En hund är alltid en hund

För att väga upp husses alla bloggar så blev jag lite blogg-hetsad till att blogga lite jag med. Visserligen sitter jag på jobbet och har inget direkt Ingo-ansvar just nu men rätt att skriva om min hund har jag ju alltid.

Jag har i alla fall börjat göra det jag kan göra med Ingo i agilityväg på våra kvällspromenader på en lekplats. I stan får man vara innovativ. Vi brukar börja med att Ingo ska gå på en blåmålad stock. Om han klättrar upp på ena sidan går det bra, där stocken är lite böjd neråt. Det tog någon minut innan han fattade att han skulle sätta upp bakbenet på stocken för att kunna häva sig upp. Efter stockmomentet går vi vidare till lekställningen där han får gå slalom mellan ställningens ben och klätterrep som är fästa i marken. Knappast en riktig slalom, men tanken är ju att han ska göra den så många gånger att han springer som ett jehu om en månad.

Efter dessa enormt tankekrävande övningar avslutar vi med några hopp över två "stockar" på ben, ca 40 cm höga. Jag tänker mig som en handler och pekar med handen för att visa honom vägen. Det är säkert fel jag gör, men det känns väldigt mycket agility över det hela. Efter dessa övningar är vi båda rätt nöjda, matte är mentalt trött och sugen på att gå hem oftast, Ingo är mentalt trött och mest uppspelt och på tårna.

Igår mötte vi på en katt också. Ingo kom nog rätt nära eftersom det var runt hörnet på en byggnad, och vi båda hoppade bakåt när katten satt under busken och fräste. Ingo ville ju såklart fram igen, men eftersom katten inte såg så kärvänlig ut mot en ivrig hund var jag inte så sugen på att Ingo skulle få rispor i ansiktet. Jag avlägsnade oss genom att släpa med mig Ingo på två ben.

Hemma tycker väl de flesta hundägare att det är lättast att göra kommandon, så är det ju för mig också. Det där med distraktioner är ju bara jobbigt... ;-) Så efter att ha blivit inspirerad och drabbats lite av "min hund måste klara allt som alla andra klarar" så har även jag börjat med "lådan". Dvs: Ingo ska kliva ner i en låda för att ja, varför då? Ärligt talat har jag ingen aning. Kanske för att han ska fatta att han har baktassar han kan kontrollera. Hur som helst. Låd-träningen var ju busenkel för honom för att kliva ner med en tass (kanten är 1 dm hög) och två var inte heller något problem.

Men att kliva ner med tre tassar eller fler, blev enorma bryderier för Ingo. Han bet, ylade, krafsade och ville döda kartongen i sin frustration över att två tassar inte räckte för godis. Någon som har tips får ni gärna delge er hur man peppar sin hund till att observera att han har fler tassar att ställa i en låda. För jag kan ju få honom att kliva mer emot mig, men har inte kopplat den tassen med det klick jag gör. Oftast sammanfaller det med att han kliver ur kartongen med en framtass. Snart ylar och biter jag också i kartongen. På tal om kartong åt Ingo upp en halv sida på en liten banankartong och fick väldigt bra bajs av det, kanske något att ta efter för de som har hundar med dålig mage?

Nu ska jag nog jobba lite.
/H.