tävlingspremiären

Ja. När vi hade kommit ner till Mallorca förra fredagen packade vi snabbt upp cyklarna och gav oss ut på en lättare rullning. Var det tänkt. Det hela slutade med typ 3 timmar, ett bergspass och lite ordentlig slätåkning. Men det var ändå skönt att rulla ur benen lite och ventilera ur flygresan. Dessutom var det ju premiär på racern vilket gör att man beter sig som en kalv på kosläppet (eller vad det nu heter).
Dagen efter skulle vi ställa upp i en tävling. Drygt 10 mil linje på en bana om cirka 50 km. Två varv alltså. Det var väldigt många startande och premiärnerverna gjorde sig gällande. Efter 2 timmars upprullning på förmiddagen, lite käk, 10 kisspauser och 100 "fan vad jag är nervös" stod vi i alla fall i startfållan och lyssnade på hetsig spansk information om loppet.
Redan efter en kilometer började en stigning som direkt skickade upp pulsen ett par slag över tröskeln. I sida-medvind fick man bita i ganska rejält och många fick faktiskt släppa klungan redan här. När vi kom upp på någorlunda slät mark lugnade det ner sig och en grupp började glida iväg. Vi hade en kille med och gruppen skulle sedan växa till 14 (och ännu senare 16) man. Vi tyckte att det var rätt OK med tanke på att vi i princip hade vår premiärrunda. Möjligen borde vi försökt få med en man till, men nu var det som det var.
Jag såg till att hela tiden hålla mig framme i täten för att kunna bevaka utbrytningen, som enligt en av motorcyklarna hade 2 minuter efter bara en halvtimme. Ett spanskt lokal-lag gick upp och körde, men det var ganska halvhjärtat (kändes det som) då de hade en man med i utbrytningen och dessutom inte alls körde speciellt fort. Jag fick senare höra att detta laget var lite av ett "kalle anka-lag" som kanske inte hade orkat köra ikapp ändå. Men. 14 bra man i en utbrytning kan ju köra fort. I vilket fall som helst så gick vi på alla attacker och följde med i alla nya utbrytningsförsök. 2 stycken tjecker lyckades komma loss och kunde senare ansluta till utbrytningen.
När det var dags för varvning trissades tempot upp. En av våra hade gått med i en attack och jag gick med i den som följde efteråt. Nu trissades tempot upp rejält och i stigningen var vi tre stycken i laget som höll på att dö av den intensiva cyklingen. I medvinden tok-attakcerade folket längst framme och jag var på repet ett tag. Dock lyckades jag bita mig kvar och sedan blev det återigen lugnare när vi svängde ur medvinden. Från nu verkade det som om inget lag ville köra ikapp längre och det blev en hel del attackerande från klungan. Vi hade dock bra med folk uppe och kunde ta allt. Tyvärr kom ingen iväg, så samtliga av oss åkte in i mål med klungan. Vår kille i utbrytningen gick in i sista kruvan som etta i sin gruppetto (fyra totalt tror jag) men tappade i sturten till en 10:e-placering. Bra gjort av honom ändå!
Vi övriga var extremt defensiva i avslutningen som var en lång nerförslöpa (70 blås..), in i en rondell och sedan en vänstersväng in på upploppet. Ingen ville riskera att göra en onödig vurpa för ett tiotal placeringar när vi hade över en veckas cykling framför oss.
Skönt att ha premiären avklarad!