GRRRRRRR

Förbannade jävla pissehund!!!! Faaaan vad jag hatar att stå som ett jävla fån och inte få tag i honom!!!

Imorse stötte vi på lilla Sune, nu 4 månader gammal valp från Lilla Enebys, och Sunes flockmedlem goldenhannen X. (alltså jag minns inte vad han heter) Och dum som jag är släpper jag Ingo eftersom han tycker det är roligt att fjanta runt med Sune. Vi var ju ensamma i parken, kl var 7, och allt kändes bra. Jag tycker vi står lite dumt och vänder mig om för att få med mig alla uppåt i parken istället. Precis som jag gör det sticker Ingo bort mot bostadshusen. JAg gormar, men vad spelar det för roll??

Ingo fram till kopplad schäferhund, som vi träffat tidigare iofs, och jag har inte en suck att få tag i honom. Precis när jag kommer fram så sticker han nämligen till en old english sheepdog som går 10 meter bort. Jahapp. Ingo är salig och kutar mellan alla tre hundekipagen. FAAAAAN. Jag fick iofs inga hårda ord från hundägarna med kopplade hundar, utan de skrattade snarare år fjanten som sprang runt och var lycklig och visste hur det var...

Enda sättet att få tag i ingo är ju att byta tonläge i rösten och ropa på honom, och då kom han ju så fint.... suck... man vill ju strimla hundjäveln. Och som härligt salt i såren föreslår Sunes husse att vi borde gå "en sån där lydnadskurs". Va fan?!?!!? Han vet ju noll om hundar!! Jag påpekade lite milt att han skulle komma tillbaka efter att Sune kommit i trotsåldern och inte bara är en liten valp som fjantar med dit goldenhannen går. Så fortsatte hussen gå på om att vi borde visa vem som bestämmer, brotta ner Ingo och så. Suck. Ja, vi gjorde också det några gånger hemma när Ingo var valp och ALDRIG gav sig när det gällde olydnad. Det resulterade bara i en olycklig hund som drog sig undan oss, och den informationen förmedlade jag till Sunes husse. Jag hoppas att han inte gör samma misstag som oss. Det går säkert att gå den vägen också, och allt beror ju på hund, men själv önskar jag att jag kunde ha skruvat tillbaka tiden och gjort det ogjort. Även om det säkert inte spelat så stor roll egentligen.

Jaja, nu har jag fått gorma av mig lite här i bloggen i alla fall. Sunes husse får nog sin dos olydnad om 3-4 månader, och jag kan villigt erkänna att jag kommer vara skadeglad då.

Igårkväll var en rolig promenad, då stötte vi på tikarna (pinschertikar från lilla enebys första kullar) och precis därefter fick jag syn på en pinscher, och den matten fick syn på Ingo. Och som sant pinscherfolk frågade vi direkt vem den andra hunden var, och då var det ju tjock-alfons som kom på andra sidan! Tjock-alfons är nog den fetaste pinscher jag någonsin sett. (Sanna, jag ska försöka ta en bild så kan du tycka att Kelly är en anorektiker) Förut var han lite spännig och morrig mot Ingo, men nu är de polare. Så Ingo var ju vekrligen i gasen efter mötet med tikarna och ville dra igång tjock-alfons på allvar. Men matten var också trevlig och vi pratade en stund. Hon skrattade väldigt mycket åt det mesta jag sa, och Ingo fick lite tokspel och började döda ett träd genom att bita av grenar. Jag bjöd in dem till den lilla pinscherträffen i Tantolunden på söndag och jag hoppas att de kommer.

Idag ska Ingobingo till Sanna&Kelly, men först ska jag försöka hinna med ett och annat.Han har i alla fall slocknat som ett ljus i solen i sängen. Söta fina Ingo. Dumt bara att hans himla sår på örat gått upp på riktigt nu. Fan. Han är en fena på att bli av med den där haklappen jag försöker göra.

Alltid är det något.