söndag

Helena väckte mig klockan 7:30 typ. Ringde. Jag hade struntat i att skicka ett jag-är-hemma-SMS när jag kom hem igår kring 2. Det var klantigt av mig, men jag var så trött och ville bara sova. Hade nästan panik så trött var jag. Förlåt Helena....
Efter det käkade jag frukost och tvättade crossen. Grundligt.
Därefter åkte jag för att hämta Ingo. Han hade skött sig bra, men varit lite jobbigare än förra gången. Han hade inte varit riktigt lika lugn, utan följt efter Susanna i lägenheten och varit allmänt på tårna. Lite synd, men han hade nog varit lite för inaktiv under lördagen. Mitt fel.
Bra var i alla fall att han inte skällt på en enda person under hela helgen. Detta är mycket hoppfullt. Vi tog en lång promenad med hundarna lösa och Ingo var lika bra idag som igår. Han kommer hela tiden på kommando, han stannar upp och väntar in, söker kontakt (givetvis godis hela tiden). Vi gick genom en stor kohage och där fick Ingo rabies. Han kutade runt som en galning med den karaktäristiska ryck-stilen.
Jag blir väldigt glad när Ingo sköter sig. Det är så kul att se att han kan komma när jag ropar och att han inte sticker iväg för långt. Han hade i och för sig ett par riktiga långrökare idag, men han kom direkt tillbaka när jag busvisslade. Asbra!
Lite synd som sagt att han varit lite ivrig och på tårna inomhus i helgen, speciellt för våra viktiga hundvakter. Jag hoppas dock att de tycker att han är OK ändå. Han är ju i grunden en entertainer och han är faktiskt ganska bra på att underhålla, speciellt när han leker och får småryck inomhus. Inom vissa gränser såklart. Nästa gång han ska bort öven en natt ska han rastas lite mer grundligt före överlämnandet.

Ingo sover i soffan nu, jag äter kanelbullar och ska kolla på TV.

husses helg

Helena är i Malmö och jobbar över helgen. Då får jag och Ingo vara ensamma. Det är alltid spännande men också lite mysigt. Planen var att cykla distans på lördagmorgonen och sedan lämna Ingo hos morbror Kelly på eftermiddagen. Och sedan fest på kvällen.

Jag inledde dagen klockan 7 genom att hämta tvätten. Ingo sov. Sedan lagade jag gröt medan Ingo sov. Under tiden bytte jag bakhjul på crossen. Ingo sov. Sedan åt jag upp min gröt och Ingo bara sov. Klockan var nu 7:30 och jag började klä på mig träningskäderna. Ingo halv-vaknade. Då passade jag på att fråga om han ville ut. Efter en lååååång gäspning med tungan lika långt ut hoppade han ner från soffan och tassade mot dörren. En snabb promenad med efterföljande lugn-klappning och jag var iväg 3 i 8. Perfekt. Samling i Hammarby Sjöstad klockan 8, sedan ut mot Ekerö (typ standard när man åker med morgongänget. Ekerö eller Ingarö). Vi fick inte mindre än 4 (!!!) punkteringar. Gatukontoret har lagt ut ett jävla skitgrus på cykelbanorna. Massa dynga i gruset. Vi körde därefter på vägen till alla bilars stora ofattbara irritation. Det blev i alla fall 3.45 effektiv tid vilket är godkänt.

Sedan blev det snabba ryck ut till Tumba för att hämta Kelly+matte. Vi skulle till Riksten för att testa agility och gå promenad. Ingo fick vara kopplad när Kelly skulle köra sin träning. Efter ett tag släppte jag lös rabies-Ingo och då snodde han direkt Kellys pip-grej som var typ belöning i träningen. Sedan kutade han runt och kastade med pipen och pep och flängde runt. Efter ett tag kopplade jag honom och testade några hinder. Vippbrädan gick han upp på, men var för ivrig över, så den vippade över, Ingo hoppade av brädan och hela konstruktionen välte. Suck. Vi testade A-hindret och det gillade han. Även balansbommen. Jag tror nog att Ingo kan lära sig detta och även gilla det. Vi får testa mer en annan gång.
Vi fullföljde med en lång (mina mått...) löspromenad och Ingo fick springa av sig. Han var jätteduktig och kom hela tiden på kommando. Han är så snabb och det är så kul att se när han släpper loss allt han har. Han kommer ofta för att få godis, främst av Susanna (Kellys matte). Hundskrället kan väl komma till mig för att få godis istället? Men det är ju bättre med Susanna än inget. Jag är nöjd med honom och hans promenad. Vi avslutade med lite agility till och sedan lämnde jag Ingo hemma hos "Kellys".

På kvällen var jag på fest. Jag är dålig på fest. Jag var dålig på ölen, dålig på drinkbordet, men jävligt bra på godisskålen. Jag blev toktrött vid ett och åkte hem. Det var trevligt att träffa mina kompisar och det var en lugn och bra kväll. Egentligen skulle man nog ha festat till ordentligt när man hade chansen, men det blev inte riktigt så, ingen festade till ordentligt. Skönt idag i alla fall.

Overkligt

Hur fan kan han scheissa fyra gånger under en promenad? Givetvis hade jag bara två påsar med mig.

Nu blir det trainer. Tre 15-minutare hade jag tänkt mig. Ska titta på någon av mina inspelningar från Tour de France i somras. Så nördig är jag.

öva själv

Det är inte bara Ingo som övar. Matte och husse övar också. Nästan varje dag. Igår övade jag på att cykla med tunga växlar. Det var egenkomponerad spinning i Sjöstaden. Inför passet hade vi tjuvkikat på en av våra OS-medaljörers träningsupplägg och helt enkelt snott delar av det rakt av. Alltså blev det 4-minuters intervaller på tungt motstånd och 4 minuters vanlig spinning. Upprepas 6 gånger. Det var jobbigt, men om vi nu är konsekventa så bör vi vinna OS-medalj till sommaren. Om vi fortsätter att vara konsekventa till London-OS 2012 så kanske vi till och med kan sluta skoja om det...
Efter spinningen övade vi på att göra benböj med stång och vikter. Det gick också bra och det var också tungt efter några ökningar. Eftersom vi cyklister inte har mycket till tjurnacke (vi snackar mera gamnacke, typ) måste vi ha en förnedrande skumgummibit mellan nacke och stång. För att det inte ska göra ont.
Så länge man tar mer än sin egen vikt behöver man i alla fall inte skämmas, trots att man har skumgummi på stången. Mattias säger att målet ska vara att ta 120 kg efter vintern. Ja, då får det väl bli så då.

toffelhjälte

Jag håller på att lära Ingo att hämta mina innetofflor. Under kommandot "hämta tofflan" ska han leta upp mina röda kamelskinnstofflor och leverera dem till mig. I början gick det sådär, han fattade inte och blev frustrerad och började snurra runt, hoppa och greja. Men efter ett tag kunde han ta upp dem släppa dem på golvet framför mig. Nästa steg var att lägga dem där han inte såg. Jag började med att lägga dem på golvet i rummet. Första försöket gick bra. Han hämtade faktsikt en toffla och lämnade den till mig. Han fattade dock inte att "hämta tofflan" betyder att han ska hämta den tofflan som jag inte redan har på mig, alltså den andra. Han försökte alltså ge mig den nyss lämnade tofflan igen. Vi började om. Denna gång kom han inte med tofflan, utan låg och bet på den i soffan. FAN. Grundlig omstart. Från början.

Denna gång tänkte jag gå via hallen. Första omgången blev i köket där jag var och kommenderade honom. Andra omgången skulle tofflorna hämtas från hallen. Första tofflan gick bra. Andra tofflan var marigare, men efter ett tag hajjade han och gick och hämtade den också. OJ, vad glad han blev när han lyckades. Jag har aldrig sett honom så lycklig över ett utfört kommando tidigare. Svansen gick på honom som den gör när man varit borta i ett dygn från honom. Mycket roligt.
Sedan var det dags för generalprovet. Jag i köket, tofflorna i rummet. Första tofflan var inga problem, men andra var lite svår. Men efter ett tag fixade han det också. Supervovven! Och han blev lika glad som förra gången han klarade det. KUL!!!
Jag ska försöka lägga upp en bild på toffelhjälten med toffla i munnen senare.

skvallerbytta

Promenad med Ingo i Årsta på lunchen. Jag är alltid lite smånervös inför en löspromenad med honom. Ungefär som inför ett jobbigt träningspass eller en tävling. Man måste vara alert och beredd hela tiden. Men så är det ju att öva. Vi tränar ju på sätt och vis när vi går på promenader med honom. Planen för dagen var att öva honom i att skvallra. Vi vill att han ska varna oss om det kommer något när vi är i skogen. Målet är att han ska komma till oss så fort han ser eller hör något oväntat eller annorlunda. Alltså komma till oss istället för att utforska saken på egen hand med eventuella hoppningar, skall och annan skit som följd. Poängen är såklart att vi ska slippa hålla utkik för att hinna förekomma honom. Han ska sköta sånt åt oss.

Ingo på väg till skogen:

Det gick väldigt bra med träningen och varje gång han spetsade öronen berömde jag honom med ett "BRAAA!!!" och en liten korvbit. En gång gömde jag mig när han var långt framför och då blev han nervös. Han stirrade runt i skogen för att finna mig. När han hittat mig såg jag en dam en bit upp i skogen. Kanske hade han varit hos henne, kanske inte. Han skällde i alla fall inte och damen verkade lugn och obrydd. I den bästa av världar upptäckte Ingo henne och skulle skvallra för mig och blev nervös när han inte hittade mig för att skvallra loss. Kanske såg han henne innan, men det känns väldigt osannolikt att han tänkt skvallra om det. Bra att han inte skällde i alla fall.

säsongspremiär

Igår var det säsongspremiär på trainern. Urpremiär för trainer med cross också. Jag fick inte riktigt ordning på grejerna, men det fungerade som avsett då jag blev trött. Jag körde två intervaller på 10 miunuter och det fick räcka som premiär.
Jag har fått nått tjall på vevlagret och måste kolla det. Det knakade och hade sig. Så ska det inte vara. Kanske torrt. Får försöka öppna skiten och lägga in lite fett. Eller be nån göra det åt mig. Jag är nämligen kass på sånt. Eller rättare sagt rädd för att det ska bli tokfel. Jag vet, jag är lam. Pinsamt lam.
Ikväll blir det förhoppningsvis löpintervaller. Med grabbarna. Det är INTE lamt.

religiös?

På morgonpromenaden idag hände nåt märkligt. Vi var ute i snön och Ingo var på G. Vi såg löptiksgänget på avstånd och vi fick snedda över en backe för att undvika dem. När vi kommit bort från dem var Ingo nosig. Efter ett tag mötte vi den lilla cockerspanieltiken Julia och jag tänkte att Ingo skulle få fnatt. Men han kollade på henne, lät henne gå förbi på en meters avstånd, och bara fortsatte att nosa. Det var en religiös upplevelse. Att Ingo bara skiter i en annan hund till förmån för småsniffande. Tänk om han kan göra det igen! Tänk om detta blir standard i hans repertoar! Tänk om Jesus återuppstår!

filmtajm .... igen!

Ingo fick en ny pip-igelkott idag. Han gillade sin gamla jättemycket och verkar gilla den nya med. Han är inte superbegeistrad över den, men han är fin när han väntar på tillåtelse att ta sig an leksaken. Kul också att få höra sin egen röst i media.....

spanarn

Ingo tycker om att titta ut genom sovrumsfönstret. Vi tror att detta är lite stressande för honom så vi har rullgardinen nerdragen för jämnan. Sovrumsfönstret är lätt att titta ut genom eftersom han kan stå i sängen och kolla ner på gatan.

Nu har ha fattat att han kan se lite om han lägger upp tassarna på fönsterbrädet i köket. Det är nog inte lika bra, men nån gång om dagen tar han sig en titt.

Vi lägger in en finbild på fin-Ingo också! Synd bara att ögonen reflekterar blixten så konstigt.

jämvikt

Cykelsnack nu då.

I lördags var det distanspass för mig. Jag stack iväg sur eftersom jag inte hittade min pulsklocka. Visst, pulsen kanske man inte tvunget måste hålla koll på om man verkligen kör lugnt, men jag ville ha koll på tiden.
Det blev en riktig snötur med Mattias ur på Ekerö. I början var det kallt, blåsigt och bökigt. På slutet var det riktigt kul. Över 4 timmar blev det. Bra det!

Igår blev det en vilodag med jobb till halv 12 på natten. Sånt behövs också.

stiltje?

Nu har inte inte lagts in nåt på länge och det är inte bra.
I söndags jobbade matte så då fick jag och Ingo vara för oss själva i lägenheten. Jag vilade från träningen eftersom det var så jävla kallt ute.
Ingo och jag miljötränade i puklabacken. I början blev han lite upphetsad av pulkorna och barn som skrek men efter ett tag när vi promenerat fram och tillbaka och klickat på pulkorna verkade han itne bry sig längre. Vi övade i två olika pulkabackar och det gick hyfsat bra. Vi borde göra om det.
Annars blev det mycket surfande på hund- och cykelsidor den dagen. Jag försökte leta efter cykelsaker som jag kan behöva, men hittade inget akut. Tyvärr.

På hundfronten var fokus på att hitta information om lugnande övningar och tillitsövningar. Vissa uppslag fick men, men frågan är hur lurad man blir av att man har en egen åsikt. Problemet med alla olika idéer som finns i hunduppfostringsbranschen är att man snöar in på en linje och sedan kan man ganska friskt avfärda allt annat med motiveringen att så många olika teorier inte kan stämma samtidigt. Jag försöker dock vara öppen för olika teorier, men ag erkänner att jag är insnöad på mjuka metoder som går ut på att få hunden att bli trygg i sig själv och i samhället.

När det gäller cykelprylar måste man hela tiden försöka övertyga sig själv om att man måste ha exempelvis en tempohjälm, eller en ny styrstam, eller ett nytt styre, nya däck. För att inte tala om nya hjul. Det gäller att hålla uppe glöden!

På söndagkvällan joggade jag och Ingo i blåsten. Han var lite väl ivrig och när han fick syn på en hare var turen typ förstörd. Lyckligtvis hade vi inte så långt kvar då.

Nu är det lunch!

...

Ja, så efter en morgonpromenad så fick Ingo vara solokvist en liten stund innan vi alla begav oss av till Lida för pinscherpromenad. 9 stycken pinschrar var samlade på plats! Till och med besök från Skåne! Och ja, man borde väl veta alla hundnamn, men jag minns inte namnet på alla nytillkomna tikar. Men Ingos morbröder Kelly&Bobby var där och hans pappa Zlatan. Sedan var Ingos stora favorit Deema (rättstavat?) där, till stackars Deemas stora förtret... Roligt var det också att träffa Linda, som fick öva lite på Ingo när han var valp under hennes hundinstruktörsutbildning! Hennes fina Aquira (förmodligen felstavat det med...) var också med.

Lång promenad blev det i alla fall och Ingo har sovit resten av kvällen... :-)

Full fart från första stund!

Deema försöker fly från Ingo...

...och man blir poppis om man har godis...

Sanna var väldans poppis...

Ingo gjorde i alla fall succé när intrycken blev lite för många och han började åla runt på mage i snön och åt snö... lilla pluttovic.

Pinschrar måste vara vackrast va?

Premiär för snö och pinscherpromenad

Så var man här igen då.

Morgonen började föga trevligt då husse sprang runt i lägenheten och väste efter sin pulsklocka. Själv hade jag kommit hem kl 03.43 efter en konsert på Berns och var lagom sugen på att vakna kl 07.48. Nåväl, Ingo vaknade ju givetvis av husses fräsande runt i lägenheten och mina tappra försök att leta gjorde mig tillräckligt pigg för att inse att hunden behövde komma ut och kissa. Utanför singlade snöflingorna i rätt ansenlig mängd och jag tog med mig kameran ut. Ingo har ju upplevt snö förut, men i hans relativt korta liv så är det ju rätt länge sedan.

Ingo var föga imponerad först när han stod i hallen och funderade på om det var värt att gå ut eller inte.

Men sedan var ju Ingo sitt vanliga jag...

Nu blir det knas med bilderna så fortsättning följer...

jenka med tungt motstånd

Ingos framsteg är just framsteg, men ibland är det tungt. Han har fått två återfall varav ett av modellen tråkigare. Under senaste veckan har han varit lite mer stirrig än tidigare. Enligt Helena var ha tydligen i sitt esse i tisdags och onsdags (se helenas onsdagsinlägg). Igår kväll var han dålig igen. Han har nåt osäkert i sig som vi ännu inte riktigt lyckats ta ur honom, även om han på många punkter har blivit väldigt mycket bättre. Vi hoppas att det är en kombination av löptikar, osäkerhet och mörker som gör honom uppjagad. Osäkerheten jobbar vi med och förhoppningen är att om vi får bort den så ska han kunna hantera löptikar och mörker bättre. Dessutom är han helt okontaktbar i vissa situationer och det är ju lite extra svårt att korrigera honom då.

Han har en tvådelad personlighet, vår lilla hund. Det är väldigt konstigt och framförallt svårt att hantera. 99% av tiden är han så som man vill ha, eller i alla fall kan begära av honom, men 1% av tiden är inte bra. Vi hoppas innerligt att även denna procent ska lösas. Vi jobbar ju så mycket med honom och lägger så mycket engagemang i honom. Planen nu går ut på att aldrig ha honom lös i mörker, att bli mer diciplinerade när det gäller att göra människor till en positiv upplevelse samt att låta honom komma till oss när han vill bli klappad (alltså inte tvärtom, gåsa honom liksom). Vi hoppas på detta.

På tal om tungt så körde jag och en kompis styrketräning igår. Först intervaller med tungt motstånd på spinningcyklar och sedan diverse benövningar i gymmet. Det var riktigt jobbigt och jag tog lite slut efter 3 av 6 intervaller. Men jag har nog igen detta fram i vår.

omslagspojke

Jag köpte en rock (eller kanske ett täcke) till Ingo idag eftersom det börjar bli kallt ute. I affären stod han lugnt och fint och vi provade olika storlekar på honom. Jag köpte den som verkade smidigast. När vi kom hem tänkte jag ta den på honom så att han får vänja sig vid den. Han lät sig kläs utan protester, men sedan rörde han inte sig ur fläcken. Inte ens när jag lockade med korv. Kanske tycker han att det är obehagligt, kanske skäms han. Så ful blev han väl inte i den?

kompensering

Nu blev det helt plötsligt två inlägg med 100% hund. Dags att väga tillbaka vippbrädet lite. Träning alltså. I tisdags spelade jag innefotboll med några kollegor. Jag trodde att jag var Alessandro del Piero. Innan vi började spela. Efter en bollkontakt insåg jag att jag aldrig någonsin skulle kunna göra det med bollen som jag tänkt mig i min hjärna. Fötterna kan helt enkelt inte utföra det som jag vill.
I skallen ser jag framför mig hur jag tar emot en höjdboll på bröstet i medelhög fart, lägger ner på vänsterfoten och föser framåt. Sedan accelererar jag, gör en överstegsfint och passerar sista motståndarbacken. Innan jag skjuter bollen i mål utför jag en sulfint för att lura målvakten. Allt mjukt, följsamt och fint. I hjärnan alltså. På riktigt blev det typ: spring framåt och skrik efter bollen. En lös enkel boll kommer rullades. Jag trampar på bollen och ramlar.
Jag trodde inte att jag var så dålig. FAN också.

Igår var det löpintervaller. Det är jag i alla fall bra på. Vi sprang på banan bakom Hammarbybacken i snö. Bara det är tufft. Förra veckan körde jag och Mattias tydligen lite väl hårt, så övriga föreslog att vi denna gång skulle förlänga intervallen, men minska intensiteten. Nu blev budet 1000-metare med ett tempo kring 3:40. 5 stycken med cirka en minuts aktiv vila. Jag lade dem på cirka 3:30 istället med en sista på 3:20, bara för att klämma till lite på slutet. Det kändes väldigt bra och bekvämt och jag hoppas att detta verkligen ger något i slutändan.

black wednesday

Jaha, då var det dags igen. Ingo rusar fram till främmande när han är lös och med andra hundar och skäller... suck... jag trodde att det var förbi. Men icke. Fredrik tror på någon kombination av för många hundar (affenpinschergänget plus flera idag) och att det helt enkelt blir för mycket för Ingo som då sprallar loss fullständigt och skäller på folk som kommer och "stör". Jag vet inte, jag blir bara så deppig när det händer.

Igår fick han ett av våra täcken i sin korg för att det skulle vara gosigare att sova där medan matte jobbade och Ingo fick vara i köket med mig.

Såhär jobbigt var det.

film o bilder o hej å hå

Påstötningarna från norr är outhärdliga så här ska det bloggas.

Som sagt, jag och Ingo har lite tid för oss själva och lagom till att jag längtade som en tok efter min hund efter helgen då jag var bortrest så börjar en tik i grannskapet löpa och Ingo blir helt ifrån sig... jättekul... Ja, nu är han ingen som matvägrar eller ylar hemma, tack o lov, men nog så stirrig utomhus och bara lukta lukta lukta.

Hemma är han desto coolare tack o lov, och vi kör mycket lydnad och trix hemma. Jag har återupptagit kommandot "mobilen" efter att ha (återigen) inspirerats av morbror Kelly (www.barkingkelly.se) om Kellys bravad att hitta sin mattes telefon. Då tänkte jag att det var en bra kommando jag höll på med förut, så det är återupptaget. Sedan har vi övat en del fotgående som jag tycker funkar hyggligt, även med en å annan störning.

Roligast är ändå slalom mellan benen. Vi skulle nästan kunna sätta ihop ett litet dansprogram nu med slalom, bakom, fot, dansa, dansa andra hållet och clownen. :-) Får fundera lite på det, kanske blir första pinschern som ställer upp i (eller??) freestyle.

Här kommer i alla fall lite utlovade filmer. Först Ingo som attackerar kongen.

Ok, kl är 23:16 och jag orkar inte vara uppe för att vänta på en till film att laddas hit. Jag återkommer med täck-filmen imorgon...

Sovgott kära vänner.

Ansvar?

Jag är iväg på tjänsteresa och Helena har fullt Ingoansvar. Jag får rapporter om att han har tagit med sig ett täcke till sin korg, att han tokattackerar sin kong och att han är allmänt kul och rolig. Även lite jobbig såklart. Frågan är varför Helena inte publicerar lite filmer och bilder så att vi får titta.

Som plåster på såren kommer här en rapport från gårdagens träning (löpning):
10 minuters uppvärmning, puls kring 140.
15 minuters intervall, puls kring 165.
5 minuters aktiv vila, puls kring 140.
15 minuters intervall, puls kring 165.
5 minuters aktiv vila, puls kring 140.
15 minuters intervall, puls kring 165.
25 minuters avslutning, puls kring 140.

Summa: 1.5 timmar, snittpuls 155. Alltså hälften på 140, hälften på 165.

End

Da man

Ingo is da man! Men det är jag också. För idag cyklade jag tre timmar ensam i kallt regn ut på Ekerö. Höll hög och fin kadens och hade låg och bra snittpuls. Efter 1:15 kom jag ikapp två av killarna som jag sprang med i onsdags. Jag kunde alltså ha sällskap av dem i 15 minuter till innan jag skulle vända för att rulla tillbaka hem till Inguini. Vi skulle ju enligt plan åka till Riksten för att testa agility. Regnet tilltog på slutet och min krafter började tryta. Jag hade inget ätbart med mig idag, men det var ju bara 3 timmar så det var egentligen ganska lugnt. Jag höll min höga kadens hela vägen hem och jag kände mig i fin form. Bra det! Da Man!

Nu skulle vi alltså nästan direkt åka till Riksten för agility. Jag kastade i mig två mackor, en proteinbar och en halv liter mjölk. Sedan var planen att köra en McDrive på vägen ut. Men nu blev det inte så eftersom Kelly (Ingos "morbror") inte ville gå ut i det dåliga vädret.
Jag och Ingo fick ta en årstapromenad istället. Han inledde ganska bra, men han är ivrig och vill gärna ta långa turer bort från mig. Det är iofs OK, men jag har ju inte koll på om han ska springa fram till andra människor och göra bort sig (och mig). Därför vill jag se honom hela tiden. Det gick i alla fall bra hela vägen upp genom första skogsgläntan, in bakom kolonilotterna (den nya fuskvägen) men sen gjorde han bort sig. Han kutade fram till en dam som var ute med sin två hundar. Den ena var en snäll tik och den andre var enligt matten en aggressiv kastrerad hane. Kopplad då såklart. Men Ingo är ju så diplomatisk så han lyckades med konststycket att få den arga hunden att acceptera Ingos närvaro och sedan gick alla tre hundarna sida vid sida i över 30 minuter. Jag kopplade Ingo då och då när jag bedömde mina chanser att "lyckas" som dåliga. Men Ingo och "den arga hunden" gick då kopplade sida vid sida. Matten till de andra hundarna var helt eld och lågor och överlycklig över att hennes problemhund kunde umgås med andra hanhundar. Ingo Da Man!
Vi kom till en "godissten" där alla tre hundarna fick hoppa upp och få godis. Det var kul att se hur Ingo gjorde som de övriga hundarna. Han var med i gänget liksom. Puckot!
Vi vände sedan hemåt och jag fick med mig Ingo utan problem bara genom att kalla på honom. Trots att han var lös med andra hundar. Perfekt! På hemvägen fick han gå på den hala stocken, hoppa upp på stenar, leta efter mig och bli kopplad då och då. Summan blev att han var utmärkt duktig men att han gärna gör längre turer från mig. Han kunde fräsa iväg typ 300 meter framåt för att vända för att kolla in husse och då fortsätta 200 meter bakåt och fara fram och tillbaka som värsta fjanten.
När vi kom hem var han skitig om benen och buken, så jag duschade honom. Det var ju också en upplevelse. Men han accepterade det ganska hyfsat. Sedan somnade han i soffan under en filt.
Annars har kvällen bjudit på tvätt, dammsugning, svabbning av golv, bråk om vem av mig och Ingo som ska vika den rena tvätten, rengöring av crossen samt montering av trainerdäck på ett bakhjul så att man kan använda trainern med crossen på ett enkelt sätt.
Nu kollar vi på fotboll på tv. Ska nog köpa lite glass också.

När Ingo mötte Sally

På kvällspromenaden mötte vi den lilla cockerspanieln Sally. Jag vågade då mig på att släppa Ingo tillsammans med henne i knarkarparken (hundparken, bajsparken, mm). Ingo fick direkt rabies och fräste som fan i gräset fram och tillbaka och Sally hängde inte alls med. Sedan boxades de lite och sen var det dags igen. Ingo the gräsfräs. Rabies en gång till.
Därefter satte han av i världens sula bort mot hörnan där alkisarna håller till. Jag busvisslade, men Ingo bara försvann. FAN också. Jag kutade efter. Borta vid alkishörnan kom ett av hundgängen. Inte affenpinschergänget, utan boxergänget. Ingo i extas!
Jag tänkte koppla honom, men han var hal som en ål och lyckades slinka undan. Tillbaka ut i parken till Sally, satte sig för att scheissa, men fick då syn på affenpinchergänget och satte av. Ner på planen utanför parken och affenpinchrarna började bjäbba och Ingo var helt salig. Nu lyckades jag i alla fall koppla honom och be om ursäkt för min dåliga hund. Vi gick tillbaka till parken och nu fick Ingo vara kopplad. Sally var dock leksugen så jag tänkte att Ingo skulle få en chans till. Gräsfräs nummer tre och ytterliggare en boxningsmatch innan boxergänget kommer (igen!!)fram bakom ett krön. Ingo dit, jag busvisslar, och tro det eller ej så stannade Ingo. Han kom tillbaka! Men vände såklart direkt och kutade ner till dem i alla fall. Åhh!!!! Jag ville gärna avsluta fint, så han fick otroligt nog ytterliggare en chans och den tog han. Det blev en boxningsmatch till med Sally och sedan kallade jag in honom och kopplade honom. Nu sover han i soffan och jag hoppas att han ska göra det i nån timme till i alla fall.

Årstapromenad och träning

Idag skulle jag cykla distans. Det betyder att man är borta länge. Alltså måste Ingo vara ensam länge. För att få honom att acceptera det gick vi en promenad till Årstaskogen på morgonen. På vägen dit kändes han bra, så jag hoppades på en kul och nyttig promenad. Han fick gå lös hela vägen från vattnet, upp genom skogen, bakom kolonilotterna (fusk egentligen) och sedan in i den riktiga skogen och tillbaka. Han var lite seg eftersom han hela tiden dröjde kvar bakom mig. Det gjorde iofs att jag kunde gömma mig bra, men trist var att Ingo bara sket i mig under låååång tid. Han gillade hellre att stå och käka gräs och mossa än att vara orolig för att husse var borta. Skithund! Han var i alla fall lydig och harmonisk under promenaden och det är det viktigaste just nu. På vägen tillbaka lyckades han i alla fall springa fram till en äldre dam som varv ute med sin mops. Han var mest intresserad av mopsen, så det var väl OK i alla fall. Det är grymt svårt att stoppa honom när han fått nos på en annan hund, men så är det tydligen med alla hundar.

När vi kom hem började jag byta om medan Ingo fick lugna sig. Därefter somnade han i den obäddade sängen:

Det var alltså läge att dra iväg för att köra distans på den nyligen vinterkittade crossen. Fina nya skärmar och kompislapp! Jag var iväg i fyra timmar och en kvart och cykade effektivt hela tiden. Bra alltså! Inte för länge för Ingo heller. Jag hade en låg och fin puls (snitt 130 kanske), men blev utmattad på slutet och hade svårt att hålla den höga kadens som jag bestämt att jag ska ha på distanspassen i vinter. Såklart för att jag inte åt något under passet. Kanske är det dåligt men kanske också bra för något. Hur som helst var det ett bra pass. När jag kom hem var jag glad över att jag hade sparat lite godis från gårdagen. Sedan blev det en stoooor portion mat och sedan ut med Inguini.

Ingo välkomnade mig inte utan låg på rygg i soffan och undrade vem fan jag var:

skitdag

Idag är en skitdag.
Hela förmiddagen gick åt ett möte och sedan blev det bara trams. Det var inte bra. Kanske lika bra att packa ihop för dagen och börja ladda inför nästa vecka. Jo, det får väl bli så. För denna dag kan jag nog inte vända på nu. Skitdag. Att det har regnat hela dagen gör ju inte saken bättre heller.

Igår var det styrketräning på cykel och reguljär styrketräning. 6 stycken 2-minutare med tuuuuungt motstånd, sedan spinna en minut, sedan öka lite och stå upp i en minut, sedan spinna en minut. 6 sånna alltså. Det är nog bra för benen.

Nu lägger vi alltså ner och går ut med Ingo istället. Kvällen ska ägnas åt film, glass och åt att fixa stänkskärmar på crossen. Det lär inte bli nådigt. Det är inga fästen på ramen, så det bli till en massa speciallösningar som säkerligen kommer att pajja direkt. Men jag ska göra ett försök i alla fall. Då blir grabbarna glada imorgon på distanspasset.

Springa på film!

Därför blev Ingo trött! Såhär höll han på i över 30 minuter.

Springa satan

Idag har vi varit i Årstaskogen och promenerat. Det gick kanon på vägen dit, men så fort jag släppte Ingo fick han nos på något och sprang iväg. Trots att jag ropade så fortsatte han på inslagen väg. Skithund! Jag hörde en annan hund skälla och fick då lite bråttom fram. Lite småpanik nästan. Det visade sig att Ingo hade fått nos på Rumänienhundarna. OK då. Det var väl svårt för honom att hejda sig. Ganska kul med sällskap också. Ingo fick rejsa loss tillsammans med sina tre polare. Ett jäkla liv blev det. Men det var kul och Ingo fick visa hur snabb han är!

Det blev inte så mycket till promenad, men jag tror nog att Ingo värdesatte det hela ändå. Det kommer fler promenader då vi kan gömma oss och öva kommandon. Han behöver nog kuta av sig ibland också. Sedan fick han ju vara lös, vilket ju skulle vara så viktigt. Han fick springa av sig med.
Senare på kvällen fick han sin andra dos av demodex-medicinen och blev först spattig och sedan trött. I kombination med urladdningen på dagen blev han såhär trött:

På tal om att springa. Ikväll körde jag ett intervallpass löpning med några cykelkompisar. Vi körde 5 stycken 800-metersintervaller på en löpbana. Stenhårt såklart för man ville ju inte vara svagast. Lungorna ut-och-in och mjölksyra ut i armarna. Typ. Inte bara på mig, utan även på övriga fick jag höra sen. Enligt pålitlig klocka lade vi intervallerna på 2:20 +/- 2 sekunder. Jämnt och fint alltså. Jag kommer nog också att ligga som Ingo om några timmar....

blött och kallt

Igår var det tisdagscykling. Det regnade hela dagen och även en timme in i cykelturen. Följaktligen var det dyngvått i marken. Och givetvis halt. Jag har lärt mig lite hur man ska parera rötter och stenar och jag litar mycket mer på cykeln nu än tidigare. Det känns tryggt. Jag fegade tre gånger igår och givetvis vurpade jag alla gånger. Alla gånger lyckades jag vrida ur mig och landad på fötterna. Man ska inte fega och om man ska göra det ska men fega rejält och helt enkelt kliva av cykeln och gå förbi hindret.
Igår var annars en bra dag eftersom jag även lyckades med att springa i en timme på lunchen. Jodå.
Nu ska jag bara komma igång med trainern också.

Ingo har bitit sönder sin pipleksak nu. Det var såklart bara en tidsfråga. Han ligger i krogen och plockar isär piphönan kroppsdel för kroppsdel. Nu är hela vänsterbenet borta. När han har fått smak på att vandalisera är han svårtoppbar. Ska vi tippa på att den är helt paj inom en timme?

Idag blir det kanske en årstapromenad med Ingo!

tisdag

Då var det tisdag igen. Jag har Ingoansvar idag, så jag sitter hemma och jobbar. Då måste man också flytta bilen så att den inte står på städgata och samtidigt se till att parkeringsavgiften är betald. Jag fixade det på morgonpromenaden med Ingo. Vi hoppade in i bilen, Ingo i passagerarsätet och jag i förarsätet. Sedan cruisade vi runt kyrkan för att hitta en lämplig plats att ställa bilen på. Ingo tycker att det är skitkul att sitta i framsätet och skulle nog 1000 gånger hellare sitta där än i sin bur i bagaget.

Dagens lunch ska jag ägna åt att lämna bilen på jobbet så att jag slipper ovanstående procedur i fortsättningen. Ska man inte ha bilen under veckan kan den lika gärna stå på jobbet. Annars kanske det också blir en Årstapromenad. Eller så får Ingo vänta med det tills imorgon. Vi får se.

Ikväll blir det nog pannlampsmountainbike i alla fall. Batteriet på laddning och alla kläder tvättade!

Ingo med sin helt söndertrasade pipleksak:

helgen har gått

Japp, Ingo var hos morbror Kelly och levde rövare. Nejdå, han verkade ha varit snäll och lugnare än förra helgen, vilket ju är positivt för alla inblandade, inte minst Kelly som verkligen måste stå ut med lillkillen utan att ha något att säga om saken.

Att Kelly inte bet Ingo när Ingo tydligen mitt i natten börjat leka med sig själv är ju ett under... jag hade personligen biti Ingo, eller åtminstone tydligt markerat vad jag tyckte om saken. Men Kelly har ju å andra sidan väldigt roliga leksaker... så man kanske måste passa på mitt i natten.

Sanna undrade på lördagen om det var samma hund som sist, eftersom Ingo var så lugn och cool och det gjorde ju matte&husse extremt stolta och glada. Vi tycker ju själva att han har utvecklats jättemycket den senaste månaden, och det är ju kul att andra hundkunniga märker det också.

Idag, måndag, har vi en helt absurt trött hund. Han har sovit precis hela dagen. Vilket har passat mig som hand i handsken eftersom vädret har varit dåligt och jag har haft mycket att göra. Strålande värre.

Lägger upp några bilder här på när Ingo fick hjälpa mig i köket med att baka...

pluttovic 1 år!!

Nu hade det väl varit på sin plats med en lång lång årskrönika, men jag sparar det tills vi faktiskt haft Ingo i ett år.

Hur som helst, idag fyller han i alla fall ett år och det känns jättemärkligt hur fort tiden har gått. Särskilt det senaste halvåret. Ingo idag... ja, vem är det? En cool, gullig och snäll hund med talang för det mesta (enligt matte, i alla fall vissa dagar...).

I torsdags var jag ute en långpromenad med honom. Vi har fått till många sådana historier, husse och jag och det känns jättebra. Vi känner oss som duktiga hundägare då. I och för sig mindre duktiga när Ingo det första han gör som lös på promenaden ger järnet till en annan hund som är kopplad... hurra... långlina på och så börja om... många gånger som den var bra å ha för att skrika "stanna" sekunden innan han faktiskt stannas (observera passiv form...) av långlinan. Och ja, vi har sele på honom för att inte få permanenta wiplash-skador på hunden...

Ja just det, torsdag var det igår ja. Idag har vi haft besök av husses föräldrar, som för övrigt är rädda för Ingo. Eller ja, husses mamma är väl det i alla fall. Och det står på agendan att jobba bort, eftersom plutten knappast är någon är värd att vara rädd för. Respekt ska man ha för alla hundar, men Ingo är mest en missförstådd rädd hund, även om det beteendet är på utgång, hoppas vi. Några rädd-skall blev det ändå idag, när husses pappa råkade komma åt något himla papper som prasslade till. MEn annars lugnt.

Stackars Ingo, han tror att det är natt. Vi var ute på en promenad och så fort vi kom hem så gick han å la sig igen... vilken födelsedag?? Matte är förkyld och orkar bara ta korta promenader och husse har varit upptagen med annat... jaja, tur att han blev bortskämd av farföräldrarna då. Inte för att han vet om att han fyller år, men i alla fall. Han ska få en leverpastejsmacka senare när husse är hemma igen efter en afterwork med polare.

Imorgon bär det av till morbror Kelly och massa långa skogspromenader och hundpolare. Kan inte nog säga hur lyckliga vi är för att ha en sådan bra hundvakt åt vår lilla tramsbyxa! Själva ska vi för första gången på 10 månader ha en fest hemma hos oss utan hund!! Nu jäklar ska det röjas!! ;-)

Stora grejer

Idag har det hänt stora grejer. Dels var Ingo grym i skogen idag dels har USA fått en ny president. Eller i alla fall bestämt vem som ska bli nästa.

Skogspromenaden gick som vanligt av stapeln i Årsta. Ingo släpptes direkt på hundstigen istället för en bit upp. Framsteg. Sedan var han väldigt duktig på att hålla koll på mig. Jag kunde inte gömma mig en enda gång eftersom han hade så bra koll på mig. Han fick vara kopplad mellan kolonistugorna på vägen in i skogen eftersom det kom en stavgångskärring och agerade störande element för Ingo. Jag ville inte riskera att han skulle bli intresserad av henne. Alltså kopplade jag honom och passerade stavgångskärringen och drog ifrån. När hon var tillräckligt avhängd släppte jag Ingo igen. Han fräste iväg i vanlig ordning, men slängde hela tiden ett öga bakåt mot mig. Lovande. Han gjorde en lite större lov som inkluderade närkontakt med en barnvagn (utan allvarligt närmande) och en liten framstöt mot en joggare (dock utan att skälla eller hoppa). Sedan gjorde han några bra balansgångar på den hala stocken och även två fantastiska femöresvändningar med efterföljande inkallning. På slutet var han ganska mör och gick typ snett tätt bakom mig tills vi kom till stora stigen där jag kopplade honom. Han scheissade tre gånger varav hälften av allt scheiss var gräs. Ingo the cow liksom.

Annars är det ju spännande att Obama vann USAs presidentval. Det känns verkligen inspirerande och ja ... historiskt. Hoppas nu att han, USA och hela världen kan ta vara på denna chans till förändring. Det känns verkligen som att en attitydförändring är på gång och det vore ju så fint och bra om Obama kunde få representera någon slags vändpunkt. Exakt vad som måste förändras vet jag inte på rak arm, men jag har i alla fall en känsla av att något är fel och att någon form av förändring måste till. Lagom luddigt.

Jag skiter nog i att träna idag också. Lika bra att vila en dag till. Känns som att kroppen behöver det.

filmkväll

Ingo fick en pipleksak idag. Han vill döda den och då skakar han som fan!

Han är rolig!

vinnare och förlorare

Jag vann sista deltävlingen i kompiscrossen igår! Jag vann även hela cupen. Det var ju roligt. Sista tävlingen var på Djurgården och det var en mycket trevlig bana. Jag hade lite förkylningskänningar och var orolig innan start. Dock kunde jag göra en bra start och hade direkt en ledning och utökade sedan hela vägen in i mål. Jag trodde ett tag att en kille skulle gå ikapp, så jag tänkte låta honom jobba hårt för att sedan kanske stöta av honom. Men han punkterade innan jag riktigt kunde se tendensen. Hur som helst vann jag komfortabelt.

Denna triumf kom att grumlas rejält av dagens p-bot. Jag blir väldigt upprörd av parkeringsböter. Av någon anledning tar jag det som ett personligt påhopp. Jag förstår givetvis principerna bakom p-boten i allmänhet men i de mörkaste stunder är jag oresonlig och då lutar det faktiskt åt att jag hatar parkeringsbolag och deras vakter. På samma personliga plan som deras påhopp på mig befinner sig på.
Dessutom förlorade HBK med 3-0 mot Elfsborg idag. Tur att även Hammarby förlorade för då är kanske 5:e-platsen fortfarande inom räckhåll.

Nu ska jag och Inguini ut och gå.

Tjejbesök hos Ingo

Oj oj oj, idag var mattes föräldrar med 7 mån Sally på besök. Sally är en överviktig labbe, men en rackarns söt tjej. Ingo och Sally lekte rövare på landet (i den mån de fick för oroliga sally-husse&matte eftersom de trodde att sally drabbades av artros av för häftig lek...) och var redan kompisar som mindes varandra bra när de nu återsågs flera månader senare.

Vi möttes upp utanför kyrkan och gick sedan till parken. Sally matte, alltså Gunhild, var mycket frustrerad över sin hund som drog en massa och bannade sin lilla tös en himlans massa. Väl framme i parken fick vi alla sällskap av en lös whippet-tik som Ingo hejat på och sprungit race med en gång tidigare. Ingo och whippet:en sprang runt runt och till slut släppte även Gunhild Sally och hon for iväg efter bästa förmåga :-)

Ingo och Sally med flockar promenerade sedan hemåt och det återstod att se hur Ingo skulle tackla att ha en annan hund i sitt hem. Men det gick strålande och de ville egentligen fortsätta leka hemma. Sally slafsade i sig vatten så att hela köksgolvet blev blött, och Ingo kommenderades ner i sin korg och Sally fick vara med ömsom sin husse ömsom sin matte för att kunna sitta stilla. Efter några lugna minuter, några snabba klunkar kaffe och en hastigt itryckt kaka orkade inte Gunhild och Claes längre och åkte hem. De påstod att Sally skulle somna inom en minut i bilen, men det tror jag nog även att de själva gör så fort de kommer hem... :-)

Här är lite bilder från fikat!

Ingo sitter och känner sig alldeles utanför i sin korg när Sally ligger låååångt borta och gnäller...

Gunhild satt första passet med Sally på golvet. :-)

Medan Ingo blev tröttare och tröttare....

Och till slut var man såhär trött... :-)