lämnade åt vårt öde

Japp, då var vi ensamma, jag och bingobongo. Husse har väl som bäst landat på Mallis nu, med en veckas fanatiskt cyklande framför sig.

Vi är kvar i vårtecknenas Stockholm. Det känns faktiskt lite lyxigt att vara på tu man hand, på riktigt liksom. Inte samma sak som när husse är på tjänsteresa och återkommer dagen efter. Idag har vi inte gjort många knop, men vi åkte ut till en klubbkompis till mig som har två dvärgpinscher och en dobberman. Alla tikar. Vi blev ordentligt utskällda med en grind emellan, men väl ute allesammans var det inga problem med en gemensam promenad.

Väl tillbaka vid hennes hus så stängdes alla hundar in utom en dvärg-tik, och vi övade lite på utställningsförfarandet. Hon visade först på sin hund, och sedan tog hon Ingo och sprang lite fram och tillbaka med honom. Därefter kollade hon tänder, och klämde lite på honom. Ingo var ju måttligt förtjust, men verkade ändå ok med det och i alla fall glad och upprymd över att få så mycket godis för så lite "input" liksom. Kul det! Vi ska nog försöka gå på några inofficiella utställningar i vår och se om det blir bra betyg och om Ingo är bekväm med alltsammans. Jag har en hel del grejer som jag skulle vilja testa med honom, mest för att allt blir så mycket roligare om man har mål än om man bara går sina promenader liksom. Jag är ju överlag rätt målinriktad så det passar ju mig bra.

På tal om mål så har vi börjat träna på att Ingo ska stå upp och backa upp på något bakom sig´, så att bara baktassarna står där. Utmaning a la pinscherfnatt-tidningen. Vi har gått från en handduk på golvet, till en lite högre datorväska till en skokartong. Det går riktigt bra! Klickern är ju helt enorm. Tänk om vi människor kunde lära oss lika snabbt. Jag kommer nog att klicka mina ungar. :-) Nästa steg borde vara något lite högre, men jag vete sjutton vad det skulle kunna vara. Soffan känns lite för svår i nuläget.

Ingo har däckat i sängen efter dagens äventyr och jag känner mig rätt sömnig jag med...