Igår var Ingo hos dagmatte, han är det nu också för övrigt. Dagmattes tik, Boni, löper nu. Inte höglöp, men ändå. Ingo klarar av det galant. Han gnäller inte och han tar det lugnt och fint som om ingenting hade förändrats. Det är intressant och glädjande tycker jag. Men ju närmre höglöpet hon kommer desto svårare kommer det nog att bli. Vi får se hur det fungerar nästa vecka.
Igår när jag hämtade honom var han väldigt fin. Han sov när jag öppnade dörren och kom yrvaket och mötte mig i dörren. Han är en fin hund!
Hemma blev det trainer. Jag hade ju fått klagomål underifrån så jag tänkte testa med två liggunderlag modell äldre under hela paketet. Det blev lite svampigt och svajigt, men det fungerade att köra på det.
Jag kollade på inspelningen av Tour of Californas tempoetapp. Jag är missnöjd med sändningarna därifrån. Dålig produktion liksom. Felaktiga mellantider och fel namn och så vidare. Inget vidare väder att tävla i heller. Det kvitter ju iofs för mig när jag sitter på min trainer, men lite av meningen med att kolla på cykel när man tränar är ju att bli inspirerad. Och det blir man inte av en regnig, dåligt återgiven tempoetapp. Fan också.
Som tur är har jag ju min inspelning från VM och det är fan den bästa film jag har. Perfekt att träna till! Jag slog över till den när den lama tempoetappen var slut. Jag kollade först lite på avlutningen av Tour of Qatar, men den är mest kul för att alla dunkar på allt vad de har inför spurten, som sedan Cavendish leker hem.
3x15 minuter blev det i alla fall. Uppvärmning och nedtrampning såklart. Cirka 90% av maxpuls under intervallerna. Jag vet inte om det är bra eller inte och jag MÅSTE försöka ta reda på mitt tröskelvärde. Jag har för mig att jag bör ligga på några slag under tröskel när jag kör långa intervaller, och detta borde väl vara det. På crosstävlinger brukar jag snitta 92% ungefär, så 90% borde vara lagom. Men jag vet ju inte exakt!!!
Liggunderlaget funkade som avsett för då jag frågade grannen direkt efteråt hade han inte hört någonting. Bra det!
torsdag 26 februari 2009
onsdag 25 februari 2009
dessa förbannade stålar
Hade det inte varit för att pengar är bra att ha hade jag nog skitit i att jobba ett tag. Tagit ledigt några månader. Kanske ett år. För att sedan se vad som händer.
Nu måste man tänka på att kulorna ska rulla, pensionen ska arbetas in, yrkeserfarenhet ska ordnas och så vidare. Åsså vill man ha marginaler att "spontanköpa" cykeldelar såsom hjul också.
På det igen!
Nu måste man tänka på att kulorna ska rulla, pensionen ska arbetas in, yrkeserfarenhet ska ordnas och så vidare. Åsså vill man ha marginaler att "spontanköpa" cykeldelar såsom hjul också.
På det igen!
högertrafik gubbjävel!
Var ute och joggade med Ingo igår. När vi var på strandpromenaden vid Årstaviken på Södermalmsidan mötte vi en joggare. Jag vill att Ingo ska springa på min vänstra sida, av olika anledningar. Hunden ska liksom gå på den sidan, dessutom känns det bäst om jag hela tiden är mellan Ingo och eventuella personer som vi möter eller springer om. Jag höll tydligt ut mot vänster och prejade ut Ingo i snön som kantade gångstigen. Gubben vägrade flytta på sig. När gubben (man, 40-50 år) passerar muttrar han på myndig svenska: "Det var länge sedan vi införde högertrafik i Svea rike!"
Amenvaffan!!!! OK. Jag tycker också att man ska passera varandra på högertrafikmanér, men det är ju inte helt svårt att mötas som joggare på annat sätt. Jag förklarade att han ville ha hunden på vänster sida och därför gjorde som jag gjorde. Han kontrade med en lång monolog om trafikvett. Jag önskade honom en fortsatt trevlig tur högt. Tyst för mig själv önskade jag honom lycka till med livet, främst det sexuella.
Jävla gubbe till att vara vresig. Det finns ALLTID någon som till varje pris måste hävda sin rätt. Undrar vad dessa har för problem egentligen. För något inneboende väldigt jobbigt måste det ju vara.
Amenvaffan!!!! OK. Jag tycker också att man ska passera varandra på högertrafikmanér, men det är ju inte helt svårt att mötas som joggare på annat sätt. Jag förklarade att han ville ha hunden på vänster sida och därför gjorde som jag gjorde. Han kontrade med en lång monolog om trafikvett. Jag önskade honom en fortsatt trevlig tur högt. Tyst för mig själv önskade jag honom lycka till med livet, främst det sexuella.
Jävla gubbe till att vara vresig. Det finns ALLTID någon som till varje pris måste hävda sin rätt. Undrar vad dessa har för problem egentligen. För något inneboende väldigt jobbigt måste det ju vara.
träning å åter träning
Men denna gång för Ingo.
I tisdags träffade jag och Ingo vår hundtränare Linda från Hundtänk. Det var hon som gjorde problemhundsutredningen på Ingo och som följt oss nu i 7-8 månader. Vi övade ju sist på att klicka och skvallra på människor i koppel och tanken var att öva detta på längre avstånd igår.
Vi träffades vid Hornstull och gick till Långholmen där man dels får ha hundar lösa och dels stöta på människor som överlag är mer hundvänliga än andra. Vi började med att ha Ingo i långlina och öva "ping-pong-inkallning" dvs att hans belöning inte kommer från mig utan från att jag kastar den lite hit och dit. Var väl mest en övning för slöa hundar, men för Ingo blev det en liten övning i att hallå, du är inte ensam nu utan ska hänga på mig. Typ. Så började vi gå. Linan blev bara krånglig så jag kopplade loss honom.
Då stötte vi på fyra lösa hundar varav en var en tjurig tik som sa åt Ingo på skarpen. Men han var duktig och stannade innan och jag gav varsågod för att inte förlora kommandot. Han följde med fint men ville gärna sticka iväg långt i förväg. Så då blev det lite straff-koppel ett tag och buttra miner för att få Ingo att förstå att han inte kan blåsa på hur som helst när jag ropar på honom. Väl lös igen blev vi alla överraskade av ett par joggare, så Ingo buffade ngn gång på dem och satte tassarna på en joggare. Men de var coola och Ingo kom till mig när jag ropade. Men där skulle jag ha markerat tydligare att det han gjorde var fel, dvs gå emot Ingo och ryta till. Måste dock utveckla det mer med Linda, för det får ju inte bli att Ingo tror att jag också skäller på joggaren.
Vi tog på långlinan igen och efter en inkallning fick Ingo en leksaksbelöning och tydligen var han väldigt sugen på att rasa av sig och döda trasan. Helt klart värt att tänka på och göra mer, dels för att bli roligare som matte men också för honom att få släppa spänningar i kroppen och huvudet. Nyttigt. Vi övade sedan lite hundmöten och han var duktig men började bli trött. Förresten innan de lösa hundarna passerade vi två byggjobbare med Ingo lös men vid min sida. Det kändes coolt.
Vi övade också på att kunna bromsa Ingo. Dvs att när han börjar komma för långt ifrån mig kunna säga åt honom att sakta ner. I trappor brukar jag säga "luuuuugn" för att han inte ska rusa på. Men här blev mest naturligt att säga "ah ah ah". En gång funkade det klockrent, men sen verkade han bli för trött i huvudet. Sedan (fortfarande på långlina) ville han fram och skälla på en man som satt på en bänk, men jag röt ifrån och bannade honom och det funkade! Han hejdade sig och följde mig vid sidan istället. Tjoho!
Ja sedan var vi i princip färdiga. Bussresorna gick jättebra också, jag är alltid lite extra nervös för hur fullt det kan vara och sedan han skällde på en kvinna är jag alltid på min vakt när någon sätter sig i närheten av Ingo men han kunde inte ha brytt sig mindre.
Annars är jag mest sur på mina föräldrar eftersom de uppenbarligen vägrar att överkomma sin rädsla för Ingo. Mamma är lat och orkar inte ha två hundar under några timmar en vecka när Fredrik är bortrest och jag måste jobba några pass. Och pappa är rädd för att Ingo ska bita honom och vägrar göra något åt saken. Resultatet? Ja, det tråkiga att vi inte kommer att vara där särskilt ofta. Inte Öland heller och det gör nog mest ont i hjärtat. Jag älskar mitt Öland men så länge situationen inte ändras kommer det inte vara roligt att vara där samtidigt som mamma och pappa.
I tisdags träffade jag och Ingo vår hundtränare Linda från Hundtänk. Det var hon som gjorde problemhundsutredningen på Ingo och som följt oss nu i 7-8 månader. Vi övade ju sist på att klicka och skvallra på människor i koppel och tanken var att öva detta på längre avstånd igår.
Vi träffades vid Hornstull och gick till Långholmen där man dels får ha hundar lösa och dels stöta på människor som överlag är mer hundvänliga än andra. Vi började med att ha Ingo i långlina och öva "ping-pong-inkallning" dvs att hans belöning inte kommer från mig utan från att jag kastar den lite hit och dit. Var väl mest en övning för slöa hundar, men för Ingo blev det en liten övning i att hallå, du är inte ensam nu utan ska hänga på mig. Typ. Så började vi gå. Linan blev bara krånglig så jag kopplade loss honom.
Då stötte vi på fyra lösa hundar varav en var en tjurig tik som sa åt Ingo på skarpen. Men han var duktig och stannade innan och jag gav varsågod för att inte förlora kommandot. Han följde med fint men ville gärna sticka iväg långt i förväg. Så då blev det lite straff-koppel ett tag och buttra miner för att få Ingo att förstå att han inte kan blåsa på hur som helst när jag ropar på honom. Väl lös igen blev vi alla överraskade av ett par joggare, så Ingo buffade ngn gång på dem och satte tassarna på en joggare. Men de var coola och Ingo kom till mig när jag ropade. Men där skulle jag ha markerat tydligare att det han gjorde var fel, dvs gå emot Ingo och ryta till. Måste dock utveckla det mer med Linda, för det får ju inte bli att Ingo tror att jag också skäller på joggaren.
Vi tog på långlinan igen och efter en inkallning fick Ingo en leksaksbelöning och tydligen var han väldigt sugen på att rasa av sig och döda trasan. Helt klart värt att tänka på och göra mer, dels för att bli roligare som matte men också för honom att få släppa spänningar i kroppen och huvudet. Nyttigt. Vi övade sedan lite hundmöten och han var duktig men började bli trött. Förresten innan de lösa hundarna passerade vi två byggjobbare med Ingo lös men vid min sida. Det kändes coolt.
Vi övade också på att kunna bromsa Ingo. Dvs att när han börjar komma för långt ifrån mig kunna säga åt honom att sakta ner. I trappor brukar jag säga "luuuuugn" för att han inte ska rusa på. Men här blev mest naturligt att säga "ah ah ah". En gång funkade det klockrent, men sen verkade han bli för trött i huvudet. Sedan (fortfarande på långlina) ville han fram och skälla på en man som satt på en bänk, men jag röt ifrån och bannade honom och det funkade! Han hejdade sig och följde mig vid sidan istället. Tjoho!
Ja sedan var vi i princip färdiga. Bussresorna gick jättebra också, jag är alltid lite extra nervös för hur fullt det kan vara och sedan han skällde på en kvinna är jag alltid på min vakt när någon sätter sig i närheten av Ingo men han kunde inte ha brytt sig mindre.
Annars är jag mest sur på mina föräldrar eftersom de uppenbarligen vägrar att överkomma sin rädsla för Ingo. Mamma är lat och orkar inte ha två hundar under några timmar en vecka när Fredrik är bortrest och jag måste jobba några pass. Och pappa är rädd för att Ingo ska bita honom och vägrar göra något åt saken. Resultatet? Ja, det tråkiga att vi inte kommer att vara där särskilt ofta. Inte Öland heller och det gör nog mest ont i hjärtat. Jag älskar mitt Öland men så länge situationen inte ändras kommer det inte vara roligt att vara där samtidigt som mamma och pappa.
tisdag 24 februari 2009
Många flugor
Efter lördagens misär har jag nu vilat i två dagar. Gårdagen ägnades åt jobb mellan aptidigt och apsent (åkte 06:30, lämnade jobbet 22:15). Söndagen var ju en långpromenad med hundarna, somju tidigare avhandlats.
Nu känner jag dock att det börjar bli dags att kicka igång igen. Två dagar får liksom räcka. Men jag ska vara mogen nog att mjukstarta med lite löpning. Om jag kommer hem i hyfsad tid idag så att säga.
Det optimala vore nog en jogging i distansfart med Ingo. Det är kul och bra samtidigt som Ingo får det han ska ha. Sedan är ju planen att lära honom att jogga med oss, så det blir dessutom hundträning. Slowstart efter misären, ändå träning, hundpromenad, hundträning. Fyra flugor i en smäll.
Sen får jag köra lite sprakande intervaller på onsdag!
Nu känner jag dock att det börjar bli dags att kicka igång igen. Två dagar får liksom räcka. Men jag ska vara mogen nog att mjukstarta med lite löpning. Om jag kommer hem i hyfsad tid idag så att säga.
Det optimala vore nog en jogging i distansfart med Ingo. Det är kul och bra samtidigt som Ingo får det han ska ha. Sedan är ju planen att lära honom att jogga med oss, så det blir dessutom hundträning. Slowstart efter misären, ändå träning, hundpromenad, hundträning. Fyra flugor i en smäll.
Sen får jag köra lite sprakande intervaller på onsdag!
fått stryk
Imorse fastnade jag i den slumpmässiga kontrollen igen. Förra gången handlade det som drog- och alkoholtest. Alltså kontroll om jag var påverkad eller inte.
Nu skulle de kolla om jag stått i bombverkstaden och trixat med sprängmedel innan jag kom till jobbet.
Det går till på följande sätt: Vakten tar en liten tygbit i en tång. Han/hon stryker tygbiten mot mina kläder och lägger den sedan i en maskin. Efter 5-10 sekunder kommer maskinen med din dom. Ska han få livstids fängelse och Guantanamo-deportering för terrorism eller ska han få gå till jobbet idag också? Oliiiiidlig väntan och svetten börjar lacka i pannan. Nitlott! Jobba idag också.
Nu skulle de kolla om jag stått i bombverkstaden och trixat med sprängmedel innan jag kom till jobbet.
Det går till på följande sätt: Vakten tar en liten tygbit i en tång. Han/hon stryker tygbiten mot mina kläder och lägger den sedan i en maskin. Efter 5-10 sekunder kommer maskinen med din dom. Ska han få livstids fängelse och Guantanamo-deportering för terrorism eller ska han få gå till jobbet idag också? Oliiiiidlig väntan och svetten börjar lacka i pannan. Nitlott! Jobba idag också.
måndag 23 februari 2009
sydnytt
Idag har det kommit rapporter om att ingo-bongo numera kan titulera sig Tanto-chef. Enligt samstämmiga röster söderifrån har Ingo uppvisat finfint uppträdande i Tantolunden samt på promenadsträckan mellan Helgalunden och Tantogården. Boxertikarna är enligt uppgift som galna efter Helgalundens prins, som numera alltså också är chef i Tanto.
Jag arbetar för närvarande med att få uppgifterna officiellt bekräftade.
Jag arbetar för närvarande med att få uppgifterna officiellt bekräftade.
söndag 22 februari 2009
snö-Ingo
Det blev en fin promenad med Sanna och Kelly i snön idag. Jag har aldrig någon koll på hur vi går då jag är på helt främmande mark varje gång. Men det är kul med sällskap och bra med nån som hittar. Ingo och Kelly brakade loss i snön från kilometer noll. Det är så kul att se dem springa runt i snön. Båda skötte sig väldigt fint under promenaden och turerna var korta och vi hade hela tiden stenkoll (nästan) på hundarna. Det var inte så djup snö, men det märktes ändå att det var lite tungtrampat. Även hundarna blev trötta av det på slutet.
Den lustigaste incidenten var nog att en älg dök upp 10 meter framför nosarna på Ingo och Kelly. Och en annan hund som var i hasorna på älgen. Ingo fattade ingenting och hakade på den andra hunden istället, som högst oväntat ändrade riktning. Kelly drog efter älgen i 50 meter och kom sedan tillbaka. Ingo släppte den andra okända hunden och satte av efter älgen i kanske 100 meter. Sedan kom han också tillbaka. Skönt att de inte är så speciellt jaktintresserade. Men kul att få närkontakt med en älg!
Dessa intryck blev nog ganska mycket för dem för några minuter senare fick såväl Ingo som Kelly rabies. Ingo får ju pinscher-ryck dagligen, men Kelly får det tydligen ganska sällan. Kul är det i alla fall!
Efter 2.5 timmar fick det vara nog. Nu väntar vi på mattes hemkomst. Jag ska städa och laga mat, Ingo verkar ha bestämt sig för att sova i soffan.
Den lustigaste incidenten var nog att en älg dök upp 10 meter framför nosarna på Ingo och Kelly. Och en annan hund som var i hasorna på älgen. Ingo fattade ingenting och hakade på den andra hunden istället, som högst oväntat ändrade riktning. Kelly drog efter älgen i 50 meter och kom sedan tillbaka. Ingo släppte den andra okända hunden och satte av efter älgen i kanske 100 meter. Sedan kom han också tillbaka. Skönt att de inte är så speciellt jaktintresserade. Men kul att få närkontakt med en älg!
Dessa intryck blev nog ganska mycket för dem för några minuter senare fick såväl Ingo som Kelly rabies. Ingo får ju pinscher-ryck dagligen, men Kelly får det tydligen ganska sällan. Kul är det i alla fall!
Efter 2.5 timmar fick det vara nog. Nu väntar vi på mattes hemkomst. Jag ska städa och laga mat, Ingo verkar ha bestämt sig för att sova i soffan.
dassigt
Igår hände nåt efter cyklingen. Jag blev matt och slö. På ett konstigt sätt. När sedan Helena kom hem skulle vi fira hennes seger och käka på restaurang. En kött-restaurang. Normalt sett rensar jag faten, men denna gång var jag inte alls bra. Orkade inte äta upp och fick ont i magen. Väl hemma satte gasproduktionen igång. Herregud! Funderade på att ta anställning på gazprom, åka till St Petersburg och sätta mig för att fisa i den nya östersjöpipelinen och bli miljonär. Nu blev jag dock bara matt och dassig. Men idag är det bättre och idag ska vi på hundpromenad! Ingen träning idag alltså, med hänvisning till ovanstående.
lördag 21 februari 2009
sammanfattning
Igår åkte jag alltså ner till cykelaffären för att prova kläder. Det var svårt. Och jobbigt. Men jag tror att jag kom underfund med vilka storlekar jag ska ha på olika plagg. Det får absolut inte bli för stort. Ej heller för litet såklart. Det måste bli lagom, men det är ju därför man måste prova innan man beställer.
När jag kom hem hade simningen blivit inställd så det fick bli trainer istället. Jag hade tänkt mig 30-30-intervaller. 2 set om 10 stycken. Var tanken. Jag brände igång fint och toksvettades igenom de första 10. Kul med mjölksyra också. Sedan blev det 5 minuters aktiv vila innan jag drog igång med de 10 sista. Mitt i fjärde knackar det på dörren... Jag avbryter/pausar och går och öppnar, as-svettig. Grannen rakt nedanför står där och undrar om jag ska köra med "golvslipen hela kvällen". Han hade just fått gäster och ville inte att jag skulle "slipa golvet" just då. Kanske ska försöka utreda möjligeterna kring ljuddämpning av trainern. Planen är att lägga ett gammal liggunderlag och en handduk under. Då blir det nog bra. Jag avbröt passet och hastade istället iväg till min after work.
AWn blev lugn. Två gamla studiekamrater och bra och kul snack. 3 öl, sen hem. Lagom, men kanske en öl för mycket. Skit samma. Jag håller liksom inte på att alka ner mig direkt.
Idag blev jag väckt av Ingo klockan 7. Helena hade stuckit till Gävle för att tävla jj (hon vann!!!). Alltså ut med Ingo, äta frukost. Ordna lite med cykeln. Ut med Ingo igen. Vänta. Vänta. Klockan 09:30 stack jag. 10:00 var det samling vid Roslagstull. Bara Örjan kom trots att vädret såg mycket lovande ut. Märkligt. Vi åkte ut via Täby och Skålhamra. Därefter körde vi mot Vallentuna och sedan mot Brottby. Där blev det påfyllningspaus och sen mot Österåker och den fina 10-12%-iga Hakungebacken. Sen Åkersberga, Täby och hem. Det var suveränt väder och nästan lite våraktigt i luften. Vägarna var antingen snötäckta eller helt torra och snöfria. Perfekt alltså. Tempot var perfekt distansigt och jag snittade cirka 65%. Lamt tycker vissa, bra tycker jag. Jag tycker att distans ska vara lugnt. Hårt kan man köra nån annan gång. 4:30 blev det i alla fall innan jag åter kom hem till Bingobongo som låg utfläkt i sängen.
När jag kom hem hade simningen blivit inställd så det fick bli trainer istället. Jag hade tänkt mig 30-30-intervaller. 2 set om 10 stycken. Var tanken. Jag brände igång fint och toksvettades igenom de första 10. Kul med mjölksyra också. Sedan blev det 5 minuters aktiv vila innan jag drog igång med de 10 sista. Mitt i fjärde knackar det på dörren... Jag avbryter/pausar och går och öppnar, as-svettig. Grannen rakt nedanför står där och undrar om jag ska köra med "golvslipen hela kvällen". Han hade just fått gäster och ville inte att jag skulle "slipa golvet" just då. Kanske ska försöka utreda möjligeterna kring ljuddämpning av trainern. Planen är att lägga ett gammal liggunderlag och en handduk under. Då blir det nog bra. Jag avbröt passet och hastade istället iväg till min after work.
AWn blev lugn. Två gamla studiekamrater och bra och kul snack. 3 öl, sen hem. Lagom, men kanske en öl för mycket. Skit samma. Jag håller liksom inte på att alka ner mig direkt.
Idag blev jag väckt av Ingo klockan 7. Helena hade stuckit till Gävle för att tävla jj (hon vann!!!). Alltså ut med Ingo, äta frukost. Ordna lite med cykeln. Ut med Ingo igen. Vänta. Vänta. Klockan 09:30 stack jag. 10:00 var det samling vid Roslagstull. Bara Örjan kom trots att vädret såg mycket lovande ut. Märkligt. Vi åkte ut via Täby och Skålhamra. Därefter körde vi mot Vallentuna och sedan mot Brottby. Där blev det påfyllningspaus och sen mot Österåker och den fina 10-12%-iga Hakungebacken. Sen Åkersberga, Täby och hem. Det var suveränt väder och nästan lite våraktigt i luften. Vägarna var antingen snötäckta eller helt torra och snöfria. Perfekt alltså. Tempot var perfekt distansigt och jag snittade cirka 65%. Lamt tycker vissa, bra tycker jag. Jag tycker att distans ska vara lugnt. Hårt kan man köra nån annan gång. 4:30 blev det i alla fall innan jag åter kom hem till Bingobongo som låg utfläkt i sängen.
backhoppning
Kollar på backhoppning på TV nu. Det är en märklig sport. Tydligen är de väldigt viktfixerade i den sporten. Jag minns när de visade bilder på den gamle tyske (??) storhopparen Hannawald. Stora anorektiker-drevet gick ikvällspresen då. Nu verkar tidningarna inte bry sig om backhoppning eller om dess utövares hälsa. Undrar om Janne Boklöv eller Staffan Tellberg var extrem-smala.
fredag 20 februari 2009
koma
Gött att det snart är helg. Känner mig seg och orkeslös. Tur att jag snart ska åka till cykelaffären och prova ut storlekar inför beställningen av de nya klubbkläderna. Det bör jag piggna till av.
Efter det blir det enligt planen simning. Det borde också pigga upp. Hoppas bara att det inte är några jävla sportlovsfirande skrik-och-gap-ungar i bassängen.
Ikväll blir det dessutom en mjuk AW med kompisar. De vill väl kröka skallen i bitar, men jag vill cykla imorgon. Därav mjuk AW.
Efter det blir det enligt planen simning. Det borde också pigga upp. Hoppas bara att det inte är några jävla sportlovsfirande skrik-och-gap-ungar i bassängen.
Ikväll blir det dessutom en mjuk AW med kompisar. De vill väl kröka skallen i bitar, men jag vill cykla imorgon. Därav mjuk AW.
Ingo spelar
sitt aktivitets-"spel". Nån slags snurrgrunka. Det är alltså godis i utgröpningar under den roterande skivan. Man tar upp godiset genom att snurra på skivan så att hålet hamnar ovan urgröpningen. Ja, ni fattar nog. Ingo gör det i alla fall!
torsdag 19 februari 2009
förresten
Undrar hur "vi svenskar" skulle se på saken om det var en ryska som fick tävlingsförbud (Britta), hennes lagkamrat blivit sjuk (Haag), om deras i särklass bästa åkare (Kalla) valt att hoppa över en tävling och istället satsa på en annan distans.
dopning
Angående Britta Norgrens höga blodvärden. De var enligt uppgift på eller strax över gränsvärdet. Elitidrottare kan ha väldigt höga värden om de tränat hårt och dessutom gjort det på hög höjd. Om man sedan av någon anledning tappar mycket västska (typ magsjuk) kan värdena bli för höga. Egentligen inget konstigt. Det bästa vore än att ta in henne för att kolla typ EPO och CERA (om det nu inte rutinmässigt görs). Då får man ju i alla fall veta.
Undrar vad som skulle ha skrivits om någon av Sveriges deltagare i cykel-VM skulle fått tävlingsförbud av samma anledning.
Nu är Britta offer (mycket möjligt också) och jag lovar att Lövkvist inte skulle ha betraktats som offer om han fått ett liknande förbud. Det är skillnad på sport och sport.
Undrar vad som skulle ha skrivits om någon av Sveriges deltagare i cykel-VM skulle fått tävlingsförbud av samma anledning.
Nu är Britta offer (mycket möjligt också) och jag lovar att Lövkvist inte skulle ha betraktats som offer om han fått ett liknande förbud. Det är skillnad på sport och sport.
Paus
OK. Vi tar en andningspaus.
I tisdags jobbade jag hemma med Ingo-bingo. Han är bra på att sova när han sover, vill säga. När han är vaken vill han gärna leka alternativt vara med och jobba. När han ska vara med och jobba är han oftast ivägen och gör mer skada än nytta.
Vi gjorde en lite längre promenad till cykelaffären i Hammarby Sjöstad för att köpa lite överblivna kläder ur klubbens utgående sortiment. Ingo var dragig och vägrade lyssna på mig. Jag var typ redo att kasta honom i Hammrby sjö. Det känns som att han har lite problem med koncentrationen när det blåser mycket ute. Jag vet inte om han blir stressad eller rädd av blåsten. Dock är han kass på att lyssna när det blåser. Och då blir jag arg på honom. Så svårt ska det inte behöva vara. Inne i cykelaffären skötte han sig bra. Han fick sitta på golver och vänta medan jag letade bland cykelbyxor i olika storlekar. Givetvis fanns inte i min storlek, men jag chansade och köpte två par i en storlek mindre. De kostare bara 150 spänn styck, så det var liksom värt det i alla fall. Vanligen går ett par brallor loss på 5-800 pix. Jag har slitit ut tre par i vinter på trainer och på distanscykel, så lite nytt var bara bra. Köpte några strumpor också.
Ingo blev lite intreserad av andra kunder, men det var en lugn tid och inga incidenter. Bra det.
På hemvägen var han lite mindre dragig, vilket husse tackade för.
När vi kom hem blev det snabba ryck upp på trainern för långa intervaller. 3 stycken 15-minutare med 5 minuter vila stod på programmet. Jag var sliten i benen kände jag efter måndagens styrkepass och det tog lite tid innan jag kunde kräma på. jag cyklade till VM-avslutningen från Varese och den inspelningen är ju såååå bra att träna till. Jag älskar den!
Sedan blev det en snabbdusch och upp på singelspeeden och trampa bort till årsmötet. Jag blev invald i styrelsen som träningsansvarig, så nu måste jag lära mig lite om träning också...
I tisdags jobbade jag hemma med Ingo-bingo. Han är bra på att sova när han sover, vill säga. När han är vaken vill han gärna leka alternativt vara med och jobba. När han ska vara med och jobba är han oftast ivägen och gör mer skada än nytta.
Vi gjorde en lite längre promenad till cykelaffären i Hammarby Sjöstad för att köpa lite överblivna kläder ur klubbens utgående sortiment. Ingo var dragig och vägrade lyssna på mig. Jag var typ redo att kasta honom i Hammrby sjö. Det känns som att han har lite problem med koncentrationen när det blåser mycket ute. Jag vet inte om han blir stressad eller rädd av blåsten. Dock är han kass på att lyssna när det blåser. Och då blir jag arg på honom. Så svårt ska det inte behöva vara. Inne i cykelaffären skötte han sig bra. Han fick sitta på golver och vänta medan jag letade bland cykelbyxor i olika storlekar. Givetvis fanns inte i min storlek, men jag chansade och köpte två par i en storlek mindre. De kostare bara 150 spänn styck, så det var liksom värt det i alla fall. Vanligen går ett par brallor loss på 5-800 pix. Jag har slitit ut tre par i vinter på trainer och på distanscykel, så lite nytt var bara bra. Köpte några strumpor också.
Ingo blev lite intreserad av andra kunder, men det var en lugn tid och inga incidenter. Bra det.
På hemvägen var han lite mindre dragig, vilket husse tackade för.
När vi kom hem blev det snabba ryck upp på trainern för långa intervaller. 3 stycken 15-minutare med 5 minuter vila stod på programmet. Jag var sliten i benen kände jag efter måndagens styrkepass och det tog lite tid innan jag kunde kräma på. jag cyklade till VM-avslutningen från Varese och den inspelningen är ju såååå bra att träna till. Jag älskar den!
Sedan blev det en snabbdusch och upp på singelspeeden och trampa bort till årsmötet. Jag blev invald i styrelsen som träningsansvarig, så nu måste jag lära mig lite om träning också...
för mycket
För mycket jobb nu för att hinna med.
I måndags - tjänsteresa - styrketräning (utklassad av Helena)
I tisdags - jobb på hemmakontoret - trainer 3x15 - årsmöte med klubben
Igår - tjänsteresa - distanslöpning med Ingo
Idag - jobb på hemmakontoret - troligen trainer 8:or, troligen
Återkommer.
I måndags - tjänsteresa - styrketräning (utklassad av Helena)
I tisdags - jobb på hemmakontoret - trainer 3x15 - årsmöte med klubben
Igår - tjänsteresa - distanslöpning med Ingo
Idag - jobb på hemmakontoret - troligen trainer 8:or, troligen
Återkommer.
tisdag 17 februari 2009
svag
Igår var jag och Helena på Fetto&Svetto och Helena utklassar mig i överkroppsövningar. Och i konstiga kelkroppsövningar som bara är jobbiga för ryggen. Jag körde i alla fall lite ben och det är jag bra på. Jag lade på så mycket man kunde på benpressen och det var inga bekymmer. Kul. Annars ska jag försöka att viga vissa pass åt att träna sånt som Helena visar mig. Typ konstiga ryggövningar och annat. Det är jävligt irriterande att jag inte orkar träna det som ska tränas bara för att jag är för svag i en annan länk, som jag huvudsakligen inte ska träna just då. Som igår. Jag fick köra lätta vikter för att korsrygen skulle orka, men då blev den benövning vi höll på med helt meningslös för benen. I fortsättningen ska jag bara köra bålstyrka samt rena rygg- och magövningar. Ben får jag avsluta passet med eller enbart köra på cykel.
Mycket möten idag också. Ja, två stycken i alla fall. Åsså ska man hinna jobba och helst träna också.
Mycket möten idag också. Ja, två stycken i alla fall. Åsså ska man hinna jobba och helst träna också.
måndag 16 februari 2009
agiltybanan
lovade jag er. Såhär ser den ut:
Bänk nr 2
Stora slalom och hopp ett.
Starten går alltså över en träbänk, följs av ytterligare en åt andra hållet, sedan ska man in i den stora slalom (dock utan barn när vi kör, annars skulle det iofs vara ett roligt moment...), sedan totalt tre hopp över stockar, sedan in i klätterställningen för smal slalom för att avsluta på en träbänk igen.
Bänk nr 2
Stora slalom och hopp ett.
Hopp två som Ingo fick utföra under fotosessionen.
Lilla Slalom följt av sista bänken i bakgrunden. Efter den bänken är vi klara.
Så kul kan man ha! :-)
materialsport
Cykel är en materialsport. En riktigt bra sådan också. Jag har historiskt sett inte faschinerats speciellt mycket av material och prylar, men sen jag fick upp ögonen för cykel har det hela exploderat och hela mitt uppdämda prylbehov bara måste stillas.
Det finns så många olika saker man kan skaffa sig, den ena grejen snyggare och bättre än den andra. Olika grejer för olika dicipliner. Olika styren, olika styrstammar, olika sadlar och framförallt olika hjul. Man kan inte få för mycket och var grej har sin självklara plats och kan vanligen motiveras till fullo.
Pedaler, skor, flaskställ. Kläder, hjälmar, glasögon. Däck. För att inte tala om kassetter, vevpertier och kedjor. Även energibars, gel och sportdryck är roligt att hålla med på. Allt är kul! Och roligast är såklart att använda prylarna.
Det finns så många olika saker man kan skaffa sig, den ena grejen snyggare och bättre än den andra. Olika grejer för olika dicipliner. Olika styren, olika styrstammar, olika sadlar och framförallt olika hjul. Man kan inte få för mycket och var grej har sin självklara plats och kan vanligen motiveras till fullo.
Pedaler, skor, flaskställ. Kläder, hjälmar, glasögon. Däck. För att inte tala om kassetter, vevpertier och kedjor. Även energibars, gel och sportdryck är roligt att hålla med på. Allt är kul! Och roligast är såklart att använda prylarna.
ordningsbot
Hur juste är det på en skala att dela ut parkeringsböter klockan 06:30 i söndagmorgon?
Något positivt vi kan ta med oss ur detta är i alla fall att vi nu vet var det är billigast att parkera fel. Ska tänka på det framöver.
Något positivt vi kan ta med oss ur detta är i alla fall att vi nu vet var det är billigast att parkera fel. Ska tänka på det framöver.
söndag 15 februari 2009
Bongo-promenad
Det blev ingen träning idag, men väl en rask promenad med Ingo på strax över 2 timmar. Vi mötte Kelly med matte vid en parkeringsplats i närheten av Bornsjön och gick sedan in i skogen. Ingo var laddad och gnällde efter Kelly när vi väntade på dem i kylan. När de väl kom blev Ingo glad. Han och Kelly hälsade artigt genom en kort nos-mot-nos hälsning. Typ en "tjaaaa" med bakåtlutat huvud. Lagom ghetto liksom.
När jag släppte lös Ingo for han som ett spjut efter Kelly. Det var som om han genom en vecka i stan hade blivit uppspänd som en fjäder, som nu släpptes loss fullständigt. Ingo och Kelly jagade fram i skogen, upp och ner, fram och tillbaka, de kom för att hämta godis (givetvis hos Sanna...) och sedan ut i terrängen igen. Det är kul att de springer så mycket när de är lösa. Ingo har väldigt mycket som han måste utforska på kort tid verkar det som.
Kelly var tydligen extra lyhörd och kontaktsökande idag för han fick hela tiden utföra olika kommandon som ett led i lydnads-/agility-träningen. Pucko-Ingo travade efter och stirrade på Sanna för att se om han inte kunde få lite godis. Givetvis vad han helt oförstående till att man måste utföra ett kommando för att få godis. Men jag är glad så länge det bankas in i honom att människor är resurser som man ska och bör hålla sig väl med. Sedan var den en väldigt fin och kontaktsökande blick som han gav Sanna, så det var ju bra ändå.
Under promenaden blev det alltså ganska mycket spring på båda hundarna. Ingo lugnade sig efter ett tag och övergick från vild galopp till mer sansad och kontrollerad trav med små befogade tempoökningar. Det känns bra när han självmant går ner lite i varv, för då kan man ju misstänka att han är avsprungen.
Det var inga incidenter allt, men vi mötte knappt någon i skogen heller. En mycket bra promenad och en fin avslutning på helgen.
Imorgon blir det jobbresa, men jag ska försöka klämma in lite träning i alla fall. Vad det blir får vi se.
När jag släppte lös Ingo for han som ett spjut efter Kelly. Det var som om han genom en vecka i stan hade blivit uppspänd som en fjäder, som nu släpptes loss fullständigt. Ingo och Kelly jagade fram i skogen, upp och ner, fram och tillbaka, de kom för att hämta godis (givetvis hos Sanna...) och sedan ut i terrängen igen. Det är kul att de springer så mycket när de är lösa. Ingo har väldigt mycket som han måste utforska på kort tid verkar det som.
Kelly var tydligen extra lyhörd och kontaktsökande idag för han fick hela tiden utföra olika kommandon som ett led i lydnads-/agility-träningen. Pucko-Ingo travade efter och stirrade på Sanna för att se om han inte kunde få lite godis. Givetvis vad han helt oförstående till att man måste utföra ett kommando för att få godis. Men jag är glad så länge det bankas in i honom att människor är resurser som man ska och bör hålla sig väl med. Sedan var den en väldigt fin och kontaktsökande blick som han gav Sanna, så det var ju bra ändå.
Under promenaden blev det alltså ganska mycket spring på båda hundarna. Ingo lugnade sig efter ett tag och övergick från vild galopp till mer sansad och kontrollerad trav med små befogade tempoökningar. Det känns bra när han självmant går ner lite i varv, för då kan man ju misstänka att han är avsprungen.
Det var inga incidenter allt, men vi mötte knappt någon i skogen heller. En mycket bra promenad och en fin avslutning på helgen.
Imorgon blir det jobbresa, men jag ska försöka klämma in lite träning i alla fall. Vad det blir får vi se.
fightnight
Var och kollade på Helena som skulle gå en submission wrestling-match igår. På ett så kallat "fight night" på Nacka dojo. Jag har varit på en sådan tidigare och det är ganska ball.
Jag kan ju bara jämföra mig gamla hockeyläger eller cykeltävlingar. Det är lite annat, men stämningen är ju samma, typ.
Alla är ju väldigt vältränade och det är kul att se hur olika kroppen växer beroende på hur man tränar. På Nacka dojo var alla muskulösa och smidiga. Om man går in i ett omklädningsrum inför eller efter ett linjelopp på cykel får man intrycket av att alla är klena och spinkiga. Ändå tränar alla lika mycket och lika hårt. Men på olika saker alltså. Generellt kan man väl säga att en cyklist inte ska ge sig in i en fight med en SW-utövare (submission wrestling), och om det skulle bli antydan till bråk kan nog cyklisten komma undan genom att springa ifrån brottaren. I så fall bör cyklisten vara startsnabb och maxa direkt, för att sedan pana ut i tävlingsfart när mjölksyran för att brottaren kroknar. Sedan ska man kunna lägga honom/henne några kilometer bakom.
Hur som helst är det ball att kolla på kampsport. Bara uppvärmningen är kul att se på. Hur de nöter in olika moves eller rullar runt och krånglar på mattan hit och dit. En cyklist ställer upp en trainer eller kör på balansrullar. Vi värmer vara upp benen i princip. En kampsportsutövare mjukar upp hela kroppen. Men vi värmer ju upp det vi behöver använda, så att säga.
Sedan var det blandade matcher. JJ, BJJ, och SW. Riktigt kul faktiskt.
Helenas match då? Ja, hon fick i sin första SW-match någonsin möta en rutinerad monstertjej som var 20 cm längre och som i underläge 0-2 (Helena ledde alltså) fick till ett nacklås (??) som gjorde att Helena var tvungen att klappa av. FAN också, tänkte jag, men Helena var ändå nöjd då motståndet tydligen var övermäktigt såväl på pappret som på mattan.
Idag blir det en Ingo-promenad. Med morbror Kelly. Kul det!
Jag kan ju bara jämföra mig gamla hockeyläger eller cykeltävlingar. Det är lite annat, men stämningen är ju samma, typ.
Alla är ju väldigt vältränade och det är kul att se hur olika kroppen växer beroende på hur man tränar. På Nacka dojo var alla muskulösa och smidiga. Om man går in i ett omklädningsrum inför eller efter ett linjelopp på cykel får man intrycket av att alla är klena och spinkiga. Ändå tränar alla lika mycket och lika hårt. Men på olika saker alltså. Generellt kan man väl säga att en cyklist inte ska ge sig in i en fight med en SW-utövare (submission wrestling), och om det skulle bli antydan till bråk kan nog cyklisten komma undan genom att springa ifrån brottaren. I så fall bör cyklisten vara startsnabb och maxa direkt, för att sedan pana ut i tävlingsfart när mjölksyran för att brottaren kroknar. Sedan ska man kunna lägga honom/henne några kilometer bakom.
Hur som helst är det ball att kolla på kampsport. Bara uppvärmningen är kul att se på. Hur de nöter in olika moves eller rullar runt och krånglar på mattan hit och dit. En cyklist ställer upp en trainer eller kör på balansrullar. Vi värmer vara upp benen i princip. En kampsportsutövare mjukar upp hela kroppen. Men vi värmer ju upp det vi behöver använda, så att säga.
Sedan var det blandade matcher. JJ, BJJ, och SW. Riktigt kul faktiskt.
Helenas match då? Ja, hon fick i sin första SW-match någonsin möta en rutinerad monstertjej som var 20 cm längre och som i underläge 0-2 (Helena ledde alltså) fick till ett nacklås (??) som gjorde att Helena var tvungen att klappa av. FAN också, tänkte jag, men Helena var ändå nöjd då motståndet tydligen var övermäktigt såväl på pappret som på mattan.
Idag blir det en Ingo-promenad. Med morbror Kelly. Kul det!
uppehåll
Kort uppehåll i inläggen nu märker jag. Det har varit en hel del att pyssla med under helgen, så jag har inte haft tid.
I fredags var jag verkligen seriös på jobbet och hann inte ta många minuters rast på hela dagen. Efter jobbet skulle jag hämta Ingo hos dagmatte. Han hade skött sig bra, men han är askass på att gå i koppel på Kungsholmen. Hemma är han hyfsad, men när jag över med honom i dagmattes områden är han helt rabiat. Han bara drar och sliter och man bli så irriterad på honom. Jävla hund! Jag ska försöka vara superkonsekvent när det gäller kopplet i fortsättningen. Jag kanske borde lägga morgon- och eftermiddagspromenaden på Kungsholmen när Ingo ska vara hos dagmatte. För att på något sätt vänja honom, få honom att annektera hela stadsdelen. Vi får se.
När jag kom hem med honom var han i alla fall trött och jag satte mig och körde trainer till inspelad Tour-etapp. För fjärde gången blev det Alpes d´Huez. Det tar 6 timmar för TdF-cyklisterna att åka den etappen. Jag delar upp det på fyra intervallpass istället. Denna gång blev det 8-2:or. Åtta minuter intervall och två minuters vila. 5 stycken. Det blev lagom och jag kunde rulla ut när Sastre passerade km-märket. Sedan kom Helena hem och vi lagade mat ihop.
På lördagen var jag seriös och gick upp 06:30 för att hinna ut till 07:00. Meningen med den manövern var att hinna klämma in en timmes distans innan avtalad samling. Sagt och gjort. Jag var uppe på cykeln klockan 07:08 och i något för högt tempo lyckades jag ta mig runt skarvrundan nummer ett: skarpnäck-flaten-älta-sickla-hammarby sjöstad. När jag kom till mötespunkten var ingen där. Jag cirkulerade i 10 minuter och fick sedan cykla vidare till punkt nummer 2, Lindhagensplan. Klockan 08:30 inleder jag cirkuleringsrunda nummer 2. Efter 10 minuter sket jag i det och körde mot Ekerö ensam i kylan. (Tydligen hade jag blivit observerad, men varifrån vet jag inte, utreder det nu)
Det var kallt och klart ute. Kylan gjorde att flaskan frös, så vatten var inte att tänka på. Den klara luften var kul, för man såg bra och det var soligt. Hade det inte varit så kallt hade man fått vårkänslor. Jag tog det stora varvet och fokuserade på hög kadens och lagom puls. Snittet blev 72% av min förmodade maxpuls (är alltså inte 100% säker på den) och det är bra. Möjligen något slag för högt, men ... ja, det är alltså OK enligt mig.
Efter 4 timmar började jag se lite dimmigt. Jag sög i mig en gel och passade på att fylla/tina upp flaskan på en bensinstation. Efter ytterliggare 20 minuter blev det segt igen och jag fick ta gel nummer 2. Sedan blev det småsuddigt igen, men det var inte så långt kvar och så illa var det inte. Jag höll såväl puls som kadens uppe hela vägen hem. Jag stängde av klockan efter 5:06 effektiv tid. Mycket bra!
Jag gick ut med Ingo och när vi kom hem så vilade vi lite. Jag la mig på sängen och Ingo la sig bredvid. När jag skulle gå för att handla fick jag kramp i båda benen, insida lår. Jag låg och halvskrek i sängen och Ingo såg ytterst frågande ut.
I fredags var jag verkligen seriös på jobbet och hann inte ta många minuters rast på hela dagen. Efter jobbet skulle jag hämta Ingo hos dagmatte. Han hade skött sig bra, men han är askass på att gå i koppel på Kungsholmen. Hemma är han hyfsad, men när jag över med honom i dagmattes områden är han helt rabiat. Han bara drar och sliter och man bli så irriterad på honom. Jävla hund! Jag ska försöka vara superkonsekvent när det gäller kopplet i fortsättningen. Jag kanske borde lägga morgon- och eftermiddagspromenaden på Kungsholmen när Ingo ska vara hos dagmatte. För att på något sätt vänja honom, få honom att annektera hela stadsdelen. Vi får se.
När jag kom hem med honom var han i alla fall trött och jag satte mig och körde trainer till inspelad Tour-etapp. För fjärde gången blev det Alpes d´Huez. Det tar 6 timmar för TdF-cyklisterna att åka den etappen. Jag delar upp det på fyra intervallpass istället. Denna gång blev det 8-2:or. Åtta minuter intervall och två minuters vila. 5 stycken. Det blev lagom och jag kunde rulla ut när Sastre passerade km-märket. Sedan kom Helena hem och vi lagade mat ihop.
På lördagen var jag seriös och gick upp 06:30 för att hinna ut till 07:00. Meningen med den manövern var att hinna klämma in en timmes distans innan avtalad samling. Sagt och gjort. Jag var uppe på cykeln klockan 07:08 och i något för högt tempo lyckades jag ta mig runt skarvrundan nummer ett: skarpnäck-flaten-älta-sickla-hammarby sjöstad. När jag kom till mötespunkten var ingen där. Jag cirkulerade i 10 minuter och fick sedan cykla vidare till punkt nummer 2, Lindhagensplan. Klockan 08:30 inleder jag cirkuleringsrunda nummer 2. Efter 10 minuter sket jag i det och körde mot Ekerö ensam i kylan. (Tydligen hade jag blivit observerad, men varifrån vet jag inte, utreder det nu)
Det var kallt och klart ute. Kylan gjorde att flaskan frös, så vatten var inte att tänka på. Den klara luften var kul, för man såg bra och det var soligt. Hade det inte varit så kallt hade man fått vårkänslor. Jag tog det stora varvet och fokuserade på hög kadens och lagom puls. Snittet blev 72% av min förmodade maxpuls (är alltså inte 100% säker på den) och det är bra. Möjligen något slag för högt, men ... ja, det är alltså OK enligt mig.
Efter 4 timmar började jag se lite dimmigt. Jag sög i mig en gel och passade på att fylla/tina upp flaskan på en bensinstation. Efter ytterliggare 20 minuter blev det segt igen och jag fick ta gel nummer 2. Sedan blev det småsuddigt igen, men det var inte så långt kvar och så illa var det inte. Jag höll såväl puls som kadens uppe hela vägen hem. Jag stängde av klockan efter 5:06 effektiv tid. Mycket bra!
Jag gick ut med Ingo och när vi kom hem så vilade vi lite. Jag la mig på sängen och Ingo la sig bredvid. När jag skulle gå för att handla fick jag kramp i båda benen, insida lår. Jag låg och halvskrek i sängen och Ingo såg ytterst frågande ut.
fredag 13 februari 2009
helg
Nu lägger vi ner för dagen. Det är dags att åka för att hämta Ingo hos dagmatte. Det kommer tyvärr att bli lite jobba i helgen då jag har lite att få klart innan måndag. Skit, men så är det.
Imorgon ska det bli 5 timmar distanscykling. Fokus på hög kadens och lagom intensitet. Det blir kanon!
Ikväll får vi se. Käka blir det definitivt. Vad kan man aldrig veta.
Imorgon ska det bli 5 timmar distanscykling. Fokus på hög kadens och lagom intensitet. Det blir kanon!
Ikväll får vi se. Käka blir det definitivt. Vad kan man aldrig veta.
jobba jobba jo-o-bba
Måste man ibland också. Till exempel nu speciellt.
Ingo är hos dagmatte och matte och husse på diverse jobb. Ikväll blir det trainer. 8:or hade jag tänkt.
Ingo är hos dagmatte och matte och husse på diverse jobb. Ikväll blir det trainer. 8:or hade jag tänkt.
onsdag 11 februari 2009
ensamma
Fast kan man vara ensamma om man är två?
Jag och Ingo är i alla fall på tu man hand idag och större delen av morgondagen. Både jag och Fredrik har märkt att Ingo är på tårna väldigt mycket denna vecka. Tråkigt och jobbigt eftersom han blir så tråkig att vara med eftersom det bara är nosa nosa nosa som gäller. Vax i öronen har han också.
Idag fick vi i alla fall en riktigt bra promenad, eller två egentligen. Vi gick en lunchpromenad som var rätt kul, vi fjantade oss båda två. Men på kvällspromenaden körde jag lite mer agility än vanligt på lekparken. Kopplet fick slänga efter honom och så sprang vi en liten bana istället för att göra moment för moment i lekparken. Jag får väl vara duktig och fotografera det hela imorgon så alla får se vad vi håller på med. Sedan körde vi "fot" och lite andra kommandon. Sedan var han trött som en tröttmössa lagom till att min tjejkompis kom på middag. Han skötte sig galant med henne, däremot skällde han på ngn i trapphuset. Då blev matte förbannad och förpassade honom till korgen. Han somnade där. Väl ute så skällde han på ett par som passerade medan jag och kompisen sa hejdå, men jag såg det i förväg och höll honom kort.
Idag träffade vi förresten på Taxen. Taxen är en raggig och tjock tax som går med styv svans. Vi har träffat Taxen två gånger och båda gångerna blir Ingo sjövild. Reser ragg och skäller som en blådåre. Pinsamt ju!! Iofs så skäller och morrar Taxen också, så det är väl jämnt (tax)skägg, men ändå... Ingo som är diplomaten... men det är väl Taxens utseende som gör det. Till och med jag tycker att Taxen ser stroppig och kaxig ut. Tigger om det liksom.
Sedan på 11-promenaden idag så var Idioten ute med sin hund. Den hunden har ju attackerat Ingo tre gånger och självklart var hunden lös. Tack och lov så såg den inte oss, men ett tag trodde jag att den fick vittring av oss eftersom den nosade och promenerade mot oss. Jag stod blickstilla med Ingo bakom en bil. Sedan när hunden stannade och nosade på ett ställe skyndade vi oss iväg, FAN jag hatar båda två. Jag skulle sparka ihjäl den där hunden om den ville Ingo ngt mer ont. Och hussen för den delen. Nu vet jag både hundens och hussens namn så det blir en riktig polisanmälan nästa gång. Jag har redan anmält förra attacken, men lönlöst eftersom jag inte hade namn då.
Nu ska jag sova. Ingo har redan puffat upp sängen åt oss (honom?).
Jag och Ingo är i alla fall på tu man hand idag och större delen av morgondagen. Både jag och Fredrik har märkt att Ingo är på tårna väldigt mycket denna vecka. Tråkigt och jobbigt eftersom han blir så tråkig att vara med eftersom det bara är nosa nosa nosa som gäller. Vax i öronen har han också.
Idag fick vi i alla fall en riktigt bra promenad, eller två egentligen. Vi gick en lunchpromenad som var rätt kul, vi fjantade oss båda två. Men på kvällspromenaden körde jag lite mer agility än vanligt på lekparken. Kopplet fick slänga efter honom och så sprang vi en liten bana istället för att göra moment för moment i lekparken. Jag får väl vara duktig och fotografera det hela imorgon så alla får se vad vi håller på med. Sedan körde vi "fot" och lite andra kommandon. Sedan var han trött som en tröttmössa lagom till att min tjejkompis kom på middag. Han skötte sig galant med henne, däremot skällde han på ngn i trapphuset. Då blev matte förbannad och förpassade honom till korgen. Han somnade där. Väl ute så skällde han på ett par som passerade medan jag och kompisen sa hejdå, men jag såg det i förväg och höll honom kort.
Idag träffade vi förresten på Taxen. Taxen är en raggig och tjock tax som går med styv svans. Vi har träffat Taxen två gånger och båda gångerna blir Ingo sjövild. Reser ragg och skäller som en blådåre. Pinsamt ju!! Iofs så skäller och morrar Taxen också, så det är väl jämnt (tax)skägg, men ändå... Ingo som är diplomaten... men det är väl Taxens utseende som gör det. Till och med jag tycker att Taxen ser stroppig och kaxig ut. Tigger om det liksom.
Sedan på 11-promenaden idag så var Idioten ute med sin hund. Den hunden har ju attackerat Ingo tre gånger och självklart var hunden lös. Tack och lov så såg den inte oss, men ett tag trodde jag att den fick vittring av oss eftersom den nosade och promenerade mot oss. Jag stod blickstilla med Ingo bakom en bil. Sedan när hunden stannade och nosade på ett ställe skyndade vi oss iväg, FAN jag hatar båda två. Jag skulle sparka ihjäl den där hunden om den ville Ingo ngt mer ont. Och hussen för den delen. Nu vet jag både hundens och hussens namn så det blir en riktig polisanmälan nästa gång. Jag har redan anmält förra attacken, men lönlöst eftersom jag inte hade namn då.
Nu ska jag sova. Ingo har redan puffat upp sängen åt oss (honom?).
hemlängtan
Inte kul att vara på tjänsteresa. Inte när övriga är hemma i lägenheten. Det är absolut bäst att jobba i sin hemstad. Det är kanske därför de flesta har det så....
Tur att det finns träningslokal här i alla fall. Idag blir det styrketräning.
På trainern igår kändes det hopplöst tungt. Jag körde Emma Johansson intervallpass 1, enligt Kadens reportage och jag fick inte upp pulsen alls. Under de långa intervallerna var det OK då jag ändå inte skulle så högt, men under mina fyraminutare var jag helt slut. Gick inte. Jag ville ha upp pulsen åtminstone 6-7 slag mer, men det var omöjligt. Jag är troligen nertränad. Då passar det nog bra med lite traditionellt gymande.
Tur att det finns träningslokal här i alla fall. Idag blir det styrketräning.
På trainern igår kändes det hopplöst tungt. Jag körde Emma Johansson intervallpass 1, enligt Kadens reportage och jag fick inte upp pulsen alls. Under de långa intervallerna var det OK då jag ändå inte skulle så högt, men under mina fyraminutare var jag helt slut. Gick inte. Jag ville ha upp pulsen åtminstone 6-7 slag mer, men det var omöjligt. Jag är troligen nertränad. Då passar det nog bra med lite traditionellt gymande.
master
Fick vandringspriset i handen igår. Kul att vara klubbmästare även om jag nog tycker att klubben skulle kunna mönstra fler bra cross-cyklister.
tisdag 10 februari 2009
morgen
Japp. Ny dag. Har redan flyttat bilen och varit ute med Mr. Även jobbat ett tag. Tänkte pausa lite och köra en snabb-hi-tech-redovisning av lite olika turer som min GPS har gjort på sistone.
Tur Tyresö-Brevik följt av Årsta Havsbad (120 km)
Cykel:
Tur Ekerö från Hammarby Sjöstad (107 km)
Tur Tyresö-Brevik följt av Årsta Havsbad (120 km) Ingo-promenad:
Tur Ågesta från Farsta Stands tunnelbanestation
måndag 9 februari 2009
smärta
Det blev jobbigt att springa idag. Jag tappade motivationen kring 17:30 och rådfrågade då Helena om hur jag skulle göra. Hon nämnde nåt om att leka sig runt passet. Bra det, tänkte jag, jag leker mig runt Söder och gör lite olika intervaller.
Inledde med fin löpning längs Hammarby sjö och när jag kom till bron vid Danvikstull tänkte jag att jag skulle dra några backintervaller i backen upp mot Fåfängan. 5 stycken blev det i den branta backen och jag fick mjölksyra upp i armarna efter halva första. Höll på att spy efter tredje och plågade mig igenom två till. Lek och lek.
Kände mig som Kungen när jag lekjoggade vidare längs Stadsgårdskajen mot Slussen. Jag fortsatte förbi Münchenbryggeriet och tänkte sedan lägga in några backisar till från Södermälarstrand upp mot Lundagatan. Jodå. Inte lika brant, men en längre backe. Inte lika jobbig, men benen fick sitt. Vrängde lungorna på andra och tappade sedan räkningen. Var tvungen att göra en extra för att vara 100% säker på att få ihop 5.
Sedan blev det halvhög intensitet hem via Zinkensdamm och Ringvägen.
Hem till Inguini, som forfarande låg utslagen i sängen efter dagens dagmatteäventyr. Ska väl ut med honom snart. Vore kul att tajma det med mattes hemkonst från sin träning.
Inledde med fin löpning längs Hammarby sjö och när jag kom till bron vid Danvikstull tänkte jag att jag skulle dra några backintervaller i backen upp mot Fåfängan. 5 stycken blev det i den branta backen och jag fick mjölksyra upp i armarna efter halva första. Höll på att spy efter tredje och plågade mig igenom två till. Lek och lek.
Kände mig som Kungen när jag lekjoggade vidare längs Stadsgårdskajen mot Slussen. Jag fortsatte förbi Münchenbryggeriet och tänkte sedan lägga in några backisar till från Södermälarstrand upp mot Lundagatan. Jodå. Inte lika brant, men en längre backe. Inte lika jobbig, men benen fick sitt. Vrängde lungorna på andra och tappade sedan räkningen. Var tvungen att göra en extra för att vara 100% säker på att få ihop 5.
Sedan blev det halvhög intensitet hem via Zinkensdamm och Ringvägen.
Hem till Inguini, som forfarande låg utslagen i sängen efter dagens dagmatteäventyr. Ska väl ut med honom snart. Vore kul att tajma det med mattes hemkonst från sin träning.
finväder
Idag är det grymt väder. Nästan skamligt att man måste jobba. För att få lite känsla sitter jag med mina landsvägsskor på mig framför jobbdatorn (ja, det är paus nu. Fika kallas det. Typ.)
Nån form av träning måste det bli idag då jag vilade med en promenaddag igår. Det är högst troligt att jag dammar av löpardojjorna och kör lite löpning. Om slasket och isen hunnit smälta bort blir det nog löpning på något sätt till Hammarbybacken och sedan lite backintervaller. Kanske långpass? Eller nåt slags slätlöpintervallpass.
Löpning blir det i vilket fall som helst då jag inte cykeltränar ute i mörker och trainern måste få vila lite också.
Nån form av träning måste det bli idag då jag vilade med en promenaddag igår. Det är högst troligt att jag dammar av löpardojjorna och kör lite löpning. Om slasket och isen hunnit smälta bort blir det nog löpning på något sätt till Hammarbybacken och sedan lite backintervaller. Kanske långpass? Eller nåt slags slätlöpintervallpass.
Löpning blir det i vilket fall som helst då jag inte cykeltränar ute i mörker och trainern måste få vila lite också.
söndag 8 februari 2009
kungen i skogen
Ingo ägde idag. Tyckte husse i alla fall. Det blev vilodag från träningen idag och istället skulle vi på äventyr med pinscherklubben (??). Det skulle bli promenad i Ågesta med andra pinschrar och schnauzrar. Vi hade ingen bil idag då matte behövde den så vi fick åka kommunalt och promenera. Det är bra. Ingo får motion och miljöträning och husse får röra på sig också. Bara bra alltså.
Vi skulle åka mellan Skanstull och Farsta Strand och väl där fick vi promenera i några kilometer. Han var lite dragig och jag befarade att det skulle bli en kass promenad med rabies-hund.
Det var alltså 4 hanhundar och två tikar. Zlatan var som vanligt kopplad och brorsorna Kelly och Bobby valde snabbt ut varsin tik att uppvakta. Bobby uppvaktade Lady ganska ihärdigt. Kelly var lite mer originell och gick på den i sällskapet mer exotiska dvärgschnauzern. Ingo var inte speciellt intresserad utan tog överraskande nog kommandot när det gällde att kuta. Det var roligt att se honom springa runt och man blir glad av att se sin vovve vara så lycklig!
Vi startade med tunnelbaneåkning och Ingo var laddad.
Vi skulle åka mellan Skanstull och Farsta Strand och väl där fick vi promenera i några kilometer. Han var lite dragig och jag befarade att det skulle bli en kass promenad med rabies-hund.Vi kom till slut fram till målet och var såklart tidiga. Ingo vägrade flytta på sig från målburen. Kanske för att det var torrt just där?
Snart började dock hundarna droppa in. Tyvärr blev det bara en okänd vovve, en dvärgschnauzertik. Annars var det de gamla vanliga. Bobby, Zlatan, Kelly, Ingo. Men vi hade lilla Lady på besök också. Zlatan är pappa till henne, så Ingo hade en koppling till alla pinschrarna. Kul det!
Det var alltså 4 hanhundar och två tikar. Zlatan var som vanligt kopplad och brorsorna Kelly och Bobby valde snabbt ut varsin tik att uppvakta. Bobby uppvaktade Lady ganska ihärdigt. Kelly var lite mer originell och gick på den i sällskapet mer exotiska dvärgschnauzern. Ingo var inte speciellt intresserad utan tog överraskande nog kommandot när det gällde att kuta. Det var roligt att se honom springa runt och man blir glad av att se sin vovve vara så lycklig!Ingo var väldigt duktig och gjorde korta och fina turer, max nån minut. Jag hade full koll på honom hela tiden och det gillar jag. Jag vill att han ska kuta som en dåre, men samtidigt hålla sig nära och komma med jämna mellanrum för att kolla av mig. Det gjorde han idag och jag blev så stolt.
Mot slutet blev han lite intresserad av Lady och då hade Bobby sakta men säkert tömt hennes tålamod och då blev hon lite arg...
I vilket fall som helst var Ingo föredömligt bra på promenaden och alla kopplingar var perfekt tajmade. Det var inte ens nära att det var nån incident och då blir man så glad! På slutet slaknade Ingo och fick gå i koppel de sista 500 metrarna, men han var trött, så han brydde sig inte. Promenaden tillbaka till Farsta gick bra och han var lyhörd och alert, om än något trött. På tåget hem var nosen lite längre än på ditresan....
Väl hemma var han helt slut efter en nästan 4 timmar lång tur. Han typ dog i sängen.
lördag 7 februari 2009
titthål
Jag stack alltså ner kompaktkameran under sängen likt en microkamera genom en uppsnittad buk i en titthålsoperation. Ingo fanns mycket riktigt där under. Han hade rabies tillsammans med ett ben som av outgrundlig anledning fanns under sängen. 
Tydligen hade det hamnat en del damm under sängen också. Märkligt.
"Kan du ta bort den där kameran?"
Åsså diagonala över till andra änden....
Sen blev det tyst ett tag. Vad händer? Ner med kameran en gång till. Somna? Ja, tydligen tar det på krafterna att få rabies....
Styrka, AW, distans och rabies
Benstyrka på Fetto&Svetto igår. Tunga intervaller på motionscykel. Jag gör dem helst på gymmet då jag inte riktigt är bekväm med att trampa hårt-hårt på trainern. Jag tror faktiskt inte att det går att få det så tungt som jag vill ha det. Därav gymet. Svettades som vanligt mest av alla och andades högst av alla. Hann även med lite konventionell benstyrka innan min timme hade gått. Jag ville itne lämna Ingo för länge eftersom:
jag hade arrangerat en svag After Work. En gammal pluggkompis från Luleå och jag käkade schnitzel och drack öl. 3 stycken. Det var kul att ha AW med honom, även om det som sagt blev en svag sådan. Jag har varit med om livligare så att säga. Han är i alla fall intresserad av MTB, så det blev såklart en del cykelsnack. Även jobbsnack som dock inskränkte sig till drömmen om Det Perfekta Jobbet. Avslut kvart över 9. Sedan hem och träffa Helena, Ingo och vila inför morgondagens distans.
Ja! Dimma, disigt och tidigt. Klockan 8 rullade 5 glada iväg från Hammarby Sjöstad. Vi inledde med en runda ut mot Tyresö och Brevik, via Alby friluftsgård. Alltså inte "Dogges" Alby utan ett primitivt rekreationscenter. Därefter ett varv på Brevik. När vi kom åter hade det bara tagit 2 timmar, så jag skarvade med Årsta Havsbad också. Dessvärre tog den rundan bara 2 timmar från Tyresö, så jag fick skarva med Älta och Nacka innan klockan behagade ticka över 5 timmar. Då lade jag ner och cyklade hem.
Hemma lagade jag mat, duschade och gick ut med Ingo-Bingo. Vi gick den numera klassiska "Rackarnrundan" och han sköter sig så fint. Jag tycker att han är duktig. Han skvallrar och ignorerar mötande och han håller sig öven hyfsat i skinnet när det blir hundmöten. Tydligen tog promenaden på hans krafter, så när vi kom hem fick han rabies. Under sängen denna gången. Jag lirkade ner kameran och tog lite bilder på måfå. ska se om nåt blev värt att publicera. Senare i så fall.
jag hade arrangerat en svag After Work. En gammal pluggkompis från Luleå och jag käkade schnitzel och drack öl. 3 stycken. Det var kul att ha AW med honom, även om det som sagt blev en svag sådan. Jag har varit med om livligare så att säga. Han är i alla fall intresserad av MTB, så det blev såklart en del cykelsnack. Även jobbsnack som dock inskränkte sig till drömmen om Det Perfekta Jobbet. Avslut kvart över 9. Sedan hem och träffa Helena, Ingo och vila inför morgondagens distans.
Ja! Dimma, disigt och tidigt. Klockan 8 rullade 5 glada iväg från Hammarby Sjöstad. Vi inledde med en runda ut mot Tyresö och Brevik, via Alby friluftsgård. Alltså inte "Dogges" Alby utan ett primitivt rekreationscenter. Därefter ett varv på Brevik. När vi kom åter hade det bara tagit 2 timmar, så jag skarvade med Årsta Havsbad också. Dessvärre tog den rundan bara 2 timmar från Tyresö, så jag fick skarva med Älta och Nacka innan klockan behagade ticka över 5 timmar. Då lade jag ner och cyklade hem.
Hemma lagade jag mat, duschade och gick ut med Ingo-Bingo. Vi gick den numera klassiska "Rackarnrundan" och han sköter sig så fint. Jag tycker att han är duktig. Han skvallrar och ignorerar mötande och han håller sig öven hyfsat i skinnet när det blir hundmöten. Tydligen tog promenaden på hans krafter, så när vi kom hem fick han rabies. Under sängen denna gången. Jag lirkade ner kameran och tog lite bilder på måfå. ska se om nåt blev värt att publicera. Senare i så fall.
fredag 6 februari 2009
dagis-stämning
Det är kanske inte världens kvalitet på filmen, men så är det ju en "mobilkamera-MMS-skickat-över-till-datorn-och-processat-i-etern-film". I vilket fall som helst är det ganska hyfsad dagisstämning över det hela. Tjo och tjim och fullt ös, men på ett kontrollerat sätt. Det är Ingo som byter plats mitt under inspelningen.
trampa till TV
Det är kul att titta på inspelade lopp när man kör trainer. Igår inledde jag där jag avslutade förra gången. Alltså 1:30 in på fjolårets etapp till Alpes d´Huez. Det var egentligen en ganska trist utbrytning som fick rulla på bäst den ville. Utbrytarkvartetten tog de inledande bergs- och spurtpriserna och klungan med CSC i täten höll mest upp farten och kontrollerade fältet. Jag deltog genom att köra 10 stycken 4-minutare med en minuts vila (inspiration från annan cykelblogg...) . Efter 5 stycken blev jag trött och lade in en längre vila på 10 minuter medan tätkvartetten inledde en lång utförskörning. Därefter blev det ytterliggare 5 stycken.
Det är jobbigt när jag kör, så det är säkert rätt, men efteråt är jag aldrig riktigt nöjd. Jag tycker att jag hela tiden kan ta i lite till. Trampa lite snabbare, låta hjärtat slå något slag till. Iofs kan man ju inte köra slut på sig fullständigt under första intervallen. Då orkar man ju inte göra bra på resten. Dessutom får jag ju mjölksyra när jag är mitt i intervallen, så troligen är det "rätt".
Jag måste kolla med de lärda om när man bör/ska börja med kort-korta intervaller. Typ 30 sek och sånt. För mig känns det märkligt att blanda 20-, 15- och 10-minutare med riktigt korta. Jag kör nu långa (10-20 minuter) och halvlånga (5-8 minuter). Hoppas det inte är helt åt helvete.
Det är jobbigt när jag kör, så det är säkert rätt, men efteråt är jag aldrig riktigt nöjd. Jag tycker att jag hela tiden kan ta i lite till. Trampa lite snabbare, låta hjärtat slå något slag till. Iofs kan man ju inte köra slut på sig fullständigt under första intervallen. Då orkar man ju inte göra bra på resten. Dessutom får jag ju mjölksyra när jag är mitt i intervallen, så troligen är det "rätt".
Jag måste kolla med de lärda om när man bör/ska börja med kort-korta intervaller. Typ 30 sek och sånt. För mig känns det märkligt att blanda 20-, 15- och 10-minutare med riktigt korta. Jag kör nu långa (10-20 minuter) och halvlånga (5-8 minuter). Hoppas det inte är helt åt helvete.
du är vad du äter
Igår var jag först:
pasta med pesto, samt keso och majs
sedan var jag:
nötmix och torkad frukt.
Idag är jag än så länge bara yoghurt och smörgås.
torsdag 5 februari 2009
längta?
Undrar vilket som är roligast?
Landsväg på sommaren:
eller landsväg på hösten:
eller cross på hösten:
Svar: På sommaren är lvg roligast och på hösten kan inget slå cross. Känns så nu i alla fall.
man blir avundsjuk...
...på ens dagmatte som får ha hand om ens lilla fina hund.
Fast han ser rätt bedrövad ut på kortet :-) Han vet numera direkt när han hoppar ur bilen på Kungsholmen vart det bär av och blir enligt husse väldigt på tårna och glad då! Den andra pinschern på bilden är alltså dagmattes egna, tiken Boni.
Å så här trött blir man tydligen av att vara med Boni och "den gamla damen"... vet faktiskt inte vad den hunden heter. Det är i alla fall en gammal softis-tik.
Igår var Ingo mer eller mindre helt hopplös på mina två promenader med honom. Han var nästan i rabies-mood när jag var på promenad med AK och Algot, drog och slet mest hela tiden i kopplet.
Sedan skulle vi ta en längre promenad till min kompis för middag, och det var verkligen inte någon trevlig promenad den första timman. Men väl på västerbron verkade han blivit tillräckligt trött för att börja skvallra på såväl cyklar som människor. Innan dess förresten gjorde han en jättebra sak:
Han blev först jätterädd och skällde på en stor plastpresenning som stod på gatan. (självklart väldigt mystiskt att det plötsligt fanns där...) Väl framme vid den klarade han med små ryckningar i kroppen nosa på det hela och sedan skulle jag a la bästa hundpsykologmanér passera det några gånger. När jag vänder upp för att gå tillbaka så går vi rakt emot en kvinna som Ingo är så spattig och vill hoppa på, MEN! i sista sekund vänder han blicken mot mig! Åååhh vad glad jag blev då! Att han trots all uppspelthet och spattighet faktiskt sökte kontakt med mig i ett så svårt ögonblick dessutom!
Väl hemma hos min kompis skötte han sig jättebra, han skällde lite på den fjärde som kom på middag, men sedan snosade han runt och var fin. Han blev kommenderad att ligga på den medhavda lilla mattan och till slut tittade han uppgivet på mig. Men han fick ligga kvar en bra stund ändå. Till slut gav han blanka fan i mitt kommando och gick ut i vardagsrummet och hoppade upp i soffan! När jag kom ut i vardagsrummet för att se vad han höll på med tittade han på mig med en blick som verkade säga: "Jaa matte, vad trodde du egentligen?? Coola ner dig, jag ville ju bara lägga mig lite skönt, inte äta upp någon..."
Så i soffan fick han förbli resten av kvällen medan vi tvåbenta satt i köket och snackade.
utmattad
Spinningen i tisdags tog tydligen ganska hårt på krafterna. Hela gårdagen var jobbig. Inte träningsvärk direkt, men det kändes att jag var sliten. Det var som om jag genomgick en avgiftning (har sett på film hur det går till), och det var kanske det jag gjorde också. Min kropp kämpade febrilt med att bli av med all skit som den överdrivna mjälksyraproduktionen släpat med sig.
För att råda bot på det hela arrangerade jag ett litet rullpass på trainern till en inspelning av en TdF-etapp. Det blev lagom hårda 10-minutare och efter det var jag som pånyttfödd. Bra det!
För att råda bot på det hela arrangerade jag ett litet rullpass på trainern till en inspelning av en TdF-etapp. Det blev lagom hårda 10-minutare och efter det var jag som pånyttfödd. Bra det!
onsdag 4 februari 2009
dagmatte
Ingo tycker om att vara hos dagmatte. I tisdags var det dags igen. På morgonen åkte jag med honom till Kungsholmen och han kände direkt vad som väntade när jag öppnade bagageluckan. Jätteivrig och jätteglad. Han hittade snabbt fram till den rätta porten och gnällde hela vägen upp till andra våningen. Han möttes i dörren av Anubis och Bonnie. Jag ville säga "hej då" till honom men han var redan helt uppe i leken med sin hundpolare.
under dagen kom ett MMS med en liten filmsnutt när alla tre hundarna leker med varsin pipleksak. De ser ut att ha full upp med något var för sig och de störs inte av varandra. Inget bråk om grejerna heller. Kul att de kommer så bra överrens. Jag ska se om jag kan ladda över filmen så att alla får se!
under dagen kom ett MMS med en liten filmsnutt när alla tre hundarna leker med varsin pipleksak. De ser ut att ha full upp med något var för sig och de störs inte av varandra. Inget bråk om grejerna heller. Kul att de kommer så bra överrens. Jag ska se om jag kan ladda över filmen så att alla får se!
succéspinning
Jodå. Det blev ett pass till slut. Jag fick ihop en i mitt tycke fin musikmix som passade till det vi skulle göra. I alla fall var energin i musiken bra avpassad för hur mycket man var tvungen att ta i. Ta i mycket = hårdrock eller punkrock. Vila = ja ... nåt lugnt.
Passet: 3 minuters uppvärmning. Sedan 8-10-10 (cirka 70%-80%-90%) utan vila. Därefter 4 minuters vila och 3 stycken 4-minutersintervaller med lika lång vila emellan. Med 5 minuters avrullning blir det 60 minuter, vilket det skulle vara.
Eftersom jag var ledare var jag ju tvungen att föreå med gott exempel, så jag gick såklart ut för hårt (blev snarade 80%-87%-95%). I slutet på det långa intervallblocket, så att säga, höll jag på att svimma. Nästan. Och under den efterföljande korta vilan krampade ena vaden. Men jag högg i och var fullt på det igen när första 4-minutaren skulle avverkas. Gick ut på tok för hårt och mjölksyran sprutade efter cirka 30 sekunder. Det blev en del lidande under intervallerna. Men jag är nöjd. Även om jag kör hårt hemma på trainern brukar jag inte bli såhär utmattad. Det är bra.
Idag får vi se vad det blir. Eftersom jag jagade upp mjölksyra igår får det väl i alla fall bli lite lugnare idag. Men först jobba.
Passet: 3 minuters uppvärmning. Sedan 8-10-10 (cirka 70%-80%-90%) utan vila. Därefter 4 minuters vila och 3 stycken 4-minutersintervaller med lika lång vila emellan. Med 5 minuters avrullning blir det 60 minuter, vilket det skulle vara.
Eftersom jag var ledare var jag ju tvungen att föreå med gott exempel, så jag gick såklart ut för hårt (blev snarade 80%-87%-95%). I slutet på det långa intervallblocket, så att säga, höll jag på att svimma. Nästan. Och under den efterföljande korta vilan krampade ena vaden. Men jag högg i och var fullt på det igen när första 4-minutaren skulle avverkas. Gick ut på tok för hårt och mjölksyran sprutade efter cirka 30 sekunder. Det blev en del lidande under intervallerna. Men jag är nöjd. Även om jag kör hårt hemma på trainern brukar jag inte bli såhär utmattad. Det är bra.
Idag får vi se vad det blir. Eftersom jag jagade upp mjölksyra igår får det väl i alla fall bli lite lugnare idag. Men först jobba.
tisdag 3 februari 2009
spinning
Ska vara spinningledare idag. Tänkte ta mitt ordinarie intervallpass och hugga lite i det så att det passar för en timme. Får se om deltagarna gillar mitt sätt att träna. Ja, även musiken då.
måndag 2 februari 2009
Inguini sunday
Efter cyklingen blev det promenad med Sanna och Kelly. Jag och Ingo åkte till Tumba, plockade upp det andra ekipaget och åkte till Salem för skogspromenad. Det var en del folk i början på promenaden, så Ingo fick gå kopplad i några minuter och det laddade tydligen upp honom rejält. När jag släppte honom rusade han iväg i full kareta och fortsatte sedan i 2.5 timmar utan paus. OJ vad han sprang. Hit och dit, upp i skogen, över stockar och stenar, tillbaka och hämtade godis, jagade ett rådjur ett tag, hämtade godis, upp i skogen, var borta i 5 mintuer kom i full fräs bakifrån och höll på att springa omkull mig och ut i terrängen igen så att snön yrde. Och så vidare.
Han var såååå lycklig och tyckte att det var så kul! Roligt att ge honom en sån promenad. Jag missade cross-VM på TV, men jag värdesätter Ingos promenader och min träning mer än en timme framför TVn.....
Ingo gjorde ganska långa turer igår och jag gillar bättre när han syns lite oftare. Nu var det 2-3 minuter borta varje gång. Vanligtvis tar han en eller två lite längre turer. Han brukar visa sig med jämna 30-sekundersintervaller, om inte ännu oftare. Nu var det lite för mycket utom synhåll för min smak.
Han skötte sig dock fint och kom i de "skarpa" lägena då jag kallade på honom. Utom en gång. Då var det en hund på typ 500 meter håll. Såväl Kelly som Ingo fick syn på den och börjar trava mot den. Vi ropar och en av hundarna stannar, tror det var Kelly. Givetvis drog Ingo med sig Kelly, som sätter fart igen. Jag får stopp på Ingo, och tror att jag kommer att få hem honom, men då dras han med av Kelly osv.... Det slutar med att Sanna och jag kutar hojtandes och ropandes över fältet (nädå, vi gör ingen grej av detta, det är lugnt... husse har kontroll på läget, tänkte nog Ingo). Sanna får stopp på Kelly men Ingo springer hela vägen fram till diket som skiljde oss åt från dem (och den enligt uppgift arga schäfern). FAN att det ska vara så svårt. Nu hände det ju ingenting och allt var OK, men det känns surt att man inte kan få in hunden om man vill. Bra att det stora diket var ivägen också, för nu fick nog Ingo inte närkontakt.
Jag trodde ju att jag skulle få in Ingo då han faktiskt vände om mot mig två eller tre gånger under hela spektaklet. Sanna sa att jag möjligen hade klarat det om jag sprungit åt "fel" håll istället för mot Ingo. Jag skulle givetvis provat det, men det är också svårt när man har två hundar som triggar varandra och stödjer sig på varandra och dras med av varandra. Jaja. Som helhet är jag nöjd med promenaden, även om jag var ganska trött i benen efter 4 timmar på cykel och sedan 3 timmar i skogen i terräng...
Även Ingo väggade på slutet och var hyfsat mör i slutet på promenaden. Han somnade fint när vi kom hem också.
Han var såååå lycklig och tyckte att det var så kul! Roligt att ge honom en sån promenad. Jag missade cross-VM på TV, men jag värdesätter Ingos promenader och min träning mer än en timme framför TVn.....
Ingo gjorde ganska långa turer igår och jag gillar bättre när han syns lite oftare. Nu var det 2-3 minuter borta varje gång. Vanligtvis tar han en eller två lite längre turer. Han brukar visa sig med jämna 30-sekundersintervaller, om inte ännu oftare. Nu var det lite för mycket utom synhåll för min smak.
Han skötte sig dock fint och kom i de "skarpa" lägena då jag kallade på honom. Utom en gång. Då var det en hund på typ 500 meter håll. Såväl Kelly som Ingo fick syn på den och börjar trava mot den. Vi ropar och en av hundarna stannar, tror det var Kelly. Givetvis drog Ingo med sig Kelly, som sätter fart igen. Jag får stopp på Ingo, och tror att jag kommer att få hem honom, men då dras han med av Kelly osv.... Det slutar med att Sanna och jag kutar hojtandes och ropandes över fältet (nädå, vi gör ingen grej av detta, det är lugnt... husse har kontroll på läget, tänkte nog Ingo). Sanna får stopp på Kelly men Ingo springer hela vägen fram till diket som skiljde oss åt från dem (och den enligt uppgift arga schäfern). FAN att det ska vara så svårt. Nu hände det ju ingenting och allt var OK, men det känns surt att man inte kan få in hunden om man vill. Bra att det stora diket var ivägen också, för nu fick nog Ingo inte närkontakt.
Jag trodde ju att jag skulle få in Ingo då han faktiskt vände om mot mig två eller tre gånger under hela spektaklet. Sanna sa att jag möjligen hade klarat det om jag sprungit åt "fel" håll istället för mot Ingo. Jag skulle givetvis provat det, men det är också svårt när man har två hundar som triggar varandra och stödjer sig på varandra och dras med av varandra. Jaja. Som helhet är jag nöjd med promenaden, även om jag var ganska trött i benen efter 4 timmar på cykel och sedan 3 timmar i skogen i terräng...
Även Ingo väggade på slutet och var hyfsat mör i slutet på promenaden. Han somnade fint när vi kom hem också.
söndagsdistans
Igår var det söndag och jag inledde som vanligt med distanscykling på crossen. Upp 7 och ut klockan 8. Innan dess hade Ingo fått en liten promenad också. Idag hade jag tänkt att lägga 1.5 timmar själv och sedan åka till Slussen för att ansluta med den ordinarie klubbträningen som startar 09:30 från just Slussen. Tog en lugn och fin Skarpnäck-Flaten-Älta-Hellas-Slussen och sedan en skarv runt city för att få tiden att gå. När jag kommer till Slussen står det en stackare och väntar. Jaha, tänkte jag. Inte fler? Killen som väntade hade jag inte sett tidigare och det visade sig att det var en gammal tävlingscyklist som skulle börja om på nytt. Han hade kört i elitklassen på landsväg för 5 år sedan. Synd bara att han ska tävla för Mariestad istället för Valhall. Varför??? Bor man i Stockholm och vill tävla och ha kul ska man givetvis köra för Valhall. Han kommer att ångra sig.
Hur som helst kom det en kompis till honom efter 10 minuters väntan. Bara det är kass. På sommaren kan man vänta i 10-15 minuter bara för att vara juste mot såna som kanske punkterat på vägen eller av annan anledning lyckats bli sena. Men på vintern måste man vara diciplinerad och försöka hålla tiderna. Det är INTE ok att låta folk stå och frysa bara för att man inte har vett att planera morgonen. Dåligt. Att man sedan kommer med punkterat däck... Det är klart att man kan punktera på vägen, men i detta fall visste killen att han hade punktering på framdäcket dagen före (!!!). Och ändå fixar han det inte. Dessutom hade han inte med nån slang. Hur i helvete dum i huvudet får man vara? Vadå? Hade han tänkt låta oss stå och vänta i 10 minuter för att sedan gå hem igen med punka? Eller skulle han köra på fälgen? Nu hade Mariestadskillen en slang, så vi kunde fixa skiten åt honom, då killen uppenbarligen inte klarade att kränga av däcket. 20 minuter efter samlingstiden kom vi iväg. Skandal! Dessutom hade killen inga riktiga skrämar, utan en kort bakskärm som enbart skyddade hans feta röv. Det är det hånfullaste man kan göra, att tydligt visa att "jag tycker inte om att bli blöt, så jag har en skärm, men jag sliter fullkomligt i om ni blir blöta, så jag tar bara en kort skärm". Jag borde såklart ha sagt till vad som gäller, men jag var lite för upprörd för att kunna ta diskussionen. Fel av mig, men det var fanimig fel av honom också.
Vi kom i alla fall iväg och jag körde i 2.15 till. Skrapade ihop 3:45 i rulltid på söndagen. 8 timmar totalt i helgen, vilket får ses som bra. Bra i all misär.
Hur som helst kom det en kompis till honom efter 10 minuters väntan. Bara det är kass. På sommaren kan man vänta i 10-15 minuter bara för att vara juste mot såna som kanske punkterat på vägen eller av annan anledning lyckats bli sena. Men på vintern måste man vara diciplinerad och försöka hålla tiderna. Det är INTE ok att låta folk stå och frysa bara för att man inte har vett att planera morgonen. Dåligt. Att man sedan kommer med punkterat däck... Det är klart att man kan punktera på vägen, men i detta fall visste killen att han hade punktering på framdäcket dagen före (!!!). Och ändå fixar han det inte. Dessutom hade han inte med nån slang. Hur i helvete dum i huvudet får man vara? Vadå? Hade han tänkt låta oss stå och vänta i 10 minuter för att sedan gå hem igen med punka? Eller skulle han köra på fälgen? Nu hade Mariestadskillen en slang, så vi kunde fixa skiten åt honom, då killen uppenbarligen inte klarade att kränga av däcket. 20 minuter efter samlingstiden kom vi iväg. Skandal! Dessutom hade killen inga riktiga skrämar, utan en kort bakskärm som enbart skyddade hans feta röv. Det är det hånfullaste man kan göra, att tydligt visa att "jag tycker inte om att bli blöt, så jag har en skärm, men jag sliter fullkomligt i om ni blir blöta, så jag tar bara en kort skärm". Jag borde såklart ha sagt till vad som gäller, men jag var lite för upprörd för att kunna ta diskussionen. Fel av mig, men det var fanimig fel av honom också.
Vi kom i alla fall iväg och jag körde i 2.15 till. Skrapade ihop 3:45 i rulltid på söndagen. 8 timmar totalt i helgen, vilket får ses som bra. Bra i all misär.
söndag 1 februari 2009
Sångfågel
Mästaren i sång skulle koras igår. Jag och Fredrik laddade en stund innan spelet till slut gled ner i vår playstation och snurrade igång halv tio på kvällen. Strupar harklades, stämband masserades med rullande r. Mycket förväntansfulla tog vi oss an vår första låt, och låt efter låt stärkte vår lust att ta ifrån från tårna. Ingo var måttligt road. 
Men i takt med att vi skrålade så att stämbanden krullade sig upp i halsen fick Ingo idéer om hur han skulle hantera situationen. Ett alternativ skulle ju kunna vara att de facto förstöra matte&husses möjligheter att kunna sjunga.
Men som alla vet kan man helt enkelt inte motstå Sing Star någon längre period och vid kvällens slut ville Ingo visa var skåpet skulle stå i denna löjliga sångtävling och ryckte åt sig micken och drog av den vinnande låten för kvällen.
klåpare
Man lagar punkan innan man sticker hemifrån. Givet att man visste att man hade punka. Man tar alltid med sig en reservslang. Alltid. Optimalt är det om man vet hur man byter slang i fält. Jävla klåpare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
