Jodå! Resultat: Diskad. Tydligen en pinscherspecialitet....
Referat kommer senare.
söndag 31 maj 2009
lördag 30 maj 2009
KM-Cup 1
Idag körde vi ett 7 mil långt linjelopp som första deltävling i KM-Cup. Klubbmästerskapet alltså. Vi körde fyra varv på en del av våra klassikerrundor, nämligen: Årsta Havsbad.
Distans ut, tävling i 7 mil, distans hem. Lagom för en lördag.
Det började lite trevande, men några fick såklart för sig att attackera från start. Vi övriga var ganska defensiva och till slut valde jag att försöka få igång tempot lite. Attack alltså. Vi fick upp farten och givetvis blev det motattacker och till slut kom en grupp på 4 loss för att senare ansluta till de fyra som varit loss från start. Vi som blev kvar i "klungan" hade ganska många icke dragvilliga med oss så jag och en kille till fick slita ganska ont för att komma ikapp.
Lagom till varvning var det samlat igen och då blev det väldigt lugnt. På beställning attackerades det genast, men jag tänkte vara kall och vila ett tag. Givetvis fick jag äta upp det eftersom det återigen bildades en grupp på kanske 6 man. Nu kunde vi organisera det hela lite bättre och när vi vid varvningen kom ikapp hade jag inte behövt slita riktigt så mycket.
Nästa varv skulle jag inte släppa iväg någonting! Enklaste sättet är såklart att attackera själv, varför jag gjorde det. Vi blev snart tre man som försökte skapa något, men vi blev ikappkörda ganska fort. I nästa attack satt jag som klistrad på rullen och nu fick vi lucka. Vi var 4 stycken som kom loss, men övriga körde in oss ungefär vid varvning.
Ut på sista varvet attackerade en ensam stackare och ingen följde med. Det blev istället ett metodiskt lagtempo och vi kom ikapp efter ett bekvämt halvt varv. Nu var det lite smånervöst med många attacker som inte blev något. När det var en km kvar tänkte jag att jag var tvungen att försöka göra något, så jag satte in en stenhård attack och fick med mig tre stycken och vi fick en ganska stor lucka. In i målbacken låg jag först och kände att vi skulle hålla. Tyvärr kom tre snabba ikapp och jag kom dessutom sist i den grupp jag dragit med mig. Det var nära att det höll, men det gick inte. Surt, men kul. Jag blev ordentligt trött i alla fall.
Distans ut, tävling i 7 mil, distans hem. Lagom för en lördag.
Det började lite trevande, men några fick såklart för sig att attackera från start. Vi övriga var ganska defensiva och till slut valde jag att försöka få igång tempot lite. Attack alltså. Vi fick upp farten och givetvis blev det motattacker och till slut kom en grupp på 4 loss för att senare ansluta till de fyra som varit loss från start. Vi som blev kvar i "klungan" hade ganska många icke dragvilliga med oss så jag och en kille till fick slita ganska ont för att komma ikapp.
Lagom till varvning var det samlat igen och då blev det väldigt lugnt. På beställning attackerades det genast, men jag tänkte vara kall och vila ett tag. Givetvis fick jag äta upp det eftersom det återigen bildades en grupp på kanske 6 man. Nu kunde vi organisera det hela lite bättre och när vi vid varvningen kom ikapp hade jag inte behövt slita riktigt så mycket.
Nästa varv skulle jag inte släppa iväg någonting! Enklaste sättet är såklart att attackera själv, varför jag gjorde det. Vi blev snart tre man som försökte skapa något, men vi blev ikappkörda ganska fort. I nästa attack satt jag som klistrad på rullen och nu fick vi lucka. Vi var 4 stycken som kom loss, men övriga körde in oss ungefär vid varvning.
Ut på sista varvet attackerade en ensam stackare och ingen följde med. Det blev istället ett metodiskt lagtempo och vi kom ikapp efter ett bekvämt halvt varv. Nu var det lite smånervöst med många attacker som inte blev något. När det var en km kvar tänkte jag att jag var tvungen att försöka göra något, så jag satte in en stenhård attack och fick med mig tre stycken och vi fick en ganska stor lucka. In i målbacken låg jag först och kände att vi skulle hålla. Tyvärr kom tre snabba ikapp och jag kom dessutom sist i den grupp jag dragit med mig. Det var nära att det höll, men det gick inte. Surt, men kul. Jag blev ordentligt trött i alla fall.
fredag 29 maj 2009
sådan matte sådan vovve
Matte blev magsjuk av ngn anledning i tisdags och sov konstant i 1,5 dygn. Och Ingo gjorde mig sällskap, inte med magsjukan tack och lov, men med sovandet. Perfekt. När husse varit iväg så har vi bara legat kvar i soffan och sängen och sovit vidare. Ingo har till och med varit söt nog att lägga sig på de mest obekväma sätten bara han har fått ligga på mig på något sätt. Hundar har väl något sjätte sinne för när de behöver ta hand om oss människor. Fast tack och lov så har han ungefär som matte en rätt bra kroppstemperatur och ligger inte klistrad längs med mina ben någon längre stund...
Annars har vi försökt att nöta på lite rallylydnad för söndagens kommande tävling. Det går hyggligt faktiskt, även om jag hellre velat ha det mer i färskt minne än vad jag har. Tack och lov har ju faktiskt husse filmat en hel del, och tack vare det kom jag ihåg två skyltar som jag inte gjort innan jag såg det igen på filmen. Bra!
Nu har sommarvärmen strömmat in över Sverige och Ingo är fullkomligt däckad av värmen. Jag ska försöka införa lite mer rutin på att duscha honom svalt emellanåt för att underlätta för honom. Tävlingen på söndag kommer ju bli en utmaning i värmen, och till det ska vi ha med vatten att duscha honom med. Ev åker vi ifrån tävlingen och återkommer när det börjar bli vår tur och hoppas på att de hållit sig till schemat... att sitta och vänta i 2-3 timmar känns inte aktuellt för oss med en hund som Ingo som vaktar och inte är så bra på att löka omkring.
Ja, nu ska matte äta ngn dofilus-fil och Ingo ska snart ut i solen och rastas. Han ser inte så sugen ut... han ser ut som om han kunde sova till imorgon snarare.
p.s. som inlägg till tidigare inlägg så har vi kontakt med en hundpsykolog även om det var ett tag sedan sist jag träffade henne med Ingo. Att ta kontakt med Kim skulle absolut vara en bra idé, samtidigt så känns det lite overkill när vi inte har gjort allt vi borde ha gjort enligt den första hundpsykologen som i mångt och mycket säger exakt samma saker som Kim gjort om andra osäkra, vaktiga pinschrar. Men vi kämpar ju på med Ingo och ibland kan nya ögon på ens hund vara bra. "vår" psykolog har dock funnits med sedan förra sommaren, så hon kan ju bakgrunden på ett annat sätt. Som kan vara bra och dåligt alltså. d.s.
Annars har vi försökt att nöta på lite rallylydnad för söndagens kommande tävling. Det går hyggligt faktiskt, även om jag hellre velat ha det mer i färskt minne än vad jag har. Tack och lov har ju faktiskt husse filmat en hel del, och tack vare det kom jag ihåg två skyltar som jag inte gjort innan jag såg det igen på filmen. Bra!
Nu har sommarvärmen strömmat in över Sverige och Ingo är fullkomligt däckad av värmen. Jag ska försöka införa lite mer rutin på att duscha honom svalt emellanåt för att underlätta för honom. Tävlingen på söndag kommer ju bli en utmaning i värmen, och till det ska vi ha med vatten att duscha honom med. Ev åker vi ifrån tävlingen och återkommer när det börjar bli vår tur och hoppas på att de hållit sig till schemat... att sitta och vänta i 2-3 timmar känns inte aktuellt för oss med en hund som Ingo som vaktar och inte är så bra på att löka omkring.
Ja, nu ska matte äta ngn dofilus-fil och Ingo ska snart ut i solen och rastas. Han ser inte så sugen ut... han ser ut som om han kunde sova till imorgon snarare.
p.s. som inlägg till tidigare inlägg så har vi kontakt med en hundpsykolog även om det var ett tag sedan sist jag träffade henne med Ingo. Att ta kontakt med Kim skulle absolut vara en bra idé, samtidigt så känns det lite overkill när vi inte har gjort allt vi borde ha gjort enligt den första hundpsykologen som i mångt och mycket säger exakt samma saker som Kim gjort om andra osäkra, vaktiga pinschrar. Men vi kämpar ju på med Ingo och ibland kan nya ögon på ens hund vara bra. "vår" psykolog har dock funnits med sedan förra sommaren, så hon kan ju bakgrunden på ett annat sätt. Som kan vara bra och dåligt alltså. d.s.
torsdag 28 maj 2009
svensk sommar
Idag var det gött att träna. Vi frångick schemat och körde vår attackträning på Gärdet istället. Fan vad kallt det var. Ösregn och +9 grader. Kul med sommar!
Jag borde attackerat mera, men alla kunde ju inte gör det hela tiden för då hade träningsupplägget blivit fel. Lam i kurvorna var jag också. Mes alltså. Men lite tuff som tränade i regn. Mes-tuff kan man säga, ett snällare ord för nörd.
Jag borde attackerat mera, men alla kunde ju inte gör det hela tiden för då hade träningsupplägget blivit fel. Lam i kurvorna var jag också. Mes alltså. Men lite tuff som tränade i regn. Mes-tuff kan man säga, ett snällare ord för nörd.
delsammanfattning
OK. Vi har hunnit med att tävla i 1.5 månader nu. Känner för att göra en delsammanfattning:
1. Östgötaloppet. Helt värdelös och nervös de första 4 milen. Tog mig i kragen och gick iväg på soloutflykt efter halva loppet.
Blev inhämtad och växelstötte sedan med mina kamrater. Blev slaktad i kantvinden med några km kvar till målet. Besviken.
2. Hammarö. Prolog och tempo är inte min grej. Jag kanske måste skaffa tempogrejer för att det ska bli tider av det hela. Jag vet inte hur mycket det egentligen spelar roll, men det är ju inte för inte som det finns specialanpassad utrustning. GP:t gick OK.
Kul att syrra med man var och kollade. Linjeloppet var väl ändå det som gjorde att jag fick upp självförtroendet igen. Jag fick punka efter en halvtimme, fick nytt hjul av Cykelcitys servicebil, blev uppdragen av bilen och kunde återansluta. Gick nästan direkt på en attack och kom loss ett tag med en mindre grupp. Denna blev inhämtad och då kunde Matti gå med i kontringen. Det kändes bra. Något senare var det samlat igen och Martin Halvarsson gick iväg med vår Micke Ström på rullen. Jag låg längst fram och bevakade, vilekt resulterade i att jag kom med "gratis" i en utbrytning som höll tills det var ett varv kvar. Då skarvade Janne Gunnars och lyckades tillsammans med en Henric Wilert köra hem en tredjeplats. Jag kände mig mycket delaktig i detta.
3. Scandinavian Race i Uppsala. Slakt. Jag var HELT väck från början. Jag gav det inte ens chansen. Jag är bättre än så, men det var också väldigt hårt motstånd och många riktigt duktiga cyklister. Mycket dåligt självförtroende efter detta...
4. Kinnekulleloppet. Helt OK. jag åkte med i huvudklungan tills det var 4 varv kvar. Jag är inte klättrare och hade märkbara problem mot slutet av backen. Hade jag varit liiiite starkare, typ 10 meter starkare, hade jag åkte med huvudklungan hela vägen. Nu blev det grupetto i 3 mil och en 28:e-plats.
5. Bureloppet. Mycket bra genomfört från min sida. Jag gick på rätt attack, svarade på den och lyckades få till en vinnande utbrytning. Det var fint samarbete och intressant avslutning. Det kändes skönt att jag, trots att jag var på repet några gånger, lyckades slita mig kvar. Det vavr skönt för självförtroendet. Mycket intressant och kul att ladda inför spurt, även om jag sedan missade den i igångdraget. Slutade 7:a, vilket i princip gjorde att jag uppfyllt årets mål. Top 10. Jag får väl spänna bågen ytterliggare, för nu är jag med och slåss jag också!
att vakta
Ingo är ganska bra på att vakta tror jag. Jag tror att Ingos skällningar är ett direkt resultat av hans nedärvda vaktinstinkt. I kombination med osäkerhet och stark integritet blir det lite jobbigt för honom ibland. Framförallt när hela ekipaget står stilla så att säga.
Om man, alltså Ingo och den okända, är i stillhet krymper dessutom den egna lilla personliga sfären känns det som. Ingo är absolut inte intresserad av att bli klappad eller att bli gullad med, såvida han själv inte kommer och ber om det. Man kanske ska försöka att låta honom vara för sig själv? Alltså aldrig locka honom med att "kom här nu, så ska du få se hur ofarlig gubben är!", "klart att du ska bli klappad" osv.
Man kanske ska återgå till den klassiska "ingnorera hunden"?
Annars är han en gris som bara sover.
onsdag 27 maj 2009
att våga
Igår vågade jag.
På rundan runt Ingarö blev det ganska hård körning. Vid Skurubron fick vi meddelandet att Matti hade punkterat vid Slussen och bara skulle fixa det innan han kom. Elit väntade på honom medan övriga stack i förväg. Dock blev det ingen Matti och vi körde ut mot Brunn i en samlad och fin grupp. Stort och ganska hårt lagtempo hela vågen ut och lagom till vi var framme i Brunn kom vi ikapp seniorerna och veteranerna. Vi i elit fortsatte och direkt ut på varvet och det blev väldigt hårt nästan direkt. Alla attackerade som galningar och små grupper bildades som körde om varandra och utbytte medlemmar huller om buller. När folk var som tröttast attackerades det helst. Full fart hela tiden. FULL fart alltså. Jag trampade nästan ut 53-11 flera gånger.
Jag hade fina ben och vara med på det mesta. Jag hade tur att övriga också var spaka när vi närmade oss den sista backen. Innan den hade Janne och Manne attackerat och jag tog hela luckan själv. Alla andra verkade vara spytrötta bakom mig så ingen gjorde det mest givna rycket av alla; "Attacken i Sista Backen". Tack vara det överlevde jag till spurten vid Brunn. Anfall är alltså bästa försvar.
Sedan skickade vi på allt vad vi hade till Gustavsberg innan det blev lite mer moderat lagtempo till Nacka. I spurten upp mot Sicka Bro kom jag tvåa och lyckades i alla fall kränka Emil som liksom "Aaaahhhhhuuummffff..." och sen dog han! :)
Det är så kul med dessa rundor. Halvkramp i vaderna, värkande ben och ändå så tar man i lite till. Som pappa brukar såga efter en inline-runda: FAN vad kul det är!
På rundan runt Ingarö blev det ganska hård körning. Vid Skurubron fick vi meddelandet att Matti hade punkterat vid Slussen och bara skulle fixa det innan han kom. Elit väntade på honom medan övriga stack i förväg. Dock blev det ingen Matti och vi körde ut mot Brunn i en samlad och fin grupp. Stort och ganska hårt lagtempo hela vågen ut och lagom till vi var framme i Brunn kom vi ikapp seniorerna och veteranerna. Vi i elit fortsatte och direkt ut på varvet och det blev väldigt hårt nästan direkt. Alla attackerade som galningar och små grupper bildades som körde om varandra och utbytte medlemmar huller om buller. När folk var som tröttast attackerades det helst. Full fart hela tiden. FULL fart alltså. Jag trampade nästan ut 53-11 flera gånger.
Jag hade fina ben och vara med på det mesta. Jag hade tur att övriga också var spaka när vi närmade oss den sista backen. Innan den hade Janne och Manne attackerat och jag tog hela luckan själv. Alla andra verkade vara spytrötta bakom mig så ingen gjorde det mest givna rycket av alla; "Attacken i Sista Backen". Tack vara det överlevde jag till spurten vid Brunn. Anfall är alltså bästa försvar.
Sedan skickade vi på allt vad vi hade till Gustavsberg innan det blev lite mer moderat lagtempo till Nacka. I spurten upp mot Sicka Bro kom jag tvåa och lyckades i alla fall kränka Emil som liksom "Aaaahhhhhuuummffff..." och sen dog han! :)
Det är så kul med dessa rundor. Halvkramp i vaderna, värkande ben och ändå så tar man i lite till. Som pappa brukar såga efter en inline-runda: FAN vad kul det är!
tisdag 26 maj 2009
Kvällens träning
Ikväll är det full fräs till Ingarö och tillbaka. Ska bli kul. Jag har tvättat cykeln, har nya fina sponsorkläder och ska nog kasta på mina lätta GP-hjul!
Från kisspausen i Skuru blir det nog all out. Hoppas jag överlever!
Från kisspausen i Skuru blir det nog all out. Hoppas jag överlever!
Hundfråga
Ingo har märkbart svårt med folk som tittar honom i ögonen. Eller rättare sagt: Ingo har problem med att titta folk i ögonen. Inte ens jag kan se honom in i ögonen. Han bara vänder bort huvudet. Det känns som att det vore bra för honom att kunna titta folk i ögonen då människor har för vana att göra det. Bör jag öva på det med honom eller är det dumt att "tvinga" honom att se folk i ögonen?
Idén är att om han lär sig detta kanske han blir bättre på att läsa av människors avsikter. Han är ju expert på att läsa andra hundar och det är störigt att han gång efter annan missbedömer människor.
Ge er tillkänna nu! Svara, ge tips.
Idén är att om han lär sig detta kanske han blir bättre på att läsa av människors avsikter. Han är ju expert på att läsa andra hundar och det är störigt att han gång efter annan missbedömer människor.
Ge er tillkänna nu! Svara, ge tips.
Bureloppet
I söndags ställde jag upp i Bureloppet på Galgberget i Halmstad. Det var bara jag och Emil från Valhall som stod på startlinjen i elitklassen. Vi startade tillsammans med senior och junior. Detta faktum gjorde det hela lite extra nervöst. Fållan har nämligen packad med folk och det kändes som att arrangören typ uppmanade till vurpor. Alla ville såklart stå längst fram också...
Varvet var 3.4 km långt med breda snälla kurvor. En hårnål, som ändå var ganska snäll då den låg i nedförslut. En svag uppförsbacke som egentligen bara var jobbig om någon körde hårt hela vägen över krönet. Det var alltså i princip fullfart hela vägen.
När starten väl gått blev det såklart trångt. Jag tänkte ta det lugnt och fint och sakta och säkert ta mig framåt. Strax före varvning kände jag att jag var tvungen att ta mig framåt. Jag har bestämt mig för att öva på att plocka placeringar, så jag gick helt enkelt ut i gruset och körde om på insidan. Vid varvning låg och kanske top 10, vilket kändes tryggt.
Strax före nästa varvning blev det hårdkörning i första delen av backen men jag låg med fint. I slutet av backen, strax före krönet, attackerade en Motalakille. Jag låg på andra hjul och ville med. Återigen gick jag ut i gruset och gick på insidan och ikapp. Motalakillen var helt mör och vägrade dra. Jag sa åt honom att "vaffan, kom igen nu, vi kör!", men han bara skakade på huvudet och typ snyftade fram att han inte orkade. Jag ville gärna se om det kunde bli något så jag körde vidare och efter någon minut kom det ikapp 4 stycken. Bra! Nu kunde vi börja köra. Jag minns inte riktigt, men jag tror att det var två Mölndal, en Glasrikesresan och en Magnus Maximun Coffee. Motalakillen tog inte en enda förning. Efter ett tag började folk i publiken att gorma en massa tider och jag trodde att klungan var på väg ikapp. Efter kanske en kvart visade det sig att det var en grupp på ytterliggare 5 cyklister (en Glasrikesresan, en FitFotFight, en Bure och två Mölndal). Samarbetet var bra, men Motala och Bure drog inte en enda gång. När det började närma sig slutet (vi körde 1:30 + 1 varv) var det klart att vi skulle hålla undan. Nu började Mölndal att attackera. De var ju 4 stycken. Dock var alla ganska möra och det var egentligen ingen fara. De attackerade ganska tidigt och vi visste att han inte skulle hålla om vi övriga bara tog det lugnt. Vi kom ikapp efter ett halvt varv kanske och då kontrade en annan Mölndal. Samma visa denna gången, men nu körde vi in honom lite snabbare. Sedan attackerade FitForFight-killen och det var skönt, för nu fick Mölndal jobba in det. Jag låg mest med och hade det inte alltför jobbigt förutom vid två backpassager då jag fick bita i rejält! Inför sista varvet var det samlat och Mölndal bestämde sig för att köra för spurt. Jag vet inte om det passade mig eller inte. Jag började bli ganska trött. Jag låg och funderade på om jag skulle attackera i backen, men jag kände att jag då skulle ha blivit ikappkörd och ifrånkörd ganska snabbt, så jag chansade på spurten också. Burekillen som inte gjorde något arbete i utbrytningen såg laddad ut och jag bestämde mig för att ta hans hjul. Tyvärr missade jag och kom inte med när de drog igång (öva på det!). Jag kom i alla fall 7:a till slut och är nöjd med loppet. Det var jag som skapade utbrytningen och jag var med och körde hem den. Motala-killen vann spurten.... jävla svin! Inte en enda förning på över 1.5 timmar och sedan ta spurten. FAN också. Att vi kunde gå på den lätta.
Varvet var 3.4 km långt med breda snälla kurvor. En hårnål, som ändå var ganska snäll då den låg i nedförslut. En svag uppförsbacke som egentligen bara var jobbig om någon körde hårt hela vägen över krönet. Det var alltså i princip fullfart hela vägen.
När starten väl gått blev det såklart trångt. Jag tänkte ta det lugnt och fint och sakta och säkert ta mig framåt. Strax före varvning kände jag att jag var tvungen att ta mig framåt. Jag har bestämt mig för att öva på att plocka placeringar, så jag gick helt enkelt ut i gruset och körde om på insidan. Vid varvning låg och kanske top 10, vilket kändes tryggt.
Strax före nästa varvning blev det hårdkörning i första delen av backen men jag låg med fint. I slutet av backen, strax före krönet, attackerade en Motalakille. Jag låg på andra hjul och ville med. Återigen gick jag ut i gruset och gick på insidan och ikapp. Motalakillen var helt mör och vägrade dra. Jag sa åt honom att "vaffan, kom igen nu, vi kör!", men han bara skakade på huvudet och typ snyftade fram att han inte orkade. Jag ville gärna se om det kunde bli något så jag körde vidare och efter någon minut kom det ikapp 4 stycken. Bra! Nu kunde vi börja köra. Jag minns inte riktigt, men jag tror att det var två Mölndal, en Glasrikesresan och en Magnus Maximun Coffee. Motalakillen tog inte en enda förning. Efter ett tag började folk i publiken att gorma en massa tider och jag trodde att klungan var på väg ikapp. Efter kanske en kvart visade det sig att det var en grupp på ytterliggare 5 cyklister (en Glasrikesresan, en FitFotFight, en Bure och två Mölndal). Samarbetet var bra, men Motala och Bure drog inte en enda gång. När det började närma sig slutet (vi körde 1:30 + 1 varv) var det klart att vi skulle hålla undan. Nu började Mölndal att attackera. De var ju 4 stycken. Dock var alla ganska möra och det var egentligen ingen fara. De attackerade ganska tidigt och vi visste att han inte skulle hålla om vi övriga bara tog det lugnt. Vi kom ikapp efter ett halvt varv kanske och då kontrade en annan Mölndal. Samma visa denna gången, men nu körde vi in honom lite snabbare. Sedan attackerade FitForFight-killen och det var skönt, för nu fick Mölndal jobba in det. Jag låg mest med och hade det inte alltför jobbigt förutom vid två backpassager då jag fick bita i rejält! Inför sista varvet var det samlat och Mölndal bestämde sig för att köra för spurt. Jag vet inte om det passade mig eller inte. Jag började bli ganska trött. Jag låg och funderade på om jag skulle attackera i backen, men jag kände att jag då skulle ha blivit ikappkörd och ifrånkörd ganska snabbt, så jag chansade på spurten också. Burekillen som inte gjorde något arbete i utbrytningen såg laddad ut och jag bestämde mig för att ta hans hjul. Tyvärr missade jag och kom inte med när de drog igång (öva på det!). Jag kom i alla fall 7:a till slut och är nöjd med loppet. Det var jag som skapade utbrytningen och jag var med och körde hem den. Motala-killen vann spurten.... jävla svin! Inte en enda förning på över 1.5 timmar och sedan ta spurten. FAN också. Att vi kunde gå på den lätta.
måndag 25 maj 2009
Halmstadträning
Under Halmstadvistelsen var jag ju såklart tvungen att träna och tävla också. På fredagen var planen att öka på att köra fort. Fort betyder att på plattmark trampa ur 53-12, eller ännu hellre 53-11. Jag åkte ut via Tylösand-Ringenäs-Vilshärad-Gullbrandstorp och vidare mot den "nya" flygstaden. Där fanns en bra raka som inte används längre. Det är inte helt enkelt att få till det rätta trampet. Växlingar och kadens måste stämma för att jag ska få upp farten utan att dra på mig en massa mjölksyra. I motvind var det givetvis helt hopplöst och i medvind är det ju egentligen fusk. Dock tog jag det lite som teknikträning och blev ganska mör i benen trots att jag "fuskade" i medvind. På vägen hem blåste det satan och jag tog tillfället i akt och tränade motvinds- och kantvindsåkning. Jag drog väl av en tio stycken intervaller och var sedan nöjd med det.
På lördagen var jag i valet och kvalet om jag skulle köra Gran Fondo i Eslöv eller om jag skulle träna. Eftersom jag primärt var i Halmstad för att träna Ingo (ja, och träffa mina föräldrar) valde jag att stanna hemma och istället göra en kortare träningsrunda. Snabbdistans fick det bli. Planen var att cykla till Falkenberg (ja, Skrea i alla fall) och sedan tillbaka. Längs kusten givetvis. Och givetvis blåste det motvind. Och givetvis blåste det SATAN!
Speciellt snabbt blev det inte, men intensiteten var i paritet med snabbdistans så det var ju ganska bra ändå. När jag närmade mig Steninge började jag bli trött, men då hade jag ändå 30 minuter till vändpunkten (1:30 var planen). Jag matade på och började längta till jag skulle få vända och cykla i medvind. Då, ofattbart nog, möter jag en kille i full Valhall-mundering, och det är Oscar! Otroligt kul! Vi hade sedan sällskap tillbaka till Steninge via en fin väg kantad av lövträd. I Steningen vände jag in i vinden och Oscar vände mot vinden. Jag skickade på allt jag hade till Gullbrandstorp, avslutade med en spurt i Vilshärad följt av ett försök till urtrampning av växlarna förbi Ringenäs Golfklubb. Sedan rulla ur och ladda inför söndagens "Bureloppet".
3 timmar! Bra det!
På lördagen var jag i valet och kvalet om jag skulle köra Gran Fondo i Eslöv eller om jag skulle träna. Eftersom jag primärt var i Halmstad för att träna Ingo (ja, och träffa mina föräldrar) valde jag att stanna hemma och istället göra en kortare träningsrunda. Snabbdistans fick det bli. Planen var att cykla till Falkenberg (ja, Skrea i alla fall) och sedan tillbaka. Längs kusten givetvis. Och givetvis blåste det motvind. Och givetvis blåste det SATAN!
Speciellt snabbt blev det inte, men intensiteten var i paritet med snabbdistans så det var ju ganska bra ändå. När jag närmade mig Steninge började jag bli trött, men då hade jag ändå 30 minuter till vändpunkten (1:30 var planen). Jag matade på och började längta till jag skulle få vända och cykla i medvind. Då, ofattbart nog, möter jag en kille i full Valhall-mundering, och det är Oscar! Otroligt kul! Vi hade sedan sällskap tillbaka till Steninge via en fin väg kantad av lövträd. I Steningen vände jag in i vinden och Oscar vände mot vinden. Jag skickade på allt jag hade till Gullbrandstorp, avslutade med en spurt i Vilshärad följt av ett försök till urtrampning av växlarna förbi Ringenäs Golfklubb. Sedan rulla ur och ladda inför söndagens "Bureloppet".
3 timmar! Bra det!
Rejsa i "hojen" och sola på balkongen
På en av promenaderna förbi pappas barndomshem skulle vi gå igenom en gammal kohage som pappa och hans bröder kallade för "hojen". Detta för att det kördes motocross i hagen när de var små. Alltså namnet "hojen".
När vi skulle igenom hagen mötte vi en man med en 2 år gammal tik av större modell, muskulös, typ Ridgeback, men ändå inte. Ingo kopplades lös (mamma nervös...) och OJJJJJ vad de resjade! Ingo var på gränsen mellan salighet och rabies. Tiken som säkert var 10 kg tyngre hängde inte riktigt med i pinscherfnatt-svängarna och började bjäbb-skälla på Ingo som då stannade och fjantade lite på rygg innan han bände sig loss och fortsatte sin framfart i det djupa gräset.
Alla människor i sällskapet tyckte att det såg kul ut!
Ingo var lite kass på inkallningen när det var dags, men jag kan förstå honom. Hårt hållen hela dagen och sedan rejs i "hojen" med värsta bruden. Klart man kutar loss då!
Idag är det dagmatte som gäller. Enligt rapporter ligger han på balkongen och solar. Gris.
När vi skulle igenom hagen mötte vi en man med en 2 år gammal tik av större modell, muskulös, typ Ridgeback, men ändå inte. Ingo kopplades lös (mamma nervös...) och OJJJJJ vad de resjade! Ingo var på gränsen mellan salighet och rabies. Tiken som säkert var 10 kg tyngre hängde inte riktigt med i pinscherfnatt-svängarna och började bjäbb-skälla på Ingo som då stannade och fjantade lite på rygg innan han bände sig loss och fortsatte sin framfart i det djupa gräset.
Alla människor i sällskapet tyckte att det såg kul ut!
Ingo var lite kass på inkallningen när det var dags, men jag kan förstå honom. Hårt hållen hela dagen och sedan rejs i "hojen" med värsta bruden. Klart man kutar loss då!
Idag är det dagmatte som gäller. Enligt rapporter ligger han på balkongen och solar. Gris.
Halmstad
Det blev en liten träningsresa till Halmstad för mig och Ingo över långhelgen. Planen var att träna Ingo i att vara med mina föräldrar och jag skulle träna lite cykel när jag fick tillfälle. Och även ställa upp i Bureloppet på Galgberget i Halmstad.
Innan vi åkte var vi på avslutningen på rally-lydnaden och Ingo var såååååå kass. Han var helt ointresserad av att ta kontakt med mig och allt blev ganska dåligt. Han kom förvisso igång, men det var så segt och jag var ganska nära att tappa humöret. Jag fick beröm från instruktören för mitt envetna peppande av ointresserad hund och Ingo fick beröm för att han är väldigt duktig när han väl utför kommandon.
Efter den misslyckade kursen blandade vi oss med övrig helgtrafik och åkte söderut. Halv ett på natten var vi framme...
Vistelsen gick bra och jag tog det väldigt försiktigt med mina föräldrar och Ingo. Små små steg liksom. Idén var att få Ingo att vänja sig vid dem och att få dem att vänja sig vid Ingo. Vid middagar fick mina förldrar sitta stilla så servade jag (och Ingo) dem. Detta gjorde att Ingo kunde tassa runt i köket och huset som han ville när vi åt och det blev liksom naturligt och bra. På kvällerna tittade vi på TV allihop och då låg Ingo bredvid mig och mamma och pappa satt i andra soffan. Lugnt och fint! Hellre ta det extra långsamt än att hetsa fram något och riskera att misslyckas. Vi kanske tog det lite väl lugnt och det hade kanske varit bra med lite mer närkontakt, men jag gjorde bedömningen att det var bättre att Ingo fick komma fram om han ville och inte tvinga ihop Ingo med mina föräldrar.
Vi promenerade också mycket tillsammans. När vi är i rörelse är det inget som stör Ingo vilket kändes på såväl mamma som pappa. Pappa var riktigt bra när han kommunicerade med Ingo på promenaderna. Pappa har rätt klang och snärt i rösten när han pratar med Ingo. Det är bra. Mamma är fortfarande lite avvaktande, men hon har i alla fall sett Ingos finaste sidor och det är bra. De har viljan och de är på god väg. Jag uppskattar verkligen att de försöker och det känns som att de snart ska kunna hantera Ingo på ett bra sätt. Det gäller bara att lära känna honom.
Det var Ingos träning. Mer om min träning och tävling sen!
Innan vi åkte var vi på avslutningen på rally-lydnaden och Ingo var såååååå kass. Han var helt ointresserad av att ta kontakt med mig och allt blev ganska dåligt. Han kom förvisso igång, men det var så segt och jag var ganska nära att tappa humöret. Jag fick beröm från instruktören för mitt envetna peppande av ointresserad hund och Ingo fick beröm för att han är väldigt duktig när han väl utför kommandon.
Efter den misslyckade kursen blandade vi oss med övrig helgtrafik och åkte söderut. Halv ett på natten var vi framme...
Vistelsen gick bra och jag tog det väldigt försiktigt med mina föräldrar och Ingo. Små små steg liksom. Idén var att få Ingo att vänja sig vid dem och att få dem att vänja sig vid Ingo. Vid middagar fick mina förldrar sitta stilla så servade jag (och Ingo) dem. Detta gjorde att Ingo kunde tassa runt i köket och huset som han ville när vi åt och det blev liksom naturligt och bra. På kvällerna tittade vi på TV allihop och då låg Ingo bredvid mig och mamma och pappa satt i andra soffan. Lugnt och fint! Hellre ta det extra långsamt än att hetsa fram något och riskera att misslyckas. Vi kanske tog det lite väl lugnt och det hade kanske varit bra med lite mer närkontakt, men jag gjorde bedömningen att det var bättre att Ingo fick komma fram om han ville och inte tvinga ihop Ingo med mina föräldrar.
Vi promenerade också mycket tillsammans. När vi är i rörelse är det inget som stör Ingo vilket kändes på såväl mamma som pappa. Pappa var riktigt bra när han kommunicerade med Ingo på promenaderna. Pappa har rätt klang och snärt i rösten när han pratar med Ingo. Det är bra. Mamma är fortfarande lite avvaktande, men hon har i alla fall sett Ingos finaste sidor och det är bra. De har viljan och de är på god väg. Jag uppskattar verkligen att de försöker och det känns som att de snart ska kunna hantera Ingo på ett bra sätt. Det gäller bara att lära känna honom.
Det var Ingos träning. Mer om min träning och tävling sen!
torsdag 21 maj 2009
Portugal uppdatering nr 2
Ok, dags igen da for en uppdatering av Helenas resa.
Nu har jag redan glomt nar det var jag skrev senast, men det borde rimligtvis varit i tisdags. Dagarna gar sa fort och det hander sa mycket att jag blir vimmelkantig emellanat. Det har till och med hant att jag fatt lite hjartklappning och tankt: NEJ! Det var idag jag skulle flyga hem! typ... Jag ar totalt forvirrad och rubrikerna pa DN:s hemsida sager mig ingenting. Sverige kanns redan valdigt avlagset, som det gor sa fort man lyfter fran Arlanda.
Just det, det var i Peniche som jag satt och knappade pa datorn sist. Naval. Dar hande det faktiskt inte mycket. Jag at middag pa ett turiststalle som serverade mig en grillad fisk som var god. Men annars var det inte sa mycket att hanga i julgranen. Daremot var utkikspunkten vid Peniche valdigt hanforande! Man kunde hora havet dana under sig samtidigt som man stod pa klippor och kunde se langt langt langs med kusten at bada hallen.
Pa onsdagsmorgonen var jag lite strand-outad sa jag akte inat landet for att se lite berg. Jag knixade mig fram pa olika smavagar (jag vagar fortfarande knappt titta at en motorvag) och stannade till i en stad for att jag var hungrig men det var sa trakigt att jag akte vidare efter lite vagbeskrivningar som visade sig stamma ypperligt. Jag akte upp upp upp med min lilla skruttiga bil pa tvaans vaxel. Trots det skrek motorn och jag overvagde att hoppa ur och putta upp bilen istallet. Jag stotte pa ett gang cyklister som var pavag ner och det sag sa harligt ut! Val uppe var det en fin utsikt, som formodligen varit fantastisk om det inte varit lite disigt.
Sa kunde jag lata bilen mer eller mindre rulla av sig sjalvt ner och jag kom till en liten by dar det fanns ett cafe. En tvarnit senare och jag hade en kaffe och macka framfor mig. Denna by verkade vara samlingpunkt for samtliga bonder och arbetare i trakten sa jag satt dar och log och nickade at alla som gick in (sjalv satt jag ute i solen, knappa svenska flicka liksom). Dar inne dracks det saval vin som ol som grappa eller liknande sprit. Efter det blev jag lite mer vaksam pa bilar i min omgivning...
Jag langtade tillbaka till valkanda marker och efter min bergstur akte jag tillbaka till mitt kara Praias los Maças och blev markbart lattad over att kanna igen vagar! Att rulla in i byn kandes verkligen mysigt. Lustigt hur snabbt jag ordnade mig en "hemmapunkt" ute i vida varlden! Formodligen eftersom jag och Miko pratade sa lange sist, annars hade det kanske inte kants sa alls. Jag checkade in pa samma hotell och stack ut och sprang. Jag kutade upp och ner och ner och upp och kom till slut efter en odesdigert lang nerforsbacke till en undangomd liten strand med fantastiska klippor. Efter en tre minuter land paus pa stranden bavade jag for att ta mig upp igen. Jag sprang uppfor backen men vek av tidigt at hoger for att komma ut pa klippavsatsen sa att saga, och det var lika vackert dar. Sedan bet jag i det sura applet och kampade mig uppfor alla backar hem. Alla kor valdigt fort och gatorna ar smala, sa bitvis var det lite obehagligt men tack och lov var det ganska fa bilar.
Till kvallen gick jag min vana trogen (kan man saga sa om andra gangen?) till restaurang 1888 och fick saklart basta service fran mr Miko. Jag provade ett lokalt vin och det var val gott, men egentligen hade jag hellre druckit deras roda som var sa bra. Jag at samma fisk igen, och var lika nojd med den som sist. Jag satt och skrev ner lite anteckningar och i andra anden av restaurangen satt en annan ensam man och skrev han ocksa. Kandes sa komiskt att jag borjade skratta lite, men han vagade sig aldrig fram och forsvann sedan i natten sa jag hann aldrig fraga om han var en kand forfattare eller nagot liknande.
Pa tolvslaget hade Miko jobbat klart och han hade lovat att visa mig Portugal "by night" sa vi akte i hans bil (tack och lov for min hade aldrig klarat denna resa) uppfor ett berg och kom till nagra slott. Slotten sag man inte mycket av, men daremot hela kustremsan med glimrande ljus som lyste upp. Det var verkligen lika fint som han hade sagt och det var vart sin resa dit. Min syster skickade mig nagra formanande ord per mail om att vara forsiktig, men pa nagot satt sa har man ju oftast en tillracklig manniskokannedom for att saga om folk ar bu eller ba. For givetvis hade jag inte akt in i morkaste skog upp pa ett berg med vem som helst. Men men, nu lever jag och ar ytterligare en upplevelse rikare.
I dag har jag nog anda gjort det haftigaste!! Jag har surfat for forsta gangen i mitt liv!! Jag motte engelsmannen som jag trodde hette Simon men som heter ngt annat, vid Surf Lodge och vi akte ivag kl 10. Jag var ensam elev och skulle alltsa fa privatlektion! Perfekt timing! Sa efter lite snack och bortsjasande av en hemlos hund som forsokte bita oss i fotterna, sa hoppade vi i med vatdrakt och surfbrada. Jag trodde jag skulle frysa ihjal, men det var hur lugnt som helst. Jag fick forst prova att bara ligga pa bradan, aka ivag pa den och for att slutligen forsoka hoppa upp. Jag var tydligen jatteduktig for att aldrig provat forut, for jag kom upp pa bradan pa fotterna alla ganger jag provade aven om jag inte stod upp sa lange. Och jag ramlade inte av med ett stort plask heller, utan var overlag ratt bra. skryt skryt... men vi kom fram till att det berodde pa min corestyrka och stabilitet som jag fatt fran jujutsun och min specifika gymtraning. Engelsmannens son var superproffs och reste runt i varlden som 15-aring och han korde ocksa sarskild coretraning.
Med hela kroppen full av adrenalin och gladje akte jag till Cascais. Det kan man val kanske likna vid ett stort och vackert Borgholm. Dvs fullt med forsaljare som vill kranga grejer, fullt av cafeer och restauranger med halvdalig men dyr mat, men en ratt sot sommarstad. Jag var glad at att ha sett denna stad pa dagen och inte spenderat en natt dar som jag hade tankt. Nu tankte jag om medan jag var i vagorna under dagen och bestamde mig for att bo kvar i Praias och ta en till lektion imorgon! Sa efter en lunch i Cascais sa akte jag till en annan utkikspunkt som tydligen var europas vastligaste punkt. Dar var det fullt av japaner, tyskar och andra turister som jag bara vill slippa pa denna resa sa jag tog nagra obligatoriska bilder innan jag gav mig av. Jag fick aven ta kort pa en japanska som inte riktigt kunde forsta varfor jag inte ville ha bild pa mig sjalv staendes dar... (det ar inte sallan jag kanner mig ratt udda pa denna resa, fast pa ett positivt satt)
Sedan kom jag nu tillbaka till Praias och har suttit och skrivit ihop det har. Jag ar lite lite bekymrad over att bensinstationen har i byn inte var bemannad sa att jag inte kunde tanka. Jag har inte mycket bensin kvar, aven om inte lampan lyser an.
Jo just det, jag satt en lang stund pa en annan strand och fotograferade en massa surfare! Jag satte mig pa en sten bredvid en kille som filmade nagon han tranade, och jag maste val vara lite rolig just nu eftersom jag ar sa begeistrad over surfningen! :) Sa vi pratade en stund och de tva som jobbade som livvakter pa stranden gjorde oss sallskap efter en stund och de satt och kommenterade deras kompisars surfning. Jag sitter sakert och kollar pa superproffs utan att veta om det. Den som sten-killen filmade hade antingen vunnit portugisiska masterskapen eller skulle snart tavla i det. Och livvaktskillen ville ge mig en lektion imorgon... har nagon missat att man far vissa fordelar i Portugal som ensam blond tjej?? hehehe...
Morgondagen ska borjas med en joggingtur innan alla bilar ar ute, sedan frukost och darefter lektion nr 2!!!! Det ar ju min sista dag, och jag maste lamna bilen senast kl 19 i Lissabon. Men jag vet inte riktigt hur jag ska gora med dagen. Surfningen ar val klar kl 13, kanske sa sent som 14. Sedan ar jag lite orolig for att kora fel en massa nar jag val kommer till Lissabon och inte hitta till det dar himla hyrstallet. Jag overvager att hyra en taxi att kora strackan at mig sa att jag kan folja efter bakom... sa jag tror nog att trots loften om att komma tillbaka till stranden och fotografera livvaktssnubben nar han surfar sa tror jag att jag aker raka vagen till lissabon, avklarar bilen och sedan slappar i lissabon. Kanske. Vi far se. Men jag tror det.
Sisadarja. Hejsvejs.
Nu har jag redan glomt nar det var jag skrev senast, men det borde rimligtvis varit i tisdags. Dagarna gar sa fort och det hander sa mycket att jag blir vimmelkantig emellanat. Det har till och med hant att jag fatt lite hjartklappning och tankt: NEJ! Det var idag jag skulle flyga hem! typ... Jag ar totalt forvirrad och rubrikerna pa DN:s hemsida sager mig ingenting. Sverige kanns redan valdigt avlagset, som det gor sa fort man lyfter fran Arlanda.
Just det, det var i Peniche som jag satt och knappade pa datorn sist. Naval. Dar hande det faktiskt inte mycket. Jag at middag pa ett turiststalle som serverade mig en grillad fisk som var god. Men annars var det inte sa mycket att hanga i julgranen. Daremot var utkikspunkten vid Peniche valdigt hanforande! Man kunde hora havet dana under sig samtidigt som man stod pa klippor och kunde se langt langt langs med kusten at bada hallen.
Pa onsdagsmorgonen var jag lite strand-outad sa jag akte inat landet for att se lite berg. Jag knixade mig fram pa olika smavagar (jag vagar fortfarande knappt titta at en motorvag) och stannade till i en stad for att jag var hungrig men det var sa trakigt att jag akte vidare efter lite vagbeskrivningar som visade sig stamma ypperligt. Jag akte upp upp upp med min lilla skruttiga bil pa tvaans vaxel. Trots det skrek motorn och jag overvagde att hoppa ur och putta upp bilen istallet. Jag stotte pa ett gang cyklister som var pavag ner och det sag sa harligt ut! Val uppe var det en fin utsikt, som formodligen varit fantastisk om det inte varit lite disigt.
Sa kunde jag lata bilen mer eller mindre rulla av sig sjalvt ner och jag kom till en liten by dar det fanns ett cafe. En tvarnit senare och jag hade en kaffe och macka framfor mig. Denna by verkade vara samlingpunkt for samtliga bonder och arbetare i trakten sa jag satt dar och log och nickade at alla som gick in (sjalv satt jag ute i solen, knappa svenska flicka liksom). Dar inne dracks det saval vin som ol som grappa eller liknande sprit. Efter det blev jag lite mer vaksam pa bilar i min omgivning...
Jag langtade tillbaka till valkanda marker och efter min bergstur akte jag tillbaka till mitt kara Praias los Maças och blev markbart lattad over att kanna igen vagar! Att rulla in i byn kandes verkligen mysigt. Lustigt hur snabbt jag ordnade mig en "hemmapunkt" ute i vida varlden! Formodligen eftersom jag och Miko pratade sa lange sist, annars hade det kanske inte kants sa alls. Jag checkade in pa samma hotell och stack ut och sprang. Jag kutade upp och ner och ner och upp och kom till slut efter en odesdigert lang nerforsbacke till en undangomd liten strand med fantastiska klippor. Efter en tre minuter land paus pa stranden bavade jag for att ta mig upp igen. Jag sprang uppfor backen men vek av tidigt at hoger for att komma ut pa klippavsatsen sa att saga, och det var lika vackert dar. Sedan bet jag i det sura applet och kampade mig uppfor alla backar hem. Alla kor valdigt fort och gatorna ar smala, sa bitvis var det lite obehagligt men tack och lov var det ganska fa bilar.
Till kvallen gick jag min vana trogen (kan man saga sa om andra gangen?) till restaurang 1888 och fick saklart basta service fran mr Miko. Jag provade ett lokalt vin och det var val gott, men egentligen hade jag hellre druckit deras roda som var sa bra. Jag at samma fisk igen, och var lika nojd med den som sist. Jag satt och skrev ner lite anteckningar och i andra anden av restaurangen satt en annan ensam man och skrev han ocksa. Kandes sa komiskt att jag borjade skratta lite, men han vagade sig aldrig fram och forsvann sedan i natten sa jag hann aldrig fraga om han var en kand forfattare eller nagot liknande.
Pa tolvslaget hade Miko jobbat klart och han hade lovat att visa mig Portugal "by night" sa vi akte i hans bil (tack och lov for min hade aldrig klarat denna resa) uppfor ett berg och kom till nagra slott. Slotten sag man inte mycket av, men daremot hela kustremsan med glimrande ljus som lyste upp. Det var verkligen lika fint som han hade sagt och det var vart sin resa dit. Min syster skickade mig nagra formanande ord per mail om att vara forsiktig, men pa nagot satt sa har man ju oftast en tillracklig manniskokannedom for att saga om folk ar bu eller ba. For givetvis hade jag inte akt in i morkaste skog upp pa ett berg med vem som helst. Men men, nu lever jag och ar ytterligare en upplevelse rikare.
I dag har jag nog anda gjort det haftigaste!! Jag har surfat for forsta gangen i mitt liv!! Jag motte engelsmannen som jag trodde hette Simon men som heter ngt annat, vid Surf Lodge och vi akte ivag kl 10. Jag var ensam elev och skulle alltsa fa privatlektion! Perfekt timing! Sa efter lite snack och bortsjasande av en hemlos hund som forsokte bita oss i fotterna, sa hoppade vi i med vatdrakt och surfbrada. Jag trodde jag skulle frysa ihjal, men det var hur lugnt som helst. Jag fick forst prova att bara ligga pa bradan, aka ivag pa den och for att slutligen forsoka hoppa upp. Jag var tydligen jatteduktig for att aldrig provat forut, for jag kom upp pa bradan pa fotterna alla ganger jag provade aven om jag inte stod upp sa lange. Och jag ramlade inte av med ett stort plask heller, utan var overlag ratt bra. skryt skryt... men vi kom fram till att det berodde pa min corestyrka och stabilitet som jag fatt fran jujutsun och min specifika gymtraning. Engelsmannens son var superproffs och reste runt i varlden som 15-aring och han korde ocksa sarskild coretraning.
Med hela kroppen full av adrenalin och gladje akte jag till Cascais. Det kan man val kanske likna vid ett stort och vackert Borgholm. Dvs fullt med forsaljare som vill kranga grejer, fullt av cafeer och restauranger med halvdalig men dyr mat, men en ratt sot sommarstad. Jag var glad at att ha sett denna stad pa dagen och inte spenderat en natt dar som jag hade tankt. Nu tankte jag om medan jag var i vagorna under dagen och bestamde mig for att bo kvar i Praias och ta en till lektion imorgon! Sa efter en lunch i Cascais sa akte jag till en annan utkikspunkt som tydligen var europas vastligaste punkt. Dar var det fullt av japaner, tyskar och andra turister som jag bara vill slippa pa denna resa sa jag tog nagra obligatoriska bilder innan jag gav mig av. Jag fick aven ta kort pa en japanska som inte riktigt kunde forsta varfor jag inte ville ha bild pa mig sjalv staendes dar... (det ar inte sallan jag kanner mig ratt udda pa denna resa, fast pa ett positivt satt)
Sedan kom jag nu tillbaka till Praias och har suttit och skrivit ihop det har. Jag ar lite lite bekymrad over att bensinstationen har i byn inte var bemannad sa att jag inte kunde tanka. Jag har inte mycket bensin kvar, aven om inte lampan lyser an.
Jo just det, jag satt en lang stund pa en annan strand och fotograferade en massa surfare! Jag satte mig pa en sten bredvid en kille som filmade nagon han tranade, och jag maste val vara lite rolig just nu eftersom jag ar sa begeistrad over surfningen! :) Sa vi pratade en stund och de tva som jobbade som livvakter pa stranden gjorde oss sallskap efter en stund och de satt och kommenterade deras kompisars surfning. Jag sitter sakert och kollar pa superproffs utan att veta om det. Den som sten-killen filmade hade antingen vunnit portugisiska masterskapen eller skulle snart tavla i det. Och livvaktskillen ville ge mig en lektion imorgon... har nagon missat att man far vissa fordelar i Portugal som ensam blond tjej?? hehehe...
Morgondagen ska borjas med en joggingtur innan alla bilar ar ute, sedan frukost och darefter lektion nr 2!!!! Det ar ju min sista dag, och jag maste lamna bilen senast kl 19 i Lissabon. Men jag vet inte riktigt hur jag ska gora med dagen. Surfningen ar val klar kl 13, kanske sa sent som 14. Sedan ar jag lite orolig for att kora fel en massa nar jag val kommer till Lissabon och inte hitta till det dar himla hyrstallet. Jag overvager att hyra en taxi att kora strackan at mig sa att jag kan folja efter bakom... sa jag tror nog att trots loften om att komma tillbaka till stranden och fotografera livvaktssnubben nar han surfar sa tror jag att jag aker raka vagen till lissabon, avklarar bilen och sedan slappar i lissabon. Kanske. Vi far se. Men jag tror det.
Sisadarja. Hejsvejs.
tisdag 19 maj 2009
Ingo åter hemma
Jag hämtade Ingo idag. Det känns skönt att ha honom hemma. Han har det bra med Sanna och Kelly, men jag har det bäst om han är med mig!
Dagarna hos Kelly och Sanna har tydligen varit bra med undantag för Drottningholms-vistelsen. Han var en riktig odåga just då.
Nu är han annars väldigt trött och har stupat i säng. Han får kanske för mycket av det goda ute i Tumba/Salem....
Dagarna hos Kelly och Sanna har tydligen varit bra med undantag för Drottningholms-vistelsen. Han var en riktig odåga just då.
Nu är han annars väldigt trött och har stupat i säng. Han får kanske för mycket av det goda ute i Tumba/Salem....
kontring
Jag som är hemma i Sverige får väl kontra på Helenas resereportage med nåt så originellt och grymt som ett träningspass. Årsta Havsbad. Valhall. Fart. Kramp. Blottade tänder. FAN vad kul det är att cykla. Lite mesigt av mig bara att inte attackerar oftare. Det måste bli ändring på det. Man blir inte bra om man inte attackerar när man är som tröttast. Jag har en sådan grundfysik och styrka att jag inte blir avhängd bara för att jag blir lite trött. Alltså blir det fler och djärvare attacker nästa träning!
Rapport fran Portugal
Hej hej
Ja, i vilken anda ska man borja? Far val skriva en klassisk reseskildring ur den mer enkla tonen och lamna filosofiska funderingar darhan.
Jag anlande till Lissabon i sondags och blev grundligt lurad av taxichaufforen som hade mage att krava mig pa dubbla taxan mot normalt. Naval, skitsamma, men det stor mig anda. Mest att folk kan vara sa taskiga. Jag checkade in pa hotellet, ett fyrstjarnigt sadant ordnat av portugisisk turistbyra, och kande mig anda ganska nojd. Jag kastade av mig sakerna och gav mig ut i stan. Klockan var da ungefar 7 pa kvallen. For ovrigt gick flygningen hyggligt, men skitlaskig inflygning till Lissabon! Varldens skarpaste svang och sa landade man mitt i stan.
Lissabon som stad ar valdigt fin och vacker, i alla fall de aldre delarna, citydelarna, som jag befann mig i. Jag ar valdigt ensam om att vara blond, sa jag fick en hel del kommentarer, visslingar m.m. pa min vandring i stan. En kille kom fram och ville bjuda pa kaffe eller liknande, men jag avbojde snallt. Sedan gick jag vilse, men tack vare ett ok lokalsinne kom jag tillbaka till hotellet och kunde mellanlanda en stund innan jag gick ut igen. Val pa ett cafe satte sig en yngre, svart kille med solbrillor i pannan vid samma bord. Han var val ganska trevlig, och jag fragade ut honom om Lissabon efter tips att gora och se. Det tog han pa blodigaste allvar och skulle dra med mig pa allt samma kvall. Sagt och gjort, vi skulle till en restaurang och lyssna pa "fado" - klassisk portugisisk musik.
Restaurangen var lite marklig, for det kandes som om vi gick in pa nader eftersom killen kande vakterna, och jag mer eller mindre kande mig tvingad att bestalla ngt att ata. Men men, en nota pa 13 euro for vatten, en cola och en sallad var helt ok anda for den lilla konsert som uppbringades pa en liten scen. Tva gubbar spelade gitarr och en kvinna sjong och darefter en aldre herre. Nagra i restaurangen sjong med nar man skulle gora det, aven min bordsherre som lite blygt sjong med.
Sedan ville han ga pa en bar, men jag var saftigt trott sa jag fick istallet sallskap till hotellet, han bodde visst valdigt nara. Han ville garna traffas dagen darpa, men jag hade ingen lust alls att heja pa nagon ide om nagon romans for hans del. Men han var gullig pa sitt satt, formodligen valdigt ung eftersom han pratade om att ta korkort, och valdigt ivrig pa det mesta. Jaja.
I mandags formiddag vandrade jag sa runt i Lissabons aldre kvarter och uppe till det palats som finns. Eller slott kanske det var. Jag orkade inte betala for att ga in och se det sista, utan nojde mig helt med det som var runt omkring. Roligast var alla gubbar och gummor som satt i sina sma fonster och tittade ut under tiden staden vaknade till liv.
Vid lunchtid gjorde jag ett obligatoriskt stopp pa hotellet och gick en liten rundvandring med ngn chef dar. Tittade pa sviter och latsades vara intresserad... sedan tog jag mitt pick och pack, akte taxi (for ratt taxa) till hyrbilsstallet och kvitterade ut en liten VW polo med en grasklipparmotor. Det var inte alls sa latt att hitta ut ur staden som hyrbilskvinnan sa, utan jag har nog sett alla fororter till Lissabon.
Tack vare att jag korde sa fel sa hamnade jag i Sintra, och inte vid kusten som jag hade tankt mig. Sintra ar en gammal by fran medeltiden och framat antar jag, med moriska inslag fran nar araberna harjade. Sa jag gjorde en vandring upp pa berget for att se den moriska borgen. Den var val vard sin klattring, vyn denna klarblaa soliga dag var magnifik. Jag kunde se langt ut over Atlanten, trots att det nog lag 3 mil bort? Kanske mer. Det var dessutom tat och mysig skog med enorma trad runt omkring. Sjalva Sintra daremot var valdigt turistig och jag gav inte mycket for det, men det blev anda ett kaffestopp.
Darefter rattade jag mig bil vidare, och nej, jag hade inte mycket till karta med mig, och var sa otroligt sugen pa att se havet. Sa jag styrde rakt vasterut tills jag kom till Atlanten och en liten stad/by vid namn Praias los Maicas, typ. Jag fann mig direkt och alskade den lilla stranden och alla restaurangerna. Via ett cafe fick jag ett boende pa ett hotell med helt ok standard och jag gick for att ata pa en restaurang mittemot. Vilket var kvallens lyckokast! Jag har faktiskt aldrig atit sa god grillad fisk i hela mitt liv! Ett stort fiskspett med skampi och vad jag tror maste varit marulk, monkfish. Och husets vin var perfekt.
Eftersom jag satt ensam borjade servitoren att prata lite med mig, och eftersom jag inte hade ngt annat for mig utan satt och skrev lange pa ett papper med tankar, sa rakade jag bli kvar sist pa restaurangen. Och vid det laget hade jag nastan lart kanna restaurangagaren som tyckte att vi skulle ga till baren i byn och dricka drinkar. Sagt och gjort, vi gick dit vid elva och gick darifran pa ordentligt vingliga ben kl 2! Vi pratade om livet, han var gift och hade en son pa ett ar, och tre drinkar gor (plus tva glas vin for min del...) val de flesta pa gott humor? Som tur var hade jag ungefar 30 meter hem, och det var ungefar allt jag var i stand att ga efter den kvallen. Jag somnade med halva kladmunderingen pa, och aven linserna i ogonen vilket jag upptackte kl 5 pa morgonen nar jag vaknade av att solen lyste mig i ansiktet.
I formiddags hade jag bestamt traff med restaurangagaren Miko for att aka och surfa. Sa vi traffades pa ett fik och jag fick traffa hans fru och barn, och sedan gick vi till ett surfstalle dar en australiensare drev en surfskola och boende. Vi akte ivag med den obligatoriska surfbussen men vagorna var alldeles for hoga och vattnet for stromt for en nyborjare som jag, samt en grek som bodde pa surfstallet och som bara tagit tva lektioner innan. Sa efter en halvtimmas jakt gav vi upp, och gick till ett nytt fik for mer kaffe. Jag lovade att atervanda till byn for att surfa vid ett annat tillfalle, darefter sa jag hejda till greken och Miko och checkade ut fran hotellet.
Pa samma felkorningssatt sa har jag kort kors och tvars langs med kusten och nagra mil in i landet norrut. Jag stannade till i en stad i inlandet som heter Marfa och at lunch pa ett torg, och sedan hamnade jag i en hamnstad som heter Santa Cruz. Dar promenerade jag pa en lang strand och njot av vagor som slog in. Satt dar sakert en 45 minuter och tankte pa livet innan jag ater igen akte vidare.
Jag lyckades blasa rakt igenom en tull-kontroll for motorvagen och tror fortfarande att polisen ar efter mig. Det var gront ljus, och jag fattade arligt talat inte att man skulle stanna, ingen bom var ju nedfalld. Pinsamt och jag trodde jag skulle vara tvungen att betala nagon boter nar jag lamnade motorvagen, men jag slapp undan eftersom den tullstationen var stangd och igenbommad. For ovrigt har jag nog lyckats reta gallfeber pa varenda portugis genom att kora sa langsamt som jag gor. De kor generellt sett fort, och jag har en aslangsam bil + att jag vill se saker langs med vagen.
Efter Santa Cruz lyckades jag faktiskt lasa min karta i bilen ratt och tog mig fram by for by at ratt hall. Jag kom till hamnstaden Peniche for nagon timma sedan och aven detta ar en sovande turiststad i viss man. Jag akte forst ut till en utkikspunkt som var bedovande vacker med hisnande utsikt, och i vanlig anda drack jag kaffe dar. Sedan akte jag tillbaka till stan och blev genast pahoppad av en gammal tant som erbjod mig boende for 20 euro. Perfekt tyckte jag eftersom turistbyran var stangd. Sa jag foljde med henne, och rummet var rent och fint och en del av hennes lagenhet tror jag, men jag fick ett par nycklar och pa portugiska fran hennes sida och nagon spansk-portugisisk blandning fran min sida lyckades vi utbyta nagra fraser om staden.
Med en karta i min hand lyckades jag hitta denna internetstation som verkar vara gratis. Engelskan ar valdigt begransad har i Portugal. Miko hade bott 2 ar i Birmingham, sa darav kunde vi prata i 3 timmar. Och killen i Lissabon var nog nagot av sprakbegavning eftersom han kunde spanska, franska, portugisiska och engelska. Iofs ganska liknande sprak, men anda.
Nu ska jag ga tillbaka till bilen och hamta min packning, ta en valbehovlig dusch och sedan ge mig ut pa stan for att hitta god mat. Morgondagen ska inledas med en langre joggingtur, sa det blir en tidig sanggaende for mig ikvall... inga drinkar igen... Ska jag ha en tillstymmelse till att kunna gora ett lopar-reportage sa borde jag ju rimligtvis springa ngn gang ocksa...
Vem vet var jag tar vagen imorgon? Jag vet inte an.
Jag saknar inte Sverige just nu, men jag langtar efter er som ar dar hemma.
Ja, i vilken anda ska man borja? Far val skriva en klassisk reseskildring ur den mer enkla tonen och lamna filosofiska funderingar darhan.
Jag anlande till Lissabon i sondags och blev grundligt lurad av taxichaufforen som hade mage att krava mig pa dubbla taxan mot normalt. Naval, skitsamma, men det stor mig anda. Mest att folk kan vara sa taskiga. Jag checkade in pa hotellet, ett fyrstjarnigt sadant ordnat av portugisisk turistbyra, och kande mig anda ganska nojd. Jag kastade av mig sakerna och gav mig ut i stan. Klockan var da ungefar 7 pa kvallen. For ovrigt gick flygningen hyggligt, men skitlaskig inflygning till Lissabon! Varldens skarpaste svang och sa landade man mitt i stan.
Lissabon som stad ar valdigt fin och vacker, i alla fall de aldre delarna, citydelarna, som jag befann mig i. Jag ar valdigt ensam om att vara blond, sa jag fick en hel del kommentarer, visslingar m.m. pa min vandring i stan. En kille kom fram och ville bjuda pa kaffe eller liknande, men jag avbojde snallt. Sedan gick jag vilse, men tack vare ett ok lokalsinne kom jag tillbaka till hotellet och kunde mellanlanda en stund innan jag gick ut igen. Val pa ett cafe satte sig en yngre, svart kille med solbrillor i pannan vid samma bord. Han var val ganska trevlig, och jag fragade ut honom om Lissabon efter tips att gora och se. Det tog han pa blodigaste allvar och skulle dra med mig pa allt samma kvall. Sagt och gjort, vi skulle till en restaurang och lyssna pa "fado" - klassisk portugisisk musik.
Restaurangen var lite marklig, for det kandes som om vi gick in pa nader eftersom killen kande vakterna, och jag mer eller mindre kande mig tvingad att bestalla ngt att ata. Men men, en nota pa 13 euro for vatten, en cola och en sallad var helt ok anda for den lilla konsert som uppbringades pa en liten scen. Tva gubbar spelade gitarr och en kvinna sjong och darefter en aldre herre. Nagra i restaurangen sjong med nar man skulle gora det, aven min bordsherre som lite blygt sjong med.
Sedan ville han ga pa en bar, men jag var saftigt trott sa jag fick istallet sallskap till hotellet, han bodde visst valdigt nara. Han ville garna traffas dagen darpa, men jag hade ingen lust alls att heja pa nagon ide om nagon romans for hans del. Men han var gullig pa sitt satt, formodligen valdigt ung eftersom han pratade om att ta korkort, och valdigt ivrig pa det mesta. Jaja.
I mandags formiddag vandrade jag sa runt i Lissabons aldre kvarter och uppe till det palats som finns. Eller slott kanske det var. Jag orkade inte betala for att ga in och se det sista, utan nojde mig helt med det som var runt omkring. Roligast var alla gubbar och gummor som satt i sina sma fonster och tittade ut under tiden staden vaknade till liv.
Vid lunchtid gjorde jag ett obligatoriskt stopp pa hotellet och gick en liten rundvandring med ngn chef dar. Tittade pa sviter och latsades vara intresserad... sedan tog jag mitt pick och pack, akte taxi (for ratt taxa) till hyrbilsstallet och kvitterade ut en liten VW polo med en grasklipparmotor. Det var inte alls sa latt att hitta ut ur staden som hyrbilskvinnan sa, utan jag har nog sett alla fororter till Lissabon.
Tack vare att jag korde sa fel sa hamnade jag i Sintra, och inte vid kusten som jag hade tankt mig. Sintra ar en gammal by fran medeltiden och framat antar jag, med moriska inslag fran nar araberna harjade. Sa jag gjorde en vandring upp pa berget for att se den moriska borgen. Den var val vard sin klattring, vyn denna klarblaa soliga dag var magnifik. Jag kunde se langt ut over Atlanten, trots att det nog lag 3 mil bort? Kanske mer. Det var dessutom tat och mysig skog med enorma trad runt omkring. Sjalva Sintra daremot var valdigt turistig och jag gav inte mycket for det, men det blev anda ett kaffestopp.
Darefter rattade jag mig bil vidare, och nej, jag hade inte mycket till karta med mig, och var sa otroligt sugen pa att se havet. Sa jag styrde rakt vasterut tills jag kom till Atlanten och en liten stad/by vid namn Praias los Maicas, typ. Jag fann mig direkt och alskade den lilla stranden och alla restaurangerna. Via ett cafe fick jag ett boende pa ett hotell med helt ok standard och jag gick for att ata pa en restaurang mittemot. Vilket var kvallens lyckokast! Jag har faktiskt aldrig atit sa god grillad fisk i hela mitt liv! Ett stort fiskspett med skampi och vad jag tror maste varit marulk, monkfish. Och husets vin var perfekt.
Eftersom jag satt ensam borjade servitoren att prata lite med mig, och eftersom jag inte hade ngt annat for mig utan satt och skrev lange pa ett papper med tankar, sa rakade jag bli kvar sist pa restaurangen. Och vid det laget hade jag nastan lart kanna restaurangagaren som tyckte att vi skulle ga till baren i byn och dricka drinkar. Sagt och gjort, vi gick dit vid elva och gick darifran pa ordentligt vingliga ben kl 2! Vi pratade om livet, han var gift och hade en son pa ett ar, och tre drinkar gor (plus tva glas vin for min del...) val de flesta pa gott humor? Som tur var hade jag ungefar 30 meter hem, och det var ungefar allt jag var i stand att ga efter den kvallen. Jag somnade med halva kladmunderingen pa, och aven linserna i ogonen vilket jag upptackte kl 5 pa morgonen nar jag vaknade av att solen lyste mig i ansiktet.
I formiddags hade jag bestamt traff med restaurangagaren Miko for att aka och surfa. Sa vi traffades pa ett fik och jag fick traffa hans fru och barn, och sedan gick vi till ett surfstalle dar en australiensare drev en surfskola och boende. Vi akte ivag med den obligatoriska surfbussen men vagorna var alldeles for hoga och vattnet for stromt for en nyborjare som jag, samt en grek som bodde pa surfstallet och som bara tagit tva lektioner innan. Sa efter en halvtimmas jakt gav vi upp, och gick till ett nytt fik for mer kaffe. Jag lovade att atervanda till byn for att surfa vid ett annat tillfalle, darefter sa jag hejda till greken och Miko och checkade ut fran hotellet.
Pa samma felkorningssatt sa har jag kort kors och tvars langs med kusten och nagra mil in i landet norrut. Jag stannade till i en stad i inlandet som heter Marfa och at lunch pa ett torg, och sedan hamnade jag i en hamnstad som heter Santa Cruz. Dar promenerade jag pa en lang strand och njot av vagor som slog in. Satt dar sakert en 45 minuter och tankte pa livet innan jag ater igen akte vidare.
Jag lyckades blasa rakt igenom en tull-kontroll for motorvagen och tror fortfarande att polisen ar efter mig. Det var gront ljus, och jag fattade arligt talat inte att man skulle stanna, ingen bom var ju nedfalld. Pinsamt och jag trodde jag skulle vara tvungen att betala nagon boter nar jag lamnade motorvagen, men jag slapp undan eftersom den tullstationen var stangd och igenbommad. For ovrigt har jag nog lyckats reta gallfeber pa varenda portugis genom att kora sa langsamt som jag gor. De kor generellt sett fort, och jag har en aslangsam bil + att jag vill se saker langs med vagen.
Efter Santa Cruz lyckades jag faktiskt lasa min karta i bilen ratt och tog mig fram by for by at ratt hall. Jag kom till hamnstaden Peniche for nagon timma sedan och aven detta ar en sovande turiststad i viss man. Jag akte forst ut till en utkikspunkt som var bedovande vacker med hisnande utsikt, och i vanlig anda drack jag kaffe dar. Sedan akte jag tillbaka till stan och blev genast pahoppad av en gammal tant som erbjod mig boende for 20 euro. Perfekt tyckte jag eftersom turistbyran var stangd. Sa jag foljde med henne, och rummet var rent och fint och en del av hennes lagenhet tror jag, men jag fick ett par nycklar och pa portugiska fran hennes sida och nagon spansk-portugisisk blandning fran min sida lyckades vi utbyta nagra fraser om staden.
Med en karta i min hand lyckades jag hitta denna internetstation som verkar vara gratis. Engelskan ar valdigt begransad har i Portugal. Miko hade bott 2 ar i Birmingham, sa darav kunde vi prata i 3 timmar. Och killen i Lissabon var nog nagot av sprakbegavning eftersom han kunde spanska, franska, portugisiska och engelska. Iofs ganska liknande sprak, men anda.
Nu ska jag ga tillbaka till bilen och hamta min packning, ta en valbehovlig dusch och sedan ge mig ut pa stan for att hitta god mat. Morgondagen ska inledas med en langre joggingtur, sa det blir en tidig sanggaende for mig ikvall... inga drinkar igen... Ska jag ha en tillstymmelse till att kunna gora ett lopar-reportage sa borde jag ju rimligtvis springa ngn gang ocksa...
Vem vet var jag tar vagen imorgon? Jag vet inte an.
Jag saknar inte Sverige just nu, men jag langtar efter er som ar dar hemma.
måndag 18 maj 2009
Pucko
Ingo är tydligen hormonstinn nu. Han har börjat jucka enligt rapporter från Tumba.
I lördags lämnade jag Ingo till superhundvakten Sanna efter en trevlig liten promenad med lös Ingo, lös Kelly samt lite hundbad.
Därefter skötte han sig tydligen OK fram till kvällen då han terroriserade Kelly med juckningar. Ingo har ALDRIG juckat förutom lite när han var ung och fick överslag när han lekte med sin minibullterrier-kompis. Nu hade han juckat på Kelly och även på S och K. Dessutom hade han inte gett sig heller utan hållit på i en timme och grejat. Märkligt.
Sedan hade han fått för sig att vakta sin nya flock. Gulligt tänkt, men väldigt fel. Ingo ska inte behöva vakta något. Om något ska vaktas är det jag eller Helena som ska göra det. Eller Sanna för all del. Eller vilken människa som helst i Ingos närhet. Vi måste utarbeta en plan för hur man ska få honom att förstå att han inte behöver bry sig om revir eller saker.
Annars är han väldigt gullig och fin och det är så konstigt att han kan vara så puckad samtidigt som han är så mysig och trevlig.
I lördags lämnade jag Ingo till superhundvakten Sanna efter en trevlig liten promenad med lös Ingo, lös Kelly samt lite hundbad.
Därefter skötte han sig tydligen OK fram till kvällen då han terroriserade Kelly med juckningar. Ingo har ALDRIG juckat förutom lite när han var ung och fick överslag när han lekte med sin minibullterrier-kompis. Nu hade han juckat på Kelly och även på S och K. Dessutom hade han inte gett sig heller utan hållit på i en timme och grejat. Märkligt.
Sedan hade han fått för sig att vakta sin nya flock. Gulligt tänkt, men väldigt fel. Ingo ska inte behöva vakta något. Om något ska vaktas är det jag eller Helena som ska göra det. Eller Sanna för all del. Eller vilken människa som helst i Ingos närhet. Vi måste utarbeta en plan för hur man ska få honom att förstå att han inte behöver bry sig om revir eller saker.
Annars är han väldigt gullig och fin och det är så konstigt att han kan vara så puckad samtidigt som han är så mysig och trevlig.
Kinnekulle
Oj, vilket jobbigt lopp det är. Hela tävlingen består i princip av en 3 km lång backe som man åker upp för, rundar och gör det igen. Typ 10 gånger. Det blev några gånger för mycket för mig och när det var 4 varv kvar fick jag ge mig. Jag kom i alla fall ikapp några andra som också fått ge sig och slet mig i mål på 28:e plats. Det var många många många som avbröt, så jag var definitivt inte sämst. Summerat är jag nöjd. Dock måste jag tänka på att försöka utnyttja det jag är bra på för att sedan ha igen det när det kommer partier som jag är lite sämre på.
Jag kan ligga först när vi kommer till backen och då har jag hela klungan att falla på. På så sätt slipper jag att få några meters lucka på krönet och då är jag med. Liksom. Fan bara att det ska vara så svårt att fatta.
Jag blev i alla fall trött och fick mäta mig med svensk elit och även två proffs faktiskt. Kul det!
Jag kan ligga först när vi kommer till backen och då har jag hela klungan att falla på. På så sätt slipper jag att få några meters lucka på krönet och då är jag med. Liksom. Fan bara att det ska vara så svårt att fatta.
Jag blev i alla fall trött och fick mäta mig med svensk elit och även två proffs faktiskt. Kul det!
fredag 15 maj 2009
fika fika!
Ingo och jag är stammisar på Feca. Kaffe och glass är grejen. Ingo är jätteduktig på att fika med mig. Om han sköter sig får han smaka på glassen, vilket han fick idag!
träna träna!
Med ny cykel blir man lite hetsig när det gäller träningen. Man vill ställa in allt och köra in den liksom.
Igår var det ett gemensamt träningspass med klubben som jag, som vanligt, deltog i. Vi körde fart- och tävlingslek på Flatenrakan. Idén var att köra i lag om 3. 3 lag i en grupp. Sedan skulle ens eget lag vinna. Rakan är cirka 6 minuter lång, vilket gör att en solokörnig i princip är omöjlig. Man måste nyttja lite taktik alltså.
På första "loppet" var vår idé att gå med på första attacken och om den blev inkörd skulle jag attackera. Nu blev det helt fel eftersom vår kille inte orkade och släppte sin rulle. Då fick vi ändra taktik och jag attackerade direkt för att försöka få fart på det hela. Vår siste skulle då få spurta. Jag fick mjälksyra upp i armarna, men jag kom ikapp i alla fall. Väl ikapp stötte såklart han som legat på min rulle. Jag var givetvis rökt. Men kul att bli trött.
Sådär fortsatte det och vi lyckades väldigt fint ett par gånger. Speciellt gött är det när man ligger på rulle efter någon som jagar ikapp en utbrytargrupp. När man sedan kommer ikapp stöter man direkt och kör som FAN. Man håller kanske inte, men man ökar i alla fall chanserna att de andra lagen ska bli trötta.
På sista omgången gick M iväg direkt från start. E försökte stöta ikapp och jag satt som klistrad på hans hjul. Såväl M som E körde aphårt, men jag behövde ju bara köra hårt. När E kom ikapp M attackerade jag omgående och körde allt vad jag hade. Jag fick en stor lucka och var övertygad om att jag skulle hålla hela vägen. När jag gick in i målbacken kom dock M som skjuten ur en kanon och jag förlorade spurten. FAN också. E hade blivit sur över min skarvning och drog fram M bara för att jag inte skulle vinna. Helvete också!
Idag blev det ett skönt pass med Damian på Cycle Corner. Det är han som fixat min cykel och han är alltså min sponsor. Joråsåatt....
Igår var det ett gemensamt träningspass med klubben som jag, som vanligt, deltog i. Vi körde fart- och tävlingslek på Flatenrakan. Idén var att köra i lag om 3. 3 lag i en grupp. Sedan skulle ens eget lag vinna. Rakan är cirka 6 minuter lång, vilket gör att en solokörnig i princip är omöjlig. Man måste nyttja lite taktik alltså.
På första "loppet" var vår idé att gå med på första attacken och om den blev inkörd skulle jag attackera. Nu blev det helt fel eftersom vår kille inte orkade och släppte sin rulle. Då fick vi ändra taktik och jag attackerade direkt för att försöka få fart på det hela. Vår siste skulle då få spurta. Jag fick mjälksyra upp i armarna, men jag kom ikapp i alla fall. Väl ikapp stötte såklart han som legat på min rulle. Jag var givetvis rökt. Men kul att bli trött.
Sådär fortsatte det och vi lyckades väldigt fint ett par gånger. Speciellt gött är det när man ligger på rulle efter någon som jagar ikapp en utbrytargrupp. När man sedan kommer ikapp stöter man direkt och kör som FAN. Man håller kanske inte, men man ökar i alla fall chanserna att de andra lagen ska bli trötta.
På sista omgången gick M iväg direkt från start. E försökte stöta ikapp och jag satt som klistrad på hans hjul. Såväl M som E körde aphårt, men jag behövde ju bara köra hårt. När E kom ikapp M attackerade jag omgående och körde allt vad jag hade. Jag fick en stor lucka och var övertygad om att jag skulle hålla hela vägen. När jag gick in i målbacken kom dock M som skjuten ur en kanon och jag förlorade spurten. FAN också. E hade blivit sur över min skarvning och drog fram M bara för att jag inte skulle vinna. Helvete också!
Idag blev det ett skönt pass med Damian på Cycle Corner. Det är han som fixat min cykel och han är alltså min sponsor. Joråsåatt....
torsdag 14 maj 2009
fått upp ångan
Nu går det som FAN! Jag har fått upp ångan på jobbet och har, hör och häpna, en plan över hur jag ska jobba under dagen.
Två timmar är dock vikta åt att montera ihop min cykel som måste bli klar till kvällens träning. Tar det i samband med lunchen.
På söndag är det Kinnekulleloppet och tills dess måste jag montera takräcket så att alla som ska dela bil med mig får plats. Jag har en plan för takräcket också faktiskt. Känns bra!
Två timmar är dock vikta åt att montera ihop min cykel som måste bli klar till kvällens träning. Tar det i samband med lunchen.
På söndag är det Kinnekulleloppet och tills dess måste jag montera takräcket så att alla som ska dela bil med mig får plats. Jag har en plan för takräcket också faktiskt. Känns bra!
onsdag 13 maj 2009
stora grejer idag
Idag ska jag få min nya cykel!
Sjukt fin hoj! (bild från TREK).
Och Lövkvist kör i ledartröja på Girot!Grymt häftigt (bild från eurosport.se)
Sjukt fin hoj! (bild från TREK).Och Lövkvist kör i ledartröja på Girot!Grymt häftigt (bild från eurosport.se)Och Ingo ska på rallylydnadskurs!
EDIT: På förekommen anledning byter vi till en "mindre sexistisk" bild på Thomas.
tisdag 12 maj 2009
present från lillasyster
Ingo har fått en present från min lillasyster. Han gav den en rejäl omgång direkt.
på promenad
Ingo visar som vanligt vägen.
Bäst att hålla sig i skinnet när man får vara lös
Tillfälligt kopplad. Korsande gångväg.
Ingo på G. Kul att vara lös.
Stenar är bra att skicka upp honom på. Då står han stilla och man har kontroll och kan samtidigt fotografera honom.
uppåt!
Det går uppåt nu. Känner mig bättre i halsen, men är ännu inte helt 100% bra. Jag ska försöka vila ordentligt idag så att jag kan vara med på träningen ikväll.
Annars jobbar jag hemma idag. Ingo är jobbig då det är en massa löptikar i området nu. Väl inne så sover han mest, men ute vill han mest bra.
På kvällspromenaden igår övade Ingo och Helena på rallylydnad. Ingo är kung på det. Han är så laddad och på G. Det är kul att se.
Idag ska jag försöka montera takräckeshelvetet. Jag ska gå till en järnhandel och fråga om de har nåt bra tips på att få rent skruvhålet som jag måste använda. Antingen ett gängverktyg eller en mindre skruv, typ en M5:a eller så. Då kanske man kan få loss skiten. Det känns ofattbart förnedrande att jag gick bet på en så enkel grej som lite plast i gängorna....
Annars jobbar jag hemma idag. Ingo är jobbig då det är en massa löptikar i området nu. Väl inne så sover han mest, men ute vill han mest bra.
På kvällspromenaden igår övade Ingo och Helena på rallylydnad. Ingo är kung på det. Han är så laddad och på G. Det är kul att se.
Idag ska jag försöka montera takräckeshelvetet. Jag ska gå till en järnhandel och fråga om de har nåt bra tips på att få rent skruvhålet som jag måste använda. Antingen ett gängverktyg eller en mindre skruv, typ en M5:a eller så. Då kanske man kan få loss skiten. Det känns ofattbart förnedrande att jag gick bet på en så enkel grej som lite plast i gängorna....
söndag 10 maj 2009
FAN FAN FAN
Så dålig jag var igår. Jag gav mig inte ens chansen. Det blåste storm (sidvind typ hela tiden), det fanns en massa märkliga kurvor med ingångdrag i början på varvet. Dessutom var jag för avvaktande och feg vilket gjorde att jag hamnade långt bak i fältet. Alla som fattar något inser att jag i princip var avhängd från första början. Jag fick slita ont direkt och efter en timme var jag HELT rökt. Tråkigt. Inte att tiden blev så kort, utan att jag inte hann göra någonting under denna timme. Jag fick ägna mig åt att täppa luckor, kämpa i sidvinden utan något skydd och övervinna den så kallade gummimsnoddseffekten i varje jävla kurva. Dessutom hade jag en svag irriterande förkylning med svagt svagt ont i halsen. Troligen något prestationssänkande.
Kass var ordet.
Kass var ordet.
fredag 8 maj 2009
cykla långt
Imorgon är det Scandinavian Race i Uppsala. Jag ska vara med och det kommer att bli jobbigt. 200 kilometer med en massa proffs och annat duktigt folk. Givetvis även sådana som är mindre duktiga (som jag). Det är väl tur det. Jag är utsedd att vara kanonmat och det passar nog mig ganska bra i denna tävling. Jag ska vara aktiv i början och kommer troligen att vara ganska rökt när det börjar närma sig 110-130 km. Sedan får vi se hur det går. Min kropp känns lite sliten nu och halsen har inte varit 100% de senaste dagarna. Dagen kommer alltså att gå ut på att käka som FAN (främst kolhydrater), vila (sova middag) och dricka mycket (vatten/sportdryck) för att hjälpa kolhydratsinlagringen.
Det är spännande saker på gång på materialfronten också, men det är hemligt än så länge.
Det är spännande saker på gång på materialfronten också, men det är hemligt än så länge.
Rally-lydnad - The Movie
Vänstersväng, ur instruktionsboken. Vi kanske ska sälja denna sekvens till en tränings-DVD?
Sedan följer vi upp med en hyfsad 90-gradare followed by "sit" och tempoökning.
Rally-lydnad. Rapport
OK. En liten bildrapportering från rallylydnaden. Premiärgången. Helena och Ingo tjuvstartade eftersom jag satt i bilkö och inte hann fram i tid. Ingo blev JÄTTEGLAD av att se mig när jag kom. Kul det.
Ingo ser husse på avstånd
Ingo ser husse på avstånd
Instruktioner
Något efter, men det är lätt hänt i högersvängen
Bra kontakt!
torsdag 7 maj 2009
framgångsrik bajsblogg
Ok. Det måste vara sjukt många JÄVLA FÖRBANNADE SKIT-löptikar just nu. Ingo är ju för fan helt muppig på våra promenader. Drar som en oxe i kopplet och tycker matte är helt dum i huvudet som härjar med honom. Jaja, inget ont om tikar. Jag är egentligen för all kastrering på alla tikar OCH hanhundar som inte ska i avel. Så egentligen borde vi ju kastrera Ingo då, eftersom jag inte anser att han ska avlas på. I så fall krävs det väl en zombie-tik som kan häva hans osäkerhet/vakt, om det nu är det man är ute efter. Skulle Ingo varit på en ensam gård hade han väl varit en perfekt hund som skällt på folk som kom oanmälda.
Jaja, tillbaka till vardagen. Som sagt, rallylydnaden. Det är sååååå roligt!! Jag älskar rallylydnaden! Så enkelt att träna överallt i stan, och Ingo blir så mkt mer kontaktsökande på promenaderna (mellan nosandet och dragandet...) och han är ju så duktig! Igår var jag så stolt! Vi övade på momenten spiralen, framför, runt, u-sväng och slalom. De andra hundarna har ju gått agilitykurser och är ju såklart stensäkra, men Ingo har så lätt för att fatta och dessutom så mycket mer fart i sig! Han äger!
Ja, just nu är jag lite sur på att han är så dragig i kopplet, men å andra sidan gick vi promenad innan jag ätit frukost, och en lång prommis, så det kanske var dumt, jag är inte å leka med när jag är hungrig...
Idag blir nog en lite tråkig dag för bongo med en del ensamhet. Matte ska på resemässa och tigga gratisresor och sedan blir det födelsedagsmiddag för husse som fyller år idag!!! Hurra för honom!!
Jaja, tillbaka till vardagen. Som sagt, rallylydnaden. Det är sååååå roligt!! Jag älskar rallylydnaden! Så enkelt att träna överallt i stan, och Ingo blir så mkt mer kontaktsökande på promenaderna (mellan nosandet och dragandet...) och han är ju så duktig! Igår var jag så stolt! Vi övade på momenten spiralen, framför, runt, u-sväng och slalom. De andra hundarna har ju gått agilitykurser och är ju såklart stensäkra, men Ingo har så lätt för att fatta och dessutom så mycket mer fart i sig! Han äger!
Ja, just nu är jag lite sur på att han är så dragig i kopplet, men å andra sidan gick vi promenad innan jag ätit frukost, och en lång prommis, så det kanske var dumt, jag är inte å leka med när jag är hungrig...
Idag blir nog en lite tråkig dag för bongo med en del ensamhet. Matte ska på resemässa och tigga gratisresor och sedan blir det födelsedagsmiddag för husse som fyller år idag!!! Hurra för honom!!
onsdag 6 maj 2009
lagom less
Nu är det tråkigt att jobba. Borde kanske vila från träning idag, men jag kanske tar en löprunda senare ändå. På tjänsteresa finns inte mycket mer att göra än att träna och jobba. Kul men enformigt. Speciellt jobbet. Därav rubriken.
Rapporter från Stockholm gör gällande att Ingo är Stockholms nya rallylydnads-KUNG! Roligt att han och matte är så duktiga på det. Vi filmade lite från premiären och borde lägga upp det till allmän beskådan.
Just nu, i skrivande stund, är det målgång i finalen i ESDUU-cup vid Fiskartorpet. Jag är inte med. Surt. Det är en rolig cup som är bra för cykelsporten i Stockholm. Det är snabba GP-lopp som drar mycket folk. Tävlingarna är dessutom bra träning och ger tävlingsvana. Synd att jag inte kunde vara med.
Rapporter från Stockholm gör gällande att Ingo är Stockholms nya rallylydnads-KUNG! Roligt att han och matte är så duktiga på det. Vi filmade lite från premiären och borde lägga upp det till allmän beskådan.
Just nu, i skrivande stund, är det målgång i finalen i ESDUU-cup vid Fiskartorpet. Jag är inte med. Surt. Det är en rolig cup som är bra för cykelsporten i Stockholm. Det är snabba GP-lopp som drar mycket folk. Tävlingarna är dessutom bra träning och ger tävlingsvana. Synd att jag inte kunde vara med.
kass
Tisdagspass igår. Full fräs i Gustavsberg. Fan vad kass jag var. Inget krut i benen alls. Feg och svag. Helvete också. Jag ångrar att jag inte tog i mer. Nästa gång ska jag vara bättre!
Annars var Ingo och jag till cykelaffären och köpte fälgband och slang. Lite mycket punkteringar nu. Punkabudgeten skenar! Ingo var i alla fall fin inne på Cykelcity och la sig ner på mattan framför kassan när jag skulle betala. Duktig vovve!
Annars var Ingo och jag till cykelaffären och köpte fälgband och slang. Lite mycket punkteringar nu. Punkabudgeten skenar! Ingo var i alla fall fin inne på Cykelcity och la sig ner på mattan framför kassan när jag skulle betala. Duktig vovve!
måndag 4 maj 2009
Fika-Bongo!
Idag har Ingo och jag fikat.
Först gick vi till rastgården så att han skulle få leka lite. Vi träffade Ingos halvsyskon Dixie och det var kul. Dock gillade Ingo mest en Whippet. Han rejsade och lekte fint med en blandrastik också. Diplomat Ingo.
Därefter gick vi till det lilla fiket Feca och fikade. Jag köpte en dubbel espresso och lite glass. Sedan satte vi oss på uteserveringen och fikade. Det var ganska trångt, men Ingo var lugnet själv. Först satt han ner och fick smaka på glassen men efter ett tag lade han sig ner och väntade på att jag skulle bli klar. Jag ska öva på fika med honom när jag har tid. Jag tror även att matte vill att Ingo ska kunna fika.
Annars har vi övat lite på att hämta posten. Han har lite svårt med det och hämtar gärna mina tofflor istället. Om tidningen sitter kvar i brevinkastet är det lite lättare.
Först gick vi till rastgården så att han skulle få leka lite. Vi träffade Ingos halvsyskon Dixie och det var kul. Dock gillade Ingo mest en Whippet. Han rejsade och lekte fint med en blandrastik också. Diplomat Ingo.
Därefter gick vi till det lilla fiket Feca och fikade. Jag köpte en dubbel espresso och lite glass. Sedan satte vi oss på uteserveringen och fikade. Det var ganska trångt, men Ingo var lugnet själv. Först satt han ner och fick smaka på glassen men efter ett tag lade han sig ner och väntade på att jag skulle bli klar. Jag ska öva på fika med honom när jag har tid. Jag tror även att matte vill att Ingo ska kunna fika.
Annars har vi övat lite på att hämta posten. Han har lite svårt med det och hämtar gärna mina tofflor istället. Om tidningen sitter kvar i brevinkastet är det lite lättare.
åsså linjeloppet
Tillbaka i Stockholm efter tre intensiva dagar i Karlstad. Igår var det linjelopp på cirka 13 mil. Det började bra för oss. DR gjorde som vanligt, dvs attackerade efter 1 minut typ. Jag låg högt upp och kunde därför ligga och bevaka fint. Första varvet var ganska lugnt, men ändå ryckigt då folk attackerade och attackerade ... och attackerade. Dock kom inget loss något vidare. Efter 1.5 varv skulle jag upp i klungan igen och petade vänligt till min lagkamrat M för att låta honom åka med mig upp. PANG!!! Punka på bakhjulet. Som tur var hade Cykelcity en servicebil som lånade ut ett bakhjul till mig och sedan fick jag köra järnet. Deras bil pacade mig (jag låg på rulle bakom bilen) och inom 5-6 km var jag ikapp klungan igen. Nu fick jag vila i ett varv innan jag återigen gick upp för att göra mitt jobb. Strax därpå var det ytterliggare en attack som jag kände mig manad att gå på och vi fick en lucka. Men efter 3-4 km var klungan ikapp och då kontrade någon från klungan. Som tur var var även M hyfsat beredd och lyckades komma med. Men som vanligt kunde klungan inte acceptera detta och även denna grupp hämtades in. Med två och ett halvt varv kvar gick Martin Halvarsson (cykelcity) iväg med vår S på rullen. Dessa kom iväg ganska bra och jag och en annan cykelcity låg och bevakade attackerna fint i spetsen. Efter kanske ett halv varv började några att samarbeta och gå runt. Jag och cykelcitykillen låg bara med och det var oföskämt bekvämt. Vi hade gått loss från klungan. Efter ett tag fick S ge sig och tappade sin rulle och då var jag tvungen att börja köra i utbrytargruppen. Jag hörde att cykelcitykillen rapporterade om vilka som var med i vår grupp (troligen för att de skulle bestämma om vi skulle få hålla eller om vi skulle köras in). När det var ett varv kvar blev vi inhämtade..... Men. Då stötte JG och fick med en cykelcity. Inget annat lag orkade köra in det och vi belönades med en 3:e-plats! Med 3 km kvar blir det en vurpa precis före mig. Jag lyckas hålla mig undan, men får jaga den lilla som var kvar av klungan nästan hela vägen till målet. I spurten var jag förstås HELT rökt.
Jag tycker att vi var näst bäst efter cykelcity och det känns bra. Vi kör bra, smart och vi tröttar ut övriga lag så att de inte orkar. Det känns fint! Jag är även nöjd med min instas. Jag är med och tävlar och det är kul!
Nästa upp är Scandinavian Race i Uppsala. Det lär bli benhårt...
Jag tycker att vi var näst bäst efter cykelcity och det känns bra. Vi kör bra, smart och vi tröttar ut övriga lag så att de inte orkar. Det känns fint! Jag är även nöjd med min instas. Jag är med och tävlar och det är kul!
Nästa upp är Scandinavian Race i Uppsala. Det lär bli benhårt...
lördag 2 maj 2009
Hammarö - halvvägs
OK. Prolog på 3 km igår. "Alla" körde med tempocyklar utom jag. Jag kom 6:a från slutet. Rent tekniskt är jag ganska dålig på tempo och ett antal sekunder kan tillskrivas kass teknik (kort och knixig bana). Men även materialet har betydelse. Man kan köra fortare med tempocykel, det är inte bara för att det är kul som "alla" andra har tempocykel på tempoetapper....
Idag inleddes dagen med ett tempolopp på 11 km. Det är kort, men även här är det såklart tempocykel som gäller. Inte linjecykel som jag cyklar på. Man kan kitta upp sin linjecykel med tempobåge, diskhjul osv. Men det hade såkalrt inte jag gjort, det är även inte heller samma sak som tempohoj. Jag körde bra, men jag tar för mycket vind när jag sitter upprätt som man gör på linjecykel. Skit samma. Det är bra träning och prylbög-manin kan börja förbereda sig på nivå 2. Nu ska det kollas på temporamar!!!
På kvällen var det GP. Jag är inte bra på GP, men klart bättre på det än på tempo. Rätt utrustning har jag i alla fall, så det går inte att klaga på. Möjligen att jag har 175 mm vevarmar på lånecykeln mot 172.5 som jag är van vid....
Jag åkte med bra hela vägen, men det är pinsamt vad jag är dålig på att ta kurvor. Jag tappar massor i varje sväng. Dock inga problem att hänga med klungan. Jag borde ha offrat mer krut på att ligga högre upp och jag MÅSTE och SKA öva på det och även praktisera på tävling. Jag gick i mål med klungan (klungspurt) och tog typ 40 placeringar i totalen, så jag ligger i alla fall inte sist..
Lillasyster med man var och tittade på loppet och det var kul! Roligt att se dem igen. Jag hoppas att "bihanget" tog några bra bilder på oss som jag kan få. Han är väldigt fotointresserad och -duktig.
Imorgon är det linjelopp och då ska jag FANIMEJ köra bra. Jag ska ligga högt och jag ska köra fint och för laget. Men först sova.
Idag inleddes dagen med ett tempolopp på 11 km. Det är kort, men även här är det såklart tempocykel som gäller. Inte linjecykel som jag cyklar på. Man kan kitta upp sin linjecykel med tempobåge, diskhjul osv. Men det hade såkalrt inte jag gjort, det är även inte heller samma sak som tempohoj. Jag körde bra, men jag tar för mycket vind när jag sitter upprätt som man gör på linjecykel. Skit samma. Det är bra träning och prylbög-manin kan börja förbereda sig på nivå 2. Nu ska det kollas på temporamar!!!
På kvällen var det GP. Jag är inte bra på GP, men klart bättre på det än på tempo. Rätt utrustning har jag i alla fall, så det går inte att klaga på. Möjligen att jag har 175 mm vevarmar på lånecykeln mot 172.5 som jag är van vid....
Jag åkte med bra hela vägen, men det är pinsamt vad jag är dålig på att ta kurvor. Jag tappar massor i varje sväng. Dock inga problem att hänga med klungan. Jag borde ha offrat mer krut på att ligga högre upp och jag MÅSTE och SKA öva på det och även praktisera på tävling. Jag gick i mål med klungan (klungspurt) och tog typ 40 placeringar i totalen, så jag ligger i alla fall inte sist..
Lillasyster med man var och tittade på loppet och det var kul! Roligt att se dem igen. Jag hoppas att "bihanget" tog några bra bilder på oss som jag kan få. Han är väldigt fotointresserad och -duktig.
Imorgon är det linjelopp och då ska jag FANIMEJ köra bra. Jag ska ligga högt och jag ska köra fint och för laget. Men först sova.
fredag 1 maj 2009
Bortaplan och blodbajs
Igår var det valborgsmiddag hemma hos C och T med lilla schnauzern Maja. Maja skällde ut mig efter noter när jag kom först för att lämna en väska innan den gemensamma promenaden, men hon kunde övertalas till att jag ändå inte var livsfarlig.
Sedan möttes vi upp allesammans och gick runt halva kungsholmen utan att hundarna fick hälsa. Ingo var jätteduktig i kopplet och jag övade en hel del på fotgående och lite rallylydnadsmoment under tiden. Sedan kom vi hem och Maja visade Ingo omedelbart att han minnsann skulle hålla sig borta från henne. Men det gick jättebra och båda hundarna var jättetrötta och sov under tiden vi väntade på att maten skulle bli klar. Sedan åkte vi tunnelbana hem och Ingo var orolig av alla människor som skrålade och gormade i sann valborgs-anda, men det var relativt tomt på folk ändå i tunnelbanan och allt gick bra. Jag blir så glad när man har en så lyckad kväll ur alla avseenden!
Idag har vi tagit det ganska lugnt. Tagit en koppelpromenad på en timma på alla möjliga gator på Söder. Ingo var helt slut när vi kom hem, så han fick sova och jag stack ut igen och fikade med kompisar. Sedan när jag kom hem hade jag tänkt att köra rallylydnadsträning på kvällspromenaden, men han stod och hetsåt gräs i tio minuter, så jag antog att han skulle kräkas. Men istället så bajsade han diarré i en blomrabatt på en innergård. Det sista på bajset hade dessutom rätt röd färg och jag tror faktiskt att det var blod. Massa gräs såklart. Han är ju väldigt pigg i övrigt och verkade ganska oberörd av fadäsen i rabatten (som en pappa kom och bad mig plocka upp... lite svårt försökte jag förklara... och förklara att jag alltid brukar plocka upp och att jag var hemskt ledsen över blommorna...) men vi gick hem omedelbart och väl hemma har Ingo slocknat som ett ljus igen. Usch jag är såklart orolig, men hundar är ju inte riktigt lika känsliga som människor. Han har inte ätit något farligt så vitt vi vet, och han verkar ju pigg ändå. Vi får se hur allt avlöper imorgon.
Jag och Ingo är ensamma i helgen eftersom Fredrik är i Värmland och tävlar.
Sedan möttes vi upp allesammans och gick runt halva kungsholmen utan att hundarna fick hälsa. Ingo var jätteduktig i kopplet och jag övade en hel del på fotgående och lite rallylydnadsmoment under tiden. Sedan kom vi hem och Maja visade Ingo omedelbart att han minnsann skulle hålla sig borta från henne. Men det gick jättebra och båda hundarna var jättetrötta och sov under tiden vi väntade på att maten skulle bli klar. Sedan åkte vi tunnelbana hem och Ingo var orolig av alla människor som skrålade och gormade i sann valborgs-anda, men det var relativt tomt på folk ändå i tunnelbanan och allt gick bra. Jag blir så glad när man har en så lyckad kväll ur alla avseenden!
Idag har vi tagit det ganska lugnt. Tagit en koppelpromenad på en timma på alla möjliga gator på Söder. Ingo var helt slut när vi kom hem, så han fick sova och jag stack ut igen och fikade med kompisar. Sedan när jag kom hem hade jag tänkt att köra rallylydnadsträning på kvällspromenaden, men han stod och hetsåt gräs i tio minuter, så jag antog att han skulle kräkas. Men istället så bajsade han diarré i en blomrabatt på en innergård. Det sista på bajset hade dessutom rätt röd färg och jag tror faktiskt att det var blod. Massa gräs såklart. Han är ju väldigt pigg i övrigt och verkade ganska oberörd av fadäsen i rabatten (som en pappa kom och bad mig plocka upp... lite svårt försökte jag förklara... och förklara att jag alltid brukar plocka upp och att jag var hemskt ledsen över blommorna...) men vi gick hem omedelbart och väl hemma har Ingo slocknat som ett ljus igen. Usch jag är såklart orolig, men hundar är ju inte riktigt lika känsliga som människor. Han har inte ätit något farligt så vitt vi vet, och han verkar ju pigg ändå. Vi får se hur allt avlöper imorgon.
Jag och Ingo är ensamma i helgen eftersom Fredrik är i Värmland och tävlar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
