Rallylydnad!

Ja, igår var det dags!

Linda som tränade på Ingo som liten och som har tiken Aquira (rättstavat??) är kursledare. Vi skulle träffas en timma på gubbängsfältet och gå igenom det första i rallylydnadens värld. Ingo hade varit hos dagmatte hela dagen och jag var rätt tveksam till hur allt skulle gå...

Han blev som vanligt överlycklig när jag kom och hämtade honom och så bar det av mot tunnelbanan. Vi skulle åka hela vägen från fridhemsplan till gubbängen och jag försökte vara lugn och cool. Lustigt ändå hur otroligt nära folk går ens hund ibland! En kille gick verkligen supernära och jag såg hur ingo spände sig, så jag föste bort hans huvud. Säkert helt i onödan, men vem vet?

Väl på tåget tackade jag min lyckliga stjärna för att vi inte var i rusningstrafiken riktigt än, och det fanns bra med plats i mittgången. Ingo kunde till och med ligga ner en stund. Sedan tjocknade det på med folk vid centralen och då stod jag faktiskt lutad över honom och smekte hans bröst och kind för att vara support åt honom. Jag minns fortfarande sist jag åkte tunnelbana, eller snarare försökte, och han skällde ut en man efter noter. Så jag har nog överdriven oro när det gäller tunnelbana. Hur som helst gick allt jättebra.

Sedan kom vi av tuben och Ingo var såååååå uppe i varv och slet i kopplet värre än någonsin. Så jag hittade en liten skogsglänta eftersom vi var så tidiga där jag helt sonika satte mig på en sten. Jag åt en macka och Ingo fick lugna ner sig lite och började äta gräs. Sedan var han visserligen minst lika stretig när vi gick därifrån, men jag behövde också varva ner tror jag.

Gruppen bestod av tre hundar, inkl Ingo. En blandras dansk/svensk + jrt och en belgisk vallhund med lockigt hår. Ingo behövde gå en sväng för att lägga världens bajshög och efter det var han faktiskt lugnare...

Vi fick öva på de enkla momenten och Ingo var jätteduktig, men jag märkte tidigt hur trött han var redan innan vi började. Han är ju väldigt följsam, men behöver komma lite närmare. Och så vara lite mer precis i positionerna, nu kan han ju sätta sig lite varstans när man säger sitt. Efter tjugo minuter elelr om det var mer kom så husse också som suttit fast i bilköer, och Ingo blev så glad att han visade tänderna och for runt i kopplet och hade rabies.

Då tog jag fram supervapnet - baconbitar... med dem kunde jag åter fånga ingos uppmärksamhet och köra vidare med bättre resultat än tidigare! Han var grym på att stanna och lägga sig ner på kommando. Sen när vi gick var han så trött att han såg i kors...

Och stackarn blev mer eller mindre tvingad till en långpromenad eftersom husse hade steg-tävling med jobbet och hade ångest över sina få steg efter en dag i bil... så Ingo fick nog så det räckte och blev över igår... Husse sitter på film och bilder så jag hoppas de kommer under dagen. Och kanske lite reflektioner från hans sida. Det här kändes lite som mitt projekt, så jag var den som var handler hela timman, men nästa gång kommer vi väl turas om... kanske... :-)

Jag ska i alla fall helt klart tävla i rallylydnad!

Idag blir det träff med kompisar som har en liten osäker och rädd schnauzer. Hoppas på att Ingo spelar diplomat och snäll kille ikväll så man får en lugn valborgsmiddag...