plus o minus

Ja, vad säger man. Tillbakakastad på ruta ett känns det som. Idag skulle Ingo få sin ett-års-spruta (och kennelhosta) så vi gick till hundaffären där även veterinären kamperar. Ingo var väldigt nosig på vägen dit, men ok. Väl inne i affären skällde han först på en dam, sedan tyckte han att han kunde skälla på alla. Jättekul. Inne hos veterinären gick det ju kalas, och vägen hem också.

Sedan på vår långa kvällspromenad idag kom en hund framstruttandes till Ingo när han stod och nosade. Först var det svansviftning och glatt, sedan reste Ingo plötsligt ragg och morrade dovt åt hunden. FAN! Jag vill inte att vår fina fina fina diplomathund ska förvandlas till ett hormonmonster! Jag blir så frustrerad! På "pinscherträffen" i söndags var han också helt muckig och raggig när han fick spel. Suck. Med Sniffs blogg i bakhuvudet så kan jag lovligt säga att Ingos kulor ligger risigt till. Om man minimerade all stress som kommer utifrån dofter kanske Ingo skulle coola ner sig? Att stressnivån i kroppen sjunker så att han blir mottaglig för att ta det lugnt i alla situationer också. Vi har ju länge sagt att det inte är människor han är rädd för, utan att situationer blir för svåra för honom pga hans stress bland annat. Fast Linda, vår hundpsykolog trodde inte på kastrering. Men det var ju innan han gick med nosen i backen och kissade var femte meter och sprätte så långt att folk får gå omvägar för min hund...

Jaja, nu ska jag iväg till golftanterna och jobba lite och dricka glögg.

suck.