Portugal uppdatering nr 2

Ok, dags igen da for en uppdatering av Helenas resa.

Nu har jag redan glomt nar det var jag skrev senast, men det borde rimligtvis varit i tisdags. Dagarna gar sa fort och det hander sa mycket att jag blir vimmelkantig emellanat. Det har till och med hant att jag fatt lite hjartklappning och tankt: NEJ! Det var idag jag skulle flyga hem! typ... Jag ar totalt forvirrad och rubrikerna pa DN:s hemsida sager mig ingenting. Sverige kanns redan valdigt avlagset, som det gor sa fort man lyfter fran Arlanda.

Just det, det var i Peniche som jag satt och knappade pa datorn sist. Naval. Dar hande det faktiskt inte mycket. Jag at middag pa ett turiststalle som serverade mig en grillad fisk som var god. Men annars var det inte sa mycket att hanga i julgranen. Daremot var utkikspunkten vid Peniche valdigt hanforande! Man kunde hora havet dana under sig samtidigt som man stod pa klippor och kunde se langt langt langs med kusten at bada hallen.

Pa onsdagsmorgonen var jag lite strand-outad sa jag akte inat landet for att se lite berg. Jag knixade mig fram pa olika smavagar (jag vagar fortfarande knappt titta at en motorvag) och stannade till i en stad for att jag var hungrig men det var sa trakigt att jag akte vidare efter lite vagbeskrivningar som visade sig stamma ypperligt. Jag akte upp upp upp med min lilla skruttiga bil pa tvaans vaxel. Trots det skrek motorn och jag overvagde att hoppa ur och putta upp bilen istallet. Jag stotte pa ett gang cyklister som var pavag ner och det sag sa harligt ut! Val uppe var det en fin utsikt, som formodligen varit fantastisk om det inte varit lite disigt.

Sa kunde jag lata bilen mer eller mindre rulla av sig sjalvt ner och jag kom till en liten by dar det fanns ett cafe. En tvarnit senare och jag hade en kaffe och macka framfor mig. Denna by verkade vara samlingpunkt for samtliga bonder och arbetare i trakten sa jag satt dar och log och nickade at alla som gick in (sjalv satt jag ute i solen, knappa svenska flicka liksom). Dar inne dracks det saval vin som ol som grappa eller liknande sprit. Efter det blev jag lite mer vaksam pa bilar i min omgivning...

Jag langtade tillbaka till valkanda marker och efter min bergstur akte jag tillbaka till mitt kara Praias los Maças och blev markbart lattad over att kanna igen vagar! Att rulla in i byn kandes verkligen mysigt. Lustigt hur snabbt jag ordnade mig en "hemmapunkt" ute i vida varlden! Formodligen eftersom jag och Miko pratade sa lange sist, annars hade det kanske inte kants sa alls. Jag checkade in pa samma hotell och stack ut och sprang. Jag kutade upp och ner och ner och upp och kom till slut efter en odesdigert lang nerforsbacke till en undangomd liten strand med fantastiska klippor. Efter en tre minuter land paus pa stranden bavade jag for att ta mig upp igen. Jag sprang uppfor backen men vek av tidigt at hoger for att komma ut pa klippavsatsen sa att saga, och det var lika vackert dar. Sedan bet jag i det sura applet och kampade mig uppfor alla backar hem. Alla kor valdigt fort och gatorna ar smala, sa bitvis var det lite obehagligt men tack och lov var det ganska fa bilar.

Till kvallen gick jag min vana trogen (kan man saga sa om andra gangen?) till restaurang 1888 och fick saklart basta service fran mr Miko. Jag provade ett lokalt vin och det var val gott, men egentligen hade jag hellre druckit deras roda som var sa bra. Jag at samma fisk igen, och var lika nojd med den som sist. Jag satt och skrev ner lite anteckningar och i andra anden av restaurangen satt en annan ensam man och skrev han ocksa. Kandes sa komiskt att jag borjade skratta lite, men han vagade sig aldrig fram och forsvann sedan i natten sa jag hann aldrig fraga om han var en kand forfattare eller nagot liknande.

Pa tolvslaget hade Miko jobbat klart och han hade lovat att visa mig Portugal "by night" sa vi akte i hans bil (tack och lov for min hade aldrig klarat denna resa) uppfor ett berg och kom till nagra slott. Slotten sag man inte mycket av, men daremot hela kustremsan med glimrande ljus som lyste upp. Det var verkligen lika fint som han hade sagt och det var vart sin resa dit. Min syster skickade mig nagra formanande ord per mail om att vara forsiktig, men pa nagot satt sa har man ju oftast en tillracklig manniskokannedom for att saga om folk ar bu eller ba. For givetvis hade jag inte akt in i morkaste skog upp pa ett berg med vem som helst. Men men, nu lever jag och ar ytterligare en upplevelse rikare.

I dag har jag nog anda gjort det haftigaste!! Jag har surfat for forsta gangen i mitt liv!! Jag motte engelsmannen som jag trodde hette Simon men som heter ngt annat, vid Surf Lodge och vi akte ivag kl 10. Jag var ensam elev och skulle alltsa fa privatlektion! Perfekt timing! Sa efter lite snack och bortsjasande av en hemlos hund som forsokte bita oss i fotterna, sa hoppade vi i med vatdrakt och surfbrada. Jag trodde jag skulle frysa ihjal, men det var hur lugnt som helst. Jag fick forst prova att bara ligga pa bradan, aka ivag pa den och for att slutligen forsoka hoppa upp. Jag var tydligen jatteduktig for att aldrig provat forut, for jag kom upp pa bradan pa fotterna alla ganger jag provade aven om jag inte stod upp sa lange. Och jag ramlade inte av med ett stort plask heller, utan var overlag ratt bra. skryt skryt... men vi kom fram till att det berodde pa min corestyrka och stabilitet som jag fatt fran jujutsun och min specifika gymtraning. Engelsmannens son var superproffs och reste runt i varlden som 15-aring och han korde ocksa sarskild coretraning.

Med hela kroppen full av adrenalin och gladje akte jag till Cascais. Det kan man val kanske likna vid ett stort och vackert Borgholm. Dvs fullt med forsaljare som vill kranga grejer, fullt av cafeer och restauranger med halvdalig men dyr mat, men en ratt sot sommarstad. Jag var glad at att ha sett denna stad pa dagen och inte spenderat en natt dar som jag hade tankt. Nu tankte jag om medan jag var i vagorna under dagen och bestamde mig for att bo kvar i Praias och ta en till lektion imorgon! Sa efter en lunch i Cascais sa akte jag till en annan utkikspunkt som tydligen var europas vastligaste punkt. Dar var det fullt av japaner, tyskar och andra turister som jag bara vill slippa pa denna resa sa jag tog nagra obligatoriska bilder innan jag gav mig av. Jag fick aven ta kort pa en japanska som inte riktigt kunde forsta varfor jag inte ville ha bild pa mig sjalv staendes dar... (det ar inte sallan jag kanner mig ratt udda pa denna resa, fast pa ett positivt satt)

Sedan kom jag nu tillbaka till Praias och har suttit och skrivit ihop det har. Jag ar lite lite bekymrad over att bensinstationen har i byn inte var bemannad sa att jag inte kunde tanka. Jag har inte mycket bensin kvar, aven om inte lampan lyser an.

Jo just det, jag satt en lang stund pa en annan strand och fotograferade en massa surfare! Jag satte mig pa en sten bredvid en kille som filmade nagon han tranade, och jag maste val vara lite rolig just nu eftersom jag ar sa begeistrad over surfningen! :) Sa vi pratade en stund och de tva som jobbade som livvakter pa stranden gjorde oss sallskap efter en stund och de satt och kommenterade deras kompisars surfning. Jag sitter sakert och kollar pa superproffs utan att veta om det. Den som sten-killen filmade hade antingen vunnit portugisiska masterskapen eller skulle snart tavla i det. Och livvaktskillen ville ge mig en lektion imorgon... har nagon missat att man far vissa fordelar i Portugal som ensam blond tjej?? hehehe...

Morgondagen ska borjas med en joggingtur innan alla bilar ar ute, sedan frukost och darefter lektion nr 2!!!! Det ar ju min sista dag, och jag maste lamna bilen senast kl 19 i Lissabon. Men jag vet inte riktigt hur jag ska gora med dagen. Surfningen ar val klar kl 13, kanske sa sent som 14. Sedan ar jag lite orolig for att kora fel en massa nar jag val kommer till Lissabon och inte hitta till det dar himla hyrstallet. Jag overvager att hyra en taxi att kora strackan at mig sa att jag kan folja efter bakom... sa jag tror nog att trots loften om att komma tillbaka till stranden och fotografera livvaktssnubben nar han surfar sa tror jag att jag aker raka vagen till lissabon, avklarar bilen och sedan slappar i lissabon. Kanske. Vi far se. Men jag tror det.

Sisadarja. Hejsvejs.