Helena och Ingo

Det finns en låt som går "Helena å ja´...." Kom å tänka på den, och jag önskar att Ingo tänker så ofta. Att han trivs med mig och att han känner sig glad när vi gör saker ihop. I måndags när jag kom hem blev han i alla fall överlycklig och krumbuktade och gnällde och tjöt. Väldigt sött. Jag fick visa många bilder på honom under helgen också, kul med en blogg där man kan visa upp honom rätt snabbt bara man har en dator och internet.

Nu har det i alla fall varit vi som har kamperat ihop när husse är bortrest i jobbet. Det är lite speciellt att få rå om sin hund själv. Inte minst för min del denna gång som sände väldigt många avundsjuka tankar på husse som fick köra debuten på agility med Ingo... hmmm.

Nåväl, Ingo verkar väldigt trött efter helgen, och det är väl inte konstigt. Massa intryck med en annan hund, annan miljö, och så långa promenader och dessutom agility. Och bilåkande också. Och för egen del har det passat mig utmärkt då jag har haft massor att göra (ovanligt eller hur...) och inte velat ha en pipande, energisk hund i hemmet. Sedan har jag ju själv sett till att träna mycket kommandon. Det nyaste är ju det här toffel-hämtandet som Ingo gått igång på stenhårt. Igår när han hämtat husses båda tofflor och inte hade fler tofflor att hämta så tog han upp en hämtad toffel, gick ut i hallen och kom tillbaka med den i munnen och såg asnöjd ut. Jag kunde inte annat än skratta och belöna av det! :-) Tänk vilken innovativ hund vi har! Igår hämtade han även min mobil då den fick gå under kommandot "hämta toffeln" enligt Ingo. Dock blev den lite repig... han tappade den x antal gånger på vägen och bet väl lite väl hårt i den... nåväl.

Idag ska vi snart ut och jogga lite. Sakta men säkert ska hans lilla kropp tåla en längre runda. Kondis har han ju garanterat för att orka, men knappast mental ork och jag tror inte hans leder är riktigt ok med längre sträckor än. Vi springer ju inte ens varje vecka med honom ens, men jag hoppas det kan bli en gemensam aktivitet för vår trio här hemma, som annars inte gör så mycket tillsammans.

Jul stundar också för dörren, och jag bävar lite inför julafton med all hets och jäkt och massa barn. Men det är väl bara att andas och hoppas på det bästa. Ingo kommer nog inte märka av julen så mycket, då han ska få ta det lugnt i ett eget rum på nedervåningen. Så hoppas jag bara att alla syskonbarn håller en lagom ljudnivå och inte springer omkring... Det blir nog dessutom buren han får vara i för att känna sig lite mer hemma dessutom. Men jag ser fram emot långa promenader där borta hos föräldrarna.

Här klipper jag in en bild på hunden som kan konsten att böka för att få rätt ställning när han ska sova...