Ingo-bingo

Ingo är rolig nu. Våran Ingo alltså, inte salig Ingemar Johansson.

Efter ett distanspass har han i regel varit ensam hemma i 4 timmar. Då måste han ut. Efter en så lång ensamperiod gillar han att gå ut. Han fick vara ute i nästa två timmar idag och när han kommer hem är han laddad. Ibland slår det över och då får han "rabies".

Först är han krånglig och vill bara bråka och ställa till det. Då försöker man lugna honom i sängen. Då bryter rabiesen ut.

Efter ett tag duger det inte att ha rabies i sängen. Då måste man ta nästa steg och det är naturligtvis att fortsätta med rabiesen under soffan.

Efter ett tag lättar det och då slocknar han totalt.

superdistans

Klockan 08:00 gick tåget från Hammarby Sjöstad. 4 glada killar som skulle möta upp fler glada vid rondellen bortom Rålambshovsparken. Ekerö stod på programmet. Efter uppsamlingen var vi hela 9 stycken. Troligen rekord för frukostgruppen. Det blev lugnt och fint trampande på fina vägar och i fint väder. Lite spårigt på cykelbanan över Drottningolmsbron, men när vi sedan körde på bilvägen var det snudd på perfekt. Vid Skå vände tre personer med motiveringen att de var i början av sin träning. OK. Smart. Eller fegt. Beroende på hur man ser det.
Övriga körde vidare och det var klassisk distansfart, eller intensitet egentligen. Farten är inte mycket att skryta med på vinter liksom. När vi kom till vägskälet där man kan välja om man ska köra "hela" eller inte valde tre av oss att köra "hela" och tre skulle gena. Återsamling vid macken i Skå. Den lilla extrabiten blev stenhård. Inte alls distansintensitet. 95% i backarna och 85% på rullen. Blev lite svettig av det.
Sedan blev det fint igen efter återsamlingen. I backarna örde i alla fall jag tunga växlar och låg kadens. Det känns bra när benen får jobba på det sättet också.
Väl hemma efter ett pass på över 4 timmar är man som vanligt fint mör i benen. Bara bra alltså.

Ingo är död

Den legendariske före detta tungviktsvärldsmästaren Ingemar "Ingo" Johansson har avlidit. Folk i min generation fattar nog inte hur stort det var när han slog ut Floyd Patterson. De flesta i min föräldrageneration satt klistrade framför radion och lyssnade på Radio Luxemburg. ALLA minns vad de gjorde när Ingo blev världsmästare.
Ungefär som att ALLA i min generation vet vad de gjorde och var de befann sig när Ravelli tog straffen.

åsså träningen

OK. Även om jag inte skrivit om det så har jag tränat. I tisdags vilade jag och jobbade istället, men på onsdagen var jag igång igen. Trainer då. Jag körde 6 stycken 8-minutare strax under tröskel. Jag tror man ska göra så. 4 minuters vila mellan varje. Det blir ganska bra pass när man koncentrerar det i intervaller. På 1:30 får man vad man behöver och det ska dessutom vara bra. Extra bra är det när Ingo ligger på rygg i soffan och väntar på att man ska bli klar. Intervallerna var jobbiga och 8 minuter på relativt hög intensitet tar fint. Svettas som en gris gör man också, så det blir öppet fönster och fläkt.

Igår var det trainer igen. Denna gång skulle jag nörda mig ordentligt så jag slog på en inspelning från herrernas VM-linje i Varese i somras och tränade till den. Det var ju perfekt! Att jag inte gjort så tidigare. Jag inledde med lite uppvärmning och sedan gick jag över till 10-minuters på låg intensitet, typ 75-80% av max. Sedan direkt 12 minuter på 85% och därefter 12 minuter på 90%. Sedan lite vila och därefter 4 stycken 4-minutare. (Enligt Kadens Emma Johansson-reportage). Jag körde 4 minuters vila mellan varje 4-minutare förutom mellan nästa sista och sista. Då blev det tävling. Efter tre minuters vila innan sista intervallen attackerade Ballan på TV-inspelningen och då var jag ju liksom tvungen att svara. Jag körde de sista 4 minutrarna som en dåre till Vacchis extasiska kommentatorsröst och jag hann precis ikapp Alessandro innan mållinjen. Jag vann alltså VM.
Nästa gång jag kör trainer ska jag titta på stigningen upp för Alpes d'Huez.

Imorse blev det förresten simning. Helena vann när vi skulle tävla 25 meter frisim. Inget att berätta om alltså.

svagt

Nu är det kass uppdatering.
Ingo har varit hos dagmatte i två dagar, alltså onsdag och torsdag. I onsdags hade han en dålig dag, troligen för att en ny hund var hos dagmatte. En gammal sur-dam, dock verkade hon trevlig. Men Ingo hade lite problem att hantera intrycken. Som lösning på det hela valde han att markera revir på dagmattes gardiner. Kul och sympatiskt.... Inte. Annars var han mycket på tårna i onsdags och vi var inte helt nöjda när vi åkte hem med honom. Vi vill ju att det ska funka bra hos dagmatte och med bra menas att man INTE pinkar på gardiner.
På torsdagen kände jag under morgonpromenaden att han var lite lugnare. Och mycket riktigt hade han skött sig fint under dagen, enligt avrapporteringen när jag hämtade honom. Han blir nog lite mer hispig när basenji-hannen är hos dagmatte. I torsdags var han inte där och då kan hundarna ta det lite mer lugnt. När jag hämtade honom höll de på med en liten lek. Alla tre hundarna skulle sitta på golvet med en godisbit framför sig. På kommando skulle de ta sin egen bit. Det verkade funka bra och alla tre tyckte att det var kul. Rolig övning och krädd (cred) till dagmatte.
Jag promenarade med honom hem hela vägen över Västerbron och längs Årstaviken, på torsdagen alltså. När vi kom hem var han redo att bli korv. Jävla nosande och jävla dragande. Jag var så förbannad på honom. Inte en enda ansats att ta kontakt med mig. Förbannade skithund! Men när vi kom hem somnade han fint i soffan när jag körde trainer och då var han gullig igen.
På kvällpromenaden var han perfekt igen. Märkligt. Han måste vara mentalt väldigt trött efter dag på "dagis". Overflow liksom. Vi fick till några fina "bakom" och kommandot "vänta" är numera klockrent. Alltid något.

breaking news

High tech promenad- och träningsrapportering! Har meckat ihop ett sätt att presentera de fina av GPS-mottagaren loggade rutterna.

Här är tillexempel en cykeltur Södermalm-Nacka-Boo-Gustavsberg-Ingarö och tillbaka.

Tja... Det blev ju inte så tydligt som jag tänkt, men det är under utveckling. Ganska kul i alla fall? Roligare än den "roliga historien" igår?

Kanske kan lägga upp en bild över nån hundpromenad då fler verkar bry sig om det än om mina cykelturer?

dagens garv

Kom igen nu. Detta är absolut inte min bästa historia, men jag kom på den nu. Skäms lite över dess dåliga rytm, meningslösa innehåll och dess fullständiga poänglöshet. Men. Jag kom på den och vill bjuda på den. Det är då en kombo mellan en klassisk Bellmanhistoria och mina egna upplevelser. FAN om ni inte garvar nu.

Det var en norsk, en tysk och en Fredrik som tävlade i vem som kunde springa snabbast. Norrmannen sa: Jag springer så fort att skosnörena ramlar av. Det var väl ingenting sa tysken. Ja springer så fort att jag tappar kläderna. Ha, sa Fredriken, jag springer så fort att jag tappar tånaglarna.

Ja, jag sa ju att den saknade poäng.... Sorry om jag förstörde dagen.

vafalls?!?!

Vad nu då? Bara man är borta i två dagar så ska det etableras koppleriverksamhet hemma. Så går det väl när man inte sköter sina sysslor, så att säga. Jag ska i alla fall åka hem ikväll och styra upp läget hemma, för såhär kan vi inte ha det.

För att i alla fall få lite ordning på bloggen ska jag härmed rapportera om gårdagens träning. Valde mellan löpning och gym. Eftersom jag är snål övervägde jag gymet (gratis även för konsulterna!), men eftersom jag är överseriös på gränsen till skadligt manisk valde jag 8-minuters löpintervaller i snön istället. 6 stycken. Strax under syratröskel. Jag tror det var bra. Jag tappade en tånagel i alla fall, så lite jobbigt måste det ha varit. 3 minuters vila mellan varje är nog lite för lite. Jag borde ha tagit ut det till 5 minuter, men jag ville samtidigt "hem" och sova.
Jag borde träna mer styrketräning när jag kommer åt eftersom det också är viktigt. Samtidigt vill jag inte blanda för mycket. Jag måste rådfråga min träningsexpert Helena.

Män sökes

Reserverad ung man söker män, ålder 30-85. Utseende egalt, men gärna mörkhyad och eller mörkhårig. Skägg eller mustasch är inget hinder. Gärna konstig gång och annorlunda klädstil, såsom stora jackor, påsar eller regnställ i olika färger.

Önskar träff utomhus, gärna efter mörkrets inbrott. Allra bäst vill jag möta er i dis och dimma i mörka skogspartier eller där lampor gått sönder. Korta möten är att föredra, men gärna flera gånger i veckan. Ja kanske till och med flera gånger per kväll. Långa samtal undanbedes då det inte intresserar mig, däremot kanske jag skäller på dig ibland.

Hoppas vi ses snart.

sista dansen

Eller "När Pumbaa tystnar".
Ingo manglar Pumbaa för sista gången.

söndagsdistans

Det blev distans idag också. Efter en sedvanligt lam lördagkväll gick jag och la mig tidigt och hade sovit bra länge när Helena kom hem efter middag och barbesök med kompisar. Alltså pallade jag med att gå upp klockan 07:15 och sedan starta dagens regn-tur klockan 08:00. Det blev en fuktig runda på exakt 3 timmar. Turen blev: Skanstull-Skarpnäck-Älta-Trollbäcken-Vendelsö-Dalarövägen-Västerhaninge-Haninge-Farsta-Skarpnäck-Älta-Hellas-Hammarby Sjöstad-Skanstull. Alltså typ Årsta Havsbadsrundan men med genväg från dalarövägen till Västerhaninge. Helt OK.
Därefter blev det avsköljning av crossen. På vägen upp till lägenheten mötte jag Ingo och Helena som varit ute på promenad. Kul att träffa dem i trapphuset eftersom Ingo blir så glad då. Snabbdusch och sedan promenad till Mosebacke för brunch. Ja, det blev ju lunch för mig då. Troligen hade ingen annan laddat upp med ett distanspass innan så jag kände mig lite exklusiv när jag laddade på med bönor, korv, äggröra, falafel, olika röror och pannkakor. Det är nog bara Helena och jag som använder brunchen som lunch.
Sen promenad med Inguini och sen hem och städa. Ingo har nyss haft dagens rabies och ligger nu helt utslagen bredvid mig i soffan. Ikväll får vi se var det blir.
Min helg kan sammanfattas med 7 timmar ensam på cykel i regn. Är man cyklist tycker man att det är grymt.

Ingo och Pumbaa

Ingo har fått en pipleksak. Det ska föreställa ett vårtsvin eller nåt sånt. Han fick den för några dagar sedan och den är redan död.

Tänkte visa lite ur deras gemensamma liv.

Ingo och Pumbaa poserar:

Ingo och Pumbaa ligger och "myser" i korgen.

Pumbaa har tappat höger bakben och vänster bete.

Men Pumbaa är alltså typ död nu.

En vanlig lördag

Som vanligt klev jag upp klockan 07:00 för att förbereda för distanscykling klockan 08:00. Ute haglade det. Kul. Dt haglade i en timme, blåste ganska hårt mot min färdriktning. Under timme 2 slutade det hagla. Jippi! Men istället började det regna. Plus 2 och regn perfekt. Det blåste fortfarande motvind och underlaget var segt och slirigt då det fallit 2 cm snö under natten. Perfekta förhållanden således. Efter två timmar slutade det regna och då var det dags att vända. Nu blev det ju också medvind, men underlaget var fortfarande helkass. Jag hade jämn och fin låg puls under hela passet och det kändes riktigt bra. Jag hade slarvat lite med frukosten, så jag var orolig att jag skulle bli trött. Men jag klarade mig fint och kände inte ens den vanliga sprödheten i benen som annars brukar komma krypande efter 2.5 timmar ungefär. Bra det! Efter 3:40 stannade jag klockan och sköljde av cykeln på innergården. Jag hade velat ha 4 timmar, men det var lite bråttom till en hundpromenad.
Ja! Nästan 4 timmar i hagel/regn och därpå direkt 2 timmar ute, där det nu börjat regna igen. Ingo var lagom nöjd med vädret. Dock är det alltid skönt att få gå ut med hunden. Man känner sig snäll, behövlig och nyttig. Vi var i "kohagen" i Salem och medverkande var Kelly och Deema (med mattar i släptåg). Tre fräs-pinschrar alltså. Vi gick en liten runda utanför kohagen också och det tog en jävla tid då det var halt som bara den i skogen. Vi märkte att Ingo inte riktigt gillade vädret för han hade slokad svans och uppsynen var något bedrövad. Han kom dock igång lite på slutet igen, men när han såg bilen blev han uppenbart lättad.
Väl hemma gick jag för att handla medan Helena satte sig på trainern. Hon sitter fortfarande där. Ska sitta där i två timmar och sedan käka på stan med sin kompis. Jag ska äta chili con carne y chorizo. Min specialitet. Gött det!

Semlan då?

Ja, jag glömde såklart att ta den. Eller rättare sagt var jag inte sugen på den.

fokus nu för fan!

På lunchen blev jag uppraggad av två killar som jobbar med utvecklig av nån slags programvara som gör att man kan styra en dator med ögonen. Jag skulle vara med i nån slags testgrupp. Som tack skulle man få en semla. Jag skulle sitta på en stol och titta på deras datorskärm och fokusera på prickar. Till programmet var det kopplat en kamera som skulle läsa av mina ögonrörelser. Det var ganska häftigt att se resultatet. Med förvånande precision hade jag lyckats stirra ganska exakt på alla punkter som dök upp på olika ställen på skärmen. Häftigt.
Nu gäller det att fokusera på jobbet också.

telefunken!

Ny telefon idag. På min gamla hade knappen för att bekräfta val och lägga på luren gått sönder. Ganska svårt att använda den då. Kom jag till nån som inte svarade kunde jag inte avbryta. Kom jag till nån som var upptagen fick jag plocka ut batteriet och kom jag till någons röstbrevlåda var det snudd på katastrof. Jag tror att maximal längd på inlägg är 45 minuter. Min kopplade ner automatiskt då i alla fall. Ska också bli skönt att åter kunnaställa väckarklockan också.

Den gamla telefonen ska nu genomgå Operation Camera Destruction (OCD) och få bli jobbresetelefon, man får nämligen inte ha mobil med kamera på mitt "bortakontor".

Hundtränarmöte

Idag träffade jag och Ingo Linda från Hundtänk kl 13.00 vid Eriksdalsbadet. Jag har haft önskemål om att träffa henne en gång i veckan under våren för stöd och hjälp när det gäller Ingo och hans människoskällande. Linda var den som gjorde vår problemhundsutredning i höstas.

Ingo fick hälsa sådär hundriktigt - hon på huk med blicken bort och utsträckt hand - och han tyckte det var lite märkligt att hon plötsligt skulle gå med oss. Men i sant hundmaner så accepterade han sällskapet omgående. Vi gick längs med årstaviken för att möta folk och träna på läskiga personer. Egentligen var tanken att klicka när Ingo fick syn på läskiga typer för att han ska dana in att söka kontakt med oss.

Men det gjorde redan Ingo! Jag har nog inte riktigt tänkt på det, men han söker ju ögonkontakt ofta efter att ha tittat på människor. Vi klickade ju in det där i höstas. Hur som helst, Linda berömde mig för att ha en otroligt bra förmåga att se på min hund hur han reagerar, och hon berömde Ingo för att vara duktig för att söka kontakt.

Vi pratade ju mycket och det var skönt. Mycket av dessa träffar handlar ju om att få bekräftelse på att man gör rätt och är på rätt väg. Vi pratade om ledarskap också, eftersom Kim var inne på detunder någon promenad. Och det här blir ju en variant av ledarskap, eftersom man tar tillbaka Ingo och har honom vid sidan om sig när man möter något som han tycker är obehagligt.

Promenaden gick ju super, en kombination av att Ingo kände på mig att jag var trygg eftersom Linda var med som guide, och att det var rätt lagom mycket folk ute. Fast Ingo har ju aldrig egentligen haft så stort problem med folk o fä dagtid. En kvällspromenad skulle innebära mer jobb från min sida. Nästa gång skulle vi gå på promenad med Ingo på långlina för att öka svårigheten.

Ja, det kändes i alla fall jättebra. Hon ville också träna på rädsle-situationer, alltså provocera fram situationer när Ingo blir rädd så att han får överkomma rädslor för att öka hans självförtroende. Och så var hon inne på blodspår och det skulle vi jättegärna vilja lägga!

Nu är det dags att sova, det gör redan Ingo.

Samma visa

Trainern igår igen.
Jag hade lovat mig själv och Helena att vi skulle fika/äta ute tillsammans efter hennes jobb-gyminstruktioner-träning (i den ordningen). Jag fick lite panik och hämtade Ingo hos dagmatte kring 16. Sluta tidigare alltså. Ingo låg i Bonnies (stavning?) korg och sov medan han väntade på mig. När jag klev in genom dörren blev han glad och letade efter något att ta i munnen. Han fick min mössa och sedan traskade han runt och ylade med mössan i munnen. Kul! Sedan släppte vi ihop hundarna lite eftersom jag ville se hur de betedde sig ihop. Det är så kul att se alla hundarna i aktion. De verkar ha tokmysigt hos dagmatte och det är kul att det fungerar så bra. Ingo får mycket beröm för att han är så lydig och lyhörd. Det är ju kul att han kan sköta sig när han är borta i alla fall. Tydligen är han kass på att gå i koppel med halsband, så vi får träna honom lite extra i det. Det märkliga är att han inte drar så värst på Söder, men på Kungsholmen drar han som FAN. Nästa gång jag hämtar Ingo ska jag ha med en kamera för att fotografera hundarna när de bökar omkring i dagmattes lägenhet.
Hur som helst skulle jag ju vara färdigtränad innan klockan 19 så det blev trainern direkt när vi kom hem. Ingo somnade i sängen ungefär samtidigt som den magnetbromsade rullen började snurra. Sedan körde jag uppvärmning, 3x15-intervaller med 5 minuter vila mellan varje. Sedan avrullning. 1:15. Det är så bra med trainer då det är väldigt tidseffektivt och dessutom bra träning.
Därefter efterlängtad mat på fik. Perfekt!
Idag: jobbresa.

Just det!

Gårdagens träning.
Trainer 5 stycken 5-minutersintervaller. Hårt. 5 minuters vila mellan varje. Soft. Jag fick nog lite syra i benen på slutet av intervallerna, men det kändes väl bra ändå. Lite svårt att motivera mig och lite svårt att anpassa intervallen så att den skulle bli så bra som möjligt. På första fläskade jag på allt jag hade från start och redan efter en minut var jag helt mör i benen. Efter 5 stycken varvade jag ner och sen kom Helena hem och då var jag klar efter totalt 1:10 på cykeln. Bra det! Idag vet jag inte vad jag ska göra, men i princip borde det bli löpning. Lite kass underlag ute bara.

Dagis

Idag är Ingo hos dagmatte. Jag lämnade honom där innan jag stack till kontoret. Det hela inleddes med att Ingo fick komma in på innergården och träffa de övriga två hundarna och rejsa lite. En man kom in på gården och Ingo buffade honom välkommen. En bra och trevlig hälsningsbuff liksom och inte på något sätt hotfull. Det kändes bra. Lite synd att han ville hoppa på mannen, men det känns som att han hellre får hoppa än att han ska vrålskälla. Ska bli kul att hämta honom senare idag och höra vad han har haft för sig.

Jag blev medbjuden på styrelsemöte med cykelklubben ikväll. Lite lagom sent påtänkt. Jag tror tyvärr inte att jag kommer att hinna med det då jag inte riktigt fick förbereda mig. Jag vill inte hämta hem Ingo och sedan direkt lämna honom för att gå på mötet. Det får bli så att jag ber om att få bli underrättad per telefon eller mejl i efterhand.

När det gäller avelsdiskussionen så har nog varken Helena eller jag haft tankar på att låta Ingo gå i avel. Inte mer än att man tänkt att det visst vore kul att få eventuell bekräftelse på att man har en fin hund. Men det kan man ju få på annat sätt. Rent egoistiskt vill man såklart att ens egen hund ska vara den finaste och bästa och vara stamfader till alla hundar, men jag tror inte att någon av oss har tänkt oss nån slags karriär som täckhundsuppfödare eller hur man nu säger. Sedan skulle det ju bli en grymt tråkig pinscher-stam om alla var lika finfina som Ingo-Bingo. Man måste nog blanda upp rasen med lite konstigheter också. Så att säga.

stackars ingo

Ja, nu får man läsa om morbror Kellys äventyr (www.barkingkelly.se) med löptikar. Pappa ska han bli alltså. Undrar om hundar tycker att det är värsta lyxen eller om vi människor som vanligt läser in mänskliga beteenden och eftersom vi vill ha sex i tid och otid tror vi att hundar lider när de inte får det. Eller i alla fall tror vi att hanhundarna lider eftersom de så gärna vill jucka, och som vanligt tror vi att tikarna inte vill eftersom de sätter sig på rumpan eller biter ifrån. Känns som om vi läser in mänskliga (felaktiga) tankar om manlig och kvinnlig sexualitet i hundar också.

Nu börjar jag snöa in mig på en diskussion som oftast gör mig förbannad (dvs kvinnor ska hålla på sig och män är så kåta att de dör dagligen om de inte får "komma till") och det kan jag ju spara till en annan gång, och det var inte heller menat som någon kritik mot Sanna, för hennes inlägg var roligt och jag skrattade åt det! :-)

Jag undrar i alla fall om Ingo kommer bli någon pappa eller inte. Förmodligen inte. Jag tycker ju att han är ursnygg, och det verkar vara en allmän uppfattning att han har ett bra yttre. Han skulle säkert få bra betyg om han ställdes ut. Men frågan är om hans inre verkligen är så bra som det borde. Jag vill ju tro att jag och Fredrik inte gjort några fatala misstag när det gäller hunden (även om en hundexpert säkert lyckats stävja skällandet på människor...?!) så i så fall tycker jag nog att hans psyke är lite för instabilt för den pinscher jag tycker ska finnas. Men jag är långt från en avelsexpert, och hans kull är ju inte utvärderad. Om Ingo mognar, gör bra ifrån sig i spåret och på lydnad, så kanske det är en idé om man hittar en lugn och stabil tik. Who knows? Tills dess får Ingo lida ;-)

Upphakad

Ibland hakar läppen upp sig på Ingo. Han ser väldigt rolig ut då.

Omstart

Igår gjorde jag omstart i träningen. Det kändes så. Jag var trött efter helgen samt tidig uppgång på måndagen och totalt över 30 mil i bil. Jag startade lugnt med 1.5 timmar på trainern på låg intensitet (distanspuls typ). Det gick bra och jag kollade på idrottsgalan samtidigt. Galan var inte så kul, men det var kul att Ingo somnade när trainern började surra sådär sövande.
Idag blir det nog lite fräsigare intervaller på trainern. Ska se om jag kan kicka igång digitalboxen och samtidigt kolla på inspelningen från VM eller kanske nån etapp från touren. I vilket fall som helst borde jag försöka få igång boxen så att den funkar utan strul. Annars måste jag lämna in den.

Annars ska jag gå för att köpa ett halsband till Ingo idag. Ska även hämta ut mina vinterskor (som jag ju lovade att INTE hämta ut...). Om vi har tur kanske vi hinner med en löspromenad i Årsta också. Får se.

en sann fikahund...

Åh det är så perfekt när man kommer hem efter några ärenden på stan och man får lugn o ro att koka en kopp kaffe och hunden fortsätter sova... Aaahhh ibland är det gott att slippa gå ut det första man gör när man kommer hem.

husses helg

OK. Ingen träning alls i helgen.
Jag inledde med att åka hem till en kompis på fredagskvällen. Han hade riggat med andra kompisar och Wii. Wii var kul, men det var svårt att hitta själva spelkänslan. Det hela bygger ju på att det ska vara realistiskt. Men det är liksom ett spel och då blir det inte riktigt realistiskt. Jag hade svårt att hitta mellanläget. Ja, jag var inte sämst, men inte heller bäst. Innan jag åkte dit tog jag ut Ingo på en löprunda runt Årstaviken. Ingo kan springa ganska bra nu, men jag måste försöka att vara lite mer noga med hur han springer. Han får inte galoppera, utan måste trava. Två gånger fick jag vända och börja om, men på det stora hela var han bra. Han blev väldigt rädd uppe på Liljeholmsbron. Jag tror att det är för att bron är rörlig och när tyngre fordon kör över så svajar brobanan lite. Ingo gillade det inte utan lade sig typ platt på mage och vägrade springa vidare. Jag manade på honom och sedan gick bra bra.
Ja, grabbkvällen blev ganska lugn för mig då jag skulle till Skellefteå morgonen efter. Jag hade förlorat ett vad och då var det bara att finna sig i att befinna sig i flygbussen klockan 8 på morgonen för transport till Arlanda och sedan vidare norr ut.
Vi åkte via Umeå och blev upplockade av en kompis som kom i bil (även han en förlorare) och fräste vidare till Schtaan, som de säger i Skellefteå. Vi kollade på hockey i isladan, spelade innebandy, Band Hero, drack öl och gick på krogen. Det var riktigt kul faktiskt, men nu känns det lite dåligt att träningen ersattes av något som helt motverkar.... Men det ska nog inte vara någon fara. En vilohelg är väl OK, och det var inte tal om nåt supersupande heller. Nu är det i alla fall jobb som gäller.

Supersöndag

Hej igen alla läsare

I helgen har jag och Ingo varit solokvist eftersom husse varit uppe i Västerbotten (?). Igår var en rätt jobbig dag rent allmänt eftersom Ingo varit på tårna och väldigt stissig. Jag fick svaret också igår eftersom vi stötte på både hunggäng 1 och 2 och båda gängen hade nu eller hade haft löpande tikar precis. Mycket löptikar = exalterad Ingo = Ingo håller koll på män. Han känns lite som en taliban-brorsa, ska hålla koll att inga män kommer i närheten av mig. Alt har husse uppfostrat Ingo för att se till att ingen kommer och flörtar med mig när vi är ute. Hundtricket är ju helt omöjligt med Ingo iaf...

På lördagkväll kom min kompis på besök. Ingo satt snyggt i hallen och jag gick in i köket för att göra ngt, och när hon satte ner sin väska var måttet rågat tyckte Ingo på vad man kunde tolerera vad en människa får göra i hans hall. Så han flög fram och råskällde, varpå matte blev förbannad och kastade in sin hund i vardagsrummet och kommenderade upp honom i sängen. Utfallet och utskällning tog så på krafterna att Ingo somnade ganska omgående, medan vi människor satt i köket och pratade och åt mat. Sedan skötte han sig finfint.

Idag åkte vi till mina föräldrar för att gå långpromenad tillsammans med deras hund. Men Sally är störtförälskad i Ingo och min mamma tror att det går att uppfostra en hund på väldigt kort varsel. Så påföljden blev en ganska kort promenad, med en mamma som var väldigt upprörd och irriterad på sin hund. Men jag bad henne stå stilla bredvid Ingo en stund och jag smet in och la ett spår. Så när vi hade promenerat färdigt gick jag och Ingo tillbaka till spåret och han visste direkt vad som var i görningen. Hans spår-halsband åkte på och så körde vi igång. Jag tyckte att jag hade gjort ett lagom långt spår, men han hann spåra klart (trots att jag lugnade honom i spåret) på säkert mindre än 2 minuter... trots vinklar så var det inte det minsta svårt. Men denna gång hade vi godis i slutet och jag tror det var en bättre belöning än en leksak. Nu är vi i alla fall igång igen med spårningen och det känns jättekul! Bra också att börja lätt.

Sedan gick vi hem igen och min mamma hade bjudit över min syster med familj på kaffe. Hua tänkte jag, men så peppade jag mig att det skulle gå bra. Sally terroriserade Ingo i säkert en kvart innan familjen kom, och Ingo skällde först glatt med en ylning också, men sedan skällde han lite dåligt så jag tog honom bakåt en aning. Ella, 7 år, hade godis i handen och kom fram och sa sitt till Ingo och han verkade vara bekväm med det hela. Han hälsade fint på min syster som satt på huk och höll i minstingen på 2 år. Sedan skällde Ingo lite på Leo, 5 år, som hade travat iväg mot köket så då valde jag att ta ner Ingo till nedervåningen och klappa honom lugn. Det var inga katastrofskällningar så jag ville behålla det där. Ella kom ner till oss och satt och klappade Ingo hon med tills hans ögonlock föll ihop. Sedan fick han vara där en stund och det var nog bra det, för alla tre barnen rusade runt och skrek och var allmänt stissiga... Ingo hade det nog lugnast och skönast av oss alla...

Nu ligger han i soffan bredvid mig här och sover som en stock. Det blev allt som allt en bra helg tycker jag, men vi längtar båda efter husse som snart lyfter från Luleå och kommer hem om ungefär 2 timmar.

Ingo the kid

Bild på Ingo och några brorsor när de var små. Vi tror att Ingo är den i mörkrosa halsband.

Han är lite större nu så att säga.

ingo och trainer

Åhhhh så gött det är när Ingo fattar att han ska sova på soffan när jag kör trainer! Jag kör som fan och lyssnar på Metallica (Master of Puppets), Ingo ligger på rygg i soffan och sover. Vår hund är perfekt!
Det blev 3 stycken 20-minutersintervaller. Gött det. Sådana måste man också göra. Totalt 2:10 på trainern, vilket nog är säsongsrekord. Och bra!

På vägen hem från min tjänsteresa åkte jag förbi syrran för att hämta ett gammalt köttben till Ingo. Syrran hade förvarat det i frysen sen julafton. Snällt av henne. Ingo gillade det och tuggar på det i skrivande stund.

Nu ska jag duscha och sedan ut med Mister.

händelserik onsdag

Jahapp. Här hemma är vi också drogfria, ska väl bara tilläggas sådär. Träningsberoende iofs. Ingo verkar lite hög på tikdoft emellanåt också.

Jaja. Idag skulle vi åka buss till Rålis för att traska till vår vardags-dagmatte Christina. Väl på bussen satt vi jättebra, liksom längst bak i hörnan. Men trots det tyckte Ingo att en dam som damp ner ett säte bort var läskig/inkräktade på hans område och han hoppade upp och morrade åt henne. JÄVLA SKITHUND!! Jag har ju tack o lov fått rätt snabba reflexer när det gäller vår hund så jag kunde snabbt som ögat nappa åt mig hans överkäke och tryckte ner honom igen och bannade honom. Med ett grepp om nosen kan han ju varken morra eller skälla (prövat hemma en gång när vi hade flyttgubbar med neongula rastaflätor som Ingo tyckte var lite konstiga...) och med ett lite överslätande leende försökte jag förklara att min hund blev lite rädd... suck... Jaja, resten av resan satt Ingo lugn som en filbunke och kollade ut genom fönstret medan matte satt på helspänn och tittade i ögonvrån på folk som en å annan speedad knarkare typ...

Väl framme så kom vi av utan incidenter och Ingo var på tårna ändå, svårt å bajsa och lite stirrig. Hua tänkte jag och vi kom hem till Christina och Boni och det var med en klump i magen som jag lämnade över hunden. Sa lite försiktigt att han var lite uppe i varv och att ja, det var nog ingen bra idé att gå till en hundgård om det var mycket hundar där... behöver jag säga hur nervös jag var när det surrade till i telefonen av ett sms?! Men då hade hundarna lekt lite och båda låg ner och chillade i det MMS jag hade fått! YES! Precis så jag ville att det skulle bli. En timma senare, totalt 2 h tid, så hämtade jag Ingo. Han fick bara beröm men tyvärr pinkade han inne igen där... jag tror han är så uppe i varv att han glömmer bort var han är. Jag hoppas hon kan komma på honom nästa gång och banna honom ordentligt.

Sedan tog vi en lång promenad hem (ca 5 km), dels för att jag faktiskt var lite orolig för att åka buss med en så trött Ingo och dels för att vädret var helt underbart så jag ville gå. Tog väl ungefär 1:45 å gå, och det blev mycket hundmöten som vi skulle tackla. Men inte en enda gubbe var farlig så matte var ändå nöjd när vi väl var hemma. Nu är det en väldigt trött mister som ligger och sover i soffan. :-) Det blir nog bara kortare promenader senare ikväll.

Jo just det! När jag hämtade Ingo idag hos Christina så visade han mig prov på pinscher-smajlet!! Jag blev jätteglad! Sanna skrev i ett mail till mig att Ingo hade smilat mot christian när han kom hem mitt i natten och Kelly&Ingo hälsade på honom, men ärligt talat trodde jag faktiskt att Ingo hade morrat men att Christan valt att tolka det lite snällt, men det var ju ett sådant där fint smajl ju! Haha, hade ingen aning om att Ingo tillhörde gruppen smil-finkar! Det såg ju jätteroligt ut!

alkis

Fastnade i drogtesten på jobbet idag. Det var slumpvis prov på utandningsluft. Jag var nykter. Noll komma nollnoll. Bra det! Det hade förvisso varit extremt oväntat om apparaten visat något annat.

arbetslivet

Nyss upplevde jag en liten liten antydan till att jobbet är kul. Nyss alltså. Nu är det tråkigt igen. Men jag ska jobba med ett nytt (för mig) datorprogram nu, så möjligen blir det kul igen. Kanske.
Ikväll blir det fotboll som sagt.

tikar och trams

"om Helena orkar blogga".... what the f-ck?! Påhopp från norr alltså...

Jaja, jag orkar ju till synes blogga om vår hund. Igår var en jättebra dag, som sagt. Vi gick inte så många promenader, eftersom Ingo verkar ha ett omättlig aptit på sömn just nu, men en längre på en timma vid 4-tiden. Vi stötte på alla dagishämtande föräldrar, ofta med barnen i händerna. En mamma skyddade sitt barn när vi kom gående, liksom ställde sig framför barnet. Jag förstår ju henne, samtidigt blir man lite förbannad. Liksom: va fan min hund e ju snäll!

Men promenaden var mysig. Jag kände faktiskt för att bo kvar i stan just då. Att gå en koppelpromenad runt om bland mysiga hus kändes helt ok. Och det fanns en rolig lekpark med en vinglig bro som Ingo fick balansera på. Vi gick inte när alla andra var ute med sina hundar, och eftersom det var en del folk kunde vi öva mycket på bakom. Men ok, lite närmare skogen kunde vi ändå bo kanske. Synd att det är så satans dyrt att bo i hammarby sjöstad, annars är faktiskt det ett av mina favoritområden i Sthlm, så vitt jag vet. Jag har ju inte varit överallt.

På vår kvällstur körde vi lite lekparks-agility. Dvs lite hopp, lite slalom mellan repen där ungarna klättrar, lite kommandon och så upp på en stock och så. Jag längtar efter att prova agility på riktigt. Men hur Ingo ska hålla sig från att pinka på hindrerna undrar jag ju...

Idag har vi varit på två promenader. Kort morgonpromenad och sedan lite längre (tidsmässigt iaf) på lunchen. På morgonpromenaden ville jag ha honom bakom runt hörnet, istället kom en man ikapp oss och givetvis for Ingo ut i kopplet och skällde... suck... att stå stilla och få¨folk emot oss verkar vara Ingos största aber just nu. Jaja. På lunchpromenaden strosade vi mest. Satt stilla på en bänk och chillade en stund med folk som passerade på lagom bra avstånd. Var ute i 1:15 trots att jag tyckte att vi knappt kom ngn vart. Mycket nosande och lite dreggel tyder väl på löptikar just nu skulle jag tro. Allmänt stirrig på män också.

Nu sover mister här hemma efter en halvtimmas gnäll och pip. Vi ska ta en längre sväng igen innan jag sticker till träningen. Det blir nog bort till det mysiga området vi var i igår. Den där bron tyckte jag var kul. Och det var en kulle så man kan nog se ganska bra där. Imorgon är det onsdag, och vi följer nog samma mönster då som idag. På torsdag hoppas jag att vi kan locka hem husse till lunch åtminstone, sedan blir det en helg med husse-fritt också. Men jag tror att jag har bilen då, i så fall hoppas jag på en pinscherpromenad alt. promenad med mina föräldrar och deras hund. Men de låter alltid så skeptiska till hundpromenader, trots att det är precis det som de behöver öva på med sin hund...

over and out.

Lunk

Tjänsteresa igen. Inte speciellt upphetsande då jag varit på denna ort typ 1000 gånger tidigare. Bor i samma skruttrum och äter i samma skruttmatsal. Ja, om man inte åker upp till Värdshuset uppe vid Bruket vill säga. Något som är bra med dessa tjänsteresor är att det blir ganska bra kvalitet på träningarna. Det finns ett bra gym och hyfsade vägar att springa på. Även ett motionsspår som jag springer i ibland. Jag har även kört cross på det vilket funkade utmärkt. På somrarna kan man cykla bra landsväg. Stora vägen lämpar sig utmärkt för långa och korta intervaller. Främst långa. Sedan kan man stanna i nästa by för att köpa en macka att ta med i ryggfickan hem och käka framför TVn i skruttrummet.

Idag blev det löpintervaller. 10 minuters uppvärmning och sedan 5 stycken 5-minutare på tröskelpuls (typ). Jag vet pinsamt nog inte exakt var tröskeln ligger, men den puls jag hade idag är i alla fall däromkring. Jag känner av syran, men blir inte förgiftad liksom. Jag avslutade med 5 stycken 1-minutare som jag gav järnet på och då sprutade mjölksyran. Kul det. Sedan nedjoggning.

Det kommer rapporter från Stockholm om att Ingo äger. Det är alltid lika roligt när han sköter sig och är en fin vovve. Kommandot "bakom" funkar bättre och bättre och "gå och lägg dig" hade idag för första gången använts så som det är tänkt. Jag hoppas Helena orkar rapportera om det sen. Natten till idag låg Ingo mitt i sängen hela natten. Alltså mitt i. Han är inte stor, men han kan ta plats. Speciellt om han ligger på tvären eller snett. Men är man Sr Inguini får man göra lite som man vill när det kommer till att sova.

På tal om sova är det väl snart dags. Först en banan, vatten och lite knäckebröd bara.

söndag

Ingen träning idag. Dock en lång pinscherpromenad.
Helena var tvungen att jobba, vilket sabbade våra "bakis-planer" lite. Vi var på fest igår och Ingo hade varit hos Sanna och Kelly över natten. Planen hade varit att käka brunsch och sedan hämta Ingo. nu när Helena skulle jobba blev det ingen brunsch. Dock hämtade jag Ingo.
Hämtningen gick ut på att jag plockade upp Sanna, Kelly och Ingo i bilen och sedan åkte vi för att träffa Sigrid med Bobby & Zlatan. Det är lite märkligt, men B&Z har lite problem med Ingo i början. Det var samma sak förra gången. Sedan är det OK, men just själva första nosningen är inte riktigt bra. Undrar om det är Ingo som sänder kaxiga signaler eller om farsan och morbror känner att det kommer en snygg och ståtlig konkurrent? Hur som helst blev det lite morr, men sedan var allt OK. Det blev en promenad på 2.5 timmar i skogen och Ingo var lös mesta tiden. Han skötte sig exemplariskt och kom fint på de flesta inkallningar. Alla inkallningar som skulle resultera i koppling klarade han galant. Vissa andra som jag kanske kommenderade lite för lojt klarade han inte, men det var kanske mitt fel. Måste lära mig att låta mer bestämd.
Det är så härligt att se hundarna springa lösa och härja i skogen. Vi kom till ett ställe i skogen som var stenigt och också väldigt mossigt. Där blev det superrejs. Alla hundarna skuttade och flög över stenarna och då blir man extra glad över att man tog sig tid att gå ut med sin hund.

Tydligen hade Ingo skött sig fint under övernattningen också, vilket ju är bra. Det är så skönt att ha Sanna som helgmatte ibland. Jag tror att det är bra för Ingo eftersom Sanna är väldigt bra med hundar. Jag tror att det hjälper Ingo att mogna och hajja läget lite bättre. Kan vi nu bara få honom att skita i andra människor är han för oss en helt perfekt hund. Ja, givetvis lite bättre inkallning, men vi ser inte det som något superproblem just nu. Han kommer som oftast när vi ropar och det är bra så.

Ingo har nu hamnat i soffan i riktigt slapparläge och jag måste förbereda middag och hämta Helena på hennes jobb. Och imorgon är et ny arbetsvecka, dessutom med jobbresa för min del. Fan.

lördags-distans

Dagen inleddes med cykling. Fyra glada möttes upp utanför cykelaffären i Hammarby Sjöstad. Jag, Oscar, Rosin och Fiffi. Vi bestämde Ingarö-rundan och gav oss iväg. Fiffi skällde direkt ut mig då han tyckte att jag smygstekte honom. Alltså låg en decimeter framför och samtidigt höll ett liiite för högt tempo (enligt honom alltså). Vi snackade igenom saken och kom fram till att han hade rätt. Distans ska vara lågintensivt, så vi taggade ner lite.

Vägen var inte frusen då det har kommit in ett högtryck och varmare luft. Men ute på varvet på Ingarö hade de inte saltat och där var det slask och snömodd (märkligt ord) på vägen. Vi gjorde en kort paus på macken i Brunn för att fylla på vatten, samt för att de trötta skulle få smygvila medans de köpte kaffe. Kaffe är tydligen en klart godkänd anledning till stopp. Vi rullade tillbaka hem längs gamla värmdövägen. Det hela slutade på 3:45 effektiv tid för mig, vilket är OK. Inte superbra, men heller inte asdåligt.

När jag kom hem var det snabba ryck med att käka, fixa mackor till mig och Helena att ha på pinscherpromenaden (se nedan), samt packa Ingos övernattningsgrejer (läs: mat). Jag han inte duscha eller byta om, så jag fick gå på promenad i cykelkläderna, dock med överdragsbyxor och annan jacka.

När vi kom hem blev det hämtmat från thaistället och sedan glass! Har man cyklat långt fär man äta mycket glass:

En bild från promenaden också. Det är så kul med många hundar. Man blir glad av att se många hundar springa samtidigt! Bilder på lösa hundar gick inte att uppbåda med den långsamma kompaktkameran. Hundarna är för snabba...

tråkkåtbocken ingo

Pinscherpromenad i Lissma i Huddinge idag. Deema, Lystra, Bobby&Zlatan, Kelly och så stackars Lady... påväg in i löp blev hennes tillvaro minst sagt pressad av tre kåta hundar i form av Ingo, Bobby och även Kelly på slutet. Hon gjorde sitt bästa att bita ifrån men ingen av hanhundarna tyckte att tjuvnypen hon gav var tillräckligt för att avskräcka. Suck.

Annars spatserade vi omkring där i hagarna och när Lady med husse och matte fick nog och gick hem kunde Ingo äntligen få upp ögonen för de andra hundarna och rejsa lite.

Sedan bar det av hem till Sanna som är vår hundvakt inatt åt Ingo-bingo. Han var ju för övrigt helt speedad när vi kom hem dit så jag hoppas att han somnar och tar det lite lugnt ikväll. Kelly såg allmänt road ut av sin terrorist till släkting när vi kom hem. Ingo är ju alltså hans systerson. Jaja, nog om förmänskligandet av hundar. Nu är vi hungriga här hemma och ska äta. Känns alltid lika tyst och konstigt när inte Ingo tassar runt här hemma. Hemska tanke att inte ha en hund!!

tuffa killar

Kollar på ett program på svenska statstelevisionen som handlar om samer. De skulle flytta renarna på hösten och en av gubbarna körde fast skotern i en bäck. Han blir hämtad av en kollega/kompis. Bra då det verkade vara kallt. Killen som körde fast hävdade att han "hade kunnat övernatta vid skotern". Bra det, i kylan! Sedan när de kom till kåtan skulle de dricka kaffe. "Ska du ha lite" tillfrågades han som tidigare kört fast i snön och halvt förfrusit sig. "Ja, en liten tår" säger han och får typ en liter kokkaffe i sin kåsa. Inte som mes-killarna som springer intervaller på Bosön direkt.
Nu ska jag kolla på film.

Förbannade skit

Nu är jag förbannad. Jag fick ett par vinterskor i julklapp. Cykelskor alltså. De var bra, men en storlek för stora. Jag åkte in till cykelspecialisten vid Hornstull för att byta dem. De hade såklart inte min storlek inne, men de skulle beställa hem. De sa att de skulle komma, inte före nyår, men i alla fall till trettonhelgen. De har ännu inte kommit och de vet inte om de är beställda eller när det kommer. Jävla skit!!! Jag ska hämta ut pengarna och åka till en konkurrerande butik och köpa skorna där. Jag ska inte använda cykelspecialisten mer. De är säkert jättebra på många sätt, men i just denna fråga har de varit under all kritik. Det är ju NU det är kallt. De kunde ha sagt att det skulle ta tre veckor när jag var där. Nu blir ju bara alla sura.

Dessutom är jag lite förbannad på all tvätt också. Så jävla mycket att tvätta hela tiden. Jag ska köpa mer kläder, för då behöver man inte tvätta så ofta.

Sammanfattning

Idag var Ingo på dagmattebesök. På prov alltså. Det var dagmattens pinscher Bonnie, Ingo och en basenji-hanne, som vi skulle testa ihop med Ingo.

Vi inledde med ett litet rejs på innergården och allt verkade bra. Sedan gick vi in i dagmattelägenheten och OJ vad de lekte. Ingo och basenjin röjre rejält, till den grad att Ingo ville lägga av. Tyvärr var basenjin inte riktigt med på noterna, så Ingo kunde inte riktigt slappa som han ville. Då provade vi med att ställa upp ett kompostgaller och då lugnade sig Ingo ganska rejält. Det får nog bli så de första gångerna. Vi kommer att testa denna lösningen några gånger för att sedan utvärdera.

Det var kul att de samspelet mellan hundarna och hur bra Ingo är på att visa sina avsikter. han är vår lilla diplomathund!

Men han blev trött av allt lekande. När vi kom hem slocknade han totalt:

Min träning blev styrka på cykel. Jag sprang till Hammarby Sjöstad och körde tuuuuuuunga intervaller på en minut. Körde även lite enbenstramp. Jag vet inte hur många intervaller det blev, då jag tappade räkningen, men jag tror jag kom upp i 15. Sedan blev det konventionell styrketräning. Bara ben. Mina armar är fortfarande halvlama sen senast.

Nu blir det TV-sporten och seda sova. Imorgon ska vi upp tidigt för att simma i Eriksdalshallen med efterföljande hotellfrukost! Lyx.

vånda

Jag ska träna idag, men jag vet inte vad. Jag skulle vilja cykla, men crossen är smutsig och jag vill inte ställa upp den på trainern nu. Linjecykeln är ren, men på jobbet. Ute är meckigt att cykla nu när det är slask. Bäst vore väl att fjäska in mig i gymmet i Hammarby Sjöstad med mina kompisar. Annars vet jag inte vad jag ska göra. FAN också.

inte fint?

Jag tycker i alla fall att Ingo-bilden i förrförra inlägget är superfin. Nästan så att den platsar som planschmotiv. Men alla får ju tycka som de vill.

mes-killar 2

Idag trotsade jag massan igen! Grabbarna skulle springa intervaller, men ville inte göra det ute. För kallt, sa mesarna. De åkte till Bosön istället. Jodå, det kan man ju också göra. Om man är mes vill säga. Jag körde såklart ute. Planen var att köra lite intervaller ut till Nacka Dojo för att möta upp Helena där och sedan springa tillsammans hem. En utmärkt plan!
Jag startade tveksamt och drog igång första intervallen först vid Hammarbybacken. Körde ett antal 6-minutare. Det blev till slut 4 stycken innan jag var framme i Nacka. Tog rundan Hammarby Sjöstad - Sickla - Hästhagen - Duvnäs - Nacka. Fick förlänga några intervaller med några minuter för att hinna. Men jag hann givetvis inte ändå.
På vägen hem blev jag trött och Helena kutade på som fan. Hade hon gjort några tempoväxlingar vettefan om hon inte hade hängt av mig. På Götgatan gjorde hon ett försök att imponera på gångtrafikanterna samt ett försök att hänga av mig. Hon lyckades nästan med båda. Totaltid 1:31 för mig! Kring 40 minuter för Helena. Nu blir det mat!

inga bilder

Nu är det för lite bilder igen. Dessutom sitter jag och dagdrömmer när jag egentligen ska jobba. Funderade lite på hur gött det egentligen är med vinter. Jag har ju givit intrycket av att jag hatar vinter. Så är det inte. Jag tycker om att åka skidor och skridskor. Även kasta snöboll är kul, speciellt när Ingo försöker fånga dem. Förra året på julen var vi i Villars i Schweiz för att åka skidor. Min moster bor i den byn och där är trevligt att vara.

Så här bra kan det vara på julafton om man är i Villars:

Julen hemma var ju också ganska OK. Men lika fint var det nog inte. Men Ingo var fin i alla fall. Här är Ingo i Knivsta på promenad:

märkliga saker

Ett antal märkliga/konstiga saker:

1. Jag har sjukt ont i armarna. Det är träningsvärk från senaste gymbesöket. Det var väl tre dagar sedan nu. Jag kan inte räta ut armarna och det gör mig handikappad. Jag borde vara mer rutinerad än så.
2. Ingo fiser en hel del nu. Ibland kan man veta att han släppt sig genom att titta på honom. Alltså innan odören har hunnit sprida sig. Han brukar helt enkelt lukta sig själv i ändan. Konstigt beteende. Ibland ligger han i soffan, släpper sig och går sedan ut för att dricka eller nåt annat. Hur juste är det på en skala?
3. Det är så jävla kallt ute nu. Jag har bott i Luleå i 6 år och tycker då att jag inte borde klaga på Stockholmkyla, men jag kan inte rå för det. Det är sååååååå kallt ute nu. Jag skäms lite över att gnälla så mycket på det, men vad ska jag göra då?

Idag får vi se vad den blir för träning. Jag sprang igår och det var bättre än väntat. Lite jobbigt i intervallerna då jag fick bakhalt hela tiden samt att hörlurarna vägrade sitta kvar i öronen.

pinscherprommis

Jag har inte redigerat de där bilderna än. Nackdelen med en digitalkamera är ju just att man får så himla mycket bilder som ska redigeras och det blir liksom inte av då. Jag har massa semesterbilder som också ska redigeras.

Jaja, nu har jag väl ursäktat mig för att inte ha bilder till bloggen. Idag var det pinscherpromenad med hundarna Kelly, Bobby&Zlatan, Dimma, Deema...och... ja, det var Ingo kvar. Nu kan jag faktiskt namnet på alla flockmedlemmar också. :-)

Promenaden var exakt en mil lång och gick inne i skogen på små stigar = perfekt. Vi mötte hundar med människor två gånger, men ingo var aldrig så långt framme att han såg dem. När vi kom till de stora grusvägarna så kopplade vi honom och tur var ju det eftersom vi båda gångerna stötte på folk och joggare. Phew... jobbigt med fler skällincidenter just nu. Istället kunde vi njuta av en perfekt promenad!

Nu ska det bli snorkallt igen så nu blir det väl mest korta promenader runt huset och inomhuslydnad några dagar igen. Helgen kommer att bli en Sanna&Kelly-helg för Ingo då vi ska på fest. Och på torsdag ska vi träffa vår eventuella hundvakt med den andra hunden hon har. Hoppas det går bra, det vore så skönt med en hundvakt som man känner sig trygg med (oj vad fel det där lät, Sanna är världens bästa hundvakt, men hon bor ju för långt bort för att kunna passa på dagtid det var så jag menade!)

nu ska hela flocken sova middag. Frisk luft är inte å leka med för oss stadsbor.

snickers?

Igår hade vi ju mes-parad med nötter och annat tjafs. Ingo fick vara med och fick även han lite jordnötter och andra nötter också för den delen. Tydligen kan han inte riktigt smälta dem för när han scheissar ser det verkligen ut som just Snickers. Krossade nötter i ... ja, inte kola och choklad ... , men det är förvånande likt. Nu blev jag, tro det eller ej, godissugen igen.

nu är det fanimej dags för film

Ingo öppnar julklapp.

klassisk måndag

Vissa säger att det är bra med jobb, att man behöver jobba. Att det på något sätt skulle vara bra för själen eller nåt sånt. Jag ser tyvärr inga fördelar med att jobba. Skulle möjligen vara lönen då. I övrigt är det helt värdelöst. Man hinner ju inte med någonting.

På det igen!

mes-parad!

Just nu sitter vi och mesar ikapp i soffan. Varsin dator, en skål med nötter och morots- och gurkstavar. Helena är dock mesigast för hon dricker även te. Jag dricker vatten.

Annars var vi tuffa på gymet. Jag körde 6 st 4-minutersintervaller med tuuuuungt motstånd. Jagade upp pulsen ganska högt i slutet på varje intervall. 2 minuters vila mellan varje. Sedan gymmade vi överkroppen. Ganska mör nu, eftersom jag inte är van vid det. Helena utklassar mig på gym, vilket känns lite småjobbigt på plats så att säga. Jag får köra med löjligt små vikter. Det hade varit bättre för sjävförtroendet om vikterna var av lägre densitet så att de kunde vara lite större. Nu känns det bara fånigt.

Hundön var askall, men Ingo verkae gilla det. Han kutade som en dåre och kunde inte bestämma sig för vem han skulle leka med. Till slut kom det en intressant hund, men då var husse så kall (och kissnödig) att vi bara var tvugna att åka hem. Han skötte sig bra och kom fint på mina inkallningar. Bra det.

Nu ska jag mesa loss på morötterna.

dagens

Idag blir det:
Drottningholm med Ingo
Styrkeintervaller på cykel (inomhus)
Styrketräning, konventionell
Kycklingfajitas
Film (??)
Dock inget godis eftersom det är nytt år och då ska man gå över till morötter. Kanske ska satsa på nåt så mesigt som morots- och gurkstavar.

glad igen!

Nu är jag glad igen, kanske för att det inte är natt längre. Vet inte. Hur som helst ska jag och Ingo till Drottningholm snart för att se om det finns hundar för honom att rejsa med.

Jag ska komplettera gårdagens träningsrundda med lite data:

Det blev 114 km och jag var ute och rullade i 4.40. Jag brände 2812 kcal och snittade 72% av maxpuls. Ganska lagom. Kunde kört lite hårdare, men stundtals blev det väldigt hårt för att vara distans. Maxpulsen uppgick till 92%.

Jag startade alltså med Skanstull-Enskede-Skarpnäck-Älta-Hellas-Slussen-Roslagstull. Den vändan blev hård eftersom jag ville hinna runt på 50 minuter. Det tog en timme istället.

Därefter rullade Örjan och jag norrut: Danderyd-Täby (väster om Vallentunasjön)-Uthamra-Sälna-Lindholmen-Vallebtuna-Angarn-Arninge-Täby-Danderyd-Roslagstull-Skanstull. Gött det!

Total stigning: 903 m (inte så maffigt)

Ingo är gullig nu. När Helena jobbar ligger han såhär:

Annars vaktar han mattes bokföring:

surdistans

Idag blev det över 4.5 timmars cykling. Jag försov mig och kunde inte ge mig ut klockan 08:00 som jag tänkt, utan kom iväg först strax efter 9. Jag ville görna klämma in skarpnäck-flaten-älta innan 10, då standardsamlingen vid Roslagstull är. Jag fick köra mig toksvettig för att hinna med. Ändå blev jag 10 minuter sen. Som tur var stod Örjan kvar och väntade, troligen för att ingen annan kom. Sedan rullade vi iväg norrut. Jobbigt väglag då det kom lite snö under natten. Inte mycket, men tillräckligt för att det skulle bli bökigt. Märkligt att det kan skilja så mycket från södra sidan av stan, som jag ju svettade ner under första timmen.

Hur som helst var det ett bra pass och jag skrapade ihop 4 timmar och 40 minuter. Bra det!

Vi körde över Skålhamra - Lindholmen - Brottby - Täby och hem.



Annars är jag sur nu. Skönt att man får lägga sig då.

bakom!

Bakom är kommandot som gäller nu. Jag körde stenhårt med det på promenaden med Ingo. Han ska gå "bakom" när vi möter folk och när vi går runt hörn. Han ska också "vänta" innan vi går genom dörrar och i trappor. Det funkar bra och han svarar på kommandot. Nu är det bara att öva vidare. Han blev lite trött på slutet och vägrade scheissa trots att jag såg att han verkligen verkligen behövde det.
Vi var förresten förbi hundaffären för att köpa lite mat och då passade jag på att väga honom. 17.6 nu. Han har alltså gått ner under julhelgen.

Annars noterar vi att jag uppskattar att vatten är "gratis" i lägenheter. Extremt lång och varm dusch efter cyklingen.

årets första distanspass

Bra att Helena hade rapporterat om Ingo, för då kan jag med gott samvete och med vetskap om att balansen kommer att upprätthållas, rapportera lite om dagens träning. Korta data: 73 km, medelpuls 73% av max, 3 timmar och 10 minuter. Lagom start. En vurpa också vilket resulterade i stooooort skrap-/blåmärke på ena höften. En snäll ishalkevurpa dock. I misären blev skärmen helt skev också, så jag fick bryta lite i den så att det skulle funka. Jävla meck.

Planen var att rulla förbi norrtull klockan 9 eftersom jag spridit ut att jag skulle göra det. Ingen var där dock. Sedan fortsatte jag mot nordväst. Turen blev ungefär: Södermalm - Norrtull - Solna - Tensta - Hässelby - Husby - Norra Djurgården - Djurgården - Södermalm.

Nu ska jag ut med Inguini!

Årskrönika

Ja, idag är det exakt ett år sedan vi åkte till Lilla Enebys för att hämta hem vår lilla valp. Ett omtumlande år såklart, det är det väl för alla med sin första hund.

Ingo var och är vår lilla goding. Vi sprang i trappor som idioter i början och skrattade och grät om vart annat åt kissöden överallt. Och han var den mest enerverande valpen ibland när han bet i blommor och annat. Men 99 % av tiden var han ju bara ursöt och sov i min famn medan jag jobbade. Bara 3,5 månad gammal lämnade vi honom till en ung kvinna på ett hundpensionat för att själva åka till USA i tre veckor. Kvällen innan vi åkte höll både jag och Ingo på att stryka med, men vi båda lever och bra är ju det. Jag tror nog att Ingo hade det bra där på hundpensionatet, men jag har fortfarande dåligt samvete över detta val.

Sedan följde en vår med en livlig och glad hund som började visa tendenser att skälla på folk. Det började hemma, tog sig uttryck även ute ibland och poppade upp då och då. Annars var han jättelydig, gjorde fantastiska framsteg på lydnadskurserna vi gick på. Ingo fick hänga med på såväl cykelresor med Fredrik som det mesta andra. Till sommaren var läget lite mer akut vad det gällde Ingo och hans skällningar på folk och vi fick hjälp av såväl vår gamla instruktör och några råd från andra hundkunniga människor. Vi gick en spårkurs och Ingo hade jättestor talang för det.

Sommaren bjöd på en del kraftiga fadäser när det gällde Ingo och hans beteenden, och någonstans mot hösten var jag nära att ge upp. Vi gjorde en problemhundsutredning tillsammans med en hundinstruktör och psykolog och fick rådet att tagga ner tempot med Ingo. Vi införde vårt egna lugn-program och det blev en enorm skillnad. Ingo är idag en mycket lugnare hund, mer stabil och trygg. Men vi har fortfarande problem med skällningar på folk, något som händer då och då och kastar ner oss i deppighetens avgrund.

Ingo är oerhört mycket mysigare nu för tiden och ska alltid vara med oss i soffan eller sängen. Han är en lugn och cool kille som inte bryr sig om varken höga ljud eller aggressiva hundar. Han är vår lilla diplomat som får hanhundsaggressiva hundar att gilla honom.

Under 2009 har vi egentligen bara ett mål och det är att Ingo ska sluta skälla på såväl folk hemma (som egentligen bara händer när vi är bortbjudna) och på folk ute. Men det är ju ett ganska tråkigt mål, även om ett uppfyllt mål skulle innebära så oerhört mycket. Därför har vi nog kanske inte mål, men i alla fall önskemål om att göra mycket roligt med Ingo i år. Vi kommer spåra snarast, köra agility när hindrerna kommer fram och jag vill också prova på rallylydnad som jag tror skulle passa oss perfekt.

Lite väl negativt inlägg kanske, jag vet inte. Men mycket överskuggas av att vi inte kan lita på att Ingo sköter sig utomhus med folk runt omkring. Vi ska ha ny kontakt med gamla problemhundsutredaren, och kanske även en till så hoppas jag att 2009 blir ett superår!

trainern - äntligen

OK. Nu blev det ett trainerpass i alla fall. Som Stockholmsbo blir man helt till sig i brallan när det ligger is på sjöarna. Därför har det blivit en del långfärdskridskor i dagarna. Idag blev det till exempel 2 timmar på Drevviken. Återigen ofattbart bra is. Mer om det sen. Kanske. Nu skulle det ju handla om trainer.

Det blev fem-minutare. Jag blev aptrött och kroknade på sista, den femte alltså. I vilket fall som helt blev det en timme och en kvart total träningstid, varav då 25 minuter var hårdkörning med puls upp till 95% av max. Snittet på intervallen låg väl på 92% ungefär, vilket var samma som jag snittade på crosstävlingarna i höstas. Jag vet inte vad det betyder, men jag hoppas i alla fall att det åtminstone inte betyder att jag är alltför kass.
Resten av träningspasset var uppvärmning, nedvarvning och aktiv vila mellan intervallerna.

Imorgon blir det distans. Kanske ensam, kanske med sällskap. Vi får se. Utomhus blir det i alla fall.

Ikväll blir det film och troligen glass.

nytt år

Jodå. Då var det nytt år. Igen. Inte så värst upphetsande faktiskt.

I år var det dessutom extremt lungt "firande", för firande kan man knappt kalla det. Vi åkte långfärdskridskor på morgonen, vilket var grymt bra. Isen på sjön vi åkte på var helt perfekt, nästan löjligt blank och jämn. Vi åkte i två timmar innan vi var tvugna att ta oss hem för att förbereda eftermiddagens pinscherpromenad.

Klockan 11:30 var det samling i Lida för nyårspromenad. Vi visste inte riktigt hur Ingo skulle reagera på nyårsraketerna, så vi gjorde som många andra: rastade hunden rejält så att den i alla fall skulle vara trött på kvällen.

Vi blev 5 pinschrar. Balder, Deema, Ingo, Kelly och en tik till som jag inte minns namnet på. Det blev en bra promenad och Ingo skötte sig fint. Dock skällde han på en joggare (som dessutom blev arg...) och sedan drog han efter Kelly och Deema på en liten jakttripp. På slutet var han seg och då fick han gå kopplad. Dels för att vi kände att han var lite speedad, dels för att vi gick på en av de bredare stigarna. Det hade känts lite förargligt om han skällt ut någon igen.

Väl hemma soffade vi till oss ganska rejält. Vi kollade på en film på TV och när klockan var halv 7 kände vi att vi var tvugna att ta tag i nyårsfirandet. Vi lagade således mat och åt den. Ingo sket fullkomligt i raketerna, vilket var väldigt skönt men samtidigt lite överraskande. Efter för- och huvudrätt blev vi mätta och trötta, så vi tog en vilopaus under vilken vi alla tre råkade somna. Vi vaknade 10 över 11 och då gick jag ut med Ingo som fortfarande sket i raketerna. Sedan år vi banana split och sedan blev det nytt år. Wow. 5 över 12 började vi borsta tänderna. Maffigt firande alltså.

Inte som förra året på Observatoriekullen, Stockholm:

Eller året innan dess på Carson Valley Inn i Gardnerville, Nevada:

Men det var då det.