och klar i rösten. Man borde utnyttja möjligheten att gå på sånt oftare. Det tog ju bara 1.5 timmar också, så tid har man definitivt.
Det var alltså först orkester och sedan körsång. Kören var stor och vit. Det var ju luciakonsert. Alla sjöng utom hon som var lucia och då slog det mig att det måste suga att vara lucia. Hon fick inte röra sig, inte sjunga, ja, inte göra någonting. I 45 minuter fick hon stå stilla. Helt stilla. FAN vad tråkigt. Ingen kollade ju ens på henne, eftersom alla kollade på kören och dirigenten som stor 10 meter bakom. Jag fattar inte varför alla vill vara lucia. Kanske kan man komma billigt undan genom att vara lucia. Man behöver ju inte göra någonting, bara stå, och ändå vara med liksom.
Det är ju mycket ballare att vara tärna i så fall. De fick ju sjunga. Stjärngosse är också ball, men stuten har en lång väg att vandra innan den blir cool. Hakbandet till stuten ser inte så häftigt ut heller. När jag var liten hade man smala gummiband som gick under hakan så att struten skulle sitta kvar. En del av sporten var att ta tag i en annans gummiband, dra ut det och släppa så att det snärtade tillbaka. Det kunde göra sjukt ont. Undrar om de i Adolf Fredrik är för seriösa för att snärta med gummiband under konserterna. Troligen.
Tomtar och pepperkaksgubbar fanns givetvis inte i denna uppsättning.
lördag 13 december 2008
lördagsdistans
För husses del blev det 4 timmar i uppehållsväder. Bra det! Från Roslagstull med övriga elitkillar denna gång. Jag hoppades på en tur i Vallentuna för omväxlings skull, men givetvis ville övriga till Ekerö. Jaja, jag kan ju i alla fall vägen dit, där och hem. Det blev ett bra pass som möjigen var lite väl hårt emellanåt, men alltså bra. Det är skönt att få in lite timmar.
När jag kom hem var det Ingos tur att få lite distans. Vi tog en 2 timmars promenad på Söder. Nya favoriten är kajen bort mot Danvikstull och hem genom Vitabergsparken. Eftersom distans ska utföras i distanstempo tar det cirka 1.5 timmar att gå den vägen. För att få ihop tillräckligt med tid åt Sr Inguini skarvade vi på lite kring kolonilotterna vid Eriksdal.
Nu MÅSTE jag käka något (annars blir Helena sur på mig). Ingo försöker hitta en bra plats att sova på. Korgen dög inte tydligen, så det blir nog soffan.
fredag 12 december 2008
fetto
Jag snackade med husse till Ingos kullsyskon idag. Ingos brorsa väger mellan 17 och 18 kg. Ingo väger mellan 19.3 och 19.6 beroende på. Fetto-Ingo alltså. Att han har anlag kan man ju se på bilden i föregående inlägg.
Det är nog lika bra att Helena går ut med sin kopmis ikväll. Hon lär ju inte få plats i soffan bredvid oss i alla fall.
En gång gris, alltid gris
Han kan lärde sig tidigt att ta plats.....
igår
På kvällen gick jag och Ingo på promenad innan jag hoppade upp på trainern. 3 stycken 20-minutare med 5 minuters vila. Det kändes oväntat lätt, även om jag körde på samma utväxling och motstånd som vanligt och jag kunde inte kontrollera eftersom jag inte hade nån puls att gå på. Nåt är alltså fel på min pulsklocka, så jag har inte den kontroll över ansträngningen som jag vill ha. Måste lämna in den. Skit också.
torsdag 11 december 2008
se till att ha rena kalsonger!
Idag ska de spola rörstammarna i vår förening och då kommer det några killar med högtrycksgrejer och ska blåsa rent. Vi har väldigt stökigt här hemma nu och jag tänkte tanken att, "gud vad pinsamt att det det ut så här hemma, vi borde städat innan". Precis som om slamsugar- och bajsspolar-gubbarna skulle bry sig. Och som om jag skulle bry mig om de tyckte att det var stökigt. För hygien handlar det ju som sagt inte om.
onsdag 10 december 2008
prinskorv och köttbullar
Fredrik i TOTALKOLLAPS
Efter ett mastigt julbord blev det lite för mycket av det goda: pojkvännen gick helt enkelt in i väggen och storknade knappt halvvägs.
Kvällen skulle innehålla ett trevligt julbord för de lyckliga tu. Istället slutade det hela med att båda flämtade av mättnad och knappt höll på att ta sig hem i det iskalla decemberregnet. Prinskorv, köttbullar, lax, sill, det var ingen hejd på vad som kunde blandas i magsäcken. När allt var så bra så kom de båda in på upploppen på julbordet och avslutade allt med att föräta sig ännu en gång under kvällen genom att ta alldeles för mycket dessert. Med kaffe på det blev det helt enkelt för mycket. Trots pojkvännens schemalagda uppladdning inför kvällen kunde inte utmattningen avvärjas. Båda två mår dock efter omständigheterna bra och laddar nu inför julafton.
TT
AFTONBLADET STOCKHOLM:
Tonåring åter igen ute i det fria
Efter en dramatisk tid av inspärrning i sitt hem får nu tonåringen åter vistas ute i det fria. Mor och son har försonats och enats och regler och förhållningsregler.
- Jag mår bra nu, säger tonåringen.
En veckas inspärrning krävdes för att få tonåringen på rätt köl. Långa samtal om hur man förhåller sig till damer har gett resultat och numera vet tonåringen hut. Han är åter sitt vanliga jag med att ligga i soffan, fisa, gäspa och äta skräp i alla dess former. De långa kvällarna med att vilja driva omkring ute är ett minne blott, och nu trivs han bäst i mammas och pappas famn.
TT-Stockholm
laddad
tisdag 9 december 2008
skitjulbord
1. Fokuserat mer på sillen
2. Inte varit så noga med kallskuret kött
3. Tagit det extremt lugnt med varmrätterna
Därmed skulle jag då haft:
4. Krafter kvar till godisbordet
Nu blev jag panikmätt efter sista köttbullen och orkade knappt med något godis alls. Jag satt och svettades och mådda illa när alla andra åt glass och godisbitar.
Jag är besviken. Tur att jag får en chans till revansch imorgon. Då ska jag och Helena ha vårat traditionella nobel-julbord. Då jävlar.
Ingobilder
När vi hade burit lite kartonger i lördags kväll skulle Helena gå iväg en sväng och jag skulle parkera bilen. Ingo blev då lämnad något upphetsad i lägenheten i 5 minuter. Givetvis lyckades han få tag i en toapappersrulle och det var tydligen väldigt kul. Hela hallen och halva köket var översvämmat av pappersbitar:
Min moster var på besök i söndags och gav Ingo en stickad filt. Så fort han kommer åt den ska han bita sönder den. Här är en arrangerad bild när Ingo använder filten som avsett:
måndag 8 december 2008
Alla löper, husse in i väggen
Igår var jag och Ingo ute och löptränade. Vi sprang runt Årstaviken. Han är duktig på att springa bredvid och han verkar hajja grejen med att inte dra, utan att just springa. Han bryr sig inte om andra människor och väldigt lite om andra hundar. Kul och bra.
När vi kommit runt på Årstasidan fick han springa lite lös i skogen och det gillar han ju som bekant. Några minuters fräs och ett par lyckade inkallningar, sedan fortsatte vi vår löparrunda.
När vi kom hem var Ingo trött och då passade jag på att sticka ut och cykla. Jag planerade att köra Ekerörundan (hela) ensam. Jag hade dagen till ära tagit med mig lite energiprodukter från en presumtiv sponsor som jag skulle testa.
Det hela började bra och jag höll ett lungt och jämnt tempo. Jag varierade min sittställning och var noga med att köra på lätta växlar och hög kadens. Efter nån mil märkte jag att en annan cyklist var på väg upp bakom mig. Fan heller, tänkte jag, och ökade lite, bara för att se hur han skulle svara. Han ökade också lite, men kom inte närmre. Troligen tyckte han att han borde kunna komma ikapp eftersom han uppenbarligen närmat sig under en liten tid och kände att han var på väg liksom. Men icke! Jag höll honom på lagom avstånd och liksom grillade honom. Efter 2.5 timmar började jag bli lite mör och då var det bra att jag hade med mig sockergel och en bar. Det var inte så att jag körde hårt, men jag hade några slag för hög puls. I vilket fall som helst blev min förföljare helt stekt och under de sista två milen såg jag honom inte mer. Jag blev helt vimmelkantig efter 3 timmar och det började susa i öronen av utmattning. Så mogen är jag! Jag kom i alla fall hem efter att mycket bra pass. Väl hemma proppade jag i mig godis och mackor.
Direkt efter cyklingen kom min moster på besök. Ingo fick hälsa och sedan gå och lägga sig. Han skötte sig exemplariskt och somnade sedan fint i krogen utan några indikationer på bjäbb eller liknande. Skönt!
Mamma tvingar tonårspojke till celibatliv
Mamma tvingar tonårspojke till celibatliv
- Jag fick inte lämna hemmet!
Under ungefär en veckas tid tvingades tonårspojken till att stanna inomhus. Den olyckligt kära tonårspojken fick endast i korta stunder, under uppsyn och iförd koppel, vistas utomhus. När jämnåriga passerade på håll försökte han få deras uppmärksamhet genom att bete sig underligt. Allt för att de runt omkring skulle förstå att något var fel. Men han blev hårt hållen och fick ingen chans till att fly. Hemma stod han timmar i fönstret för att signalera till förbipasserande att han existerade, men då våningen låg för högt upp i huset syntes han knappt i fönstret.
Mamman försvarar sig med att "olyckor" kan hända om tonårspojken släpps lös, och har inte velat att så ska ske. Kommenderingen till att han skulle vara sängliggande och tyst berodde på hennes ansträngda arbetschema, då hon jobbar hemifrån och inte kan tolerera en "massa gnäll". Mamman försvarar sig med att hon försökte roa tonårspojken med lekar och godis, samt att han minnsann hade god tillgång till mat och vatten.
Just nu pågår förhandlingar mellan tonårspojken, som anser sig ha rätt till att träffa sin kärlek och sina vänner, och mamman som anser motsatsen och hävdar sig ha rätten att bestämma över honom då hon är hans vårdnadshavare.
lördag 6 december 2008
En hund är alltid en hund
Jag har i alla fall börjat göra det jag kan göra med Ingo i agilityväg på våra kvällspromenader på en lekplats. I stan får man vara innovativ. Vi brukar börja med att Ingo ska gå på en blåmålad stock. Om han klättrar upp på ena sidan går det bra, där stocken är lite böjd neråt. Det tog någon minut innan han fattade att han skulle sätta upp bakbenet på stocken för att kunna häva sig upp. Efter stockmomentet går vi vidare till lekställningen där han får gå slalom mellan ställningens ben och klätterrep som är fästa i marken. Knappast en riktig slalom, men tanken är ju att han ska göra den så många gånger att han springer som ett jehu om en månad.
Efter dessa enormt tankekrävande övningar avslutar vi med några hopp över två "stockar" på ben, ca 40 cm höga. Jag tänker mig som en handler och pekar med handen för att visa honom vägen. Det är säkert fel jag gör, men det känns väldigt mycket agility över det hela. Efter dessa övningar är vi båda rätt nöjda, matte är mentalt trött och sugen på att gå hem oftast, Ingo är mentalt trött och mest uppspelt och på tårna.
Igår mötte vi på en katt också. Ingo kom nog rätt nära eftersom det var runt hörnet på en byggnad, och vi båda hoppade bakåt när katten satt under busken och fräste. Ingo ville ju såklart fram igen, men eftersom katten inte såg så kärvänlig ut mot en ivrig hund var jag inte så sugen på att Ingo skulle få rispor i ansiktet. Jag avlägsnade oss genom att släpa med mig Ingo på två ben.
Hemma tycker väl de flesta hundägare att det är lättast att göra kommandon, så är det ju för mig också. Det där med distraktioner är ju bara jobbigt... ;-) Så efter att ha blivit inspirerad och drabbats lite av "min hund måste klara allt som alla andra klarar" så har även jag börjat med "lådan". Dvs: Ingo ska kliva ner i en låda för att ja, varför då? Ärligt talat har jag ingen aning. Kanske för att han ska fatta att han har baktassar han kan kontrollera. Hur som helst. Låd-träningen var ju busenkel för honom för att kliva ner med en tass (kanten är 1 dm hög) och två var inte heller något problem.
Men att kliva ner med tre tassar eller fler, blev enorma bryderier för Ingo. Han bet, ylade, krafsade och ville döda kartongen i sin frustration över att två tassar inte räckte för godis. Någon som har tips får ni gärna delge er hur man peppar sin hund till att observera att han har fler tassar att ställa i en låda. För jag kan ju få honom att kliva mer emot mig, men har inte kopplat den tassen med det klick jag gör. Oftast sammanfaller det med att han kliver ur kartongen med en framtass. Snart ylar och biter jag också i kartongen. På tal om kartong åt Ingo upp en halv sida på en liten banankartong och fick väldigt bra bajs av det, kanske något att ta efter för de som har hundar med dålig mage?
Nu ska jag nog jobba lite.
/H.
fredag 5 december 2008
schlafübung
Kommandot är bra att ha om man till exempel måste tala i telefon ostört, om man vill äta eller om Ingo är allmänt jobbig.
Här tränar Ingo på att sova, eller rättare sagt: Utför kommandot "gå och lägg dig".
Nu har han fastnat i kommandot och somnat på riktigt. Bonus!
fyllehund
Han slickade i sig det som hamnat på golvet innan husse hann fram för att ta bort bruken och torka upp. Nu vägrar han att lägga sig och bara tassar runt. Hoppas han somnar snart.
torsdag 4 december 2008
Ingo+Årsta=sant
Han gjorde såklart en framspringning idag till en dam som hade tre hundar med sig. En fet mops och två schäfrar, varav en fyramånaders valp. Ingo gillade valpen och det var kanske därför han inte skällde. Jag gillade inte att han sprang fram, men vaffan ska man göra? Vi får jobba vidare med skvallrandet och hoppas att det ger resultat. I vilket fall som helst fick Ingo mycket beröm av damen för att han var så fin och så cool (som i lugn). Jag fattar inte att så många säger att han är så cool. Själv tycker jag att han är spattig och på tårna hela tiden.
Gänget(minus fetto-mopsen):
Det var i alla fall kul att leka med valpen. Ingo är ju så snabb och fintade bort den långsamma valpen hela tiden, så att han (valpen) rullade runt och snubblade. Det slutade med att Ingo fick rabies och sprang runt med den karaktäristiska pinscher-ryck-looken. Han är för härlig!
Nu sover han som en gris i soffan hemma. Bra att han är trött eftersom jag ska på möte snart.
bra på något i alla fall
Lite tråligt bara att världsrekordet är cirka 45 sekunder snabbare. Eller nåt.
På tal om att bli avhängd. Om jag skulle springa med Haile när han slog världsrekord i marathon (Berlin 2008, typ 2:04) hade jag kanske hängt med i 500 meter. Typ. Det går inte att fatta. Jag som inte ens är kass på löpning. Jag kanske måste revidera min självuppfattning.
onsdag 3 december 2008
fotbollen
Första matchen gick asbra och det blev en del one-touch-spel. Coolt som fan. Segern var övertygande, men det blev en lång match. Sedan spelade vi två matcher med lagbyte efter varje och då förlorade mitt lag båda. En kille vann samtliga sin matcher, och det var nog där nycklen till seger låg....
Det var i alla fall kul och jag fick inte kramp i vaderna denna gång. Däremot svåra blåsor under fötterna. Tur att sånt läker efter ett tag.
Helena och Ingo
tisdag 2 december 2008
zidane?
Det blir nog en timmes uppvärmning så att jag inte sträcker mig. Kanske lägger 30 minter på att springa med bollen också.
Har förresten köpt en ny bil. Miljöbil. Någon måste ju visa var skåpet ska stå.
måndag 1 december 2008
spännande
När vi snackar luciatåg hade lillasyrran dragit ihop ett supertåg hemma när vi var mindre. Jag var lite för tuff för luciatåg över huvud taget och storasyrran var väl av samma åsikt, i alla fall för tuff för luciatåg hemma. Pappa ställde som vanligt upp för lillasyster. Det blev ett pampigt luciatåg med lillsyrran som lucia, pappa som tärna (med vit särk och glitter) och vår tax Sinus som stjärngosse (med strut, i alla fall i nån sekund). Mamma var enda publiken. Det finns ett foto på detta hos mina föräldrar.
Övriga könrollsbräckor:
- När jag skulle på sagostund med farmor och storasyster på biblioteket. Jag vägrade gå om jag inte fick ha kjol. Det blev kjol. Troligen Halmstads förste könsrollsbrytare.
- Den hittills ende systersonen som kör hårt med balettskor och "flickkläder", även på dagis. Heder åt syrra och svåger som låter honom välja inriktning någorlunda själv.
toffel-Ingo
måndag förmiddag
Jag vilade från träningen igår och kompenserade med att äta en påse kanelbullar och en skål godis. Fick lite dåligt samvete efter godiset, men vaffan ska man göra åt det? Jag får träna hårt i veckan för att använda upp allt socker jag proppade i mig igår.
Idag kommer Helena hem och det ska bli kul. Dessvärre ska jag åka bort i två dagar direkt. Just snyggt.
Nu:jobba vidare.
söndag 30 november 2008
söndag
Efter det käkade jag frukost och tvättade crossen. Grundligt.
Därefter åkte jag för att hämta Ingo. Han hade skött sig bra, men varit lite jobbigare än förra gången. Han hade inte varit riktigt lika lugn, utan följt efter Susanna i lägenheten och varit allmänt på tårna. Lite synd, men han hade nog varit lite för inaktiv under lördagen. Mitt fel.
Bra var i alla fall att han inte skällt på en enda person under hela helgen. Detta är mycket hoppfullt. Vi tog en lång promenad med hundarna lösa och Ingo var lika bra idag som igår. Han kommer hela tiden på kommando, han stannar upp och väntar in, söker kontakt (givetvis godis hela tiden). Vi gick genom en stor kohage och där fick Ingo rabies. Han kutade runt som en galning med den karaktäristiska ryck-stilen.
Jag blir väldigt glad när Ingo sköter sig. Det är så kul att se att han kan komma när jag ropar och att han inte sticker iväg för långt. Han hade i och för sig ett par riktiga långrökare idag, men han kom direkt tillbaka när jag busvisslade. Asbra!
Lite synd som sagt att han varit lite ivrig och på tårna inomhus i helgen, speciellt för våra viktiga hundvakter. Jag hoppas dock att de tycker att han är OK ändå. Han är ju i grunden en entertainer och han är faktiskt ganska bra på att underhålla, speciellt när han leker och får småryck inomhus. Inom vissa gränser såklart. Nästa gång han ska bort öven en natt ska han rastas lite mer grundligt före överlämnandet.
Ingo sover i soffan nu, jag äter kanelbullar och ska kolla på TV.
husses helg
Jag inledde dagen klockan 7 genom att hämta tvätten. Ingo sov. Sedan lagade jag gröt medan Ingo sov. Under tiden bytte jag bakhjul på crossen. Ingo sov. Sedan åt jag upp min gröt och Ingo bara sov. Klockan var nu 7:30 och jag började klä på mig träningskäderna. Ingo halv-vaknade. Då passade jag på att fråga om han ville ut. Efter en lååååång gäspning med tungan lika långt ut hoppade han ner från soffan och tassade mot dörren. En snabb promenad med efterföljande lugn-klappning och jag var iväg 3 i 8. Perfekt. Samling i Hammarby Sjöstad klockan 8, sedan ut mot Ekerö (typ standard när man åker med morgongänget. Ekerö eller Ingarö). Vi fick inte mindre än 4 (!!!) punkteringar. Gatukontoret har lagt ut ett jävla skitgrus på cykelbanorna. Massa dynga i gruset. Vi körde därefter på vägen till alla bilars stora ofattbara irritation. Det blev i alla fall 3.45 effektiv tid vilket är godkänt.
Sedan blev det snabba ryck ut till Tumba för att hämta Kelly+matte. Vi skulle till Riksten för att testa agility och gå promenad. Ingo fick vara kopplad när Kelly skulle köra sin träning. Efter ett tag släppte jag lös rabies-Ingo och då snodde han direkt Kellys pip-grej som var typ belöning i träningen. Sedan kutade han runt och kastade med pipen och pep och flängde runt. Efter ett tag kopplade jag honom och testade några hinder. Vippbrädan gick han upp på, men var för ivrig över, så den vippade över, Ingo hoppade av brädan och hela konstruktionen välte. Suck. Vi testade A-hindret och det gillade han. Även balansbommen. Jag tror nog att Ingo kan lära sig detta och även gilla det. Vi får testa mer en annan gång.
Vi fullföljde med en lång (mina mått...) löspromenad och Ingo fick springa av sig. Han var jätteduktig och kom hela tiden på kommando. Han är så snabb och det är så kul att se när han släpper loss allt han har. Han kommer ofta för att få godis, främst av Susanna (Kellys matte). Hundskrället kan väl komma till mig för att få godis istället? Men det är ju bättre med Susanna än inget. Jag är nöjd med honom och hans promenad. Vi avslutade med lite agility till och sedan lämnde jag Ingo hemma hos "Kellys".
På kvällen var jag på fest. Jag är dålig på fest. Jag var dålig på ölen, dålig på drinkbordet, men jävligt bra på godisskålen. Jag blev toktrött vid ett och åkte hem. Det var trevligt att träffa mina kompisar och det var en lugn och bra kväll. Egentligen skulle man nog ha festat till ordentligt när man hade chansen, men det blev inte riktigt så, ingen festade till ordentligt. Skönt idag i alla fall.
fredag 28 november 2008
Overkligt
Nu blir det trainer. Tre 15-minutare hade jag tänkt mig. Ska titta på någon av mina inspelningar från Tour de France i somras. Så nördig är jag.
öva själv
Efter spinningen övade vi på att göra benböj med stång och vikter. Det gick också bra och det var också tungt efter några ökningar. Eftersom vi cyklister inte har mycket till tjurnacke (vi snackar mera gamnacke, typ) måste vi ha en förnedrande skumgummibit mellan nacke och stång. För att det inte ska göra ont.
Så länge man tar mer än sin egen vikt behöver man i alla fall inte skämmas, trots att man har skumgummi på stången. Mattias säger att målet ska vara att ta 120 kg efter vintern. Ja, då får det väl bli så då.
torsdag 27 november 2008
toffelhjälte
Denna gång tänkte jag gå via hallen. Första omgången blev i köket där jag var och kommenderade honom. Andra omgången skulle tofflorna hämtas från hallen. Första tofflan gick bra. Andra tofflan var marigare, men efter ett tag hajjade han och gick och hämtade den också. OJ, vad glad han blev när han lyckades. Jag har aldrig sett honom så lycklig över ett utfört kommando tidigare. Svansen gick på honom som den gör när man varit borta i ett dygn från honom. Mycket roligt.
Sedan var det dags för generalprovet. Jag i köket, tofflorna i rummet. Första tofflan var inga problem, men andra var lite svår. Men efter ett tag fixade han det också. Supervovven! Och han blev lika glad som förra gången han klarade det. KUL!!!
Jag ska försöka lägga upp en bild på toffelhjälten med toffla i munnen senare.
onsdag 26 november 2008
skvallerbytta
säsongspremiär
Jag har fått nått tjall på vevlagret och måste kolla det. Det knakade och hade sig. Så ska det inte vara. Kanske torrt. Får försöka öppna skiten och lägga in lite fett. Eller be nån göra det åt mig. Jag är nämligen kass på sånt. Eller rättare sagt rädd för att det ska bli tokfel. Jag vet, jag är lam. Pinsamt lam.
Ikväll blir det förhoppningsvis löpintervaller. Med grabbarna. Det är INTE lamt.
religiös?
tisdag 25 november 2008
filmtajm .... igen!
spanarn
jämvikt
I lördags var det distanspass för mig. Jag stack iväg sur eftersom jag inte hittade min pulsklocka. Visst, pulsen kanske man inte tvunget måste hålla koll på om man verkligen kör lugnt, men jag ville ha koll på tiden.
Det blev en riktig snötur med Mattias ur på Ekerö. I början var det kallt, blåsigt och bökigt. På slutet var det riktigt kul. Över 4 timmar blev det. Bra det!
Igår blev det en vilodag med jobb till halv 12 på natten. Sånt behövs också.
stiltje?
I söndags jobbade matte så då fick jag och Ingo vara för oss själva i lägenheten. Jag vilade från träningen eftersom det var så jävla kallt ute.
Ingo och jag miljötränade i puklabacken. I början blev han lite upphetsad av pulkorna och barn som skrek men efter ett tag när vi promenerat fram och tillbaka och klickat på pulkorna verkade han itne bry sig längre. Vi övade i två olika pulkabackar och det gick hyfsat bra. Vi borde göra om det.
Annars blev det mycket surfande på hund- och cykelsidor den dagen. Jag försökte leta efter cykelsaker som jag kan behöva, men hittade inget akut. Tyvärr.
På hundfronten var fokus på att hitta information om lugnande övningar och tillitsövningar. Vissa uppslag fick men, men frågan är hur lurad man blir av att man har en egen åsikt. Problemet med alla olika idéer som finns i hunduppfostringsbranschen är att man snöar in på en linje och sedan kan man ganska friskt avfärda allt annat med motiveringen att så många olika teorier inte kan stämma samtidigt. Jag försöker dock vara öppen för olika teorier, men ag erkänner att jag är insnöad på mjuka metoder som går ut på att få hunden att bli trygg i sig själv och i samhället.
När det gäller cykelprylar måste man hela tiden försöka övertyga sig själv om att man måste ha exempelvis en tempohjälm, eller en ny styrstam, eller ett nytt styre, nya däck. För att inte tala om nya hjul. Det gäller att hålla uppe glöden!
På söndagkvällan joggade jag och Ingo i blåsten. Han var lite väl ivrig och när han fick syn på en hare var turen typ förstörd. Lyckligtvis hade vi inte så långt kvar då.
Nu är det lunch!
lördag 22 november 2008
...
Premiär för snö och pinscherpromenad
Nu blir det knas med bilderna så fortsättning följer...