Nu blir det trainern! Jag har fått min pulsklocka lagad så det lär bli datapresentation lite senare. Jag har ännu inte bestämt mig för om det ska bli korta eller långa intervaller. Långa är bra, men det är korta också. Återkommer.
UPPDATERAT:
Röven också! Jag hinner inte träna idag. FAN också. Jag var ju lite sugen på det ju. Jävla jobb. Men. Jag får se det som att vilan också är träning. På sitt sätt. Imorgon blir det skridskor (kanske trainer...) och sedan lång promenad med Ingo och pinshergänget. På nyårsdagen ska det fanimej bli distanspass. Ett rejält sådant.
tisdag 30 december 2008
Skinnarmo - släng dig i väggen!
Igår åkte jag långfärdsskidskor! För att göra det extra äventyrligt packade jag ner grejerna i en ryggsäck, hoppade upp på cykeln och cyklade till Älta. Där klev jag ner på isen, åkte i 1.5 timmar och cyklade sedan hem igen. Tja... det var väl kanske inte som att cykla till Mount Everest tur och retur eller som att åka skidor till nordpolen, men det kändes i alla fall häftigare än att ta bilen eller bussen.
Hur som helst var isen grym och vädret kanon. Det blir repris imorgon förmiddag innan pinscherpromenaden.
Hur som helst var isen grym och vädret kanon. Det blir repris imorgon förmiddag innan pinscherpromenaden.
söndag 28 december 2008
för lite träning
Det snackas för lite om träning nu. Det har varit julhelg, men för den skulle ligger vi inte på latsidan. Dagen före dopparedagen så att säga körde jag långa intervaller på trainern. Det blev 3 15-minutare med 5 minuters vila mellan varje. Jag kan tyvärr inte djuba på maffig pulsdata och andra nyttigheter eftersom jag lämnat in klockan på service. Hur som helst känns de långa intervallerna bra och det ska bli spännande att få mäta dem för att se hur onödigt lat man varit. Troligen har jag fegat och kört för mesigt.
På julafton fick vi tyvärr vila men en vilodag i veckan måste man ju ändå ha. På juldagen blev det i alla fall sista milen på Lidingöloppet, ett lugnt pass som jag reggade med min nya GPS-mottagare som jag fick av tomten på julafton! Något märkligt var att vi sprang längre än sista milen, men ändå ville GPS:en bara få det till under 10 km. Måste kolla det.
På annandagen blev det vila igen då vi skulle till syrran med hälsa på henne med familj, samt övrig släkt som var där (mamma, pappa och lillasyster). Ofattbart nog hade jultomten ett par vintercykelskor åt mig!!!! Såååå bra.
På lördagen blev det distans med elitlaget (delar av) norr om stan och jag samlade ihop några timmar (utan GPS). På hemvägen lyckades jag trassla in foten i stagen till stänkskärmarna så att de gick av. FAN! Man vill liksom bara fixa med skärmar en gång per år. Nu fick jag tejpa dem när jag kom hem eftersom det var en plastdetalj som pajjat. Förvånande nog blev det bättre efter tejplagingen än före. Inte ofta sånt händer....
Idag blev det slutligen distans igen. 3.5 timmar i fint tempo. Med GPS. Jag ska se om jag kan hacka fram några fina plottar med karta och grejer senare.
Sammanfattningsvis får man väl säga att julhelgen varit bra, men jag skule vilja få in nåt långt pass snart, typ 5 timmar. Å andra sidan är nog 4 timmar ensam eller med EN kompis bättre än 5 timmar i grupp. Kanske. Eller kanske inte. Lika bra att försöka få in 5 timmar med EN kompis i mellandagarna.
Ska bli gött att få tillbaka pulsklockan också.
Nästa inlägg kan nu med gott samvete bli ett Ingo-inlägg.
På julafton fick vi tyvärr vila men en vilodag i veckan måste man ju ändå ha. På juldagen blev det i alla fall sista milen på Lidingöloppet, ett lugnt pass som jag reggade med min nya GPS-mottagare som jag fick av tomten på julafton! Något märkligt var att vi sprang längre än sista milen, men ändå ville GPS:en bara få det till under 10 km. Måste kolla det.
På annandagen blev det vila igen då vi skulle till syrran med hälsa på henne med familj, samt övrig släkt som var där (mamma, pappa och lillasyster). Ofattbart nog hade jultomten ett par vintercykelskor åt mig!!!! Såååå bra.
På lördagen blev det distans med elitlaget (delar av) norr om stan och jag samlade ihop några timmar (utan GPS). På hemvägen lyckades jag trassla in foten i stagen till stänkskärmarna så att de gick av. FAN! Man vill liksom bara fixa med skärmar en gång per år. Nu fick jag tejpa dem när jag kom hem eftersom det var en plastdetalj som pajjat. Förvånande nog blev det bättre efter tejplagingen än före. Inte ofta sånt händer....
Idag blev det slutligen distans igen. 3.5 timmar i fint tempo. Med GPS. Jag ska se om jag kan hacka fram några fina plottar med karta och grejer senare.
Sammanfattningsvis får man väl säga att julhelgen varit bra, men jag skule vilja få in nåt långt pass snart, typ 5 timmar. Å andra sidan är nog 4 timmar ensam eller med EN kompis bättre än 5 timmar i grupp. Kanske. Eller kanske inte. Lika bra att försöka få in 5 timmar med EN kompis i mellandagarna.
Ska bli gött att få tillbaka pulsklockan också.
Nästa inlägg kan nu med gott samvete bli ett Ingo-inlägg.
lördag 27 december 2008
gammalt och nytt
Vi var på Hundön för ett tag sedan och Ingo tyckte det var hellattjo såklart. Andra pinchrar som var där var Lystra och Deema, samt Ingos kullbrorsa Tito.Ingo och Lystra i bild + två övriga vovvar.
Ingo fick sitt vanliga raceröra.
Lystra och Deema körde också järnet med varandra...
... och till och med Deema fick rabies....
Ni bara måste förstora upp bilden på Deema bakom Ingo, hon ser ut som.... mickey mouse?? Seriefigur?? Helt underbart rolig... :-)
Deema tröttnade väl något på mister Ingos envetna lekinviter...
Rädd?? Näää....
Ingo hade mestadels ögon för Lystra som fick göra sitt bästa för att värja sig mot sin potenta våldtäktsman. Men medan Lystra valde att leka med Deema såg Ingo sin chans...
Ett slick om nosen... mmm luktar gott det här...
Greppa tag lite försiktigt, jobba fram positionerna. Lystra märker inget ännu...
Lystra flyr!!!tisdag 23 december 2008
tröttmåndag
Igår blev det ingenting gjort.
När vi kom ut på grusgången mellankolonilotterna såg jag att Ingo spetsade öronen och tittade på mig. Han vände sig om och jag berömde. När jag själv kom ut på gången såg jag en dam som gick på gången. Det kändes riktigt bra att Ingo inte sprang fram. Kanske att jag såg ett litet embryo till skvallring där. Hoppas det.
När vi kom hem var Ingo trött. Han satte sig i sängen och såg disorienterad ut:
Sedan somnade han på våra kuddar....
I övrigt gav dagen ingenting. Jag var på stan för att kolla in julhetsen. Det var kul. Många roliga människor på samma plats. Tur att jag inte är hetsad i alla fall. Jag klippte mig och sedan gjorde Ingo och jag en kvällsjogg runt Årstaviken innan jag skulle träffa Helena på Friskis och Svettis. Vi gjorde benövningar och bålstyrka. Det var bra. Jag gjorde även lite rygg och armar. Idag ska jag försöka klämma in lite cykel innan fetto-helgen nummer ett inleds.
Helena skulle jobba från klockan 06:00 och jag skulle jobba "om jag kände för det". Givetvis kände jag inte för det. Istället inledde jag och Ingo med en lång Årstapromenad. Vi traskade ner den vanliga vägen över Hammarbyslussen och ner vid Skanstulls Marina. Ingo hajjar vad som är på gång. Jag tyckte att han var lung och fin, så jag släppte honom ganska omgående när vi kom till själva skogen. Han pep iväg såklart och återigen kunde han inte hålla sig från att kuta upp på gångvägen. Jag vet inte om han minns att han träffat på Rumänienhunderna där nån gån eller vad det är. Han kutar i alla fall ALLTID dit. Sedan fick jag ner honom i skogsdunge nr 1 och då började han äta gräs på sitt favoritställe. Som alltid.
Vi fortsatte sedan bakom kolonilotterna och då springer vi på 3 rådjur. Ingo blev på tårna och säkert 60 cm hög och halsen blev typ 3 dm lång. Han hakade på rådjuren. Fan, tänkte jag. Ingo fräste iväg så att löv och barr yrde, men som vanligt kom han tillbaka efter bara några sekunder. Han drog sedan iväg en gång till, men då stannade han cirka 70 meter framför. Är han så diciplinerad får han jaga efter rådjur.
Sedan gjorde vi en fin runda med "följa john" och lite gå på stocken innan vi vända tillbaka. På tillbakavägen sprang Ingo rakt på rådjuren igen..... Tur att han släpper dem omgående annars hade rundan tagit säkert 3-4 timmar....
När vi kom ut på grusgången mellankolonilotterna såg jag att Ingo spetsade öronen och tittade på mig. Han vände sig om och jag berömde. När jag själv kom ut på gången såg jag en dam som gick på gången. Det kändes riktigt bra att Ingo inte sprang fram. Kanske att jag såg ett litet embryo till skvallring där. Hoppas det.
När vi kom hem var Ingo trött. Han satte sig i sängen och såg disorienterad ut:
Sedan somnade han på våra kuddar....
I övrigt gav dagen ingenting. Jag var på stan för att kolla in julhetsen. Det var kul. Många roliga människor på samma plats. Tur att jag inte är hetsad i alla fall. Jag klippte mig och sedan gjorde Ingo och jag en kvällsjogg runt Årstaviken innan jag skulle träffa Helena på Friskis och Svettis. Vi gjorde benövningar och bålstyrka. Det var bra. Jag gjorde även lite rygg och armar. Idag ska jag försöka klämma in lite cykel innan fetto-helgen nummer ett inleds.
söndag 21 december 2008
baka liten kaka
Idag var det glögg-fika hemmahos oss som Den Stora Grejen. Helena hade bakat kakor inför detta. Ingo fick slicka skålarna! 
Annars skulle vi träffa en möjlig hundvakt till Ingo idag också. Tjejen i fråga har en egen pinscher, så det skulle alltså även bli en liten hundträff för Ingo. Tiken (Bonnie från Rivendells) var väldigt energirik och det var full fräs. Vi ville inte släppa lös Ingo i parken utan hade honom på långlina. Det gick bra det också. Han lyckades såklart slita linan ut händerna på oss, och sedan kutade han runt och typ fällde folk med linan. Men han skötte sig bra. Vi gick hem till dem och kollade läget och då var det full fräs i lägenheten. Ingo var väldigt upphetsad, och även Bonnie. Det gick förvånande bra, men så är ju Ingo en liten diplomat.
Efter det var det alltså glögg-fika. Ingo fick ligga i köket bakom galler och han gjorde det med bravur. Han sket fullkomligt i dem som kom hem till oss och valde istället att sova i tre timmar. Bra det! Detta får kanske bli någon form av rutin här hemma.
full fräs!
Hela helgen har gått nu. Försöka sammafatta nu då.
På fredagen var jag och Helena och simmade på morgonen och följde upp med lyxfrukost på hotell Clarion. Det är alltid gött att träna ordentligt före frukost och sedan få obegränsat med vad man vill. Själv gick jag in för det som inför ett julbord. Allt i rätt ordning och med en viss återhållsamhet så att man skulle kunna äta mycket av allt. Jag är på det stora nöjd, men man kan ju alltså klämma ner lite till. I alla fall tänker man (jag) så när jag summerar 30 minuter efteråt.
Sedan skulle Helena på nån slags massage som hon fått i present och därefter skulle vi till Kelly för att gå på promenad. Det var en väldigt bra promenad vid Bornsjön som vi kanske kan komma att åka till ensamma nån gång i framtiden. Ingo var bra och alert, men gjorde kanske lite väl långa turer ibland. Att han är en mesig hund visade sig tydligt när han inte ville gå över en skarv på en spång. Kelly hoppade över hur lätt som helst, men Ingo tvekade länge innan vi lyckades baxa över honom. Det var en bra promenad och det är alltid så kul att gå med Ingo lös i skogen.
På kvällen blev det 3 15-minutersintervaller på trainern och sedan gemensam middag hemma. Snygg inledning på helgen!
Lördagen gick i träningens tecken. Jag skulle som vanligt cykla distans och Helena skulle också det, fast inne. Jag stack ut med Mattias från Hammarby Sjöstad klockan 8 och vi körde den vanliga Ekerörundan. En kille anslöt vid Brommaplan. Det blåste och regnade och det blev riktigt jobbigt och framförallt drygt. På vägen tillbaka vid Drottningholm gick Mattias in i väggen. Kul det! Han fick min gel och sedan var han tvungen att stanna på Pressbyrån för att handla energi. När vi kom tillbaka till Södermalm var även jag väldigt seg. Jag väggade på slutet även jag. Men efter nästan 5 timmar bör man vara slut. Ett bra pass!
Helena var inte sämre. 3 timmar inomhus (!!!) med någon form av trappstegsintervaller. Bra!
På kvällen blev det middag med kompisar på en restaurang innan jag gick hem till Ingo. Helena fortsatte ut i Stockholmnatten. Själv däckade jag i soffan med en burk Ben&Jerrys. Men så är jag ju gammal och slö också.
På fredagen var jag och Helena och simmade på morgonen och följde upp med lyxfrukost på hotell Clarion. Det är alltid gött att träna ordentligt före frukost och sedan få obegränsat med vad man vill. Själv gick jag in för det som inför ett julbord. Allt i rätt ordning och med en viss återhållsamhet så att man skulle kunna äta mycket av allt. Jag är på det stora nöjd, men man kan ju alltså klämma ner lite till. I alla fall tänker man (jag) så när jag summerar 30 minuter efteråt.
Sedan skulle Helena på nån slags massage som hon fått i present och därefter skulle vi till Kelly för att gå på promenad. Det var en väldigt bra promenad vid Bornsjön som vi kanske kan komma att åka till ensamma nån gång i framtiden. Ingo var bra och alert, men gjorde kanske lite väl långa turer ibland. Att han är en mesig hund visade sig tydligt när han inte ville gå över en skarv på en spång. Kelly hoppade över hur lätt som helst, men Ingo tvekade länge innan vi lyckades baxa över honom. Det var en bra promenad och det är alltid så kul att gå med Ingo lös i skogen.
På kvällen blev det 3 15-minutersintervaller på trainern och sedan gemensam middag hemma. Snygg inledning på helgen!
Lördagen gick i träningens tecken. Jag skulle som vanligt cykla distans och Helena skulle också det, fast inne. Jag stack ut med Mattias från Hammarby Sjöstad klockan 8 och vi körde den vanliga Ekerörundan. En kille anslöt vid Brommaplan. Det blåste och regnade och det blev riktigt jobbigt och framförallt drygt. På vägen tillbaka vid Drottningholm gick Mattias in i väggen. Kul det! Han fick min gel och sedan var han tvungen att stanna på Pressbyrån för att handla energi. När vi kom tillbaka till Södermalm var även jag väldigt seg. Jag väggade på slutet även jag. Men efter nästan 5 timmar bör man vara slut. Ett bra pass!
Helena var inte sämre. 3 timmar inomhus (!!!) med någon form av trappstegsintervaller. Bra!
På kvällen blev det middag med kompisar på en restaurang innan jag gick hem till Ingo. Helena fortsatte ut i Stockholmnatten. Själv däckade jag i soffan med en burk Ben&Jerrys. Men så är jag ju gammal och slö också.
torsdag 18 december 2008
men jösses...
Vår hund kan ju faktiskt betydligt mer än bara sitt och ligg... får be husse filma oss när vi kör slalom och lite tuffare grejer...
Jag har haft 2,5 dag med Ingo utan husse och det har varit väldigt mysigt. Jag har haft som ambition att ladda upp bilder från söndagens hundträff, men antingen har lusten trytit eller så har tiden gjort det. I tisdags var det ju ingen superdag, om jag nu minns rätt, men den följdes av en helt underbar hunddag.
Jag var ledig från alla mina jobb (jag tog mig ledigt och njöt i fulla muggar) och var en sådan där matte som alla bara avundas. Jag och vovven gick efter morgonrundan på långpromenad på 2 h. Vi övade kontakt i massor, gå fot och han gick utan att dra det minsta. Helt fantastiskt. Jag njöt verkligen. Och alla hundar runt omkring verkade helt ointressanta för Ingo som bara hade ögon för matte (och hennes godis...). Vi gick till en hundrastgård och tiden var perfekt för det var bara en basenjihanne på 2 år när vi kom. Jag var lite nyfiken på Ingos reaktion eftersom han har varit lite konstig mot hundar på sistone, men de kom bra överens även om det inte blev någon riktig lek. Sedan kom en blandisvalp på 5 mån och drog upp tempot ordentligt! :-) På vägen hem träffade vi Linda som har Akira, men hon doggy-walkade en hanhund som inte gillade hanhundar, så vi bytte bara några ord om våra hundars väl och ve.
På eftermiddagen blev det långpromenad på 1,5 timma med Ingos polare Algot, mini-bullterriern. Ingo var lika super och fick visa upp sina trick för Algot och matte och matten blev i alla fall impad. Algot höll en högst nonchalant min och visade inga tecken på att bli imponerad. Jag tror han var avundsjuk eftersom han tittade bort och nosade. Vid en äng blev vi påsprungna av en bullterrier/amstaff? som också var den som sprang på Ingo häromkvällen. Han blir oerhört stressad av hundar som bara springer fram, och även denna gång morrade han lite innan han fattade att det var lek på gång. Hårdare tag i fortsättningen när det gäller framrusande hundar, hur det nu ska vara möjligt...
Natten spenderade Ingo tätt tätt inpå mig, först nere vid fötterna, avancerade uppåt mer och mer och tillslut låg han raklång längs med min mage med tassar och huvud lutade över min kropp. Gissa om jag smalt i morse när jag upptäckte det?? Jag snoosade flera gånger bara för att njuta av ögonblicket.
Idag var en riktigt tråkig dag för jag brottades med min mupp-dator som inte ville göra som jag ville. Ingo var dock väldigt förstående och la sitt lilla huvud på mitt knä, mellan datorn och en mugg, och på datorn, för att visa sina sympatier för mitt hårslitande. På promenaden blev han dock påflugen av en hund (som var lös, varför i HELVETE har man en hund lös om den inte gillar hanhundar?!?!?!?!) och efter det var ju Ingo lite spattig såklart och skällde och for lite i kopplet efter två stackars kvinnor. Inte så nära att de blev rädda, och tack o lov viftar ju Ingo på svansen när han gör det här, så han ser förhoppningsvis inte så farlig ut... men men, ju äldre han blir, ju mer lär man sig ju om honom och vad som gör att saker går fel. Frågan är ju bara hur man hindrar en lös hund att komma fram till min kopplade hund, när min hund vill hälsa på den hunden som kommer... ?? tips??
Nu ska jag snart komma hem och träffa både Fredrik och Ingo! Och dricka min kanna te som jag börjat göra varje kväll. :-)
Jag har haft 2,5 dag med Ingo utan husse och det har varit väldigt mysigt. Jag har haft som ambition att ladda upp bilder från söndagens hundträff, men antingen har lusten trytit eller så har tiden gjort det. I tisdags var det ju ingen superdag, om jag nu minns rätt, men den följdes av en helt underbar hunddag.
Jag var ledig från alla mina jobb (jag tog mig ledigt och njöt i fulla muggar) och var en sådan där matte som alla bara avundas. Jag och vovven gick efter morgonrundan på långpromenad på 2 h. Vi övade kontakt i massor, gå fot och han gick utan att dra det minsta. Helt fantastiskt. Jag njöt verkligen. Och alla hundar runt omkring verkade helt ointressanta för Ingo som bara hade ögon för matte (och hennes godis...). Vi gick till en hundrastgård och tiden var perfekt för det var bara en basenjihanne på 2 år när vi kom. Jag var lite nyfiken på Ingos reaktion eftersom han har varit lite konstig mot hundar på sistone, men de kom bra överens även om det inte blev någon riktig lek. Sedan kom en blandisvalp på 5 mån och drog upp tempot ordentligt! :-) På vägen hem träffade vi Linda som har Akira, men hon doggy-walkade en hanhund som inte gillade hanhundar, så vi bytte bara några ord om våra hundars väl och ve.
På eftermiddagen blev det långpromenad på 1,5 timma med Ingos polare Algot, mini-bullterriern. Ingo var lika super och fick visa upp sina trick för Algot och matte och matten blev i alla fall impad. Algot höll en högst nonchalant min och visade inga tecken på att bli imponerad. Jag tror han var avundsjuk eftersom han tittade bort och nosade. Vid en äng blev vi påsprungna av en bullterrier/amstaff? som också var den som sprang på Ingo häromkvällen. Han blir oerhört stressad av hundar som bara springer fram, och även denna gång morrade han lite innan han fattade att det var lek på gång. Hårdare tag i fortsättningen när det gäller framrusande hundar, hur det nu ska vara möjligt...
Natten spenderade Ingo tätt tätt inpå mig, först nere vid fötterna, avancerade uppåt mer och mer och tillslut låg han raklång längs med min mage med tassar och huvud lutade över min kropp. Gissa om jag smalt i morse när jag upptäckte det?? Jag snoosade flera gånger bara för att njuta av ögonblicket.
Idag var en riktigt tråkig dag för jag brottades med min mupp-dator som inte ville göra som jag ville. Ingo var dock väldigt förstående och la sitt lilla huvud på mitt knä, mellan datorn och en mugg, och på datorn, för att visa sina sympatier för mitt hårslitande. På promenaden blev han dock påflugen av en hund (som var lös, varför i HELVETE har man en hund lös om den inte gillar hanhundar?!?!?!?!) och efter det var ju Ingo lite spattig såklart och skällde och for lite i kopplet efter två stackars kvinnor. Inte så nära att de blev rädda, och tack o lov viftar ju Ingo på svansen när han gör det här, så han ser förhoppningsvis inte så farlig ut... men men, ju äldre han blir, ju mer lär man sig ju om honom och vad som gör att saker går fel. Frågan är ju bara hur man hindrar en lös hund att komma fram till min kopplade hund, när min hund vill hälsa på den hunden som kommer... ?? tips??
Nu ska jag snart komma hem och träffa både Fredrik och Ingo! Och dricka min kanna te som jag börjat göra varje kväll. :-)
dax för bild!
Nu var det länge sedan Ingo fick vara på bild. Idag övade vi lite olika kommandon hemma. Det är mycket fokus på "gå och lägg dig" nu. Det är ett bra kommando tycker jag. Jag varvar det med:
SITT
och
LIGG
Synd bara att han får så blänkande ögon när han tittar in i kameran.
onsdag 17 december 2008
meskillar
Idag hade grabbarna "säsongsavslutning" på löpningen. Alltså någon form av sista intervallpass innan juluppehållet. Efter intervallerna skulle det vara bastu och sedan mat hemma hos en av killarna. Givetvis är jag borta i jobbet och kan inte vara med. Som om jag bryr mig. Hela konceptet är ändå som ni förstår urmesigt.
Först mesiga intervaller (troligen bara 800-metare i lamt 3.40-tempo), sedan bastu som per definition är mesigt. Därefter mestoppa hela paketet med mesig hemmalagad middag.
Eftersom jag inte är mesig gjorde jag istället tuffa en-kilometers-intervaller i ..... ja, något mesiga 3.40-tempo ...., dock i elljusspår. 500-meter aktiv vila emellan. 6 stycken.
Därefter körde jag 5 stycken fem-minutare med 5 minuters aktiv vila emellan. På asfalt. Avslutade med råtufft kolla-på-sporten-i-underställ-och-dricka-saft. 15 minuter.
Nu ska jag lägga mig.
Först mesiga intervaller (troligen bara 800-metare i lamt 3.40-tempo), sedan bastu som per definition är mesigt. Därefter mestoppa hela paketet med mesig hemmalagad middag.
Eftersom jag inte är mesig gjorde jag istället tuffa en-kilometers-intervaller i ..... ja, något mesiga 3.40-tempo ...., dock i elljusspår. 500-meter aktiv vila emellan. 6 stycken.
Därefter körde jag 5 stycken fem-minutare med 5 minuters aktiv vila emellan. På asfalt. Avslutade med råtufft kolla-på-sporten-i-underställ-och-dricka-saft. 15 minuter.
Nu ska jag lägga mig.
vinter suger
Vissa säger att årstider har sin charm, men det är bara skitsnack. ALLA tycker att det varma ljusa halvåret är bättre. I alla fall när det är som det varit de senaste 15 åren på vintern. Blött, kallt och mörkt. Det är väl just mörket som suger. Tänk om det alltid hade varit ljust till 21:00 på kvällen. Det hade ju varit så mycket bättre.
Om det är ljust på kvällen kan man till exempel cykla cross efter jobbet. Här en bild från en KM-cuptävling i cross (som jag vann). Se så ljust och fint det är trots att det är skymning. Stilmedvetna kan bortse från min jippotröja..... den har ändå inget med inlägget att göra.
tisdag 16 december 2008
plus o minus
Ja, vad säger man. Tillbakakastad på ruta ett känns det som. Idag skulle Ingo få sin ett-års-spruta (och kennelhosta) så vi gick till hundaffären där även veterinären kamperar. Ingo var väldigt nosig på vägen dit, men ok. Väl inne i affären skällde han först på en dam, sedan tyckte han att han kunde skälla på alla. Jättekul. Inne hos veterinären gick det ju kalas, och vägen hem också.
Sedan på vår långa kvällspromenad idag kom en hund framstruttandes till Ingo när han stod och nosade. Först var det svansviftning och glatt, sedan reste Ingo plötsligt ragg och morrade dovt åt hunden. FAN! Jag vill inte att vår fina fina fina diplomathund ska förvandlas till ett hormonmonster! Jag blir så frustrerad! På "pinscherträffen" i söndags var han också helt muckig och raggig när han fick spel. Suck. Med Sniffs blogg i bakhuvudet så kan jag lovligt säga att Ingos kulor ligger risigt till. Om man minimerade all stress som kommer utifrån dofter kanske Ingo skulle coola ner sig? Att stressnivån i kroppen sjunker så att han blir mottaglig för att ta det lugnt i alla situationer också. Vi har ju länge sagt att det inte är människor han är rädd för, utan att situationer blir för svåra för honom pga hans stress bland annat. Fast Linda, vår hundpsykolog trodde inte på kastrering. Men det var ju innan han gick med nosen i backen och kissade var femte meter och sprätte så långt att folk får gå omvägar för min hund...
Jaja, nu ska jag iväg till golftanterna och jobba lite och dricka glögg.
suck.
Sedan på vår långa kvällspromenad idag kom en hund framstruttandes till Ingo när han stod och nosade. Först var det svansviftning och glatt, sedan reste Ingo plötsligt ragg och morrade dovt åt hunden. FAN! Jag vill inte att vår fina fina fina diplomathund ska förvandlas till ett hormonmonster! Jag blir så frustrerad! På "pinscherträffen" i söndags var han också helt muckig och raggig när han fick spel. Suck. Med Sniffs blogg i bakhuvudet så kan jag lovligt säga att Ingos kulor ligger risigt till. Om man minimerade all stress som kommer utifrån dofter kanske Ingo skulle coola ner sig? Att stressnivån i kroppen sjunker så att han blir mottaglig för att ta det lugnt i alla situationer också. Vi har ju länge sagt att det inte är människor han är rädd för, utan att situationer blir för svåra för honom pga hans stress bland annat. Fast Linda, vår hundpsykolog trodde inte på kastrering. Men det var ju innan han gick med nosen i backen och kissade var femte meter och sprätte så långt att folk får gå omvägar för min hund...
Jaja, nu ska jag iväg till golftanterna och jobba lite och dricka glögg.
suck.
gottegris
På jobbet har de ställt fram enorma mängder "konsulten-fjäskar-för-kunden-godis" eftersom det börjar närma sig jul. Jag överdriver inte om jag säger att det står 10 kg godis på fikabordet. För en person med min karaktär är sånt förödande.
ostrukturerat
Igår blev det träning på F&S. Jag och Helena tillsammans. Ingo fick vara hemma. Min plan var att köra cykelintervaller och sedan styrketräning. Det blev 5 stycken 5 minutare med en minuts aktiv vila. Dessvärre fungerade inte pulsklockan och jag misstänker batteritorsk. Jag ska se om jag kan fixa det under veckan. Det är mycket lättare att köra med pulsklockan, lättare att pressa sig liksom. Man kämpar inte så att man mår dåigt om man inte ser att man håller en hög och jämn puls. Det känns meningslöst att slita ont utan att veta hur jävla bra man kommer att bli sen. Svårt att kontrollera intervallerna också såklart. Jag körde i alla fall skiten ur alla andra som "cyklade" på motionscyklarna bredvid. Jag frustade och stånkade och svettades satan. Kul det.
Därefter blev det strykreträning med Helena. Helena är starkare i sina axlar än vad jag är i mina, hon orkar lyfta tyngre och fler vikter än jag. Men jag har ju längre armar och därmed också längre hävarmar. Större moment som ska utbildas i axelleden alltså. Således är jag starkare än Helena ändå. Vilket skulle bevisas.
Efter styrketräningen skulle Helena köra lite på crossmaskinen och jag ville också testa. Jag har ansett att det är en mesmaskin som bara är till för TV-shop-tjockisar. Alltså fläskade jag på 10 minuter på "hill"-programmet, givetvis på Level 25 (av 25 möjliga). Jag höll på att dö efter 5 minuter. Jag fick förnedra mig själv med att minska till en lägre level, typ 10-15, för att sedan öka till max när det var två minuter kvar. Jävligt jobbig maskin faktiskt, som säkert är asbra om man är lite van. Som förstagångsutövare på Level 25 är den nog bara skadlig.
Därefter lämnade jag över maskinen till en väntande TV-shoppare som blev äcklad över de små små svettdroppar som jag lämnade kvar när jag gick ifrån maskinen. Man får ju inte svettas på gym, typ.
Sedan satte jag mig vid roddmaskinen och körde i 5 minuter. Givetvis på Level 10 (av 10 möjliga), men inte stenhårt. Lite lagom liksom. Helena blev förbannad på mig. Hon tycker att jag är ostrukturerad i min träning. Med viss rätt. De sista 15 minutrarna igår var jag leksugen och slarvig. På gränsen till barnslig. Men jag har kul och det är faktiskt också viktigt.
Därefter blev det strykreträning med Helena. Helena är starkare i sina axlar än vad jag är i mina, hon orkar lyfta tyngre och fler vikter än jag. Men jag har ju längre armar och därmed också längre hävarmar. Större moment som ska utbildas i axelleden alltså. Således är jag starkare än Helena ändå. Vilket skulle bevisas.
Efter styrketräningen skulle Helena köra lite på crossmaskinen och jag ville också testa. Jag har ansett att det är en mesmaskin som bara är till för TV-shop-tjockisar. Alltså fläskade jag på 10 minuter på "hill"-programmet, givetvis på Level 25 (av 25 möjliga). Jag höll på att dö efter 5 minuter. Jag fick förnedra mig själv med att minska till en lägre level, typ 10-15, för att sedan öka till max när det var två minuter kvar. Jävligt jobbig maskin faktiskt, som säkert är asbra om man är lite van. Som förstagångsutövare på Level 25 är den nog bara skadlig.
Därefter lämnade jag över maskinen till en väntande TV-shoppare som blev äcklad över de små små svettdroppar som jag lämnade kvar när jag gick ifrån maskinen. Man får ju inte svettas på gym, typ.
Sedan satte jag mig vid roddmaskinen och körde i 5 minuter. Givetvis på Level 10 (av 10 möjliga), men inte stenhårt. Lite lagom liksom. Helena blev förbannad på mig. Hon tycker att jag är ostrukturerad i min träning. Med viss rätt. De sista 15 minutrarna igår var jag leksugen och slarvig. På gränsen till barnslig. Men jag har kul och det är faktiskt också viktigt.
måndag 15 december 2008
fetto 2
Ingo kröp in under sängen för att hämta en flaska som han tappat in där. Han kom in, men inte ut. Klassisk fettoincident. Helena fick krypa in och dra ut honom.
dagens träning
Idag är jag inspirerad. Jag läste på andra träningsbloggar om distanspass och snittpuls och annat som gör en nervös. Alltså måste jag styra upp min träning lite till. Idag blir det högintensiva intervaller av något slag. Antingen löpning eller cykling. Blir det cykling är det trainer eller gym som gäller. Helena har bubblat nåt om att jag hade nån gratisgång på F&S som jag kunde utnyttja. Så om Helena inte ska åka till Ju-jutsun (finns typ 1000 stavningar på den sporten) kanske hon vill följa med till gymmet och lirka in mig gratis. I så fall blir det gemensam uppvärmning, sedan 5-6 tok-intervaller på cykeln för mig. Därefter kan vi köra gemensam styrketräning. Optimalt vore om även Helena ville göra tokintervaller på cykel bredvid mig.
Om Helena ska åka till sin ju-jutsu blir det löpintervaller. 5-minutare i så fall. Det är tufft.
Hoppas nu bara jag får koll på min pulsklocka.
Om Helena ska åka till sin ju-jutsu blir det löpintervaller. 5-minutare i så fall. Det är tufft.
Hoppas nu bara jag får koll på min pulsklocka.
kultursnobb
Igår var vi med Ingo på den så kallade hundön vid Drottningholm. Jag trodde att det var en stor ö med en massa träd på. Typ en skog. Men det var mest en leråker och ganska liten. Och typ 40 hundar. Det var heller inte så många pinschrar som vi tänkt, men Deema och Lystra var i alla fall där. Och sen om ju brorsan Tito också. Så lite pinscher-lek blev det för Ingo. I början var han så glad och skulle hälsa på ALLA hundar. Han halkade och blev helt täckt av lera på bakre delen av kroppen. Efter lite rejsande blev han kär i Lystra (som tydligen var skendräktig) och därefter släppte han henne inte. Helena tog några kul bilder på Ingo när han är bufflig mot den mycket mindre Lystra. Det var kul med många hundar, men lite väl låg kvalitet. En muppig damp-dobermann gjorde dessutom Ingo illa och då var det inget kul längre. Ingo pep men blev lyckligtvis inte skadad.
På eftermiddagen skulle Ingo få vara hemma när jag och Helena gick på konsert (minsann). Musik-klasser från Adolf Fredrik hade luciakoncert i storkyrkan i gamla stan. Jag kom på att detta nog vra det första "riktiga" kulturavenemang som jag går på, trots att jag bott i Stockholm i över 8 år. Jag har så klart tagit del av en massa smågrejer, men inte denna typ av "finkultur", som ju i princip bara finns i de större städerna i Sverige. Alltså en av anledningarna till att bo i Stockholm. Hur som helst var det väldigt bra och ungdomarna (barnen?) var fantastiskt bra på att spela och sjunga. Det bästa var en solosång till orgel innan allt började. Det var grymt. Killen som sjöng var otroligt pricksäker och klar i rösten. Man borde utnyttja möjligheten att gå på sånt oftare. Det tog ju bara 1.5 timmar också, så tid har man definitivt.
Det var alltså först orkester och sedan körsång. Kören var stor och vit. Det var ju luciakonsert. Alla sjöng utom hon som var lucia och då slog det mig att det måste suga att vara lucia. Hon fick inte röra sig, inte sjunga, ja, inte göra någonting. I 45 minuter fick hon stå stilla. Helt stilla. FAN vad tråkigt. Ingen kollade ju ens på henne, eftersom alla kollade på kören och dirigenten som stor 10 meter bakom. Jag fattar inte varför alla vill vara lucia. Kanske kan man komma billigt undan genom att vara lucia. Man behöver ju inte göra någonting, bara stå, och ändå vara med liksom.
Det är ju mycket ballare att vara tärna i så fall. De fick ju sjunga. Stjärngosse är också ball, men stuten har en lång väg att vandra innan den blir cool. Hakbandet till stuten ser inte så häftigt ut heller. När jag var liten hade man smala gummiband som gick under hakan så att struten skulle sitta kvar. En del av sporten var att ta tag i en annans gummiband, dra ut det och släppa så att det snärtade tillbaka. Det kunde göra sjukt ont. Undrar om de i Adolf Fredrik är för seriösa för att snärta med gummiband under konserterna. Troligen.
Tomtar och pepperkaksgubbar fanns givetvis inte i denna uppsättning.
På eftermiddagen skulle Ingo få vara hemma när jag och Helena gick på konsert (minsann). Musik-klasser från Adolf Fredrik hade luciakoncert i storkyrkan i gamla stan. Jag kom på att detta nog vra det första "riktiga" kulturavenemang som jag går på, trots att jag bott i Stockholm i över 8 år. Jag har så klart tagit del av en massa smågrejer, men inte denna typ av "finkultur", som ju i princip bara finns i de större städerna i Sverige. Alltså en av anledningarna till att bo i Stockholm. Hur som helst var det väldigt bra och ungdomarna (barnen?) var fantastiskt bra på att spela och sjunga. Det bästa var en solosång till orgel innan allt började. Det var grymt. Killen som sjöng var otroligt pricksäker och klar i rösten. Man borde utnyttja möjligheten att gå på sånt oftare. Det tog ju bara 1.5 timmar också, så tid har man definitivt.
Det var alltså först orkester och sedan körsång. Kören var stor och vit. Det var ju luciakonsert. Alla sjöng utom hon som var lucia och då slog det mig att det måste suga att vara lucia. Hon fick inte röra sig, inte sjunga, ja, inte göra någonting. I 45 minuter fick hon stå stilla. Helt stilla. FAN vad tråkigt. Ingen kollade ju ens på henne, eftersom alla kollade på kören och dirigenten som stor 10 meter bakom. Jag fattar inte varför alla vill vara lucia. Kanske kan man komma billigt undan genom att vara lucia. Man behöver ju inte göra någonting, bara stå, och ändå vara med liksom.
Det är ju mycket ballare att vara tärna i så fall. De fick ju sjunga. Stjärngosse är också ball, men stuten har en lång väg att vandra innan den blir cool. Hakbandet till stuten ser inte så häftigt ut heller. När jag var liten hade man smala gummiband som gick under hakan så att struten skulle sitta kvar. En del av sporten var att ta tag i en annans gummiband, dra ut det och släppa så att det snärtade tillbaka. Det kunde göra sjukt ont. Undrar om de i Adolf Fredrik är för seriösa för att snärta med gummiband under konserterna. Troligen.
Tomtar och pepperkaksgubbar fanns givetvis inte i denna uppsättning.
lördag 13 december 2008
lördagsdistans
Såväl Ingo som husse behöver distansträning.
För husses del blev det 4 timmar i uppehållsväder. Bra det! Från Roslagstull med övriga elitkillar denna gång. Jag hoppades på en tur i Vallentuna för omväxlings skull, men givetvis ville övriga till Ekerö. Jaja, jag kan ju i alla fall vägen dit, där och hem. Det blev ett bra pass som möjigen var lite väl hårt emellanåt, men alltså bra. Det är skönt att få in lite timmar.
När jag kom hem var det Ingos tur att få lite distans. Vi tog en 2 timmars promenad på Söder. Nya favoriten är kajen bort mot Danvikstull och hem genom Vitabergsparken. Eftersom distans ska utföras i distanstempo tar det cirka 1.5 timmar att gå den vägen. För att få ihop tillräckligt med tid åt Sr Inguini skarvade vi på lite kring kolonilotterna vid Eriksdal.
Nu MÅSTE jag käka något (annars blir Helena sur på mig). Ingo försöker hitta en bra plats att sova på. Korgen dög inte tydligen, så det blir nog soffan.
För husses del blev det 4 timmar i uppehållsväder. Bra det! Från Roslagstull med övriga elitkillar denna gång. Jag hoppades på en tur i Vallentuna för omväxlings skull, men givetvis ville övriga till Ekerö. Jaja, jag kan ju i alla fall vägen dit, där och hem. Det blev ett bra pass som möjigen var lite väl hårt emellanåt, men alltså bra. Det är skönt att få in lite timmar.
När jag kom hem var det Ingos tur att få lite distans. Vi tog en 2 timmars promenad på Söder. Nya favoriten är kajen bort mot Danvikstull och hem genom Vitabergsparken. Eftersom distans ska utföras i distanstempo tar det cirka 1.5 timmar att gå den vägen. För att få ihop tillräckligt med tid åt Sr Inguini skarvade vi på lite kring kolonilotterna vid Eriksdal.
Nu MÅSTE jag käka något (annars blir Helena sur på mig). Ingo försöker hitta en bra plats att sova på. Korgen dög inte tydligen, så det blir nog soffan.
fredag 12 december 2008
fetto
Det blir ingen träning för mig idag. Jag hinner inte. Hinner och hinner, jag kommer att prioritera annat. Det blir Ingo, film, glass och godis. Och förhoppningsvis Helena. Om hon vill umgås med ett slö-fetto så att säga.
Jag snackade med husse till Ingos kullsyskon idag. Ingos brorsa väger mellan 17 och 18 kg. Ingo väger mellan 19.3 och 19.6 beroende på. Fetto-Ingo alltså. Att han har anlag kan man ju se på bilden i föregående inlägg.
Det är nog lika bra att Helena går ut med sin kopmis ikväll. Hon lär ju inte få plats i soffan bredvid oss i alla fall.
Jag snackade med husse till Ingos kullsyskon idag. Ingos brorsa väger mellan 17 och 18 kg. Ingo väger mellan 19.3 och 19.6 beroende på. Fetto-Ingo alltså. Att han har anlag kan man ju se på bilden i föregående inlägg.
Det är nog lika bra att Helena går ut med sin kopmis ikväll. Hon lär ju inte få plats i soffan bredvid oss i alla fall.
En gång gris, alltid gris
Men han är inte lika tjock idag....
Han kan lärde sig tidigt att ta plats.....
Han kan lärde sig tidigt att ta plats.....
igår
Igår var husse på kontoret. Matte jobbade hemma, men det ville inte Ingo:
På kvällen gick jag och Ingo på promenad innan jag hoppade upp på trainern. 3 stycken 20-minutare med 5 minuters vila. Det kändes oväntat lätt, även om jag körde på samma utväxling och motstånd som vanligt och jag kunde inte kontrollera eftersom jag inte hade nån puls att gå på. Nåt är alltså fel på min pulsklocka, så jag har inte den kontroll över ansträngningen som jag vill ha. Måste lämna in den. Skit också.
På kvällen gick jag och Ingo på promenad innan jag hoppade upp på trainern. 3 stycken 20-minutare med 5 minuters vila. Det kändes oväntat lätt, även om jag körde på samma utväxling och motstånd som vanligt och jag kunde inte kontrollera eftersom jag inte hade nån puls att gå på. Nåt är alltså fel på min pulsklocka, så jag har inte den kontroll över ansträngningen som jag vill ha. Måste lämna in den. Skit också.
torsdag 11 december 2008
se till att ha rena kalsonger!
"Förr" brukade man ju säga att man skulle ha rena kalsonger utifall att man skulle skada sig och bli tvungen att läggas in på sjukhus. Jag tror att grejen var att man då skulle slippa att skämmas för att man inte bytt kalsonger. Det verkade inte ha att göra med hygien eller så, utan bara just möjligheten att ertappas med smutsiga kalsonger vid ett eventuellt sjukhusbesök.
Idag ska de spola rörstammarna i vår förening och då kommer det några killar med högtrycksgrejer och ska blåsa rent. Vi har väldigt stökigt här hemma nu och jag tänkte tanken att, "gud vad pinsamt att det det ut så här hemma, vi borde städat innan". Precis som om slamsugar- och bajsspolar-gubbarna skulle bry sig. Och som om jag skulle bry mig om de tyckte att det var stökigt. För hygien handlar det ju som sagt inte om.
Idag ska de spola rörstammarna i vår förening och då kommer det några killar med högtrycksgrejer och ska blåsa rent. Vi har väldigt stökigt här hemma nu och jag tänkte tanken att, "gud vad pinsamt att det det ut så här hemma, vi borde städat innan". Precis som om slamsugar- och bajsspolar-gubbarna skulle bry sig. Och som om jag skulle bry mig om de tyckte att det var stökigt. För hygien handlar det ju som sagt inte om.
onsdag 10 december 2008
prinskorv och köttbullar
AFTONBLADET SPORT:
Fredrik i TOTALKOLLAPS
Efter ett mastigt julbord blev det lite för mycket av det goda: pojkvännen gick helt enkelt in i väggen och storknade knappt halvvägs.
Kvällen skulle innehålla ett trevligt julbord för de lyckliga tu. Istället slutade det hela med att båda flämtade av mättnad och knappt höll på att ta sig hem i det iskalla decemberregnet. Prinskorv, köttbullar, lax, sill, det var ingen hejd på vad som kunde blandas i magsäcken. När allt var så bra så kom de båda in på upploppen på julbordet och avslutade allt med att föräta sig ännu en gång under kvällen genom att ta alldeles för mycket dessert. Med kaffe på det blev det helt enkelt för mycket. Trots pojkvännens schemalagda uppladdning inför kvällen kunde inte utmattningen avvärjas. Båda två mår dock efter omständigheterna bra och laddar nu inför julafton.
TT
AFTONBLADET STOCKHOLM:
Tonåring åter igen ute i det fria
Efter en dramatisk tid av inspärrning i sitt hem får nu tonåringen åter vistas ute i det fria. Mor och son har försonats och enats och regler och förhållningsregler.
- Jag mår bra nu, säger tonåringen.
En veckas inspärrning krävdes för att få tonåringen på rätt köl. Långa samtal om hur man förhåller sig till damer har gett resultat och numera vet tonåringen hut. Han är åter sitt vanliga jag med att ligga i soffan, fisa, gäspa och äta skräp i alla dess former. De långa kvällarna med att vilja driva omkring ute är ett minne blott, och nu trivs han bäst i mammas och pappas famn.
TT-Stockholm
Fredrik i TOTALKOLLAPS
Efter ett mastigt julbord blev det lite för mycket av det goda: pojkvännen gick helt enkelt in i väggen och storknade knappt halvvägs.
Kvällen skulle innehålla ett trevligt julbord för de lyckliga tu. Istället slutade det hela med att båda flämtade av mättnad och knappt höll på att ta sig hem i det iskalla decemberregnet. Prinskorv, köttbullar, lax, sill, det var ingen hejd på vad som kunde blandas i magsäcken. När allt var så bra så kom de båda in på upploppen på julbordet och avslutade allt med att föräta sig ännu en gång under kvällen genom att ta alldeles för mycket dessert. Med kaffe på det blev det helt enkelt för mycket. Trots pojkvännens schemalagda uppladdning inför kvällen kunde inte utmattningen avvärjas. Båda två mår dock efter omständigheterna bra och laddar nu inför julafton.
TT
AFTONBLADET STOCKHOLM:
Tonåring åter igen ute i det fria
Efter en dramatisk tid av inspärrning i sitt hem får nu tonåringen åter vistas ute i det fria. Mor och son har försonats och enats och regler och förhållningsregler.
- Jag mår bra nu, säger tonåringen.
En veckas inspärrning krävdes för att få tonåringen på rätt köl. Långa samtal om hur man förhåller sig till damer har gett resultat och numera vet tonåringen hut. Han är åter sitt vanliga jag med att ligga i soffan, fisa, gäspa och äta skräp i alla dess former. De långa kvällarna med att vilja driva omkring ute är ett minne blott, och nu trivs han bäst i mammas och pappas famn.
TT-Stockholm
laddad
Idag ska jag ladda upp inför julbordet på ett annat sätt. Jag tänker inte träna innan till exempel. Jag småäter lite nu under dagen också då jag inbillar mig att det triggar hungern. Sedan gäller det liksom att få plats med allt också. Troligen tänjde jag ut magen igår. Allt verkar vara på plats. Nu gäller det bara att tajma tömningen också.
tisdag 9 december 2008
skitjulbord
Jag gjorde ett skitjulbord idag. Jag borde:
1. Fokuserat mer på sillen
2. Inte varit så noga med kallskuret kött
3. Tagit det extremt lugnt med varmrätterna
Därmed skulle jag då haft:
4. Krafter kvar till godisbordet
Nu blev jag panikmätt efter sista köttbullen och orkade knappt med något godis alls. Jag satt och svettades och mådda illa när alla andra åt glass och godisbitar.
Jag är besviken. Tur att jag får en chans till revansch imorgon. Då ska jag och Helena ha vårat traditionella nobel-julbord. Då jävlar.
1. Fokuserat mer på sillen
2. Inte varit så noga med kallskuret kött
3. Tagit det extremt lugnt med varmrätterna
Därmed skulle jag då haft:
4. Krafter kvar till godisbordet
Nu blev jag panikmätt efter sista köttbullen och orkade knappt med något godis alls. Jag satt och svettades och mådda illa när alla andra åt glass och godisbitar.
Jag är besviken. Tur att jag får en chans till revansch imorgon. Då ska jag och Helena ha vårat traditionella nobel-julbord. Då jävlar.
Ingobilder
Idag ska husse på julbord med jobbet. Och matte ska på nån slags jobbgrej. Alltså måste ingo bli trött innan husse sticker iväg. Troligen tar vi löprundan runt Årstaviken på lunchen eller nåt. Har jag tur hinner jag med 30-40 minuter på trainern också innan det är dags. Då borde jag orka äta mycket på julbordet, det är ju det som är sporten.
När vi hade burit lite kartonger i lördags kväll skulle Helena gå iväg en sväng och jag skulle parkera bilen. Ingo blev då lämnad något upphetsad i lägenheten i 5 minuter. Givetvis lyckades han få tag i en toapappersrulle och det var tydligen väldigt kul. Hela hallen och halva köket var översvämmat av pappersbitar:
När vi hade burit lite kartonger i lördags kväll skulle Helena gå iväg en sväng och jag skulle parkera bilen. Ingo blev då lämnad något upphetsad i lägenheten i 5 minuter. Givetvis lyckades han få tag i en toapappersrulle och det var tydligen väldigt kul. Hela hallen och halva köket var översvämmat av pappersbitar:
Min moster var på besök i söndags och gav Ingo en stickad filt. Så fort han kommer åt den ska han bita sönder den. Här är en arrangerad bild när Ingo använder filten som avsett:
måndag 8 december 2008
Alla löper, husse in i väggen
Jävla löptikar nu då. Ingo är som sagt lite pipig nu. Som Helena skrev nyss ska han bara ut, och annars kollar han ut genom fönstret. Ute bara nosar han. Hoppas det lägger sig snart.
Igår var jag och Ingo ute och löptränade. Vi sprang runt Årstaviken. Han är duktig på att springa bredvid och han verkar hajja grejen med att inte dra, utan att just springa. Han bryr sig inte om andra människor och väldigt lite om andra hundar. Kul och bra.
När vi kommit runt på Årstasidan fick han springa lite lös i skogen och det gillar han ju som bekant. Några minuters fräs och ett par lyckade inkallningar, sedan fortsatte vi vår löparrunda.
När vi kom hem var Ingo trött och då passade jag på att sticka ut och cykla. Jag planerade att köra Ekerörundan (hela) ensam. Jag hade dagen till ära tagit med mig lite energiprodukter från en presumtiv sponsor som jag skulle testa.
Det hela började bra och jag höll ett lungt och jämnt tempo. Jag varierade min sittställning och var noga med att köra på lätta växlar och hög kadens. Efter nån mil märkte jag att en annan cyklist var på väg upp bakom mig. Fan heller, tänkte jag, och ökade lite, bara för att se hur han skulle svara. Han ökade också lite, men kom inte närmre. Troligen tyckte han att han borde kunna komma ikapp eftersom han uppenbarligen närmat sig under en liten tid och kände att han var på väg liksom. Men icke! Jag höll honom på lagom avstånd och liksom grillade honom. Efter 2.5 timmar började jag bli lite mör och då var det bra att jag hade med mig sockergel och en bar. Det var inte så att jag körde hårt, men jag hade några slag för hög puls. I vilket fall som helst blev min förföljare helt stekt och under de sista två milen såg jag honom inte mer. Jag blev helt vimmelkantig efter 3 timmar och det började susa i öronen av utmattning. Så mogen är jag! Jag kom i alla fall hem efter att mycket bra pass. Väl hemma proppade jag i mig godis och mackor.
Direkt efter cyklingen kom min moster på besök. Ingo fick hälsa och sedan gå och lägga sig. Han skötte sig exemplariskt och somnade sedan fint i krogen utan några indikationer på bjäbb eller liknande. Skönt!
Igår var jag och Ingo ute och löptränade. Vi sprang runt Årstaviken. Han är duktig på att springa bredvid och han verkar hajja grejen med att inte dra, utan att just springa. Han bryr sig inte om andra människor och väldigt lite om andra hundar. Kul och bra.
När vi kommit runt på Årstasidan fick han springa lite lös i skogen och det gillar han ju som bekant. Några minuters fräs och ett par lyckade inkallningar, sedan fortsatte vi vår löparrunda.
När vi kom hem var Ingo trött och då passade jag på att sticka ut och cykla. Jag planerade att köra Ekerörundan (hela) ensam. Jag hade dagen till ära tagit med mig lite energiprodukter från en presumtiv sponsor som jag skulle testa.
Det hela började bra och jag höll ett lungt och jämnt tempo. Jag varierade min sittställning och var noga med att köra på lätta växlar och hög kadens. Efter nån mil märkte jag att en annan cyklist var på väg upp bakom mig. Fan heller, tänkte jag, och ökade lite, bara för att se hur han skulle svara. Han ökade också lite, men kom inte närmre. Troligen tyckte han att han borde kunna komma ikapp eftersom han uppenbarligen närmat sig under en liten tid och kände att han var på väg liksom. Men icke! Jag höll honom på lagom avstånd och liksom grillade honom. Efter 2.5 timmar började jag bli lite mör och då var det bra att jag hade med mig sockergel och en bar. Det var inte så att jag körde hårt, men jag hade några slag för hög puls. I vilket fall som helst blev min förföljare helt stekt och under de sista två milen såg jag honom inte mer. Jag blev helt vimmelkantig efter 3 timmar och det började susa i öronen av utmattning. Så mogen är jag! Jag kom i alla fall hem efter att mycket bra pass. Väl hemma proppade jag i mig godis och mackor.
Direkt efter cyklingen kom min moster på besök. Ingo fick hälsa och sedan gå och lägga sig. Han skötte sig exemplariskt och somnade sedan fint i krogen utan några indikationer på bjäbb eller liknande. Skönt!
Mamma tvingar tonårspojke till celibatliv
AFTONBLADET:
Mamma tvingar tonårspojke till celibatliv
- Jag fick inte lämna hemmet!
Under ungefär en veckas tid tvingades tonårspojken till att stanna inomhus. Den olyckligt kära tonårspojken fick endast i korta stunder, under uppsyn och iförd koppel, vistas utomhus. När jämnåriga passerade på håll försökte han få deras uppmärksamhet genom att bete sig underligt. Allt för att de runt omkring skulle förstå att något var fel. Men han blev hårt hållen och fick ingen chans till att fly. Hemma stod han timmar i fönstret för att signalera till förbipasserande att han existerade, men då våningen låg för högt upp i huset syntes han knappt i fönstret.
Mamman försvarar sig med att "olyckor" kan hända om tonårspojken släpps lös, och har inte velat att så ska ske. Kommenderingen till att han skulle vara sängliggande och tyst berodde på hennes ansträngda arbetschema, då hon jobbar hemifrån och inte kan tolerera en "massa gnäll". Mamman försvarar sig med att hon försökte roa tonårspojken med lekar och godis, samt att han minnsann hade god tillgång till mat och vatten.
Just nu pågår förhandlingar mellan tonårspojken, som anser sig ha rätt till att träffa sin kärlek och sina vänner, och mamman som anser motsatsen och hävdar sig ha rätten att bestämma över honom då hon är hans vårdnadshavare.
Mamma tvingar tonårspojke till celibatliv
- Jag fick inte lämna hemmet!
Under ungefär en veckas tid tvingades tonårspojken till att stanna inomhus. Den olyckligt kära tonårspojken fick endast i korta stunder, under uppsyn och iförd koppel, vistas utomhus. När jämnåriga passerade på håll försökte han få deras uppmärksamhet genom att bete sig underligt. Allt för att de runt omkring skulle förstå att något var fel. Men han blev hårt hållen och fick ingen chans till att fly. Hemma stod han timmar i fönstret för att signalera till förbipasserande att han existerade, men då våningen låg för högt upp i huset syntes han knappt i fönstret.
Mamman försvarar sig med att "olyckor" kan hända om tonårspojken släpps lös, och har inte velat att så ska ske. Kommenderingen till att han skulle vara sängliggande och tyst berodde på hennes ansträngda arbetschema, då hon jobbar hemifrån och inte kan tolerera en "massa gnäll". Mamman försvarar sig med att hon försökte roa tonårspojken med lekar och godis, samt att han minnsann hade god tillgång till mat och vatten.
Just nu pågår förhandlingar mellan tonårspojken, som anser sig ha rätt till att träffa sin kärlek och sina vänner, och mamman som anser motsatsen och hävdar sig ha rätten att bestämma över honom då hon är hans vårdnadshavare.
lördag 6 december 2008
En hund är alltid en hund
För att väga upp husses alla bloggar så blev jag lite blogg-hetsad till att blogga lite jag med. Visserligen sitter jag på jobbet och har inget direkt Ingo-ansvar just nu men rätt att skriva om min hund har jag ju alltid.
Jag har i alla fall börjat göra det jag kan göra med Ingo i agilityväg på våra kvällspromenader på en lekplats. I stan får man vara innovativ. Vi brukar börja med att Ingo ska gå på en blåmålad stock. Om han klättrar upp på ena sidan går det bra, där stocken är lite böjd neråt. Det tog någon minut innan han fattade att han skulle sätta upp bakbenet på stocken för att kunna häva sig upp. Efter stockmomentet går vi vidare till lekställningen där han får gå slalom mellan ställningens ben och klätterrep som är fästa i marken. Knappast en riktig slalom, men tanken är ju att han ska göra den så många gånger att han springer som ett jehu om en månad.
Efter dessa enormt tankekrävande övningar avslutar vi med några hopp över två "stockar" på ben, ca 40 cm höga. Jag tänker mig som en handler och pekar med handen för att visa honom vägen. Det är säkert fel jag gör, men det känns väldigt mycket agility över det hela. Efter dessa övningar är vi båda rätt nöjda, matte är mentalt trött och sugen på att gå hem oftast, Ingo är mentalt trött och mest uppspelt och på tårna.
Igår mötte vi på en katt också. Ingo kom nog rätt nära eftersom det var runt hörnet på en byggnad, och vi båda hoppade bakåt när katten satt under busken och fräste. Ingo ville ju såklart fram igen, men eftersom katten inte såg så kärvänlig ut mot en ivrig hund var jag inte så sugen på att Ingo skulle få rispor i ansiktet. Jag avlägsnade oss genom att släpa med mig Ingo på två ben.
Hemma tycker väl de flesta hundägare att det är lättast att göra kommandon, så är det ju för mig också. Det där med distraktioner är ju bara jobbigt... ;-) Så efter att ha blivit inspirerad och drabbats lite av "min hund måste klara allt som alla andra klarar" så har även jag börjat med "lådan". Dvs: Ingo ska kliva ner i en låda för att ja, varför då? Ärligt talat har jag ingen aning. Kanske för att han ska fatta att han har baktassar han kan kontrollera. Hur som helst. Låd-träningen var ju busenkel för honom för att kliva ner med en tass (kanten är 1 dm hög) och två var inte heller något problem.
Men att kliva ner med tre tassar eller fler, blev enorma bryderier för Ingo. Han bet, ylade, krafsade och ville döda kartongen i sin frustration över att två tassar inte räckte för godis. Någon som har tips får ni gärna delge er hur man peppar sin hund till att observera att han har fler tassar att ställa i en låda. För jag kan ju få honom att kliva mer emot mig, men har inte kopplat den tassen med det klick jag gör. Oftast sammanfaller det med att han kliver ur kartongen med en framtass. Snart ylar och biter jag också i kartongen. På tal om kartong åt Ingo upp en halv sida på en liten banankartong och fick väldigt bra bajs av det, kanske något att ta efter för de som har hundar med dålig mage?
Nu ska jag nog jobba lite.
/H.
Jag har i alla fall börjat göra det jag kan göra med Ingo i agilityväg på våra kvällspromenader på en lekplats. I stan får man vara innovativ. Vi brukar börja med att Ingo ska gå på en blåmålad stock. Om han klättrar upp på ena sidan går det bra, där stocken är lite böjd neråt. Det tog någon minut innan han fattade att han skulle sätta upp bakbenet på stocken för att kunna häva sig upp. Efter stockmomentet går vi vidare till lekställningen där han får gå slalom mellan ställningens ben och klätterrep som är fästa i marken. Knappast en riktig slalom, men tanken är ju att han ska göra den så många gånger att han springer som ett jehu om en månad.
Efter dessa enormt tankekrävande övningar avslutar vi med några hopp över två "stockar" på ben, ca 40 cm höga. Jag tänker mig som en handler och pekar med handen för att visa honom vägen. Det är säkert fel jag gör, men det känns väldigt mycket agility över det hela. Efter dessa övningar är vi båda rätt nöjda, matte är mentalt trött och sugen på att gå hem oftast, Ingo är mentalt trött och mest uppspelt och på tårna.
Igår mötte vi på en katt också. Ingo kom nog rätt nära eftersom det var runt hörnet på en byggnad, och vi båda hoppade bakåt när katten satt under busken och fräste. Ingo ville ju såklart fram igen, men eftersom katten inte såg så kärvänlig ut mot en ivrig hund var jag inte så sugen på att Ingo skulle få rispor i ansiktet. Jag avlägsnade oss genom att släpa med mig Ingo på två ben.
Hemma tycker väl de flesta hundägare att det är lättast att göra kommandon, så är det ju för mig också. Det där med distraktioner är ju bara jobbigt... ;-) Så efter att ha blivit inspirerad och drabbats lite av "min hund måste klara allt som alla andra klarar" så har även jag börjat med "lådan". Dvs: Ingo ska kliva ner i en låda för att ja, varför då? Ärligt talat har jag ingen aning. Kanske för att han ska fatta att han har baktassar han kan kontrollera. Hur som helst. Låd-träningen var ju busenkel för honom för att kliva ner med en tass (kanten är 1 dm hög) och två var inte heller något problem.
Men att kliva ner med tre tassar eller fler, blev enorma bryderier för Ingo. Han bet, ylade, krafsade och ville döda kartongen i sin frustration över att två tassar inte räckte för godis. Någon som har tips får ni gärna delge er hur man peppar sin hund till att observera att han har fler tassar att ställa i en låda. För jag kan ju få honom att kliva mer emot mig, men har inte kopplat den tassen med det klick jag gör. Oftast sammanfaller det med att han kliver ur kartongen med en framtass. Snart ylar och biter jag också i kartongen. På tal om kartong åt Ingo upp en halv sida på en liten banankartong och fick väldigt bra bajs av det, kanske något att ta efter för de som har hundar med dålig mage?
Nu ska jag nog jobba lite.
/H.
fredag 5 december 2008
schlafübung
Idag övar vi Ingo i att "gå och lägga sig". Han vet vad det betyder, men ofta blir det som en bestraffning för honom. Alltså inte så kul att utföra kommandot. Idag varvade vi "hämta tofflan" med standardkommandon som "sitt", "ligg" och så vidare med just "gå och lägg dig". Givetvis med belöning vid korrekt utförande. Förhoppningsvis blir det lite kul att gå och lägga sig i fortsättningen.
Kommandot är bra att ha om man till exempel måste tala i telefon ostört, om man vill äta eller om Ingo är allmänt jobbig.
Här tränar Ingo på att sova, eller rättare sagt: Utför kommandot "gå och lägg dig".
Kommandot är bra att ha om man till exempel måste tala i telefon ostört, om man vill äta eller om Ingo är allmänt jobbig.
Här tränar Ingo på att sova, eller rättare sagt: Utför kommandot "gå och lägg dig".
Nu har han fastnat i kommandot och somnat på riktigt. Bonus!
fyllehund
Vi har några ölburkar stående på golvet sen en fest för typ en månad sedan. Ingo är lite myggig just nu och lyckades bita sönder en av burkarna. Ölen sprutade ut och Ingo blev överraskad.
Han slickade i sig det som hamnat på golvet innan husse hann fram för att ta bort bruken och torka upp. Nu vägrar han att lägga sig och bara tassar runt. Hoppas han somnar snart.
Han slickade i sig det som hamnat på golvet innan husse hann fram för att ta bort bruken och torka upp. Nu vägrar han att lägga sig och bara tassar runt. Hoppas han somnar snart.
torsdag 4 december 2008
Ingo+Årsta=sant
Japp! Det blev en promenad till Årstaskogen också. Ingo måste få gå lös minst två gånger i veckan enligt vår åtgärdsplan. Jag tar seriöst på den. Planen alltså.
Han är väldigt duktig och följsam nu när han är lös. Visst kan han göra långa turer, ibland lite för långa enligt husse, men han kommer ju på en busvissling. Så länge han inte skäller på andra människor är det ganska OK. Helst ska han inte ens springa fram, men om han inte skäller är en framspringning inte lika farligt. Det är typ prio 2, givet att han inte skäller alltså. Hur som. Idag var han i alla fall duktig. Här står han på en sten och spejar:
Han gjorde såklart en framspringning idag till en dam som hade tre hundar med sig. En fet mops och två schäfrar, varav en fyramånaders valp. Ingo gillade valpen och det var kanske därför han inte skällde. Jag gillade inte att han sprang fram, men vaffan ska man göra? Vi får jobba vidare med skvallrandet och hoppas att det ger resultat. I vilket fall som helst fick Ingo mycket beröm av damen för att han var så fin och så cool (som i lugn). Jag fattar inte att så många säger att han är så cool. Själv tycker jag att han är spattig och på tårna hela tiden.
Gänget(minus fetto-mopsen):
Det var i alla fall kul att leka med valpen. Ingo är ju så snabb och fintade bort den långsamma valpen hela tiden, så att han (valpen) rullade runt och snubblade. Det slutade med att Ingo fick rabies och sprang runt med den karaktäristiska pinscher-ryck-looken. Han är för härlig!
Nu sover han som en gris i soffan hemma. Bra att han är trött eftersom jag ska på möte snart.
bra på något i alla fall
Igår var det intervaller på löparbanan bakom Hammarbybacken. Om jag är kass på fotboll är jag i alla fall jävligt bra på att springa. Igår blev det 6 stycken 800-metare. Jag lade dem på cirka 2:40. Det är lite långsammare än första gången, men det var mer kontrollerat nu.
Lite tråligt bara att världsrekordet är cirka 45 sekunder snabbare. Eller nåt.
På tal om att bli avhängd. Om jag skulle springa med Haile när han slog världsrekord i marathon (Berlin 2008, typ 2:04) hade jag kanske hängt med i 500 meter. Typ. Det går inte att fatta. Jag som inte ens är kass på löpning. Jag kanske måste revidera min självuppfattning.
Lite tråligt bara att världsrekordet är cirka 45 sekunder snabbare. Eller nåt.
På tal om att bli avhängd. Om jag skulle springa med Haile när han slog världsrekord i marathon (Berlin 2008, typ 2:04) hade jag kanske hängt med i 500 meter. Typ. Det går inte att fatta. Jag som inte ens är kass på löpning. Jag kanske måste revidera min självuppfattning.
onsdag 3 december 2008
fotbollen
Det blev succé igår på fotbollen. Jag inledde med 10 minuter på roddmaskinen (kring 1.54 min/500 m på en Concept 2-maskin på "10:an", för de som är intresserade) och därefter 4+4 minuter med tungt motstånd på motionscykeln. Därefter ben- och axelövningar. Sedan var jag fit for fotboll.
Första matchen gick asbra och det blev en del one-touch-spel. Coolt som fan. Segern var övertygande, men det blev en lång match. Sedan spelade vi två matcher med lagbyte efter varje och då förlorade mitt lag båda. En kille vann samtliga sin matcher, och det var nog där nycklen till seger låg....
Det var i alla fall kul och jag fick inte kramp i vaderna denna gång. Däremot svåra blåsor under fötterna. Tur att sånt läker efter ett tag.
Första matchen gick asbra och det blev en del one-touch-spel. Coolt som fan. Segern var övertygande, men det blev en lång match. Sedan spelade vi två matcher med lagbyte efter varje och då förlorade mitt lag båda. En kille vann samtliga sin matcher, och det var nog där nycklen till seger låg....
Det var i alla fall kul och jag fick inte kramp i vaderna denna gång. Däremot svåra blåsor under fötterna. Tur att sånt läker efter ett tag.
Helena och Ingo
Det finns en låt som går "Helena å ja´...." Kom å tänka på den, och jag önskar att Ingo tänker så ofta. Att han trivs med mig och att han känner sig glad när vi gör saker ihop. I måndags när jag kom hem blev han i alla fall överlycklig och krumbuktade och gnällde och tjöt. Väldigt sött. Jag fick visa många bilder på honom under helgen också, kul med en blogg där man kan visa upp honom rätt snabbt bara man har en dator och internet.
Nu har det i alla fall varit vi som har kamperat ihop när husse är bortrest i jobbet. Det är lite speciellt att få rå om sin hund själv. Inte minst för min del denna gång som sände väldigt många avundsjuka tankar på husse som fick köra debuten på agility med Ingo... hmmm.
Nåväl, Ingo verkar väldigt trött efter helgen, och det är väl inte konstigt. Massa intryck med en annan hund, annan miljö, och så långa promenader och dessutom agility. Och bilåkande också. Och för egen del har det passat mig utmärkt då jag har haft massor att göra (ovanligt eller hur...) och inte velat ha en pipande, energisk hund i hemmet. Sedan har jag ju själv sett till att träna mycket kommandon. Det nyaste är ju det här toffel-hämtandet som Ingo gått igång på stenhårt. Igår när han hämtat husses båda tofflor och inte hade fler tofflor att hämta så tog han upp en hämtad toffel, gick ut i hallen och kom tillbaka med den i munnen och såg asnöjd ut. Jag kunde inte annat än skratta och belöna av det! :-) Tänk vilken innovativ hund vi har! Igår hämtade han även min mobil då den fick gå under kommandot "hämta toffeln" enligt Ingo. Dock blev den lite repig... han tappade den x antal gånger på vägen och bet väl lite väl hårt i den... nåväl.
Idag ska vi snart ut och jogga lite. Sakta men säkert ska hans lilla kropp tåla en längre runda. Kondis har han ju garanterat för att orka, men knappast mental ork och jag tror inte hans leder är riktigt ok med längre sträckor än. Vi springer ju inte ens varje vecka med honom ens, men jag hoppas det kan bli en gemensam aktivitet för vår trio här hemma, som annars inte gör så mycket tillsammans.
Jul stundar också för dörren, och jag bävar lite inför julafton med all hets och jäkt och massa barn. Men det är väl bara att andas och hoppas på det bästa. Ingo kommer nog inte märka av julen så mycket, då han ska få ta det lugnt i ett eget rum på nedervåningen. Så hoppas jag bara att alla syskonbarn håller en lagom ljudnivå och inte springer omkring... Det blir nog dessutom buren han får vara i för att känna sig lite mer hemma dessutom. Men jag ser fram emot långa promenader där borta hos föräldrarna.
Här klipper jag in en bild på hunden som kan konsten att böka för att få rätt ställning när han ska sova...
tisdag 2 december 2008
zidane?
Ikväll blir det innefotboll igen. Förra gången trodde jag ju att jag var Alessandro del Piero och det gick ju som det gick. Denna gång tänkte jag att jag inte ska försöka vara del Piero utan ska istället försöka axla Zidanes mantel.
Det blir nog en timmes uppvärmning så att jag inte sträcker mig. Kanske lägger 30 minter på att springa med bollen också.
Har förresten köpt en ny bil. Miljöbil. Någon måste ju visa var skåpet ska stå.
Det blir nog en timmes uppvärmning så att jag inte sträcker mig. Kanske lägger 30 minter på att springa med bollen också.
Har förresten köpt en ny bil. Miljöbil. Någon måste ju visa var skåpet ska stå.
måndag 1 december 2008
spännande
Nu är det spännande. Läste i etern att skolor nominerar killar till lucia-omröstningarna. Det känns häftigt. Kul att läsa "läsarstormen" också. Jag fattar inte grejen. Pojkarna kanske också vill vara lucia. Troligen är de väldigt sugna på att också få vara lucia. Jag har sett luciatåg där alla flickor fick vara lucia för att ingen skulle känna sig utanför. Men pojkarna fick vara stjärngosse eller tomte. Jag klarade mig bra på att vara stjärngosse. Jag var nog tomte nån gång också. En gång var jag dessutom superstar-josef(grymt okonventionellt), med pappas gamla arabkläder. Det var tufft som FAN! Alla hade mesiga nattlinnen eller lama tomtepyamasar medan jag hade autentiska arabkläder inhandlade i Bagdad. FAN vad jag ägde då! Shit vilka tider.
När vi snackar luciatåg hade lillasyrran dragit ihop ett supertåg hemma när vi var mindre. Jag var lite för tuff för luciatåg över huvud taget och storasyrran var väl av samma åsikt, i alla fall för tuff för luciatåg hemma. Pappa ställde som vanligt upp för lillasyster. Det blev ett pampigt luciatåg med lillsyrran som lucia, pappa som tärna (med vit särk och glitter) och vår tax Sinus som stjärngosse (med strut, i alla fall i nån sekund). Mamma var enda publiken. Det finns ett foto på detta hos mina föräldrar.
Övriga könrollsbräckor:
När vi snackar luciatåg hade lillasyrran dragit ihop ett supertåg hemma när vi var mindre. Jag var lite för tuff för luciatåg över huvud taget och storasyrran var väl av samma åsikt, i alla fall för tuff för luciatåg hemma. Pappa ställde som vanligt upp för lillasyster. Det blev ett pampigt luciatåg med lillsyrran som lucia, pappa som tärna (med vit särk och glitter) och vår tax Sinus som stjärngosse (med strut, i alla fall i nån sekund). Mamma var enda publiken. Det finns ett foto på detta hos mina föräldrar.
Övriga könrollsbräckor:
- När jag skulle på sagostund med farmor och storasyster på biblioteket. Jag vägrade gå om jag inte fick ha kjol. Det blev kjol. Troligen Halmstads förste könsrollsbrytare.
- Den hittills ende systersonen som kör hårt med balettskor och "flickkläder", även på dagis. Heder åt syrra och svåger som låter honom välja inriktning någorlunda själv.
toffel-Ingo
Här kommer superduktiga Ingo med husses kamelskinnstoffla:
Ingo älskar verkligen att hämta tofflorna. Han letar nu väldigt gärna upp dem och levererar dem senare till husse. Mycket kul. Jag kan gömma dem varsomhelst i lägenheten men han hittar dem alltid. Kul kul!
Ingo älskar verkligen att hämta tofflorna. Han letar nu väldigt gärna upp dem och levererar dem senare till husse. Mycket kul. Jag kan gömma dem varsomhelst i lägenheten men han hittar dem alltid. Kul kul! Eftersom Ingo är så duktig fick han följa med till djuraffären för att köpa mat. Han fick välja vad han ville i affären och valet föll på en tuggring och nån slags bra-för-tänderna-igelkott. Igelkoten var tydligen extra intressant. Han plockade ner den från en hylla en meter upp.
Slutligen Ingo på balansbommen: 
måndag förmiddag
Ingo har blivit riktigt bra. Eller är i alla fall på väg mot att bli en riktigt bra hund. Känns det som. Han har inte skällt på en enda människa under hela helgen, han är väldigt kontaktsökande och dessutom väldigt kelen hemma. Igår när jag kollade på TV ville han ligga bredvid mig, även om han nog egentligen ville leka. Det kändes bra.
Jag vilade från träningen igår och kompenserade med att äta en påse kanelbullar och en skål godis. Fick lite dåligt samvete efter godiset, men vaffan ska man göra åt det? Jag får träna hårt i veckan för att använda upp allt socker jag proppade i mig igår.
Idag kommer Helena hem och det ska bli kul. Dessvärre ska jag åka bort i två dagar direkt. Just snyggt.
Nu:jobba vidare.
Jag vilade från träningen igår och kompenserade med att äta en påse kanelbullar och en skål godis. Fick lite dåligt samvete efter godiset, men vaffan ska man göra åt det? Jag får träna hårt i veckan för att använda upp allt socker jag proppade i mig igår.
Idag kommer Helena hem och det ska bli kul. Dessvärre ska jag åka bort i två dagar direkt. Just snyggt.
Nu:jobba vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
