Supersöndag

Hej igen alla läsare

I helgen har jag och Ingo varit solokvist eftersom husse varit uppe i Västerbotten (?). Igår var en rätt jobbig dag rent allmänt eftersom Ingo varit på tårna och väldigt stissig. Jag fick svaret också igår eftersom vi stötte på både hunggäng 1 och 2 och båda gängen hade nu eller hade haft löpande tikar precis. Mycket löptikar = exalterad Ingo = Ingo håller koll på män. Han känns lite som en taliban-brorsa, ska hålla koll att inga män kommer i närheten av mig. Alt har husse uppfostrat Ingo för att se till att ingen kommer och flörtar med mig när vi är ute. Hundtricket är ju helt omöjligt med Ingo iaf...

På lördagkväll kom min kompis på besök. Ingo satt snyggt i hallen och jag gick in i köket för att göra ngt, och när hon satte ner sin väska var måttet rågat tyckte Ingo på vad man kunde tolerera vad en människa får göra i hans hall. Så han flög fram och råskällde, varpå matte blev förbannad och kastade in sin hund i vardagsrummet och kommenderade upp honom i sängen. Utfallet och utskällning tog så på krafterna att Ingo somnade ganska omgående, medan vi människor satt i köket och pratade och åt mat. Sedan skötte han sig finfint.

Idag åkte vi till mina föräldrar för att gå långpromenad tillsammans med deras hund. Men Sally är störtförälskad i Ingo och min mamma tror att det går att uppfostra en hund på väldigt kort varsel. Så påföljden blev en ganska kort promenad, med en mamma som var väldigt upprörd och irriterad på sin hund. Men jag bad henne stå stilla bredvid Ingo en stund och jag smet in och la ett spår. Så när vi hade promenerat färdigt gick jag och Ingo tillbaka till spåret och han visste direkt vad som var i görningen. Hans spår-halsband åkte på och så körde vi igång. Jag tyckte att jag hade gjort ett lagom långt spår, men han hann spåra klart (trots att jag lugnade honom i spåret) på säkert mindre än 2 minuter... trots vinklar så var det inte det minsta svårt. Men denna gång hade vi godis i slutet och jag tror det var en bättre belöning än en leksak. Nu är vi i alla fall igång igen med spårningen och det känns jättekul! Bra också att börja lätt.

Sedan gick vi hem igen och min mamma hade bjudit över min syster med familj på kaffe. Hua tänkte jag, men så peppade jag mig att det skulle gå bra. Sally terroriserade Ingo i säkert en kvart innan familjen kom, och Ingo skällde först glatt med en ylning också, men sedan skällde han lite dåligt så jag tog honom bakåt en aning. Ella, 7 år, hade godis i handen och kom fram och sa sitt till Ingo och han verkade vara bekväm med det hela. Han hälsade fint på min syster som satt på huk och höll i minstingen på 2 år. Sedan skällde Ingo lite på Leo, 5 år, som hade travat iväg mot köket så då valde jag att ta ner Ingo till nedervåningen och klappa honom lugn. Det var inga katastrofskällningar så jag ville behålla det där. Ella kom ner till oss och satt och klappade Ingo hon med tills hans ögonlock föll ihop. Sedan fick han vara där en stund och det var nog bra det, för alla tre barnen rusade runt och skrek och var allmänt stissiga... Ingo hade det nog lugnast och skönast av oss alla...

Nu ligger han i soffan bredvid mig här och sover som en stock. Det blev allt som allt en bra helg tycker jag, men vi längtar båda efter husse som snart lyfter från Luleå och kommer hem om ungefär 2 timmar.