kungen i skogen

Ingo ägde idag. Tyckte husse i alla fall. Det blev vilodag från träningen idag och istället skulle vi på äventyr med pinscherklubben (??). Det skulle bli promenad i Ågesta med andra pinschrar och schnauzrar. Vi hade ingen bil idag då matte behövde den så vi fick åka kommunalt och promenera. Det är bra. Ingo får motion och miljöträning och husse får röra på sig också. Bara bra alltså.

Vi startade med tunnelbaneåkning och Ingo var laddad.

Vi skulle åka mellan Skanstull och Farsta Strand och väl där fick vi promenera i några kilometer. Han var lite dragig och jag befarade att det skulle bli en kass promenad med rabies-hund.

Vi kom till slut fram till målet och var såklart tidiga. Ingo vägrade flytta på sig från målburen. Kanske för att det var torrt just där?

Snart började dock hundarna droppa in. Tyvärr blev det bara en okänd vovve, en dvärgschnauzertik. Annars var det de gamla vanliga. Bobby, Zlatan, Kelly, Ingo. Men vi hade lilla Lady på besök också. Zlatan är pappa till henne, så Ingo hade en koppling till alla pinschrarna. Kul det!

Det var alltså 4 hanhundar och två tikar. Zlatan var som vanligt kopplad och brorsorna Kelly och Bobby valde snabbt ut varsin tik att uppvakta. Bobby uppvaktade Lady ganska ihärdigt. Kelly var lite mer originell och gick på den i sällskapet mer exotiska dvärgschnauzern. Ingo var inte speciellt intresserad utan tog överraskande nog kommandot när det gällde att kuta. Det var roligt att se honom springa runt och man blir glad av att se sin vovve vara så lycklig!

Ingo var väldigt duktig och gjorde korta och fina turer, max nån minut. Jag hade full koll på honom hela tiden och det gillar jag. Jag vill att han ska kuta som en dåre, men samtidigt hålla sig nära och komma med jämna mellanrum för att kolla av mig. Det gjorde han idag och jag blev så stolt.

Mot slutet blev han lite intresserad av Lady och då hade Bobby sakta men säkert tömt hennes tålamod och då blev hon lite arg...

I vilket fall som helst var Ingo föredömligt bra på promenaden och alla kopplingar var perfekt tajmade. Det var inte ens nära att det var nån incident och då blir man så glad! På slutet slaknade Ingo och fick gå i koppel de sista 500 metrarna, men han var trött, så han brydde sig inte. Promenaden tillbaka till Farsta gick bra och han var lyhörd och alert, om än något trött. På tåget hem var nosen lite längre än på ditresan....

Väl hemma var han helt slut efter en nästan 4 timmar lång tur. Han typ dog i sängen.