the dog is back

Åh, äntligen fick/kunde jag åka och hämta ingo-bingo! Han har varit hos Sanna&Kelly (och Christian såklart) från lördag f.m. till idag kl 15.

Lördagen blev en kort gemensam promenad och tyvärr kände jag redan då att Ingo var på helspänn. Han reste ragg så fort han kom ut ur bilen och var hetsig och knasig, men så tyckte jag att han lugnade ner sig något under promenaden och brydde sig inte om en man som var en liten bit bort under tiden han var lös. Så satte vi oss i slänten och solade lite och Ingo åt gräs. (kanske också en varningssignal i sammanhanget...eftersom de äter gräs om de är stressade, dessa hundar) Så kom en man gående bakom ryggen på oss och Ingo far ju iväg mot honom såklart. Jag hade honom i flexit, men i dess yttersta läge, och lyckades kasta mig på kopplet och lägga mig på det typ så att jag lyckades hindra Ingo från att komma ända fram till den stackars mannen.

Jaja, så blev Ingo lämnad och tydligen var han enligt Sanna en riktig byracka som skällde på ytterligare tre personer och dessutom lyckades komma ur sitt halsband !?!? och springa fram till en kvinna och skälla på henne två ggr. Tyvärr hamnar ju Ingo i fel läge i hjärnan och behöver liksom en omstart för att hamna på rätt köl, dvs 4-5 timmars sömn och lugn miljö. Och med Kelly och hemma hos Sanna hann han väl inte komma ner i varv efter första incidenten när jag var med, och då var det väl lite "kört" för hans del. Skittråkigt att det händer, man blir ju ledsen, besviken, förbannad, uppgiven och färdig att ge upp. Tur att det var Sanna som var hundpassare som dels kunde säga peppande ord på telefonen trots att Ingo var ett rikspucko, och att hon inte strimlade honom levande för hans beteende... övriga promenader gick i alla fall bra och han har fått springa mycket lös och haft det bra. Kelly hade dock velat leka mer med Ingo än vad Ingo ville leka med Kelly, trist!!

När jag äntligen kunde hämta lilla Ingo efter allt jobb jag haft så var det verkligen en glädje-pinscher jag hade framför mig. Han visade bästa tand-smilet och for omkring och skällde, gnydde och ylade. Till slut hittade han en nallebjörn och kunde springa runt med den i munnen och gruffa som han brukar när han blir glad när man kommer hem.

Ikväll har vi bara tagit det lugnt, gått korta promenader i området (ingo har sjuuuuukt mycket att lukta ikapp... och givetvis hittade han ngn jävla kissfläck som gjorde honom helt darrig i käften och droppande saliv = löptik, suck) och fortsätter så imorgon. På torsdag blir det tillbaka till Sanna&co. Därför känns det bra om han får ta det lugnt och känna sig hemma och lugn här. Tror inte han är i behov av så mycket intryck just nu, mer än att vi kommer öva lite kommandon.

Nu är det i alla fall en söt liten vovve som ligger och värmer upp sängen åt matte.