När Ingo mötte Sally

På kvällspromenaden mötte vi den lilla cockerspanieln Sally. Jag vågade då mig på att släppa Ingo tillsammans med henne i knarkarparken (hundparken, bajsparken, mm). Ingo fick direkt rabies och fräste som fan i gräset fram och tillbaka och Sally hängde inte alls med. Sedan boxades de lite och sen var det dags igen. Ingo the gräsfräs. Rabies en gång till.
Därefter satte han av i världens sula bort mot hörnan där alkisarna håller till. Jag busvisslade, men Ingo bara försvann. FAN också. Jag kutade efter. Borta vid alkishörnan kom ett av hundgängen. Inte affenpinschergänget, utan boxergänget. Ingo i extas!
Jag tänkte koppla honom, men han var hal som en ål och lyckades slinka undan. Tillbaka ut i parken till Sally, satte sig för att scheissa, men fick då syn på affenpinchergänget och satte av. Ner på planen utanför parken och affenpinchrarna började bjäbba och Ingo var helt salig. Nu lyckades jag i alla fall koppla honom och be om ursäkt för min dåliga hund. Vi gick tillbaka till parken och nu fick Ingo vara kopplad. Sally var dock leksugen så jag tänkte att Ingo skulle få en chans till. Gräsfräs nummer tre och ytterliggare en boxningsmatch innan boxergänget kommer (igen!!)fram bakom ett krön. Ingo dit, jag busvisslar, och tro det eller ej så stannade Ingo. Han kom tillbaka! Men vände såklart direkt och kutade ner till dem i alla fall. Åhh!!!! Jag ville gärna avsluta fint, så han fick otroligt nog ytterliggare en chans och den tog han. Det blev en boxningsmatch till med Sally och sedan kallade jag in honom och kopplade honom. Nu sover han i soffan och jag hoppas att han ska göra det i nån timme till i alla fall.