mallis 1

Efter att tävlingspremiären av avklarad var det alltså dags att träna. Jag har aldrig varit på Mallorca eller ens på en cykelresa, så detta var nytt och speciellt för mig.
Innan avfärd hade jag ägnat mig åt att trissa upp mina resekamrater i våra mejlkonversationer. Lite små utmaningar och löften om att ställa av folk i någon backe osv. Ett gäng gick därför stenhårt in för att ställa av mig. I samtliga backar.
Vi var alla lite i ofas i träningen eftersom vissa hade varit nere några dagar före. Alltså skulle hälften vila. Andra halvan av gänget rullade så iväg på ett distanspass på den första "riktiga" Mallisdagen. Solen sken och det var kortbrallor och armvärmare som gällde. Skönt värre.

Redan i första backen satte de nivån. En upp för att köra, jag på hjul och övriga bevakande bakom. Jag hade aldrig cyklat i berg tidigare så jag visste inte riktigt hur långa backarna var, hur jag skulle reagera efter 10 minuter uppför osv. Till slut gick i alla fall en av de övrigt fram och dunkade på. Jag satt fint kvar på hjulet och enbart en kille till var kvar bakom. De växelkörde och jag bara avvaktade för att inte bli avställd och bjuda dem på en sådan händelse. Jag var lite sliten i benen efter tävlingen och tyckte att det började bli lite jobbigt när den tredje killen attackerar. SUCK! Jag hakar på och lyckligvis är vi bara några meter från krönet. Hur som helst hade de satt ribban och det var detta som skulle gälla resten av passet.

Nästa stigning var likadan. Dock hade en fått försprång och vi var två som jagade på uppför. I denna stigning klantade jag mig och släppte rullen när jag gick över tröskelpuls. Lite onödigt då min kombatant enbart försökte stöta av mig. Hade jag hållit hjulet hade han inte orkat få av mig. Bakläxa på detta! Detta var för övrigt något som hände fler gånger under veckan. Jag måste lära mig att även jag är stark och att även jag kan försöka stöta av folk och göra livet surt för dem. Jag måste lära mig cykla helt enkelt. Och att våga försöka trötta ut folk.

Under passet cyklade vi över ett antal olika bergspass och det resulterade i nästan 6 timmar totalt. De som försökte ställa av mig väggade på slutet vilket ändå gjorde att jag ställde mig i duschen med en svag smak av segersötma i munnen.

Jag fick under denna dagen för första gången uppleva att cykla i riktiga berg och det var riktigt kul. Jag gillar att cykla uppför. Hellre det än nedför, vilket visade sig vara något jag inte alls behärskade. Mer senare. Då även med bilder.