stå upp!

Igår tänkte jag slå rekord på Lidingöloppet. 1:05 hade jag siktat in mig på och med det som mål rullade jag iväg mot Lidingö på ren och snygg cross. Efter 3 minuter passerade jag Slussen och för att åka taxi dit måste man betala 100 kronor (enligt taxametern i taxin igår kväll). Jag hade återigen märkbara problem med att hitta starten ute på Lidingö, och efter tre utfråningar av lokalbefolkningen och två felkörningar kom jag fram till startplatsen.
Jag hade pumpat i extra luft i däcken (3.5 bar) för att se om jag kunde vinna tid på det sättet. Jag mindes banan som förhållandevis slät. Men. Det var för stötigt. Jag fick stå upp mycket mer än förra gången och det skumpade lite för mycket för att det skulle vara bekvämt. Jag vet inte hur mycket jag tappade på det (kanske inget) men det kändes i alla fall inget kul.
Efter 10 km låg jag på tid. 21 minuter. Jag hade heller inte förtagit mig, så det kändes hoppfullt. Efter andra milen hade jag tappat lite, 43 minuter. Sedan började jag få småkramper i högervaden (dem som jag satte storklingan i på till-jobbet-cyklingen i tisdags). Jag försökte ösa på men jag klarade inte 1:05, utan passerade statyn på Grönsta gärde på tiden 1:07:20. Bättre än förra gången, men jag har alltså fortfarande 2 minuter att kapa. Kanske kan ta 30 sekunder genom att få sitta lite mer och ite stå upp så mycket som jag gjorde nu. Alltså: ut med lite luft!

Problemen denna gång var kurvtagning och mod att våga ösa på. Jag blir lite defensiv när jag inte är 100% säker på banan och framförallt inte säker på om det ska bli ett möte efter nästa krön eller kurva. Sedan är det lite svårt att hålla högt tempo när det inte kommer en massa hinder. I vanlig cross håller man pulsen uppe med hjälp av hinder och annat bök. Nu måste jag cykla upp pulsen och det är mycket jobbigare tycker jag. Bromsarna verkade inte riktigt alerta idag heller. de slits ju sjukt fort. Jag har cyklat typ 3 timmar med de belägg jag har nu. De KAN inte vara slut redan. Ska kolla ikväll.
I alla fall: 1:05 måste jag bara ta!

På kvällen skulle jag på Norra Brunn för att gå på stå upp-komik. Peter Wahlbäck var huvudnumret. Jag såg honom senast....-94 eller -95. Alltså jättelänge sedan. Jag hade ganska låga förväntningar. Han är ju gammal, galen och Halmstadbo liksom. Men. Det var huuuuuur kul som helst. Vissa skämt hade han sparat sedan -95, men det spelade ingen roll. De var lika roliga ändå. Hela showen var kul. Det var kul till och med när man såg att han var på väg upp på scenen. Undrar om det han som är sjukt rolig eller om det är jag som är sjukt tråkig.

Idag finns det risk för löpintervaller.