referatet

Ja, nu har ju kära husse redan avslöjat hur det gick, så någon värst spännande blogg kan ju inte detta bli. Men hur som helst.

Vi åkte i alla fall iväg med en solsömnig hund vid halvtio-tiden, fick vända efter en kvart eftersom vi glömt vaccinationsintygen och stressa som fan för att hinna. Men det var ju hur lugnt som helst ändå med tiden. Skönt det. Väl framme så var det väl ett 30-tal hundar på plats och Ingo var sååååå intresserad av dessa. Den enda han fick hälsa på var dock pinschern Balder som också skulle tävla, men Balder tyckte Ingo var en tönt och började morra och skälla och så var det hälsandet över.

Vi tog plats i skuggan mellan en massa andra hundar och Ingo tittade, å tittade, å tittade, å tittade lite till. Om någon hund rörde på sig så tittade han igen. Eftersom vi var där redan kl elva, och var ekipage nummer 20 så hade vi en låååång väntan framför oss. Innan vi åkte dit hade vi som plan att åka därifrån, men Ingo fann sig så bra och la sig ner och chillade rätt omgående, så då såg vi ingen anledning till det.

1,5 timma senare... så var det alltså dags för oss att köra. Ingo var rastad, förmodligen astörstig och hungrig eftersom han inte bemödar sig med sådant när han inte är hemma... (om det inte är havs/sjö-vatten för det är alltid jättegott) Han verkade på hugget eftersom han var så less på att bara ligga still, och bacon-bitarna jag matade honom med innan tävlingen satte fart på honom! Yes tänkte jag. Men tji fick jag. Han började att kasta ner nosen i backen vid infarten till tävlingsområdet där det fanns massa godis förmodligen från tidigare hundar. (hur kan man ha godis efter tävlingen när man inte får ha godis under tävlingens gång...?) Väl inne på tävlingen så var han väldigt ofokuserad och mer sugen på att pinka än att ha koll på mig, men till slut satte han sig ner och glodde på mig. Lite orutin, för jag hade nog kunnat vänta lite med att gå in för att förkorta tiden när jag väntade på att domaren skulle bli redo.

Nåväl, vi fick vårt varsågoda och vi satte igång. Ingo drog direkt iväg till gräset vid sidan om. Suck. Vi konstrade väl i säkert två-tre minuter med sträckt koppel för att få kontakt sinsemellan och komma igång. Men så bar det plötsligt iväg och Ingo på alldeles för lång avstånd från mig, men vi genomförde säkert 5-6 skyltar med bravur! Duktiga Ingo! Han verkade väldigt förvirrad över vad han skulle göra, och det kändes lite sådär att inte få belöna honom med mer än rösten. Sedan hade vi fått upp farten och det gick riktigt hyggligt! Men så kom vi till hörnan där tant-gänget med golden-hundarna satt. Fan. Ingo bara frös på stället och man såg hur han tänkte: "oj. hundar. jag har inte sett er förut." Och så stod han där.

Ja, jag hade säkert petat på honom tidigare, och jag visste inte att man blev diskad, jag trodde det var poängavdrag, men jag hade nog inte gjort annorlunda ändå. Jaja, jag försökte med allt för att få med mig honom, och till slut insåg han att hundarna satt där de satt och att han inte skulle få hälsa. Så han följde motvilligt med och gjorde något dåligt försök på någon skylt. Sedan struntade vi i sista och vi kutade i mål tillsammans och fick någon avmätt applåd från övriga tävlanden.

Jag hade jätteroligt ute på banan, och som domaren sa på prisutdelningen att hon var lite besviken över folk som suckade på sina hundar när de gjorde om ett hinder, så gjorde i alla fall inte jag det. Jag skrattade åt Ingo som bara stod och glodde på hundarna han inte sett förut under tävlingsdagen, och jag var verkligen i hjärtat glad över hans prestation! Han jobbade jätteduktigt när han inte var distraherad av annat... :-) Det är ju det som är det svåra för en disträ pinscher.

Rolig tävlingsdebut! coolt också att det var en chihuahua som vann allsammans!! Sedan var det extra bra miljöträning för Ingo som skötte sig exemplariskt! Visst gick han också igång på ngn skällning när alla hundar började skälla på en större hund som verkade provocera alla där, men annars var han en supercool kille.

På kvällen fick han bonus med att träffa mina föräldrars hund. Fast jag vet inte om han är så förtjust i henne. Rabies fick han så fort han blev lös i trädgården och så jagades han av Sally, som man kan likna vid en hysterisk groupie på Ingo. :-) Sedan fick han chilla själv på balkongen när vi käkade där, och Sally fick ett försök att sitta bunden en bit ifrån, men groupie-ylen var för jobbiga för att min mamma klarade av dem, så Sally fick husarrest istället. En innehållsrik söndag.

Idag ska Ingo på dagis, och egentligen hade jag hellre haft honom hemma i lugn och ro, men men, så är det ibland. Tisdag blir också dagis.