kultursnobb

Igår var vi med Ingo på den så kallade hundön vid Drottningholm. Jag trodde att det var en stor ö med en massa träd på. Typ en skog. Men det var mest en leråker och ganska liten. Och typ 40 hundar. Det var heller inte så många pinschrar som vi tänkt, men Deema och Lystra var i alla fall där. Och sen om ju brorsan Tito också. Så lite pinscher-lek blev det för Ingo. I början var han så glad och skulle hälsa på ALLA hundar. Han halkade och blev helt täckt av lera på bakre delen av kroppen. Efter lite rejsande blev han kär i Lystra (som tydligen var skendräktig) och därefter släppte han henne inte. Helena tog några kul bilder på Ingo när han är bufflig mot den mycket mindre Lystra. Det var kul med många hundar, men lite väl låg kvalitet. En muppig damp-dobermann gjorde dessutom Ingo illa och då var det inget kul längre. Ingo pep men blev lyckligtvis inte skadad.

På eftermiddagen skulle Ingo få vara hemma när jag och Helena gick på konsert (minsann). Musik-klasser från Adolf Fredrik hade luciakoncert i storkyrkan i gamla stan. Jag kom på att detta nog vra det första "riktiga" kulturavenemang som jag går på, trots att jag bott i Stockholm i över 8 år. Jag har så klart tagit del av en massa smågrejer, men inte denna typ av "finkultur", som ju i princip bara finns i de större städerna i Sverige. Alltså en av anledningarna till att bo i Stockholm. Hur som helst var det väldigt bra och ungdomarna (barnen?) var fantastiskt bra på att spela och sjunga. Det bästa var en solosång till orgel innan allt började. Det var grymt. Killen som sjöng var otroligt pricksäker och klar i rösten. Man borde utnyttja möjligheten att gå på sånt oftare. Det tog ju bara 1.5 timmar också, så tid har man definitivt.
Det var alltså först orkester och sedan körsång. Kören var stor och vit. Det var ju luciakonsert. Alla sjöng utom hon som var lucia och då slog det mig att det måste suga att vara lucia. Hon fick inte röra sig, inte sjunga, ja, inte göra någonting. I 45 minuter fick hon stå stilla. Helt stilla. FAN vad tråkigt. Ingen kollade ju ens på henne, eftersom alla kollade på kören och dirigenten som stor 10 meter bakom. Jag fattar inte varför alla vill vara lucia. Kanske kan man komma billigt undan genom att vara lucia. Man behöver ju inte göra någonting, bara stå, och ändå vara med liksom.
Det är ju mycket ballare att vara tärna i så fall. De fick ju sjunga. Stjärngosse är också ball, men stuten har en lång väg att vandra innan den blir cool. Hakbandet till stuten ser inte så häftigt ut heller. När jag var liten hade man smala gummiband som gick under hakan så att struten skulle sitta kvar. En del av sporten var att ta tag i en annans gummiband, dra ut det och släppa så att det snärtade tillbaka. Det kunde göra sjukt ont. Undrar om de i Adolf Fredrik är för seriösa för att snärta med gummiband under konserterna. Troligen.
Tomtar och pepperkaksgubbar fanns givetvis inte i denna uppsättning.