Promenad med Ingo i Årsta på lunchen. Jag är alltid lite smånervös inför en löspromenad med honom. Ungefär som inför ett jobbigt träningspass eller en tävling. Man måste vara alert och beredd hela tiden. Men så är det ju att öva. Vi tränar ju på sätt och vis när vi går på promenader med honom. Planen för dagen var att öva honom i att skvallra. Vi vill att han ska varna oss om det kommer något när vi är i skogen. Målet är att han ska komma till oss så fort han ser eller hör något oväntat eller annorlunda. Alltså komma till oss istället för att utforska saken på egen hand med eventuella hoppningar, skall och annan skit som följd. Poängen är såklart att vi ska slippa hålla utkik för att hinna förekomma honom. Han ska sköta sånt åt oss.
Ingo på väg till skogen:
Det gick väldigt bra med träningen och varje gång han spetsade öronen berömde jag honom med ett "BRAAA!!!" och en liten korvbit. En gång gömde jag mig när han var långt framför och då blev han nervös. Han stirrade runt i skogen för att finna mig. När han hittat mig såg jag en dam en bit upp i skogen. Kanske hade han varit hos henne, kanske inte. Han skällde i alla fall inte och damen verkade lugn och obrydd. I den bästa av världar upptäckte Ingo henne och skulle skvallra för mig och blev nervös när han inte hittade mig för att skvallra loss. Kanske såg han henne innan, men det känns väldigt osannolikt att han tänkt skvallra om det. Bra att han inte skällde i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar