Inguini sunday

Efter cyklingen blev det promenad med Sanna och Kelly. Jag och Ingo åkte till Tumba, plockade upp det andra ekipaget och åkte till Salem för skogspromenad. Det var en del folk i början på promenaden, så Ingo fick gå kopplad i några minuter och det laddade tydligen upp honom rejält. När jag släppte honom rusade han iväg i full kareta och fortsatte sedan i 2.5 timmar utan paus. OJ vad han sprang. Hit och dit, upp i skogen, över stockar och stenar, tillbaka och hämtade godis, jagade ett rådjur ett tag, hämtade godis, upp i skogen, var borta i 5 mintuer kom i full fräs bakifrån och höll på att springa omkull mig och ut i terrängen igen så att snön yrde. Och så vidare.
Han var såååå lycklig och tyckte att det var så kul! Roligt att ge honom en sån promenad. Jag missade cross-VM på TV, men jag värdesätter Ingos promenader och min träning mer än en timme framför TVn.....
Ingo gjorde ganska långa turer igår och jag gillar bättre när han syns lite oftare. Nu var det 2-3 minuter borta varje gång. Vanligtvis tar han en eller två lite längre turer. Han brukar visa sig med jämna 30-sekundersintervaller, om inte ännu oftare. Nu var det lite för mycket utom synhåll för min smak.
Han skötte sig dock fint och kom i de "skarpa" lägena då jag kallade på honom. Utom en gång. Då var det en hund på typ 500 meter håll. Såväl Kelly som Ingo fick syn på den och börjar trava mot den. Vi ropar och en av hundarna stannar, tror det var Kelly. Givetvis drog Ingo med sig Kelly, som sätter fart igen. Jag får stopp på Ingo, och tror att jag kommer att få hem honom, men då dras han med av Kelly osv.... Det slutar med att Sanna och jag kutar hojtandes och ropandes över fältet (nädå, vi gör ingen grej av detta, det är lugnt... husse har kontroll på läget, tänkte nog Ingo). Sanna får stopp på Kelly men Ingo springer hela vägen fram till diket som skiljde oss åt från dem (och den enligt uppgift arga schäfern). FAN att det ska vara så svårt. Nu hände det ju ingenting och allt var OK, men det känns surt att man inte kan få in hunden om man vill. Bra att det stora diket var ivägen också, för nu fick nog Ingo inte närkontakt.

Jag trodde ju att jag skulle få in Ingo då han faktiskt vände om mot mig två eller tre gånger under hela spektaklet. Sanna sa att jag möjligen hade klarat det om jag sprungit åt "fel" håll istället för mot Ingo. Jag skulle givetvis provat det, men det är också svårt när man har två hundar som triggar varandra och stödjer sig på varandra och dras med av varandra. Jaja. Som helhet är jag nöjd med promenaden, även om jag var ganska trött i benen efter 4 timmar på cykel och sedan 3 timmar i skogen i terräng...
Även Ingo väggade på slutet och var hyfsat mör i slutet på promenaden. Han somnade fint när vi kom hem också.