Glad räd

Igår var det åter dags för Happy Raid. Eller på svenska: "lättsam cykling i skogen". Eftersom det är höst blev det som förra veckan pannlampa och halt. Så lagom lättsamt alltså. Jag var dock taggad som inför ett tidigt fartpass med Valhall och laddade hela dagen, såväl mig själv som batteriet till pannlampan. Ingo hade passat på att bita sönder sladden till lampan, så jag fick även laga den. Med eltejp. Det funkade utmärkt.

Samlingen vid hammarbybacken gick bra. Jag var typ den ende som körde i lycra, men det gäller ju att profilera sig. Det blev såklart nån som fotade under en paus i skogen. Jag skymtar lite bakom i gul jacka och valhall-brallor.

Det var som förra gången väldigt mörkt och halt som satan. Man kunde inte gå på klipphällarna med cykelskorna, vilket gjorde att man fick en väldigt respekt för att skråa på stenarna. Ja, för att cykla över stenarna över huvud taget. Men förvånande nog funkade det bra med cykeldäck. En bra lärdom då jag i princip levt med tanken att jag ska halka omkull med cykeln oavsett lutning och fart om däcket kommer i kontakt med en sten.

Jag körde riktigt bra och jag hängde med fint utan att behöva känna att jag körde över min förmåga. Det var kanske lite jobbigt att folket hetsade en del, men de vad väl som jag rädda och oroliga för att hamna på efterkälken. Som förra gången hade jag aldrig cyklat på dessa stigar ens i dagsljus på torrt underlag, men dessa killar tänker inte som en landsvägsräka som jag. Jag ramlade i alla fall inte och jag blev ganska lerig. En perfekt cykeltur alltså.

Hittade en bild till på happymtb.org:

Trevliga grabbar hur som helst.