Bureloppet

I söndags ställde jag upp i Bureloppet på Galgberget i Halmstad. Det var bara jag och Emil från Valhall som stod på startlinjen i elitklassen. Vi startade tillsammans med senior och junior. Detta faktum gjorde det hela lite extra nervöst. Fållan har nämligen packad med folk och det kändes som att arrangören typ uppmanade till vurpor. Alla ville såklart stå längst fram också...
Varvet var 3.4 km långt med breda snälla kurvor. En hårnål, som ändå var ganska snäll då den låg i nedförslut. En svag uppförsbacke som egentligen bara var jobbig om någon körde hårt hela vägen över krönet. Det var alltså i princip fullfart hela vägen.

När starten väl gått blev det såklart trångt. Jag tänkte ta det lugnt och fint och sakta och säkert ta mig framåt. Strax före varvning kände jag att jag var tvungen att ta mig framåt. Jag har bestämt mig för att öva på att plocka placeringar, så jag gick helt enkelt ut i gruset och körde om på insidan. Vid varvning låg och kanske top 10, vilket kändes tryggt.
Strax före nästa varvning blev det hårdkörning i första delen av backen men jag låg med fint. I slutet av backen, strax före krönet, attackerade en Motalakille. Jag låg på andra hjul och ville med. Återigen gick jag ut i gruset och gick på insidan och ikapp. Motalakillen var helt mör och vägrade dra. Jag sa åt honom att "vaffan, kom igen nu, vi kör!", men han bara skakade på huvudet och typ snyftade fram att han inte orkade. Jag ville gärna se om det kunde bli något så jag körde vidare och efter någon minut kom det ikapp 4 stycken. Bra! Nu kunde vi börja köra. Jag minns inte riktigt, men jag tror att det var två Mölndal, en Glasrikesresan och en Magnus Maximun Coffee. Motalakillen tog inte en enda förning. Efter ett tag började folk i publiken att gorma en massa tider och jag trodde att klungan var på väg ikapp. Efter kanske en kvart visade det sig att det var en grupp på ytterliggare 5 cyklister (en Glasrikesresan, en FitFotFight, en Bure och två Mölndal). Samarbetet var bra, men Motala och Bure drog inte en enda gång. När det började närma sig slutet (vi körde 1:30 + 1 varv) var det klart att vi skulle hålla undan. Nu började Mölndal att attackera. De var ju 4 stycken. Dock var alla ganska möra och det var egentligen ingen fara. De attackerade ganska tidigt och vi visste att han inte skulle hålla om vi övriga bara tog det lugnt. Vi kom ikapp efter ett halvt varv kanske och då kontrade en annan Mölndal. Samma visa denna gången, men nu körde vi in honom lite snabbare. Sedan attackerade FitForFight-killen och det var skönt, för nu fick Mölndal jobba in det. Jag låg mest med och hade det inte alltför jobbigt förutom vid två backpassager då jag fick bita i rejält! Inför sista varvet var det samlat och Mölndal bestämde sig för att köra för spurt. Jag vet inte om det passade mig eller inte. Jag började bli ganska trött. Jag låg och funderade på om jag skulle attackera i backen, men jag kände att jag då skulle ha blivit ikappkörd och ifrånkörd ganska snabbt, så jag chansade på spurten också. Burekillen som inte gjorde något arbete i utbrytningen såg laddad ut och jag bestämde mig för att ta hans hjul. Tyvärr missade jag och kom inte med när de drog igång (öva på det!). Jag kom i alla fall 7:a till slut och är nöjd med loppet. Det var jag som skapade utbrytningen och jag var med och körde hem den. Motala-killen vann spurten.... jävla svin! Inte en enda förning på över 1.5 timmar och sedan ta spurten. FAN också. Att vi kunde gå på den lätta.