kär gammal vän

Idag har Ingo fått återse Årstaskogen. Det är mycket snö och då blir Ingo glad. På vägen dit var han väldigt stretig och ivrig. Men efter ett tag lugnade han sig och blev lyhörd och följsam. När vi kom till den "riktiga" skogen släppte jag honom för att direkt bli tvungen att kalla in honom och koppla igen. Det kom folk nämligen, men det var inga problem. Därefter släppte jag honom igen och han fick kuta av sig lite. Han tycker verkligen om att springa i snö. Han gjorde flera ålningar, paddor och rullningar. Han fick också rabies vilket alltid är en fröjd att se på. Han ser så rolig ut!
Jag övade massor på inkallningar och det fungerade till 100% varje gång! Nu hade vi väl inte så mycket störningar, men han var ändå lös, i skogen. Jag är nöjd!
På vägen tillbaka tänkte jag ha honom lös hela vägen ner till marinan, men så mötte vi folk. Snöbollskastande ungar. Koppling alltså. Inkallningen gick super och han blev kopplad förbi barnen. Sedan lös igen och då fick han en super-rabies i den djupa orörda snön. Sedan fastnade han vid sitt speciella gräsätarställe och då kopplade jag honom för att kunna få med honom. Han var inte direkt intrsserad av att gå därifrån om man säger. Märkligt då gräset som på sina håll sticker upp ur snön inte direkt är färskt.

Det är så kul att kunna ge honom dessa små lös-promender och jag hoppas verkligen att vi får ordning på skällande och inkallningen på riktigt. Nu har jag inte skällt på ganska länge (ta i trä) och han är väldigt obrydd om människor som vi passerar/möter på promenaderna. Förhoppningsvis har han mognat. Inkallningen verkar ju vara på väg också.

Nu är det inte så att Ingo är en hopplöst olydig och otränad hund. Han är faktiskt ganska grym på att utföra kommandon. Han är dessutom väldigt lättlärd. Det är bara det att han är lättstörd och kan låsa sig lite väl hårt. Dock verkar det som att låsningarna blir lite lättare att bryta för varje gång vi övar. Känns det som. Han är i alla fall en fin hund!