man blir avundsjuk...

...på ens dagmatte som får ha hand om ens lilla fina hund.

Fast han ser rätt bedrövad ut på kortet :-) Han vet numera direkt när han hoppar ur bilen på Kungsholmen vart det bär av och blir enligt husse väldigt på tårna och glad då! Den andra pinschern på bilden är alltså dagmattes egna, tiken Boni.

Å så här trött blir man tydligen av att vara med Boni och "den gamla damen"... vet faktiskt inte vad den hunden heter. Det är i alla fall en gammal softis-tik.

Igår var Ingo mer eller mindre helt hopplös på mina två promenader med honom. Han var nästan i rabies-mood när jag var på promenad med AK och Algot, drog och slet mest hela tiden i kopplet.

Sedan skulle vi ta en längre promenad till min kompis för middag, och det var verkligen inte någon trevlig promenad den första timman. Men väl på västerbron verkade han blivit tillräckligt trött för att börja skvallra på såväl cyklar som människor. Innan dess förresten gjorde han en jättebra sak:

Han blev först jätterädd och skällde på en stor plastpresenning som stod på gatan. (självklart väldigt mystiskt att det plötsligt fanns där...) Väl framme vid den klarade han med små ryckningar i kroppen nosa på det hela och sedan skulle jag a la bästa hundpsykologmanér passera det några gånger. När jag vänder upp för att gå tillbaka så går vi rakt emot en kvinna som Ingo är så spattig och vill hoppa på, MEN! i sista sekund vänder han blicken mot mig! Åååhh vad glad jag blev då! Att han trots all uppspelthet och spattighet faktiskt sökte kontakt med mig i ett så svårt ögonblick dessutom!

Väl hemma hos min kompis skötte han sig jättebra, han skällde lite på den fjärde som kom på middag, men sedan snosade han runt och var fin. Han blev kommenderad att ligga på den medhavda lilla mattan och till slut tittade han uppgivet på mig. Men han fick ligga kvar en bra stund ändå. Till slut gav han blanka fan i mitt kommando och gick ut i vardagsrummet och hoppade upp i soffan! När jag kom ut i vardagsrummet för att se vad han höll på med tittade han på mig med en blick som verkade säga: "Jaa matte, vad trodde du egentligen?? Coola ner dig, jag ville ju bara lägga mig lite skönt, inte äta upp någon..."

Så i soffan fick han förbli resten av kvällen medan vi tvåbenta satt i köket och snackade.