Hej hej
Ja, i vilken anda ska man borja? Far val skriva en klassisk reseskildring ur den mer enkla tonen och lamna filosofiska funderingar darhan.
Jag anlande till Lissabon i sondags och blev grundligt lurad av taxichaufforen som hade mage att krava mig pa dubbla taxan mot normalt. Naval, skitsamma, men det stor mig anda. Mest att folk kan vara sa taskiga. Jag checkade in pa hotellet, ett fyrstjarnigt sadant ordnat av portugisisk turistbyra, och kande mig anda ganska nojd. Jag kastade av mig sakerna och gav mig ut i stan. Klockan var da ungefar 7 pa kvallen. For ovrigt gick flygningen hyggligt, men skitlaskig inflygning till Lissabon! Varldens skarpaste svang och sa landade man mitt i stan.
Lissabon som stad ar valdigt fin och vacker, i alla fall de aldre delarna, citydelarna, som jag befann mig i. Jag ar valdigt ensam om att vara blond, sa jag fick en hel del kommentarer, visslingar m.m. pa min vandring i stan. En kille kom fram och ville bjuda pa kaffe eller liknande, men jag avbojde snallt. Sedan gick jag vilse, men tack vare ett ok lokalsinne kom jag tillbaka till hotellet och kunde mellanlanda en stund innan jag gick ut igen. Val pa ett cafe satte sig en yngre, svart kille med solbrillor i pannan vid samma bord. Han var val ganska trevlig, och jag fragade ut honom om Lissabon efter tips att gora och se. Det tog han pa blodigaste allvar och skulle dra med mig pa allt samma kvall. Sagt och gjort, vi skulle till en restaurang och lyssna pa "fado" - klassisk portugisisk musik.
Restaurangen var lite marklig, for det kandes som om vi gick in pa nader eftersom killen kande vakterna, och jag mer eller mindre kande mig tvingad att bestalla ngt att ata. Men men, en nota pa 13 euro for vatten, en cola och en sallad var helt ok anda for den lilla konsert som uppbringades pa en liten scen. Tva gubbar spelade gitarr och en kvinna sjong och darefter en aldre herre. Nagra i restaurangen sjong med nar man skulle gora det, aven min bordsherre som lite blygt sjong med.
Sedan ville han ga pa en bar, men jag var saftigt trott sa jag fick istallet sallskap till hotellet, han bodde visst valdigt nara. Han ville garna traffas dagen darpa, men jag hade ingen lust alls att heja pa nagon ide om nagon romans for hans del. Men han var gullig pa sitt satt, formodligen valdigt ung eftersom han pratade om att ta korkort, och valdigt ivrig pa det mesta. Jaja.
I mandags formiddag vandrade jag sa runt i Lissabons aldre kvarter och uppe till det palats som finns. Eller slott kanske det var. Jag orkade inte betala for att ga in och se det sista, utan nojde mig helt med det som var runt omkring. Roligast var alla gubbar och gummor som satt i sina sma fonster och tittade ut under tiden staden vaknade till liv.
Vid lunchtid gjorde jag ett obligatoriskt stopp pa hotellet och gick en liten rundvandring med ngn chef dar. Tittade pa sviter och latsades vara intresserad... sedan tog jag mitt pick och pack, akte taxi (for ratt taxa) till hyrbilsstallet och kvitterade ut en liten VW polo med en grasklipparmotor. Det var inte alls sa latt att hitta ut ur staden som hyrbilskvinnan sa, utan jag har nog sett alla fororter till Lissabon.
Tack vare att jag korde sa fel sa hamnade jag i Sintra, och inte vid kusten som jag hade tankt mig. Sintra ar en gammal by fran medeltiden och framat antar jag, med moriska inslag fran nar araberna harjade. Sa jag gjorde en vandring upp pa berget for att se den moriska borgen. Den var val vard sin klattring, vyn denna klarblaa soliga dag var magnifik. Jag kunde se langt ut over Atlanten, trots att det nog lag 3 mil bort? Kanske mer. Det var dessutom tat och mysig skog med enorma trad runt omkring. Sjalva Sintra daremot var valdigt turistig och jag gav inte mycket for det, men det blev anda ett kaffestopp.
Darefter rattade jag mig bil vidare, och nej, jag hade inte mycket till karta med mig, och var sa otroligt sugen pa att se havet. Sa jag styrde rakt vasterut tills jag kom till Atlanten och en liten stad/by vid namn Praias los Maicas, typ. Jag fann mig direkt och alskade den lilla stranden och alla restaurangerna. Via ett cafe fick jag ett boende pa ett hotell med helt ok standard och jag gick for att ata pa en restaurang mittemot. Vilket var kvallens lyckokast! Jag har faktiskt aldrig atit sa god grillad fisk i hela mitt liv! Ett stort fiskspett med skampi och vad jag tror maste varit marulk, monkfish. Och husets vin var perfekt.
Eftersom jag satt ensam borjade servitoren att prata lite med mig, och eftersom jag inte hade ngt annat for mig utan satt och skrev lange pa ett papper med tankar, sa rakade jag bli kvar sist pa restaurangen. Och vid det laget hade jag nastan lart kanna restaurangagaren som tyckte att vi skulle ga till baren i byn och dricka drinkar. Sagt och gjort, vi gick dit vid elva och gick darifran pa ordentligt vingliga ben kl 2! Vi pratade om livet, han var gift och hade en son pa ett ar, och tre drinkar gor (plus tva glas vin for min del...) val de flesta pa gott humor? Som tur var hade jag ungefar 30 meter hem, och det var ungefar allt jag var i stand att ga efter den kvallen. Jag somnade med halva kladmunderingen pa, och aven linserna i ogonen vilket jag upptackte kl 5 pa morgonen nar jag vaknade av att solen lyste mig i ansiktet.
I formiddags hade jag bestamt traff med restaurangagaren Miko for att aka och surfa. Sa vi traffades pa ett fik och jag fick traffa hans fru och barn, och sedan gick vi till ett surfstalle dar en australiensare drev en surfskola och boende. Vi akte ivag med den obligatoriska surfbussen men vagorna var alldeles for hoga och vattnet for stromt for en nyborjare som jag, samt en grek som bodde pa surfstallet och som bara tagit tva lektioner innan. Sa efter en halvtimmas jakt gav vi upp, och gick till ett nytt fik for mer kaffe. Jag lovade att atervanda till byn for att surfa vid ett annat tillfalle, darefter sa jag hejda till greken och Miko och checkade ut fran hotellet.
Pa samma felkorningssatt sa har jag kort kors och tvars langs med kusten och nagra mil in i landet norrut. Jag stannade till i en stad i inlandet som heter Marfa och at lunch pa ett torg, och sedan hamnade jag i en hamnstad som heter Santa Cruz. Dar promenerade jag pa en lang strand och njot av vagor som slog in. Satt dar sakert en 45 minuter och tankte pa livet innan jag ater igen akte vidare.
Jag lyckades blasa rakt igenom en tull-kontroll for motorvagen och tror fortfarande att polisen ar efter mig. Det var gront ljus, och jag fattade arligt talat inte att man skulle stanna, ingen bom var ju nedfalld. Pinsamt och jag trodde jag skulle vara tvungen att betala nagon boter nar jag lamnade motorvagen, men jag slapp undan eftersom den tullstationen var stangd och igenbommad. For ovrigt har jag nog lyckats reta gallfeber pa varenda portugis genom att kora sa langsamt som jag gor. De kor generellt sett fort, och jag har en aslangsam bil + att jag vill se saker langs med vagen.
Efter Santa Cruz lyckades jag faktiskt lasa min karta i bilen ratt och tog mig fram by for by at ratt hall. Jag kom till hamnstaden Peniche for nagon timma sedan och aven detta ar en sovande turiststad i viss man. Jag akte forst ut till en utkikspunkt som var bedovande vacker med hisnande utsikt, och i vanlig anda drack jag kaffe dar. Sedan akte jag tillbaka till stan och blev genast pahoppad av en gammal tant som erbjod mig boende for 20 euro. Perfekt tyckte jag eftersom turistbyran var stangd. Sa jag foljde med henne, och rummet var rent och fint och en del av hennes lagenhet tror jag, men jag fick ett par nycklar och pa portugiska fran hennes sida och nagon spansk-portugisisk blandning fran min sida lyckades vi utbyta nagra fraser om staden.
Med en karta i min hand lyckades jag hitta denna internetstation som verkar vara gratis. Engelskan ar valdigt begransad har i Portugal. Miko hade bott 2 ar i Birmingham, sa darav kunde vi prata i 3 timmar. Och killen i Lissabon var nog nagot av sprakbegavning eftersom han kunde spanska, franska, portugisiska och engelska. Iofs ganska liknande sprak, men anda.
Nu ska jag ga tillbaka till bilen och hamta min packning, ta en valbehovlig dusch och sedan ge mig ut pa stan for att hitta god mat. Morgondagen ska inledas med en langre joggingtur, sa det blir en tidig sanggaende for mig ikvall... inga drinkar igen... Ska jag ha en tillstymmelse till att kunna gora ett lopar-reportage sa borde jag ju rimligtvis springa ngn gang ocksa...
Vem vet var jag tar vagen imorgon? Jag vet inte an.
Jag saknar inte Sverige just nu, men jag langtar efter er som ar dar hemma.