Springa satan

Idag har vi varit i Årstaskogen och promenerat. Det gick kanon på vägen dit, men så fort jag släppte Ingo fick han nos på något och sprang iväg. Trots att jag ropade så fortsatte han på inslagen väg. Skithund! Jag hörde en annan hund skälla och fick då lite bråttom fram. Lite småpanik nästan. Det visade sig att Ingo hade fått nos på Rumänienhundarna. OK då. Det var väl svårt för honom att hejda sig. Ganska kul med sällskap också. Ingo fick rejsa loss tillsammans med sina tre polare. Ett jäkla liv blev det. Men det var kul och Ingo fick visa hur snabb han är!

Det blev inte så mycket till promenad, men jag tror nog att Ingo värdesatte det hela ändå. Det kommer fler promenader då vi kan gömma oss och öva kommandon. Han behöver nog kuta av sig ibland också. Sedan fick han ju vara lös, vilket ju skulle vara så viktigt. Han fick springa av sig med.
Senare på kvällen fick han sin andra dos av demodex-medicinen och blev först spattig och sedan trött. I kombination med urladdningen på dagen blev han såhär trött:

På tal om att springa. Ikväll körde jag ett intervallpass löpning med några cykelkompisar. Vi körde 5 stycken 800-metersintervaller på en löpbana. Stenhårt såklart för man ville ju inte vara svagast. Lungorna ut-och-in och mjölksyra ut i armarna. Typ. Inte bara på mig, utan även på övriga fick jag höra sen. Enligt pålitlig klocka lade vi intervallerna på 2:20 +/- 2 sekunder. Jämnt och fint alltså. Jag kommer nog också att ligga som Ingo om några timmar....