Det är kul att titta på inspelade lopp när man kör trainer. Igår inledde jag där jag avslutade förra gången. Alltså 1:30 in på fjolårets etapp till Alpes d´Huez. Det var egentligen en ganska trist utbrytning som fick rulla på bäst den ville. Utbrytarkvartetten tog de inledande bergs- och spurtpriserna och klungan med CSC i täten höll mest upp farten och kontrollerade fältet. Jag deltog genom att köra 10 stycken 4-minutare med en minuts vila (inspiration från annan cykelblogg...) . Efter 5 stycken blev jag trött och lade in en längre vila på 10 minuter medan tätkvartetten inledde en lång utförskörning. Därefter blev det ytterliggare 5 stycken.
Det är jobbigt när jag kör, så det är säkert rätt, men efteråt är jag aldrig riktigt nöjd. Jag tycker att jag hela tiden kan ta i lite till. Trampa lite snabbare, låta hjärtat slå något slag till. Iofs kan man ju inte köra slut på sig fullständigt under första intervallen. Då orkar man ju inte göra bra på resten. Dessutom får jag ju mjölksyra när jag är mitt i intervallen, så troligen är det "rätt".
Jag måste kolla med de lärda om när man bör/ska börja med kort-korta intervaller. Typ 30 sek och sånt. För mig känns det märkligt att blanda 20-, 15- och 10-minutare med riktigt korta. Jag kör nu långa (10-20 minuter) och halvlånga (5-8 minuter). Hoppas det inte är helt åt helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar